# Fortsättningstråd: Skillnaden mellan en andlig väg och religiösa eller esoteriska läror Author: FataMorgana Eftersom den gamla tråden närmar sig max antal kommentarer öppnar jag en ny tråd för fortsatt diskussion. ## Comment 1 Author: [Borttaget] #0: Tack alla för era förklaringar, tror jag börjar förstå vad ni menar nu. När det inte larmar för mycket i min kroppsprocess så kan jag helt visst uppleva något av Guds närvaro, det där stilla Jaget (alltså som betraktar de dualistiska jagen) eller den eviga existens som vi alla förenas i. För mig gäller nog ändå att jag måste skapa frid i min kropp, dvs. i mitt jordiskt relaterade samvete, som är kopplat till mina föreställningar om vem jag är i min jordiska identitet och hur jag tänker och lever utifrån det, innan jag vågar hamna på våglängd med Samadhi. Skulle nog sprängas bort från jordytan av att komma i beröring med den högsta upplysningen om jag inte först blivit korrekt upplyst om och lever sant och ärligt i mitt praktiska jordeliv. Varje högre andlig sanning ställer, som jag ser det, ett motsvarande krav på sanning eller ärlighet i det jordiska framträdandet. ## Comment 2 Author: Condor Svar till inlägg 94 av Serene i den gamla tråden. Du skrev: "Det är ju uteslutande känslouttryckens analyser av den primitiva världens alla ofullkomligheter, olyckor och eländen som leder till den gudomliga upplysningen – till det absoluta slutmålet! Jag fattar inte att ni inte hänger med på det." Det finns inget gudomligt slutmål. Din sanna natur är upplyst men ditt ego eller förstånd kan inte bli upplyst. Det handlar om att erfara vad man är. Det är heller inte känslor eller analyser av känslor som leder till den erfarenheten. Det där är saker som fyller på sinnet med föreställningar som hindrar dig att erfara samadhi. Men sinnet måste vara tomt. Det verkar som om du tror att du kan hitta det som ligger bortom maya/illusionen inom maya/illusionen, eftersom du inte har förstått vad maya är. En liten ledtråd om vad som är maya: Om någonting har en början och ett slut, är det maya. Om någonting förändrar sig, är det maya. Om du kan föreställa dig eller beskriva en sak, är det maya. Om du hittar det inom tid och rum, är det maya. Jag har tills igår inte förstått vad du menar med "känslobudskap" tills jag fattade att du tror att gud kommunicerar med oss via känslor. Nu vill jag ta ett exempel på att känslor är något helt annat. Jag vet inte om du såg EM finalen i fotboll. Efter finalen var hälften av spelarna överlyckliga medan dom andra var så ledsna att dom grät. Hur skulle dessa känslor kunna vara budskap från gud? Känslor uppstår som reaktioner av saker som man upplever inom maya. Dom ena upplevde seger, de andra nederlag, trots att det var samma match. Nästa grej är att du tydligen betraktar gud som en entitet som är separerad från dig själv, som du får budskap av. Men gud hittar du bara i dig själv. Du har all universums visdom i dig, men det är en sorts visdom som ligger bortom förståndet och jaget. Du behöver inga budskap heller när allt finns inom dig själv. Vad som gäller Osho, så har Fata Morgana redan skrivit en hel del. Jag vill bara tillägga ett par saker. Osho tror inte på religionernas gudar eftersom han har erfarit samadih. Därför kan han inte tro på religionernas föreställning av en separerad gud. Sen är det ju så att det finns tusentals gudar. Vilken gud vill du tro på? Jahve? Allah? Zeus? Thor? Shiva? Manitu? Om bara en enda av dessa tusentals gudar som folk tror på skulle vara den "äkta guden". skulle alla andra vara falska föreställningar. Men varför skulle just en av religionerna vara "den rätta"? Osho beskrev ganska bra att folk tror på den guden som motsvarar tron av den kulturen som de växer upp i. Det ger människorna ingen chans att erfara vad gud är, så länge de inte släpper taget om dessa föreställningar. Just när jag skrev det här inlägget, kom det upp ett nytt inlägg av dig i den här nya tråden. Det som du menar med att skapa frid i din kropp och föreställningar av din jordiska identitet är psykologi och personlighetsutveckling. Sådana saker är också viktiga på en andlig väg, men man kan arbeta med psykologi och personlighetsutveckling helt utan att gå en andlig väg. Det är alltså inte det som är den andliga vägen. Psykologi är en möjlighet, men jag gillar mest den shamanska vägen om att hantera illusionen. Jag vet inte om du har läst det här inlägget? https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1509694/att-leva-som-en-krigare ## Comment 3 Author: FataMorgana #1 Jag förstår din oro och känsla av att du behöver “städa upp” ditt jordiska liv innan du kan erfara det gudomliga fullt ut eller med andra ord "nå Samadhi". Tyvärr bygger denna uppfattning på en ren skrämseltaktik som vissa religiösa traditioner använder för att kontrollera och manipulera. Dessa traditioner ställer krav på att vara “ren” eller “värdig” innan man kan uppnå upplysning, vilket ofta leder till rädsla för det gudomliga. Men dessa tankar speglar inte den verkliga erfarenheten av vår sanna gudomliga natur; istället är de metoder för att få människor att känna sig otillräckliga och lydiga. Verklig upplysning handlar inte om att uppnå en särskild status eller att vara perfekt i sitt jordiska liv. Det handlar snarare om att frigöra sig från våra egna föreställningar och begränsningar. Upplysning är en process av att upptäcka och erfara vår sanna gudomliga natur, som alltid har varit och alltid kommer att vara vår verkliga essens, oavsett våra jordiska handlingar och identiteter. Tänk på våra föreställningar och mentala konstruktioner som en tung ryggsäck fylld med vikter. När vi börjar frigöra oss från dessa vikter, blir vi lättare och mer fria. Samadhi eller upplysning är bara en beskrivning för erfarandet av det som blir kvar när dessa extra vikter är borta. Det är inget vi behöver "förtjäna" eller vara perfekta för att uppnå. Vi behöver bara bli tysta och titta inåt. Att erfara vår gudomliga natur är inte skrämmande, utan befriande. Det är som att ta av sig den tunga ryggsäcken och känna lättnaden av att vara fri från tyngden. Se upplysning som en inre process där du frigör dig från alla lager av föreställningar och mentala konstruktioner. När du gör det kommer du att upptäcka att du redan är det ljus du söker, och du kommer att erfara en naturlig och automatiskt växande kärlek och frid. Det handlar inte om att först bli en “god” människa för att erfara Gud. Det handlar om att tysta ner sitt sinne och att frigöra sig från alla sina föreställningar och mentala konstruktioner, så att det gudomliga inom dig kan träda fram och verka genom dig. När du låter detta ske, kommer Guds vilja (vad den nu än må vara) att manifesteras naturligt i ditt liv, vilket i sin tur gör dig till en mer kärleksfull och god människa. Det är inte en fråga om att uppnå en specifik status eller perfekt beteende, utan om att öppna upp för det som redan finns inom dig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2: ”Det finns inget gudomligt slutmål. Din sanna natur är upplyst men ditt ego eller förstånd kan inte bli upplyst. Det handlar om att erfara vad man är.” För mig som famlande jordmänniska finns det dock ett slutmål; att fullborda den pågående process av osanningens analyser där jag slutligen kommer till full insikt om mitt egos (eg. intelligens) andliga oförmåga. Även om jag redan nu är klar över att sanningen, som du säger, redan existerar inom mig, och att det enda som behövs är att jag rattar om medvetandet ifrån de illusoriska frekvenserna, så består min andliga upplysning (och medvetandemässiga frekvenshöjning) i att den timliga världens illusioner avslöjas, som just timliga. Innan dess letar man ju, oftast omedvetet, efter sanningen i de timliga uttrycken istället för att identifiera den inneboende känsla som är det enda som kan göra dem förnimbara. Jag vet att maya är identiskt med den förgängliga världen, men jag vet också att det är i maya som Gud uppenbarar sig genom att konfrontera oss med ofta ganska tuffa lidanden, som tillsammans med alla andra behag och obehag modellerar oss från att ha varit djur till att bli människor. Enda sättet att se bortom mayas illusioner är att stanna upp, stilla sig och betrakta dem och lära sig genomskåda dem som illusioner. Det handlar inte om maya OCH verkligheten, maya ÄR verkligheten för den som har andliga sinnen att uppleva maya med. Verkligheten existerar överallt i den s.k. dualistiska världen, det är endast det begränsade förståndet som inte kan se det. Så förståndet må fortsätta göra sina desperata försök att greppa verkligheten, tills lidandena har gjort sitt nödvändiga jobb och bevisat motsatsen. ”Efter finalen var hälften av spelarna överlyckliga medan dom andra var så ledsna att dom grät. Hur skulle dessa känslor kunna vara budskap från gud?” Genom att under omätliga tidsrymder få uppleva smärta i anslutning till föreställningen att man har förlorat något, börjar man så småningom undra varför tillvaron gör så ont att leva i och till slut lär man sig att det man föreställde sig om ämnet förlust var en illusion. Alla former av smärta, som även de ”lyckligas” eller ”vinnarnas” förhoppningar kommer att övergå i när även de kommer att uppleva att de ”förlorar”, har denna andliga mission att lära individen att illusionens smärta utgör kontrasten till tillvarons sanning. Vetandet om osanningens smärta är min enda väg till upplysning, inte förvirrande psykologi. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #3: ”Det handlar inte om att först bli en “god” människa för att erfara Gud.” Min upplevelse är att man som individ inte behöver vara ”god” för att erfara Gud, men väl ärlig eller sann om den man är, med såväl de fullkomligheter som ofullkomligheter som normalt förekommer på den utvecklingsnivå man befinner sig. Det är inte skavankerna som hindrar utan lögnerna om vem man är. ”Upplysning är en process av att upptäcka och erfara vår sanna gudomliga natur, som alltid har varit och alltid kommer att vara vår verkliga essens, oavsett våra jordiska handlingar och identiteter.” Och genom att betrakta osanningens uttryck framträder så småningom dess kontrast sanningen. Osanningens uttryck bevisas därigenom vara identiska med inget mindre än självaste sanningen. Det existerade aldrig någon illusion. Den dualistiska påhittet – maya – var från början till slut en produkt av det primitiva förståndet. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #1: >"Skulle nog sprängas bort från jordytan av att komma i beröring med den högsta upplysningen om jag inte först blivit korrekt upplyst om och lever sant och ärligt i mitt praktiska jordeliv." Hur man påverkas kroppsligt och psykiskt av en Samadhi-erfarenhet beror nog på vad man har i bagaget. Somliga behöver efteråt möblera om mycket på insidan (och kanske ibland lite på utsidan) efter erfarenheten. Det är ibland som att en elefant ska få plats i en fågelholk (bildligt talat)...de gudomliga energierna rensar hela systemet från energimässiga blockader...tills sinnet blir relativt tyst, och kroppen relativt fri från "energiknutar". Men det betyder inte att man behöver börja med att renas från någonting...detta tas omhand inifrån, när och om det behövs, helt automatiskt. Tänker ändå att praktiker som yoga, meditation, reiki, att leva en "bra" livsstil vad gäller kost, etc inte gör saker svårare för de gudomliga energierna att göra vad de ska i kropp och sinne.......*men*, som har sagts lite, så är det jordsliga ting.....sådant som tas om hand av sig själv. Man behöver alltså till slut inte göra något, inte förbereda något, för något....endast bli medveten om att man ÄR det man hela tiden sökte, och låta resten ta hand om sig själv Kärnan av det hela är alltså inget som äger rum i tid och rum...det finns inget Steg 1, Steg 2, Steg 3, osv. Allt det där tar en bara längre bort. Det är som att försöka fånga vinden med näven, och som att måla en tavla med bara vatten på penseln😊. . . ## Comment 7 Author: FataMorgana #5 Men det är ju just genom att tysta ner sitt sinne och frigöra sig från alla föreställningar och mentala konstruktioner som lögnerna försvinner, och att din sanna natur kan träda fram och verka genom dig. 'Det existerade aldrig någon illusion. Den dualistiska påhittet – maya – var från början till slut en produkt av det primitiva förståndet.' Just därför att maya – den dualistiska verkligheten – bara är en produkt av vårt förstånd, gör det den till en illusion. Den existerar inte oberoende av oss, utan bara så länge vi lever. Allt som har en början och ett slut är inte evigt. Det är bara Gud, din sanna natur, som är oföränderlig och evigt bestående. Allt förutom Gud är en illusion. ## Comment 8 Author: Condor #4: Har du någonsin hört uttalandet att det är vägen som är målet? Uttalandet kommer från filosofen Konfuzius, men äver många kända upplysta betonar att det är vägen som är målet, t.ex. Laozi (grundaren av daoism), Buddha, zen mästaren Thich Nhat Hanh och inte minst Eckhart Tolle. Vilket mål skulle det finnas som går över att vara det högsta gudomliga, det som du redan är? Jag vet inte vad du menar med "timliga uttrycken" men om du menar existensen inom tid och rum så är det just illusionen/maya som är det här uttrycket. Man kan tala om för en annan att vi lever i en illusion, men det kan man bara förstå om man har erfarit verkligheten bortom illusionen. Annars är det bara en tom fras som man har i huvudet utan att förstå innebörden. Först när man har erfarit detta, som kallas samadhi, kan man komma till insikt om förståndets och egots oförmåga att förstå vad sin sanna natur är och vad illusionen är. Förståndet har ingen möjlighet att avslöja vad som finns bortom förståndet. Det stämmer att jag skrev att du har sanningen inom dig, men jag skrev ingenting om att ratta om medvetandet ifrån de illusoriska frekvenserna. Det skulle ju betyda att man betraktar illusionen som verklighet. Det handlar om att bli medveten om illusionen. Det är det som är skillnaden melllan att ha erfarit vad illusionen är och att bara ha hört det och trott på det. Vem som bara tror vad han hör behandlar illusionen fortfarande som om den vore verklig utan att lägga märke till det. Sen vill jag tala om för dig att jag aldrit har erfarit att gud skulle ha konfronterat mig med tuffa lidanden. Inte för att jag aldrig har lidit, men jag beskyller inte gud för det utan tar själv ansvaret. Sen vet jag inte vad du menar med att uppleva maya med andliga sinnen. Vi alla upplever maya med de sinnen som alla människor har, t.ex. ögon, öron, luktsinne smaksinne och känslosinne och sen tror man att det är verkligheten ända tills man har erfarit att allt det där är en illusion. Den "verkliga verkligheten", den gudomliga enheten, kan inte existera som någonting i en dualistisk verklighet. En skruv av en bil kan heller inte innehålla hela bilen och om du ser skruven separerad från bilen har du ingen aning om att det är en skruv av en bil. Du kan bara föreställa dig att skruven skulle vara en del av någonting som du känner, men om du aldrig har sett en bil kommer alla dina föreställningar att vara någonting annat än en bil. Jag har för övrigt en annan förklaring till att hälften av fotbollspelarna var lyckliga medan de andra var olyckliga än att gud kommunicerar med dom via känslor. Spelarna gjorde sin lycka beroende av att vinna och om de förlorar är de olyckliga. De som var olyckliga har ju egentligen ingen anledning till att vara olyckliga. Alla spelare var friska, tränade och i top kondition. Alla spelare tjänar flera miljoner euro om året. De bor i lyxhus, kör bilar som t.ex. Ferrari och de flesta har en relation med sexiga tjejer som ser perfekta ut. Att de var olyckliga har med deras inre att göra och inte med gud. Jag har sett människor som var fattiga och sjuka men ändå var lyckliga. Men människor tenderar ofta till att göra andra ansvariga för deras öde. Om det inte är gud som är ansvarig, så är det påhittade demoner, andar eller andra människor. Huvudsaken att de inte behöver att ta eget ansvar för deras olycka. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #6: Jag vågar inte lita på att mitt jordeliv, med alla konflikter och problem, bara fixar sig om jag skulle få en Samadhi-erfarenhet. Intellektualiserandet av mina jordiska känslor må tyckas vara en ytlig verksamhet för människor med Samadhi-erfarenhet, men min väg kan endast bestå i att först förstå vem jag är i mitt jordeliv innan jag ger mig in i andra alldeles så andligt upphöjda verksamheter. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #7: ”Allt förutom Gud är en illusion.” Men en gudomlig närvaromedvetenhet kan ändå inte uppstå utan den markeras av sin kontrast – maya. Illusionen och verkligheten är som svart och vitt, inget blir medvetandegjort utan dess förening. Det är vad jag menar med att illusionen och Gud är ett och samma, för evigt oseparerbara. Gud är allt, illusionen har aldrig existerat annat än i det primitiva förståndets föreställningsvärld. ## Comment 11 Author: FataMorgana #9: Men det är ju den förståelsen du får, om du bara skulle sluta analysera och använda dig av ditt huvud och i stället följa Buddhas råd om att det är meditation och självobservation som är vägen. Med ditt ego kan du aldrig komma till verklig förståelse om din sanna natur - det vill säga om det du verkligen är och om vem du är i ditt jordiska liv. #10 Gud och illusionen är inte ett och samma. Illusionen är bara det fysiska uttrycket, dvs hur Gud uttrycker sig i fysiken. Men den fysiska verkligheten är inte evigt varande. När uttrycket är borta är det Gud som är kvar. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #8: *”Har du någonsin hört uttalandet att det är vägen som är målet?”* Ju tydligare jag ser illusionen i maya ju mer stilla blir mitt medvetande, och att stilla medvetandet är ju hela grejen. Det är min väg. *”Först när man har erfarit detta, som kallas samadhi, kan man komma till insikt om förståndets och egots oförmåga att förstå vad sin sanna natur är och vad illusionen är. Förståndet har ingen möjlighet att avslöja vad som finns bortom förståndet.”* Det handlar alltså om att genomskåda maya med andliga sinnen, som alltför länge legat i träda av att ignorera nödvändigheten att tydliggöra illusionen som illusion. *”Inte för att jag aldrig har lidit, men jag beskyller inte gud för det utan tar själv ansvaret.”* Jag tackar för Guds undervisning, genom att i mayas värld fått erfara växlingen mellan behag och obehag. Endast så har jag kunnat bli medveten om vad som är rätt resp. fel – vad som är sant resp. osant – vad som är verklighet resp. illusion. *”Sen vet jag inte vad du menar med att uppleva maya med andliga sinnen. Vi alla upplever maya med de sinnen som alla människor har, t.ex. ögon, öron, luktsinne smaksinne och känslosinne och sen tror man att det är verkligheten ända tills man har erfarit att allt det där är en illusion.”* Det är med de andliga sinnena man genomskådar illusionen, inte de fysiska. Den som upplever maya blott med fysiska sinnen blir ett med maya – som en död zombie. *”De som var olyckliga har ju egentligen ingen anledning till att vara olyckliga. Alla spelare var friska, tränade och i top kondition. Alla spelare tjänar flera miljoner euro om året. De bor i lyxhus, kör bilar som t.ex. Ferrari och de flesta har en relation med sexiga tjejer som ser perfekta ut.”* Då ställer man inga höga krav på lyckan. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #11: Det är med intuitionen jag ser och det är med huvudet jag låter det jag ser komma till uttryck. ## Comment 14 Author: [Borttaget] #9: Även de som erfarit Samadhi ställs inför problem resten av livet. Men som Tolle brukar säga, blir de mer som en utmaning i stället för ett problem. Jag kan ju ta ett exempel. Min bil går sönder. Jag blir helt bedrövad, ringer mekanikern, och hamnar i gräl med personen pga mitt psykiska lidande av att bilen är sönder. Nu finns två problem. Grälet med mekanikern, och att bilen är sönder. Eller, att bilen går sönder......jag blir inte helt bedrövad, hamnar inte i gräl med mekanikern som snabbt löser problemet att bilen är sönder. Nu har jag inget problem kvar. Vad jag menar är, att problem alltid uppkommer, men man lägger inte längre extra lager av psykiska (känslomässiga, tankemässiga) problem ovanpå problemen, som skapar fler problem. Så på så sätt löser man egentligen inga problem med en Samadhi-erfarenhet..... Förutom "problemet med en själv". Men nu vet jag igen inte om jag målar upp för stora bilder av saker, man kanske gör bättre i att upptäcka och utforska själv😊 jag tror jag helt enkelt gillar att måla bilder..😉 Så ta inte mina bilder på för stort allvar. ## Comment 15 Author: Condor #12: "*Ju tydligare jag ser illusionen i maya ju mer stilla blir mitt medvetande, och att stilla medvetandet är ju hela grejen. Det är min väg*." Vad menar du med "ju tydligare"? Det finns inget mer eller mindre tydligt, precis som att man heller inte kan vara mer eller mindre gravid. Antingen man erfar samadhi och ser vad som finns bakom illusionen, den absoluta verkligheten och ser att sinnesvärlden är en relativ verklighet/en illusion eller man har inte erfarit och gör sig föreställningar om vad illusionen är. "*Det handlar alltså om att genomskåda maya med andliga sinnen, som alltför länge legat i träda av att ignorera nödvändigheten att tydliggöra illusionen som illusion*." Varken förståndet eller sinnen (vad man än betecknar dessa som, andliga eller oandliga) genomskådar illusionen. Den absoluta sanningen ligger utanför sinnesvärlden. Dina sinnen och ditt förstånd bara lurar dig att tro att sinnesvärlden är den absoluta verkligheten. "*Jag tackar för Guds undervisning, genom att i mayas värld fått erfara växlingen mellan behag och obehag. Endast så har jag kunnat bli medveten om vad som är rätt resp. fel – vad som är sant resp. osant – vad som är verklighet resp. illusion.*" Utanför sinnesvärlen/maya finns det inga rätt eller fel, inget sant eller osant. Det är som i exemplet Schrödingers katt, katten är både död och levande ända tills den observeras. "*Det är med de andliga sinnena man genomskådar illusionen, inte de fysiska. Den som upplever maya blott med fysiska sinnen blir ett med maya – som en död zombie.*" Nej, illusionen blir man bara medveten om när man har erfarit den absoluta sanningen bortom illusionen och det är en erfarenhet utanför sinnesvärlden. Du försöker att förstå det som ligger bortom sinnesvärlden med dina sinnen och med förståndet. Sen vill jag kommentera ett par saker som du skrev till andra: Inlägg 10: "*Men en gudomlig närvaromedvetenhet kan ändå inte uppstå utan den markeras av sin kontrast*" Under en gudomlig närvaromedvetenhet (samadhi erfarenhet) existerar inga kontrast. Det är bara förståndet som ser kontrast i sin dualistiska illusion. Det som vi har erfarit, att se verkligheten bakom den dualistiska relativa verkligheten (illusionen/maya) är inget "sensationellt nytt". I alla tider har det funnits upplysta som erfarit detta. För tusentals år var det människor som Buddha och i vår tid var det människor som Osho, Tolle, Mooji och många andra. Många andliga traditioner har tagit upp vad dessa har erfarit i deras läror. T.ex. hinduism, buddhism, taoism, zen buddhism, Platons filosofi, neoplatonism, advaita vedanta, neo advaita, shamanism. Även kvantfysikens upptäckter har gett oss en djupgående förståelse av verklighetens natur, som utmanar den klassiska, dualistiska synen på världen. En kvantpartikel har inget bestämt tillstånd och befinner sig inte på ett bestämt ställe innan den observeras. Detta kallas "superposition". I kvantfysik har observatören en aktiv roll i att definiera verkligheten. Det observerade påverkas av observationsprocessen, vilket antyder att det **inte finns en objektiv verklighet oberoende av observatören** inom sinnesverkligheten. Men nu kommer du och säger att allt det där är fel och att du vet det bättre och har en egen föreställning av det. Du kan inte stöda detta med mer än att säga att du ser med intuitionen (inlägg 13). Det är för lite. Jag litar inte på din intuition. ## Comment 16 Author: FataMorgana #13: Det verkar som att du missförstod vad jag syftade på i mitt tidigare svar. Jag besvarade din kommentar om att intellektualisera dina jordiska känslor. Att använda huvudet för att analysera och förstå är en process som involverar egot och intellektet, vilket är begränsat när det kommer till den djupare förståelse av vår sanna natur – En förståelse som inte har med förståndets förståelse och med dess intellektualiserande att göra, utan som endast uppstår genom den direkta erfarenheter av vår sanna natur. Det var inte ju inte på tal om någon intuition. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15: Försök gärna intala dig själv (och mig) att det är med mina fysiska sinnen och mitt förstånd jag hela tiden försöker förstå verkligheten eller det som ligger bakom sinnevärlden, trots att jag återkommande menar att man omöjligen kan varsebli eller bli medveten om verkligheten utifrån samma utsiktspunkt som det förgängliga man betraktar består av – den rationella intelligensen. Intelligensens analys av det illusoriska kan aldrig leda till något annat än nya illusioner, eftersom det begränsade förståndet är identiskt med intelligensens övertro på sig själv. Så länge intelligensen tror att den vet eller kan komma att veta något om verkligheten så är man fast som cement i illusionernas och övertrons grepp. Därför använder jag inte den rationella intelligensen när jag är inställd på att komma i kontakt med verkligheten utan betonar vikten av känsloanalysen som enda möjligheten att varsebli verkligheten, alltså **samtidigt som känslan realtidsupplevs i ett illusoriskt uttryck**. Eftersom du menar att även känslan tillhör den förgängliga världen så förstår jag mycket väl varför du inte kan/vill ta till dig att jag via en realtidsupplevd känsla levererad i en jordisk form mer eller mindre avtäckt genom min intuition kan identifiera känslan som inte en del av utan som själva verkligheten, alltså där alla antipatier och sympatier och det förgängligas kontraster tar ut varandra och blir till Guds eviga rörelsefria allkärlek. Det är alltså Guds stilla allkärlek (som avsikt, inte känsla) som är verkligheten, och var någonstans i tillvaron skulle man kunna möta denna Guds avsikt om inte där livet gestaltar sig inför alla dess invånare – i sinnevärlden? Så genom att försöka lära mig vad Gud säger till mig genom sitt dagliga känslotal så har jag tillgång till vägen, sanningen och livet, genom vilken den successiva medvetandegörningen om verkligheten kan ha sin process. Nu hävdar jag inte att jag på något sätt har full klarsyn i denna medvetenhet om verkligheten, det är en avtäckningsprocess jag befinner mig i, som genom min intuitiva inställning vid betraktandet av tillvarons alla uttryck fördjupas, mognar, förankras och successivt neutraliserar sinnenas distraktion av verkligheten. Det är en process i medvetandegörning och handlar överhuvudtaget inte om förståndets relativa jämförelser. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17: Allt som kan betraktas, känslor, tankar, objekt är inte Gud. Gud kan egentligen inte se sig själv... Och är därför det eviga subjektet. Det är som att en spegel inte i sig själv, kan skapa sin egen reflektion, lika lite som våra ögon inte i sig själv, kan se sig själv. Allt man förnimmer, allt man känner, allt man tänker är därför en del av illusionen. Vad menar du egentligen med "de andliga sinnena"? Typ, tredje ögat, eller något? ## Comment 19 Author: Condor #17: Det första som du skrev om den rationella intelligensen stämmer. Men även om förståndet har sina gränser, så är det väldigt smart inom sina gränser. Förståndet skapar den dualistiska illusionen och ett jag som känner sig separerat från allt annat inklusive gud. Jaget och förståndet är partner som arbetar tillsammans. Förståndet och jaget kan komma till den slutledningen som du skrev om den rationella intelligensen, men varken förståndet eller jaget har förmågan att förnimma elller känna igen gud eller ens göra sig föreställningar som skulle kunna stämma överens med gud. Jaget har problem att acceptera detta och om den rationella intelligensen inte räcker, letar jaget efter andra möjligheter. I ditt fall är det känslorna. Det är en fälla som du har hamnat i. Känslor är en del av den dualistiska verkligheten(illusionen och det är jaget som upplever dessa känslor. Somliga känslor känns bra, somliga dåliga. Det är dualistiskt och det är förståndet som klassar känslorna som bra eller dåliga. Det är jaget som inbillar sig att prata med gud via känslor. Sen pratar du om känsloanalyser, men vem analyserar om inte förståndet? Det är fortfarande förståndet som har styret i handen och jaget som är drivkraften och jaget som ser gud som en separerad entitet som du pratar med via känslor. Förståndet är bra på att lura sig själv och att lura dess partner, jaget som känner sig separerat. Du frågar: "*var någonstans i tillvaron skulle man kunna möta denna Guds avsikt om inte där livet gestaltar sig inför alla dess invånare – i sinnevärlden?*" Sinnesvärlden är illusionen/maya och nu ersätter vi ordet sinnesvärlden till illusionen, så låter det så här: "var någonstans i tillvaron skulle man kunna möta denna Guds avsikt om inte där livet gestaltar sig inför alla dess invånare – i illusionen". Men gud befinner sig inte i illusionen och allra minst som en separerad entitet. Illusionen är som en dröm och nu tar vi en vanlig dröm som exempel. Kan din drömfigur möta personen som sover och drömmer i samma dröm? Knappast, för den personen är drömmaren själv. Nu är jag medveten om att någon som inte har erfarit samadhi (som inte har erfarit sin sanna natur/gud) inte känner till verkligheten bortom dualism och bara kan söka gud inom illusionen, där som gud inte finns. Men jaget och förståndet kan komma till insikten att inte leta efter gud inom illusionen och befria sig från sin tro att ha hittat gud där. Först sen är jaget/förståndet redo att göra sig av med dessa föreställningar, att tömma sitt sinne och börja om på nytt. Detta är det första riktiga steget på en andlig väg. ## Comment 20 Author: Condor #18: Det var en bra förklaring. Bara ett par ord som säger väldigt mycket. 👍 ## Comment 21 Author: [Borttaget] #20: Tack😊🤗 bra att det blev förståeligt. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #19: *”Somliga känslor känns bra, somliga dåliga. Det är dualistiskt och det är förståndet som klassar känslorna som bra eller dåliga. Det är jaget som inbillar sig att prata med gud via känslor. Sen pratar du om känsloanalyser, men vem analyserar om inte förståndet?”* Det är alltid egot som med sitt outtröttliga förnuft och sin intelligens värderar känsloförnimmelser som bra eller dåliga. Med en sådan dualistisk attityd till känsloförnimmelsen är man primärt inställd på att tillfredsställa sina själviska begär efter behag, och lyssnar då inte opartiskt och stilla på vad känslan, oavsett vilken karaktär den har, har för budskap eller avsikt med sin uppenbarelse. Det är klart att man med en sådan förutbestämd inställning upplever att känslan är en potentiell fiende, beroende på om den ger behag eller inte. Man kan inte tänka sig att Gud kan tala kärleksfullt till oss även när känslan inte är så behaglig. Själv har jag i många år plågats av astma och ångest som ibland varit mycket otäck, men eftersom jag inte har varit särskilt duktig på att distrahera mina känslor eller fly från dem i överröstande manier, så har jag tvingats att stanna upp och fråga mig själv varför jag fastnat i mitt så hemska ekorrhjul av undertryckta och förnekade känslor, som ju alla kroniska ångesttillstånd kännetecknas av. Med tiden växte sig ångesten allt starkare och till slut kände jag mig så förtvivlad och nödställd att jag vände mig direkt till Gud och bad om att, inte bli av med ångesten utan förstå varför den tagit säte i min kropp och plågar mig så. Det var med den attitydförändringen till känslan som allt vände. Genom min egen intuitiva talang fick jag tillgång till ett vetande om känslan på avsiktsnivå som jag inte var i närheten av när mitt ego använde intelligensen mest till att desperat hitta ett sätt att enbart symtomatiskt få bort obehaget. Ju mer jag ställde in mig på att förstå känslans avsikt med sin uppenbarelse i min kropp ju mer förankrades den stilla energibefriade medvetenheten om att Gud talade till mig. Jag drog till mig människor som var på samma våglängd med mig själv i processens nya riktning, vilket även det bekräftade min intuitiva upplevelse av att det var Gud som höll i trådarna mitt i den dualistiska tillvaron och med alla illusoriska kulisser och en till synes kaotisk mix av människor överallt. Jag förstod att Gud använder de dualistiska uttrycken så att vi genom upplevelser av behag resp. obehag i känslan skulle lära oss att navigera på det stormiga hav där man lätt missar hamnen om man enträget inbillar sig att egots självförtroende kan fixa det hela med förståndet eller intelligensen. Och visst är det väl närmast absurt att tänka sig att hela den gigantiska och bländande tillvaro, som man må kalla dualistisk, illusorisk eller vilket man vill, bara skulle finnas där utan någon annan förklaring än att den är overklig och icke existerande. Det vore som att förneka planeternas logiska kretsloppsgång. Hur som helst så har jag genom Guds tal till mig via ömsom svåra och ömsom litet lättare känslor levererade i den dualistiska världen fått intuitiva insikter om såväl min jordiska som andliga eller eviga identitet som jag aldrig hade kunna få genom att desperat ränna till vårdcentraler för att få nya piller som tillfälligt och som bäst symtomatiskt kunnat mota bort de budskapsbringande känslorna. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22: Det är ju fint att du kunnat lukra upp och bli medveten om dina känslor, i stället för att trycka undan dem och må dåligt. Känslor är ju menade att komma och gå. Så fort man lägger locket på, och gräver undan dem... Så mår man dåligt helt enkelt. Själv äter jag mediciner för ett par psykiska åkommor🙂 men ser inget hinder i att kunna utvecklas andligt, och arbeta på mig själv för det. ## Comment 24 Author: Condor #22: I din beskrivning ser jag inget annat än att du berättar att du böjrade att arbeta psykologiskt på dina ångester och sen tolkade du dina känslor subjektivt som budskap från gud. Men gud skickar dig inga budskap via känslor och gud skickar dig heller inga obehagliga känslor för att visa dig någonting. Det är ju klart att man utvecklar ångester om man har en sådan föreställning av gud, precis som att det leder till ångest om man tror att saker som händer är guds straff. Känslor är heller inga fiender, utan känslor är som gäster: https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1502096/kanslor-ar-som-gaster Förståndet är heller ingen fiende, utan en tjänare. Men om du gör tjänaren till chefen blockerar du den andliga utvecklingen. Känslor är reaktioner på saker som vi upplever i den fysiska verkligheten. Sen finns det olika möjligheter att reagera och hantera känslor. Saker som spelar en roll är t.ex. personligheten, upplevda traumas, mentala mönster, hjärnkemi och andra biologiska och biokemiska reaktioner. Ett enda gift i kroppen, t.ex. kvicksilver kan förändra hela känslolivet för en. Brister på somliga ämnen kan också förändra hela känslolivet. För att analysera sina känslor och hitta orsaken för obehag behövs förståndet. Men det har ingenting med gud att göra, utan det är en utmaning här i den fysiska världen. Gudomlig energi (t.ex. reiki) är ljusenergi och kan belysa saker som finns i dig själv, så att du blir medveten och kan arbeta på dom. Men om du upplever negativa känslor har det med ditt inre att göra och inte med en gud som skickar dig obehag. Det som kommer från gud (livsenergin) känns alltid behagligt. ## Comment 25 Author: FataMorgana #22: Jag tycker också att det är fint att du har lyckats arbeta med dina känslor och att du har kunnat hitta en väg genom att inte trycka undan dem. Men det verkar dock som att vi pratar förbi varandra ibland och att du kanske missförstår vissa av de saker vi säger. Jag tror inte att någon här, åtminstone inte jag, ser känslor som potentiella fiender. Det är inte heller så att någon av oss tror att egots självförtroende skulle vara lösningen på alla problem. När du nämner att vara primärt inställd på att tillfredsställa sina själviska begär efter behag, kan jag inte riktigt relatera till den beskrivningen. För mig handlar arbetet med känslor om att observera dem utan att fastna i dem. Det innebär att vara medveten om vad som händer inom oss i varje ögonblick, att se på våra tankar och känslor som de är, utan att lägga för stor vikt vid dem. Om vi känner oss glada, är det viktigt att erkänna det utan att bli alltför fäst vid känslan. På samma sätt, när vi upplever smärta eller obehag, är det viktigt att inte identifiera oss med dessa känslor. Vi ska istället försöka att vara "den som vet" – den som observerar utan att döma eller bli uppslukad av det som händer. I detta tillstånd av medveten närvaro kan vi finna en djupare frid, en frid som inte beror på yttre omständigheter eller på hur vi mår. Det handlar om att acceptera allt som det är, utan att fastna i det ena eller det andra. För att till sist komma till insikt om hur känslor bara är mentala intryck som kommer och går och att de inte är vår sanna natur. ”Och visst är det väl närmast absurt att tänka sig att hela den gigantiska och bländande tillvaro, som man må kalla dualistisk, illusorisk eller vilket man vill, bara skulle finnas där utan någon annan förklaring än att den är overklig och icke existerande. Det vore som att förneka planeternas logiska kretsloppsgång.” Saken är den att vi inte vet allt och inte kan förstå allt, särskilt när det gäller livets mening och meningen med allt. En av de största insikterna vi kan komma till här i livet är hur lite vi verkligen vet och att vi inte kan veta något med huvudet alls om den verkliga verkligheten bortom den dualistiska verkligheten. Vi kan bara erfara den när förståndet tystnat. Då ser vi också att hela den dualistiska verkligen bara är en illusion, en illusion som du själv skapar, precis som drömmarna du drömmer på natten. ## Comment 26 Author: FataMorgana Sen vet jag inte vad 'andligt upphöjda verksamheter' ska betyda (från inlägg 9) när sajten egentligen bara handlar om att 'nå' sin innersta kärna genom att skala av sig lager efter lager av föreställningar, trossystem och präglingar, samt att bli medveten om sina känslor, tankar och mentala reaktionsmönster och hur dessa uppstår i vårt eget sinne och genom vårt förstånd. Det har inget med upphöjda andliga verksamheter att göra. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #25: >"Jag tror inte att någon här, åtminstone inte jag, ser känslor som potentiella fiender." Inte jag heller. Känslor finns där för att visa oss något, sedan när de har gjort det så går de vidare och löses upp. Men jag tror inte heller att känslor är speciella budskap från Gud (som Serene skriver). Det har med att psyket, sinnet, kroppen utsätts för stimuli i den fysiska världen vilket ger upphov till känslor och tankar, att göra... ## Comment 28 Author: [Borttaget] #24: *”I din beskrivning ser jag inget annat än att du berättar att du böjrade att arbeta psykologiskt på dina ångester och sen tolkade du dina känslor subjektivt som budskap från gud.”* Men så var det inte alls, läs min text igen så ser du. Det var ju efter att förståndet inte hade givit mig ett smack av förståelse eller självinsikt, som jag bad till Gud om att få komma till insikt på ett annat sätt – via en ny frågeställning och med intuitionen som arbetsledare. Förståndet (intelligensen) kan som bäst beskriva något av de timliga förlopp om hur känslan rör sig i materian, där materia reagerar på materia, men aldrig svara på frågan om varför känslan har uppstått eller vilket identitets- och levnadsmässigt budskap den har. Och det var med insikten om min intelligens tillkortakommanden som utgångspunkt som jag frågade Gud om; **”varför** ångesten tagit säte i min kropp och plågar mig så”. *”Men gud skickar dig inga budskap via känslor och gud skickar dig heller inga obehagliga känslor för att visa dig någonting. Det är ju klart att man utvecklar ångester om man har en sådan föreställning av gud, precis som att det leder till ångest om man tror att saker som händer är guds straff.”* Det var med självinsikten att jag själv (förståndet) inget visste om känslokunskap som vändningen kom i mitt liv. Och det var då som jag på ett djupare andligt plan började uppleva att Gud talade till mig, via känslan. Det var insikten om Guds avsikt som snabbt blev min egen avsikt och som etablerade kommunikationen mellan Gud och mig själv, och i anslutning till varje upplevd känslovariation existerade denna stilla orubbliga avsikt – att reda ut frågan; varför. Likgiltigt om känslan var behaglig eller obehaglig så var Guds avsikt alltid exakt densamma – att kärleksfullt (aldrig någon bestraffning) rädda mig från mitt förnufts avvägar från mig själv och intelligensens ständiga gissningslekar i materiaträsket. Och det var med denna nya medvetandeinställning som förnuftets mödosamt uppbyggda ångesthärdar kunde börja lösa upp sig på allvar. *”Förståndet är heller ingen fiende, utan en tjänare. Men om du gör tjänaren till chefen blockerar du den andliga utvecklingen.”* Det som skedde var att jag placerade förståndet vid skampålen, och gjorde Gud till min nya chef. *”För att analysera sina känslor och hitta orsaken för obehag behövs förståndet.”* Förståndet eller intelligensen kan inte analysera utanför den skapade världen och förmår därför aldrig hitta något annat i sin analys än en oändlig kedja av materiella konsekvenser av andra materiella konsekvenser, aldrig orsaken. ## Comment 29 Author: [Borttaget] #27: ”Men jag tror inte heller att känslor är speciella budskap från Gud (som Serene skriver). Det har med att psyket, sinnet, kroppen utsätts för stimuli i den fysiska världen vilket ger upphov till känslor och tankar, att göra…” Men det är väl inte speciellt logiskt, att en illusion, som inte ens existerar, kan skapa en livsupplevelse, dvs. ett något... ## Comment 30 Author: FataMorgana #28 "Förståndet eller intelligensen kan inte analysera utanför den skapade världen och förmår därför aldrig hitta något annat i sin analys än en oändlig kedja av materiella konsekvenser av andra materiella konsekvenser, aldrig orsaken." Förståndet behöver inte heller analysera något utanför den skapade världen, utan förståndet behövs i den skapade världen för att analysera det som finns där. Utanför den skapade världen finns inga känslor och inget jag som lider och mår dåligt. För att ta ett exempel: Om du äter dålig fisk och blir sjuk, så är det i den dualistiska verkligheten / dvs i maya du måste leta efter orsaken och det behöver du ditt förstånd till. ## Comment 31 Author: [Borttaget] #25: ”Det handlar om att acceptera allt som det är, utan att fastna i det ena eller det andra. För att till sist komma till insikt om hur känslor bara är mentala intryck som kommer och går och att de inte är vår sanna natur.” Jag kan aldrig acceptera mina egna identitets- och levnadsmässiga lögner. Att lära mig tyda Guds tal till mig via obehagliga resp. behagliga känslor har blivit essentiellt för mig på vägen till självförsoning och samvetsfrid. I annat fall kommer ångesten och de undertryckta antipatierna att förgöra både min kropp och mitt förstånd. ## Comment 32 Author: FataMorgana #29: Vem har sagt att du ska acceptera lögner? Om du kan acceptera allt som det är, så finns det ingen anledning att ljuga! ## Comment 33 Author: [Borttaget] #32: En identitets- och levnadsmässig lögn är alltid omedveten, annars hade den inte varit en lögn. Och ångesten tar sitt kroniska säte i kroppen, för att man går på det där om att "allt är mycket gott", att man skall lära sig "positivt tänkande" eller att man skall acceptera allt precis som det är. Jag har prövat allt det där, det funkade inte. ## Comment 34 Author: [Borttaget] #29: Nu känns det nästan som att du inte vill förstå😊 Illusionen existerar, skiljt från Gud, Medvetandet. I en dröm på natten så existerar drömvärlden för drömfiguren. Smärta och obehag upplevs fortfarande som det i en dröm, även om den från vårt vakna perspektiv inte är verkligt. Lika är det ju inom illusionen, smärta och obehag upplevs fortfarande som verklig för drömfiguren (oss), även om den från det gudomligas perspektiv inte är verkligt. Inom den fysiska verkligen (Maya) så regerar förnuft och logik. Bortom den verkligheten (hos Gud) kan man säga att förnuft och logik inte kan existera, eftersom det inte existerar ett sinne, ett förnuft som kan uppfatta saker som logiska eller inte ## Comment 35 Author: [Borttaget] Detta som jag skrev förr tycker jag passar in här just nu. --- Att vakna upp andligt kan på ett sätt jämföras med att bli medveten om att man drömmer på natten. Man vaknar upp ur drömmen av den här verkligheten, illusionen, Maya. Lika som en klardröm på natten har man insett att man drömmer en dröm genom sinnena, med skillnaden att detta är en gemensam dröm. Man kan säga att det är Gud, Medvetandet, vårat sanna jag som drömmer genom många kroppar och många sinnen. Men bara för att man inser att detta också är som en dröm, betyder inte det att man inte tar drömmen på allvar, på det sättet att man inte längre bryr sig om konsekvenserna av sina handlingar. Man vet också att man delar drömmen med andra, och att till exempel smärta upplevs som smärta, oavsett om det är en dröm eller inte. Mooji sade en gång att "det här kan vara en vacker dröm". Det betyder ju också att det skulle kunna vara en mardröm. En mardröm blir det om man identifierar sig helt med drömmen, illusionen, sina sinnen. Man kan fråga sig om man någonsin har haft en mardröm som en klardröm på natten. Jag skulle tro, att snart efter att man insett att man faktiskt bara drömmer, så lättar drömmen upp, blir mer genomskinlig, och mindre mardrömslik. Medvetenhet är det som skingrar mardrömmen, som ljuset skingrar mörkret. Blir man medveten om att man bara drömmer, så blir man en medveten drömmare, och drömmen blir medvetet drömd. Det är slutet på illusionen, Maya *så som man en gång kände den...* ## Comment 36 Author: FataMorgana #33 Att acceptera allt som det är en lång process och inget som man bara prövar ut. Det är ett livstids projekt, att verkligen upptäcka allt man förträngt och att bli medveten om sig själv, för att sedan kunna acceptera sig själv fullt ut, som den man är. Om man kan acceptera sig själv, sina tankar, känslor och fel och brister finns det ingen anledning till att göra upp en fasad om sig själv. Då finns det ingen anledning att låtsas vara någon annan än den man är. Med andra ord, behöver man inte längre ljuga för sig själv. Det har inget att göra med att allt är gott eller med positivt tänkande. Att säga att allt är gott eller att praktisera positivt tänkande är att ljuga för sig själv och ljuger man för sig själv accepterar man sig inte så som man är. Jag fattar inte varför du tar upp saker det inte har varit på tal om. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #34: Gud är högst närvarande överallt i sin egen skapelse, dvs. det jordmänniskans klena förstånd för det mesta uppfattar som en illusion, och jag kan inte längre separera något som överhuvudtaget kan benämnas som något från Gud. Det de flesta upplevelsebegränsade jordbor betraktar som drömmar, lokal-logiska uttryck, förnuft, sinnlighet osv. är verkliga för den som kan uppleva Guds skapelse i dem. ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37: Hörde en bra analogi tidigare. Man kan jämföra det med solen och dess solljus. Solljuset både är och är inte en del av solen.....lika som Guds manifestation är en del av Gud, så är det samtidigt skiljt från Gud Tingen, känslorna, tankarna kommer aldrig att röra vid ditt medvetande. Ändå så är de en skapelse av medvetandet. Det är nog en av de där andliga paradoxerna Men jag tror nog vi till stor del pratar förbi varandra dessvärre ## Comment 39 Author: FataMorgana #37: jag skulle säga att det som folk betraktar som drömmar, förnuft, sinnligheter osv uppfattas som verkliga av de allra flesta. Bara få har sett igenom det, samt hela livet som människa på jorden, som en illusion. ## Comment 40 Author: FataMorgana #37: sen undrar jag ju varför Gud inte skulle vara närvarande i sitt eget uttryck? Det är ju inte som så att någon av oss här på sajten skulle ha förnekat guds närvaro i skapelsen. Materian är ju guds uttryck, även om den inte varar förevigt och därmed är en illusion. ## Comment 41 Author: Condor #28: plus vad du skrev i andra inlägg Jag ser bara att du har gett förståndet en ny tolkning: "gud" och att du har sopat allt under mattan som du inte vill se på dig själv. Du skriver i ett annat inlägg: "*Jag kan aldrig acceptera mina egna identitets- och levnadsmässiga lögner*." Men i inlägg 37 skrev du: "*Gud är högst närvarande överallt i sin egen skapelse, dvs. det jordmänniskans klena förstånd för det mesta uppfattar som en illusion, och jag kan inte längre separera något som överhuvudtaget kan benämnas som något från Gud. Det de flesta upplevelsebegränsade jordbor betraktar som drömmar, lokal-logiska uttryck, förnuft, sinnlighet osv. är verkliga för den som kan uppleva Guds skapelse i dem.*" Det går inte ihop. Om du skulle se gud i allt, skulle du även se gud i dig. Om du skulle se gud i dig skulle du acceptera dina "egna identitets- och levnadsmässiga lögner". Du skulle acceptera alla dina brister, inte bara lögnerna som du talar om, eftersom allt det där tillhör det dualistiska uttrycket av gud. Slutledning av allt vad du skrev här på sajten är att du aldrig har erfarit gud och har gjort dig en föreställning av gud som ditt förstånd har tänkt ut sig. Vem som ser gud i allt, älskar sig själv och allt annat. Men vem som inte accepterar sina egna brister älskar sig inte som han är, utan bara föreställningen och kan därför heller inte älska andra människor med deras brister. Du har hört att gud finns i allt, men inte förstått det. Den fysiska världen/illusionen är bara guds reflektioner. Precis som att en regnbåge är reflektioner av solen. Även om du analyserar regnbågen i alla färger, ser du ändå inte solen och om du aldrig har sett solen kan du heller inte göra dig en föreställning om hur den ser ut bara genom att betrakta regnbågen. Du kan säga att du ser solen i regnbågen men det är en illusion. Jag vet inte vem som har gett dig dom här föreställningarna. Om det är bedrägare som Rexmark, Lundberg eller Björklund eller om du har tänkt ut dig det där själv. Men jag är inte alls förvånad över att du har problem med dig själv. ## Comment 42 Author: [Borttaget] Jag skulle vilja tillägga att jag tycker det är konstigt, Serene, att du ofta säger att vad som skrivs här är ologiskt, exempelvis här: >"Men det är väl inte speciellt logiskt, att en illusion, som inte ens existerar, kan skapa en livsupplevelse, dvs. ett något…" Samtidigt som att du i nästkommande inlägg skriver att förnuftet är klent, och inget att ha typ... Om nu förnuftet är så klent, och inget att lita på, och använda sig av, så borde du ju acceptera de resonemang som du anser är ologiska? Du måste ju se dessa motsättningar i dig själv för att kunna börja frigöra dig från dem.. ## Comment 43 Author: [Borttaget] #41: *”Om du skulle se gud i dig skulle du acceptera dina "egna identitets- och levnadsmässiga lögner". Du skulle acceptera alla dina brister, inte bara lögnerna som du talar om, eftersom allt det där tillhör det dualistiska uttrycket av gud.”* Det var med inställningen att vilja se alla mina lögner i vitögat som jag tog första steget mot självförsoning. Jag accepterade framför allt inte min gamla identitetslögns energimässiga närvaro i min kropp och mitt medvetandes närområde, men utan att hata lögnen även när delar av den energimässigt var kvar i kroppen, tvärtom så gick processen ut på att försonas med vem jag i sanning var i min jordiska identitet även i lämna-processen, så att jag inte gav lögnen ännu mer explosiv hatenergi till att vara kvar i kroppen med. Att inte acceptera en förljugen sida hos sig själv innebär naturligtvis inte att man inte accepterar sina medmänniskor för att de fortfarande ljuger och besitter lägre sidor. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Och när jag nu pratar om lögner så menar jag för min del alltså i första hand inte sådana brister och ofullkomligheter som man normalt har att kämpa med på sin utvecklingsnivå, utan den existentiella lögnen – den på min utvecklingsnivå bestämda jordiska könsidentiteten. *”Slutledning av allt vad du skrev här på sajten är att du aldrig har erfarit gud och har gjort dig en föreställning av gud som ditt förstånd har tänkt ut sig.”* Men snälla nån, du påstår alltså öppet att jag ljuger om hur jag beskriver mitt förhållande till Gud, samtidigt som du väl inte kan ha en ringaste aning om hur jag realtidsupplever Gud eller hur jag överhuvudtaget uppfattar tillvaron! Hur skulle du?! Med ringaktande attityd hävdar du bestämt att jag aldrig ens har upplevt Gud och att Gud för mig blott är en sorts uttänkt tolkning iscensatt av mitt förstånd, vars illusoriska sinnebild jag enligt dig dessutom har använt till att sopa alla mina lögner och problem under mattan. Gång på gång försöker jag förklara för dig att det inte är mitt förstånd jag använder i min självkännedomsprocess eftersom jag genom erfarenheterna mycket väl vet att förståndet inte förmår greppa den känslokunskap som inte bara varit helt oumbärlig för att rena mig från okunnighetens fortsatta fasa utan även räddat mig från en säker undergång. Det var ju hela tiden mina konflikter jag ville få fram på ytan, det var aldrig tal om att fly från något obehagligt som var på gång att upptäckas. Men du vägrar ta in det, eftersom känslokunskap inte alls verkar vara din grej. Du kan inte ens ge en logisk förklaring på vilket sätt det jag beskriver är ett falsarium och din attityd visar om något att det inte är mitt utan ditt förstånd som är ute och cyklar här. ## Comment 44 Author: FataMorgana #43: Jag vet nu inte riktigt vad du förstår under känslokunskap, men allt som har att göra med känslor och med analyserande av dessa har snarare med psykologi att göra, än med den direkta erfarenheten av sin sanna natur. I det ögonblicket ditt förstånd tystnar finns där ingen som funderar över sina känslor, ingen som analyserar och inte ens känslor finns där att analysera. Det är att vara totalt fri från känslor och fri från något som analyserar. Sen är Gud inget man kan ha en förhållande med, eftersom Gud inte är separerad från dig. Det är inte så att Gud är på ett ställe och du på ett annat och att ni sen kan ha ett förhållande med varandra eller ge varandra budskap. Gud är redan inom dig, det är din sanna natur. Du är inte den person du tror att du är, utan du är Gud. Det är det som blir kvar av dig när ditt förstånd tystnat och när kroppen blir till mat åt maskarna. Det är erfarenheter var och en kan göra, att man inte är sin kropp och sitt förstånd, utan det högsta gudomliga som finns. ## Comment 45 Author: [Borttaget] #43: Jag tror nog att FataMorgana och Condor bara inte vill ljuga, eller tala osanningar med dig. ## Comment 46 Author: FataMorgana #45 Ja, du har helt rätt i det. Vad jag dock tror ofta leder till missförstånd och osämja är att förståndet och illusionen ofta tolkas som något negativt och dåligt när de nämns. Men för oss är det varken bra eller dåligt, utan helt neutralt; det är helt enkelt som det är - Det handlar bara om att bli medveten om förståndet – när det är aktivt och när det inte är det – samt om när förståndet behövs och när det inte gör det. Det handlar också om att bli medveten om vad som är illusion och vad som inte är det. Men om man ser illusionen och förståndet som något dåligt eller som fiender, är det lätt hänt att man går i försvarsställning eller blir ledsen när någon påpekar att något "bara är en illusion" eller att "det bara är förståndet som analyserar". För mig är det dock inget fel eller dåligt med varken förståndet eller illusionen. Allt har sin plats. Det handlar bara om att bli medveten om vad som är vad, inte om att göra något till dåligt eller bra. Om man gör det till något dåligt, lider man i slutändan bara själv av det. ## Comment 47 Author: [Borttaget] #46: Jo, precis. Sedan ju mer man identifierar sig med saker, och med "illusionen", destå mer tar man illa vid sig om man inte får höra det man själv vill få höra. Det händer ju mig emellanåt också (rent allmänt). Men det får man nog också bara ta som det är, och fortsatt vara den stilla betraktaren. Det kan också hjälpa att försöka se saker objektivt (varken som bra eller dåliga)...då tar man inte lika lätt åt sig, men det är inte alltid det lättaste alla gånger. ## Comment 48 Author: Condor #43: Nu är det så att jag förstår att du går i en försvarsställning när jag konfronterar dig med saker som jag ser och som du inte villl se. Om du inte accepterar dina lögner om dig själv betyder det att du förtränger vad du inte vill se. Det som man förtränger blir omedvetet och utvecklar en dynamik i undermedvetandet som leder till att du tror dig se dessa saker i andra människor (= projektion). Det som man inte accepterar hos sig själv, accepterar man heller inte hos andra människor. Det där är klassisk grundläggande psykologi och det handlar om att upptäcka vad man förtränger. Men det är inte den andliga vägen. Den andliga vägen skulle vara att acceptera allt, vad det än är, hos sig själv och alla andra, utan att analysera, precis som Jesus och Buddha även älskade sina fiender inklusive deras otillgängligheter. Jesus och Buddha såg det gudomliga i alla människor, eftersom de hade inte bara erfarit samadhi, utan de "blev till samadhi". Det var inte längre jaget, förståndet eller känslorna som styrde dom, utan den gudomliga källan. Men ändå fanns det så mycket av deras jag/ego kvar att de kunde leva i den fysiska världen. Om jag nu läser att du "ser gud i allt" ser jag det som att du inte vet vad du pratar om, för om du skulle veta vad du pratar om, skulle du upphöja dig själv till den andliga nivån som Jesus och Buddha befann sig på. Om jag alltså säger att du inte vet vad du pratar om och t.ex. att du aldrig har erfarit gud, betyder det bara att jag inte ser dig som så högmodig. Du förväxlar t.ex. guds reflektioner med gud. Man kan reflektera gud på alla möjliga sätt och visst finns gud även i reflektionerna, men det är bara reflektioner och hur dessa ser ut beror på vad det är som reflekterar. Kommer vi nu till känslorna. Om du skulle kunna se eller på något sätt förnimma vad som händer i energikroppen när du uttrycker känslor, skulle du inte tänka som du gör. Vår förbindelse med gud inom energikroppen är kronchakrat. Resten av chakrasystemet är reflektioner, dvs. att det som är ett i kronchakrat (alla frekvenser), splittras upp till samma färger i chakrasystemet som regnbågen består av. Det är enheten som blir dualistisk. Känslor uttrycker vi i 3 chakras: sakralchakrat, solarplexuschakrat och hjärtchakrat, beroende på vilka känslor som det handlar om. Att uttrycka en chakras energi betyder att energi från detta chakra flöder in i energikroppen. Ju mer energi från dessa chakras som flöder in i energikroppen, ju mindre energi flöder det in från kronchakrat. I en samadhi erfarenhet fylls energikroppen med energi från kronchakrat och de andra chakras håller tyst. Något liknande händer vid en reiki initiering, fast där har man fortfarande en liten aktivitet kvar av andra chakras, mest hjärtchakrat och pannchakrat. Vid en reiki behandling använder man sig också av energin från kronchakrat, men där är alla andra chakras fortfarande aktiva. När du håller på med dina känslor, håller du på med de 3 chakras som jag nämnde och ju mer som du analyserar (som du gör), ju mer energi uttrycker du från ditt solarplexuschakra och ju mindre från alla andra chakras. Nu är det så att du inte har den övningen som jag har i att känna energier och ibland se energier, men jag uppfattar inte ens energin från kronchakrat som "budskap från gud", medan du tolkar aktivitet av lägre chakras som detta. Gud sänder inga personliga budskap, utan hela visdomen finns som "en enda kaka" som alla människor har tillgång till om man slutar upp att göra sig egna föreställningar som du gör. Förståndet, egot och känslorna är heller inget negativt. Varje grej har sin nödvändiga mening. Men man ska inte förväxla dessa reflektioner med det som reflekterar och det gör du. Om du söker gud, ska du inte söka efter en separerad entitet som du talar med, utan du ska söka i dig själv. Om du söker orsaken till obalanser eller sjukdom, ska du använda dig av ditt förstånd. Men det som du gör är som att du försöker att såga med en hammare och spika med en såg och du ser inte ens skillnaden och är övertygad om att du gör rätt. När du pratar om frekvenser låter du som Rexmark och när du pratar och känslor låter du son Björklund, personer som inte har egna erfarenheter och inte ens kunskap om den delen som man kan förstå med förståndet. Sen vill jag ge dig ett svar på vad du skrev här: "*Men det är väl inte speciellt logiskt, att en illusion, som inte ens existerar, kan skapa en livsupplevelse, dvs. ett något.*" Jo, människors jag som de identifierar sig med är en illuion som skapar alla andra illusioner. Nu är det så att jag inte bara pratar på om saker som andra har talat om för mig eller som jag har läst, utan energiarbete är "mitt vardagsrum" sen över 30 år. Under den tiden har jag gjort hundratals reiki initieringar, där jag blev fylld av den rena gudmliga energin och jag har även utbildat andra reiki mästare och lärare och jag har gjort tusentals reiki behandlingar. Visst har jag också läst ett par hundra böcker om energiarbete, psykologi, medvetandet, shamanism och annat. Men jag har aldrig bara trott på allt bara för att det står i en bok. Mycket mer har jag under dessa över 30 år undersökt och forskat ut vad jag kan bekräfta och vad som är flum. Och det är så som snowy skrev, att jag inte vill ljuga för dig. Jag talar sanning, för att om jag klappar dig på huvudet har ingen nytta av det. Kan hända att du just nu inte är öppen för vad jag skriver och du är så fastcementerad i din tro att det skulle vara för mycket för dig att erkänna att du har en helt falsk bild på hela verkligheten. Men kanske det kommer en dag då du kommer till insikt och kommer ihåg vad jag skrev och inser att "Condorn" inte är din fiende och egentligen bara vill dig väl. Jag skulle gärna vilja att du verkligen erfar gud i dig och talar bara om för dig vad det är som hindrar dig. Man brukar inte bli populär av att tala sanning och Osho skulle kunna sjunga en låt om det. Men det är bättre att vara opopulär än att vara en hycklare. ## Comment 49 Author: FataMorgana #47: Ja det är ju så vi människor fungerar, så som du skriver och även hur jag fungerar och lätt är det heller inte. Men det är just genom att iaktta sig själv, när man tar illa vid t.ex, som man kan komma till insikt om sina egna identifikationer och frigöra sig från dem. ## Comment 50 Author: [Borttaget] #49: Jo, kanske är det just i sådana tillfällen man har chansen att komma till mest självinsikt😊 så den chansen ska man ju inte kasta bort. ## Comment 51 Author: [Borttaget] #48: *”Kommer vi nu till känslorna. Om du skulle kunna se eller på något sätt förnimma vad som händer i energikroppen när du uttrycker känslor, skulle du inte tänka som du gör. Vår förbindelse med gud inom energikroppen är kronchakrat. Resten av chakrasystemet är reflektioner, dvs. att det som är ett i kronchakrat (alla frekvenser), splittras upp till samma färger i chakrasystemet som regnbågen består av. Det är enheten som blir dualistisk.* *Känslor uttrycker vi i 3 chakras: sakralchakrat, solarplexuschakrat och hjärtchakrat, beroende på vilka känslor som det handlar om. Att uttrycka en chakras energi betyder att energi från detta chakra flöder in i energikroppen. Ju mer energi från dessa chakras som flöder in i energikroppen, ju mindre energi flöder det in från kronchakrat. I en samadhi erfarenhet fylls energikroppen med energi från kronchakrat och de andra chakras håller tyst.”* Nu är det så att jag bryr mig inte ett dugg om vad som sker på det materiella planet i samband med att jag förnimmer en känsla, eftersom jag vet att allt som sker förutom själva känsloförnimmelsen är timligt – dvs. illusoriskt. Sådana huvudbry skulle distrahera min intuition rörande känslans budskap. Allt det där du skriver om hur energierna flödar i olika chakran och hur färgerna skiftar är ointressant för mig, det ger mig ingen upplysning, bara materiell information. Det som däremot är viktigt och påverkar min hälsa i samband med känsloförnimmelsen är med vilken attityd jag responderar på känslan. Okunnigheten om känslans avsikt och den låga moralen ger bitterhet, vredesmod och allmänt hatiska reaktioner – som ger ohälsa. Insikten om känslans avsikt och den höga moralen ger förståelse, tolerans och allmänt kärleksfulla reaktioner – som ger hälsa. Så enkelt är det. *”Gud sänder inga personliga budskap, utan hela visdomen finns som "en enda kaka" som alla människor har tillgång till om man slutar upp att göra sig egna föreställningar som du gör.”* Gud talar hela tiden till mig på det personliga planet. Och ju tydligare jag kan identifiera känslan och förstå dess identitets- och levnadsmässiga budskap ju tydligare upplever jag Guds närvaro. Tro´t om du vill. Jag undrar just vad den visdom du menar finns i ”en enda kaka” innehåller. Den måste ju gå att transformera ned i symbolform på jordplanet på något sätt, även om det är evighetsfakta. Nämn gärna något, om du har lust. *”Om du söker orsaken till obalanser eller sjukdom, ska du använda dig av ditt förstånd.”* Mitt förstånd kan som bäst klura ut vad som händer kemiskt i hjärnan när vissa sjukdomssymtom uppenbarar sig, vilket, även det som bäst, kan avhjälpas rent symtomatiskt genom t.ex. ett piller som neutraliserar den speciella energirörelse i hjärnan som är kopplad till sjukdomen. På så vis kan förnuftet ibland t.o.m. få Nobelpris för att ha ”botat” sjukdomen med en laboratorieprodukt. Dock kan en sjukdom aldrig botas enbart på symtomatisk väg, eftersom sjukdomen förr eller senare, på ett eller annat sätt, kommer tillbaka i kroppen, tills den sjuke förstår hur känsloblockeringen, som från början skapade det sjuka, har uppstått. Endast så kan man komma till insikt om själva grundorsaken till det sjuka, vars förståelsefrekvens (alltså inte förståndets slutsats, utan den intuitiva insikten) är det enda som permanent kan läka kroppen från de sjuka energislagen och skapa hälsa. Och då är vi inne på ett intressant område, nämligen människans konfrontation med sin jordiska könsidentitet. Ett område som många tycker är så svårt att hantera att de väljer att fly fältet så fort det börjar ge sig till känna, initialt upplevt i form av kroniska känslotillstånd av depression, ångest och psykos. För min del vet jag numera att den gudomliga sanningen blir nåbar på det stilla energilösa närvaroplanet i samma utsträckning som mina självinsikter om mitt jordeliv varseblivs, omfamnas och förankras inom mig. Så graden av min medvetna kontakt med Guds verklighet är helt avhängig hur jag identifierar, tolkar och responderar på mina känsloförnimmelser. Alltså; hur jag hanterar den renodlade evigt existerande känslan, inte hur känslan levereras på det förgängliga eller filtrerade planet. ## Comment 52 Author: [Borttaget] #51: >"Och då är vi inne på ett intressant område, nämligen människans konfrontation med sin jordiska könsidentitet. Ett område som många tycker är så svårt att hantera att de väljer att fly fältet så fort det börjar ge sig till känna, initialt upplevt i form av kroniska känslotillstånd av depression, ångest och psykos." Jag har en psykossjukdom, som är kronisk, och som jag kommer ha resten av mitt liv. Tar jag inte mina mediciner varje dag, hamnar jag relativt snabbt i psykos. Detta pga att den delen av hjärnan som skiljer på "verklighet" och icke-verklighet (på det fysiska planet då) är/blir sjukt. Dvs, utan mediciner blir den delen av min hjärna sjuk, vilket utlöser psykoserna. Nu är det ju så, att dessa psykoser inte alls har något med min "könsidentitet" (som du kallar det) att göra. Ibland undrar jag var du får allt ifrån😉 Jag har alltid varit bekväm att vara den jag är, och det kön jag fötts med. Men också bekväm med att veta, att essensen av mig (som av alla andra) är könlös. Det låter som du pratar om någon form av [könsdysfori](https://www.1177.se/Gavleborg/liv--halsa/konsidentitet-och-sexuell-laggning/konsdysfori/) som ju i grunden inte har speciellt mycket med psykoser att göra. Det är ju alltid bra att kunna skilja på äpplen och päron, så att säga. ## Comment 53 Author: FataMorgana #51: Ingen människa kan ge en annan upplysning och det är inte heller Condors mening. Man kan bara ta ifrån en människa det som hindrar en att erfara upplysning. Sen ska du veta att det materiella planet är det enda planet vi kan utforska. I det gudomliga finns ingen separation och därmed ingen individuell upplevelse av känslor. Ur detta perspektiv är känslor och upplevelser, precis som tankar och sinnesintryck, en del av illusionen – en produkt av det individuella jaget som skapar en subjektiv verklighet. Det betyder inte att känslor inte har värde eller att de inte bör upplevas och utforskas. De är en del av den mänskliga erfarenheten och kan vara viktiga lärdomar på vår väg. Man ska bara inte förväxla dem med Gud. Om vi ser på dem ur ett absolut perspektiv, förstår vi att de inte definierar vår sanna natur, utan bara är temporära uttryck och en del av det lägre planet. Att utvecklas andligt, innebär att man börjar sluta identifiera sig med jaget och att man befria sig från illusionen, dvs från det lägre planet där känslor, sinnesintryck och tankar äger rum och styr ens liv, för att erfara den högre verkligheten, bortom allt detta. Vad som gäller sjukdomar stämmer det helt enkelt inte att dessa skulle förorsakas av känsloblockader. Känslor som hat och aggressioner, kan göra oss sjuka på lång sikt ja, som t.ex ge oss högt blodtryck; trauman kan ge oss ångest, ja. Men det finns en massa sjukdomar och obalanser som människan kan drabbas av på grund av yttre påverkan. Kroppen är av materia, hör till den fysiska verkligheten och följer under fysiska lagar helt enkelt. Svårare än så är det inte. ## Comment 54 Author: Condor #51: Jag undrar ju hur du gör för att lyckas att leva med dina föreställningar utan att inse hur du trasslar in dig själv. Du skriver att du inte bryr dig ett dugg om vad som sker på det materiella planet i samband med att du förnimmer en känsla, men ändå har du bara fokus på din jordiska identität, dina jordiska känslor och pratar om jordiska sjukdomar. Jag berättade för dig hur känslor uttrycker sig i energikroppen för att visa dig att känslorna inte har någonting med högre chakras (dörren till det gudomliga) att göra utan att det är de lägre chakras som känslorna uttrycker sig på. Men det är klart, att om man gör sina känslor "till gud" vill man inte höra saker som visar att känslorna inte har med gud att göra, utan också är det som du kallar "timlig illusion". Säkert bryr du dig heller inte om att du inte är jordad och lever i en fantasivärld, att din fokus på att analysera känslor inte har med intuition att göra. Analyserar gör förståndet och egot och det är förknippat med ditt solarplexuschakra. På så vis blockerar du din tillgång till energierna ur dina högre chakras. Precis som snowy skrev, undrar jag också var du har fått allt det där ifrån. Men det låter som om du har blivit lurad av pesoner som Björklund eller Rexmark. En fungerande intuition borde ju avslöja dom som bedrägare, även om du inte har kunskapen att bedöma det som dom förvillar folk med. Sen skriver du: "*Jag undrar just vad den visdom du menar finns i ”en enda kaka” innehåller. Den måste ju gå att transformera ned i symbolform på jordplanet på något sätt, även om det är evighetsfakta. Nämn gärna något, om du har lust*." Gärna. Om du transformera ned "kakan" som inte är dualistisk till "jordplanet", blir den dualistisk. Den blir till en illusion. Gällande sjukdomar, så har alla sin historia. När jag lärde reiki hade jag inte mycket aning om kroppens biologi, biokemi och sambandet mellan kropp, psyke och energisystem. Därför hade jag en helt falsk föreställning om att hantera sjukdomar. Precis som du tror att allt har med känslor att göra, trodde jag att om man får energisystemet i balans (med reiki) att det kroppsliga skulle följa. Men det behövdes att jag själv blev sjuk för att inse hur fel som jag tänkte. Efter att jag hade en kronisk kvicksilverförgiftning pga att jag hade väldigt många amalgamfyllningar i väldigt många år blev jag riktigt sjuk, så sjuk att jag aldrig visste om jag skulle vakna upp nästa dag igen och när jag vaknade upp nästa dag efter att ha sovit i 12 timmar var jag fortfarande lika trött som jag var före sömnen. Mitt vegetativa nervsystem var ur balans av giftet. Min sympatikus var hypersensibiliserad. Det förändrade hela känslolivet. Den automatiserade andningen fungerade inte längre, vad som ledde till att jag ofta slutade att andas när jag sov och vaknade upp och flämtade efter luft. Eftersom amalgamförgiftningar inte klassas som en riktig sjukdom, kan man heller inte förvänta sig hjälp av läkare och de läkare som arbetar för sjukförsäkringskassan är inte tillräckligt kunniga i cellbiologi och kroniska förgiftningar. Därför var jag tvungen att själv lära dessa saker, för att förstå vad som händer i kroppen. Det som hände var att hundratals enzymer i kroppen inte arbetade normalt, t.ex. enzymer i mitokondrierna, enzymer som är involverade i avgiftningen och enzymer som är inblandade i hem-syntesen. Jag pluggade cellbiologi, biokemi, toxikologi, psykologi och med tiden fick jag en förståelse hur hela systemet kropp, psyke och energisystem samverkar. Det tog ett par år att ta till mig den kunskapen och tills jag visste hur jag blir frisk igen. Det handlade om att få ut giftet ur kroppen och att regenerera det som skadades. Efter flera år blev jag inte bara frisk, utan jag fick tillbaka min starka och tränade kropp igen. Med den kunskapen kunde jag inte bara hjälpa mig själv, utan även andra människor, t.ex. Fata Morgana som led av panikattacker, ångestsyndrom och fick flera andra psykiatriasa diagnoser. Hon blev också helt frisk. Snowy är också en av dom som jag kunde tippsa om vad som hjälper honom och det hjälpte. Eftersom saken är privat vill jag inte skriva mer. Inte alla sjukdomar går att bota men med de rätta åtgärder kan man leva bättre med dessa. Du kan kanke föreställa dig, att om man har studerat dessa saker på så djup nivå som jag i så lång tid, att man får en holistisk förståelse om sjukdomar och jag får nästan spader om jag läser att någon skyller allt på känslorna och tror att känslor är budskap från gud. Jag vet att det finns falska okunniga självutnämnda gurus som tutar i folk sådana här enkla koncept för saker som är mycket invecklade och att hela internätet är full av sådan bullshit. Den här sajten är tänkt som alternativ till flummet som internätet är fullt utav. Vi försöker att ge människor en bättre förståelse om det andliga och kritiserar falska gurus. Nu kom du in på den här sajten och sprider ut det som vi bekämpar. Klart att man inte kan låta det stå okommenterat. Du är heller inte intresserad av att lära av oss utan du klamrar dig fast vid dina föreställningar. Därför undrar jag vad är ditt syfte med att skriva här? Vill du missionera oss med din tro? ## Comment 55 Author: FataMorgana #48 "I en samadhi erfarenhet fylls energikroppen med energi från kronchakrat och de andra chakras håller tyst" Det var ju precis det här som hände, när min kundalini steg upp till kronchakrat. De andra chakrana tystnade och därmed upphörde världen att existera för mig. Det betyder, att så länge vi är i världen, så är olika chakran mer eller mindre aktiva, vilka chakran som är mer aktiva beror på vad vi är sysselsatta med och vad vi tänker på eller uppmärksammar. Om man ständigt oroar sig för framtiden och för sin överlevnad, är det svårt att uttrycka något annat än energier från de nedersta chakrana. Om vi däremot mediterar, gör yoga, arbetar med Reiki eller stilla betraktar oss själva, utan dömande och analyserande uttrycker vi mer av de högre chakranas energier och mindre av de nedersta, vilket leder till andliga erfarenheter och insikter, som de högre chakrana står för. Därför sa alltid Buddha att det är meditation och självobservation som är vägen. ## Comment 56 Author: Condor #55: Ja, så är det. Fast livssituationer där man är sysselsatt med svåra saker i livet som fixerar uppmärksamheten på dessa saker bjuder också en chans genom att man totalt släpper taget om allt i livet. Man slutar att planera och sträva, att "vilja" någonting och lever bara för att "vara". I så fall kan det hända att den gudomliga kraften tar över styret som man har släppt taget om. Energin från kronchakrat far i energikroppen och andra chakras håller tyst = "icke görande" = samadhi. Det var det som hände mig när jag tyckte att livet var svårt. Men det funkar bara om man verkligen släpper taget. Vem som tänker sig att nu ska jag släppa taget med syfte att erfara samadhi släpper inte taget. Det krävs situationer i livet som får en att släppa taget och det är inga roliga situationer. ## Comment 57 Author: FataMorgana #56: "Vem som tänker sig att nu ska jag släppa taget med syfte att erfara samadhi släpper inte taget." Ja viljan aktiverar ju solarplexus chakrat. ## Comment 58 Author: Condor #57: Ja, precis som att inte vilja någonting också aktiverar det. ## Comment 59 Author: FataMorgana #58: Du menar säkert, att inte vilja något bestämt, som t.ex, att inte vilja gå och jobba 😄 Att vara totalt utan en vilja är ju dock en annan sak 😊 ## Comment 60 Author: Condor #59: Precis! Det finns ju mycket som man inte vill, inte gå till tandläkaren, inte stå i kö t.ex. Att inte vilja det ena eller andra är också en vilja och inte samma som att vara utan vilja. Hos Tolle var det ju en liknande sak, att han släppte taget. Han skrev dock att han ville dö. För mig var det inte viktigt om jag levde eller var död. Jag var helt utan vilja. ## Comment 61 Author: [Borttaget] #54: *”Men det låter som om du har blivit lurad av pesoner som Björklund eller Rexmark. En fungerande intuition borde ju avslöja dom som bedrägare, även om du inte har kunskapen att bedöma det som dom förvillar folk med.”* Nu är det tredje gången du påstår att dessa personer kan ha fått mig att ”trassla in mig i min fantasivärld”, så jag var tvungen att söka på dessa personer och fann en del på youtube. Kan bara säga att jag snabbt började gäspa av att lyssna på deras beskrivningar om känslor, frekvenser och andlighet. Inga problem att genomskåda här inte. Att du relaterar mina inlägg till deras tankevärld säger en del om hur litet du vet om vem jag är, hur jag tänker, fungerar och vad jag längtar efter. *”Nu kom du in på den här sajten och sprider ut det som vi bekämpar. Klart att man inte kan låta det stå okommenterat. Du är heller inte intresserad av att lära av oss utan du klamrar dig fast vid dina föreställningar. Därför undrar jag vad är ditt syfte med att skriva här? Vill du missionera oss med din tro?”* Min avsikt har enbart varit att försöka berika och inspirera mina medmänniskor med mina erfarenheter och tankar om livet och andlighet. Jag förstår nu att det varit ett missförstånd från min sida. Jag tänker dock inte be om ursäkt för min medverkan, eftersom min avsikt aldrig var att väcka osämja eller ont blod hos någon. Jag har verkligen försökt förstå dina och några andra skribenters synpunkter och har har tyckt att det varit spännande och givande att ta del av. Det du t.ex. skriver i föregående inlägg om hur du hanterade din kvicksilverförgiftning tycker jag var mycket intressant, och jag förkastar absolut inte den mekaniska åtgärden i en läkningsprocess, jag vet att hela processen kan ibland stå och falla med hur man förstår att organiskt och fysiskt hjälpa kroppen att komma i balans, även om jag menar att den ursprungliga grundorsaken till alla sjukdomar, även olyckor och krig för den delen, alltid ligger i känsloblockeringar. Men några fördjupande förklaringar om den aspekten skall jag från och med nu bespara dig och andra ifrån. Tack för givande samtal :) ## Comment 62 Author: FataMorgana #61: Saken är den, att även om man inte skulle ha en enda känsloblockering, så kan man fortfarande bli träffad av en sten på huvudet. Man är heller inte skyddad från amalgam. Ett litet nyfött barn som inte ännu har några känsloblockeringar kan förresten också bli sjuk. Alla människor blir dessutom gamla och sjuka. Ingen människa dör frisk. Buddha dog av en livsmedelsförgiftning och Osho led av diabetes hela livet. Allt kommer inte inifrån, utan det inre och yttre samspelar med varandra. Även det yttre påverkar oss. Precis som en träplanka förändras och till sist multnar bort (helt utan känsloblockeringar) är även kroppen i ständig förändring och utsatt för yttre påverkan som endera skadar kroppen eller stärker den, men sjuka blir vi och dör gör vi alla oavsett om vi har känsloblockeringar eller inte. ## Comment 63 Author: [Borttaget] #54: Ja, jag har fått hjälp av att skriva här, med dig och FataMorgana (som jag nu har skrivit med i 8 år, eller vad är det😊). Inte bara tipsen hjälper, utan att vara på ett ställe (även om det nu är online) som dämpar sinnets brus i stället för att öka det som de flesta andra ställen gör, där folk lever utifrån sin ego-identifikation och inte sin själsmedvetenhet så att säga. FataMorgana har funnits där mer eller mindre sedan 2016 nånting, några år innan jag erfor samadhi. Men då har jag själv också gått en liknande väg som er, och har varit öppen för det ni velat förmedla. Jag tänker att ibland är "gapet" bara för stort för att vissa (kanske många) ska kunna ta emot den hjälp man blir erbjuden. Sedan handlar det ju inte bara om den hjälp man kan få och ge, tänker jag, utan många gånger lika mycket om det sällskap man kan ge varandra, och det *utbyte* man har sinsemellan😊 det finns inte många som går en riktig andlig väg. De flesta är helt omedvetna om en sådan väg, och ett sådant liv, medan de flesta andra skattar sin tro och sina personliga föreställningar mycket högre. En sån här plats som ni har skapat med er sajt, är sällsynt...speciellt på forum och internetcommunitys. Vore det inte för er två, hade jag lämnat iFokus för länge sedan. #61: >"...även om jag menar att den ursprungliga grundorsaken till alla sjukdomar, även olyckor och krig för den delen, alltid ligger i känsloblockeringar." Det här är bara helt fel, av orsaker som FataMorgana bl a skriver i sitt svar till dig. Och det kan verka lite provocerande för de som faktiskt har allvarliga sjukdomstillstånd, att höra att de bara beror på något som "känsloblockeringar". Vore det så enkelt, skulle cancer varit botat för länge sedan. Ingen skulle ha haft psykossjukdommar som schizofreni....ja, världens alla sjukdomar vore redan botade. Men nej, världen är inte så, eftersom det inte är så enkelt som du skriver . ## Comment 64 Author: Condor #61: Då måste det vara en stor slump, att Björklund och du säger precis samma saker om känslor och Rexmark samma om frekvenser. Sen ska du inte förväxla erfarenheter med tolkningar av erfarenheter. Skulle jag tolka mina erfarenheter som jag gjorde när jag var sjuk på samma sätt som du tolkar dina erfarenheter, skulle jag ha kommit fram till att alla världens sjukdomar beror på kvicksilverförgiftningar. Jag inser nu att det var lönlöst att försöka att ge dig en holistisk förståelse av sjukdomar. Det är ju inte så att jag förnekar att känslor spelar en roll. I den traditionella chinesiska medicinen associeras känslor till specifika organ. En grundläggande sammanfattning: Hjärta: Glädje och skratt. Ett överdrivet mått av glädje kan leda till hjärtproblem. Lungor: Sorg och bedrövelse. Överdriven sorg kan leda till lungproblem. Mjälte: Grubblande och oro. Överdrivet grubblande kan leda till problem med matsmältningen och mjälten. Lever: Ilska och frustration. Överdriven ilska kan leda till problem med levern och gallblåsan. Njurar: Rädsla och ångest. Överdriven rädsla kan leda till problem med njurarna och blåsan. Men att säga att alla sjukdomar har känsloblockeringar som orsak och känslor är kommunikation med gud är som att säga att det är guds straff som leder till att man blir sjuk. För mig är det där inga "djupande förklaringar" utan förenklade dogmatiska föreställningar för någonting som är mycket mer invecklat än så. Skulle jag när jag var sjuk ha letat efter känsloblockeringar i stället för att göra medicinska tester som jag själv fick betala, för att komma fram till att mina kvicksilvervärden var 50 ggr över referensområdet och sen se till att få giftet ur kroppen, skulle jag inte ha överlevt. Tänk själv, om det vore som du säger skulle man vara osårbar och aldrig vara sjuk eller råka ut för olyckor och krig bara man inte har känsloblockeringar och till slut skulle man inte bli gammal och dö heller. ## Comment 65 Author: Condor #63: Tack för berömet! 🙂 Nästan alla forum på internätet med etikett "andligt" handlar ju om flum. Det var vårt syfte med den här sajten, att skapa ett alternativ till dessa sajter, så att vi som inte är "mainstream" också ska ha ett forum för diskussioner, utbyte av erfarenheter och ett ställe att träffas på, där man också kan hjälpa varandra eller bara ha det trevligt. ## Comment 66 Author: [Borttaget] (Nu har jag inte deltagit i tråden). Fast den inte har gått omärkt förbi mig. Jag sällar mig till det som snowy skriver om denna sajt. Ni två gör ett fantastiskt jobb med att driva denna andliga sajt.🙂 Ni har en öppenhet och transparens som få driver ett sajt. När det gäller andlighet, så är dom flesta djup cementerade i sin tro, där man inte tillåter ifrågasättande överhuvudtaget. Vilket är sorgligt, men det är så tyvärr det fungerar. ## Comment 67 Author: Condor #66: Tack! 🙂Kul att höra att det uppskattas. 🙂 Det är ju en viktig del på den andliga vägen att ifrågasätta det som skrivs och sägs. Därför har vi förståelse för kritiska frågor gällande vad vi skriver och vi bemöder oss att ge bra svar på sådana frågor. De flesta flumsajterna raderar ju i stället för att bemöta. Speciellt Rexmark och Lundberg är flitiga med det. Men om man inte förmår att ge bra svar pga okunnighet och inkompetens har man väl inget annat val än att radera och stänga av och klassa personerna som har kritiska frågor som ilågfrekventa och kärlekslösa. 😄 ## Comment 68 Author: FataMorgana #63: #66 Vad fint att ni tycker så 😊🤗 ## Comment 69 Author: FataMorgana När det gäller grundorsaken till sjukdomar, krig och olyckor, tänker jag att det är felaktigt att peka ut känslomässiga blockeringar som orsaken. Även om känslomässiga blockeringar kan spela en roll, finns det en djupare grundorsak till dessa blockeringar. Enligt buddhismen ligger denna grundorsak i okunskap och omedvetenhet. Omedvetenhet om vår sanna natur och missuppfattningar om jaget kan leda till känslomässiga reaktioner och egoistiska beteenden. Detta kan i sin tur bidra till krig, konflikter och psykisk ohälsa. Brist på kunskap om våra fysiska kroppar kan leda till dåliga livsstilsval och hälsoproblem. Vidare innebär okunskap också brist på förståelse och medvetenhet för verklighetens och existensens sanna natur. Detta inkluderar kunskap om den fysiska verkligheten och hur den fungerar, som vad som är bra för kroppen, miljöpåverkan, livsstilsval och så vidare. Okunskap handlar också om att inte förstå kroppen som en del av den föränderliga verkligheten. Sjukdomar, åldrande och död är naturliga aspekter av vår tillvaro här på jorden. Med andra ord, medan känslomässiga blockeringar kan ses som en del av problemet, är de inte hela problemet. Dessa blockeringar uppstår ofta som en följd av omedvetenhet om vår sanna natur och vår identifiering med jaget och våra känslor. Denna omedvetenhet leder till missuppfattningar och känslomässiga reaktioner som kan blockera vår förmåga att se verkligheten klart. ## Comment 70 Author: Condor #69: Bra sammanfattat. 👍 ## Comment 71 Author: FataMorgana #70 Tack för din kommentar, men jag insåg att jag glömde det viktigaste! 😄 Jag ville också säga att för att minska det lidande som okunnighet orsakar, behöver vi eliminera okunnigheten och omedvetenheten. På så sätt kan vi undvika de negativa sinnesstämningarna som okunnighet leder till och öka vår förståelse för vår fysiska tillvaro och hur den fungerar och därigenom hålla oss så friska som möjligt. Men det är viktigt att förstå att detta inte gör oss odödliga, eftersom kroppen fortfarande är en del av den föränderliga verkligheten. ## Comment 72 Author: Condor #71: Jag insåg också att jag glömde att nämna en sak. En av anledningarna till negativa känslor är de egna tankarna. Bara en liten del av våra tankar är verkligen nya tankar. Det mesta är tankar som upprepar sig, t.ex. om saker som man oroar sig för eller klamrar sig fast vid, dvs. tankar som man borde göra sig av med. Sådana tankar är uppladdade med stressenergi och kroppen utsöndrar stresshormoner. Om man regelbundet befinner sig i situationer där man är olycklig eller stressad, lär sig hjärnan att klassificera många saker som hotfulla eller belastande. Automatisk utsöndras motsvarande hormoner. Det är som en träning, och man tränar exakt det som man inte vill. Man behöver allt mindre stimulans för att aktivera samma reaktioner. Det leder till att ens beteende förändras. Man har en annorlunda effekt på andra människor. Man reagerar på saker utan att tänka på vad som är strategiskt bäst för situationen. Reiki principerna om att man "idag" ska släppa loss all sin ilska, oro, och sorg har en djupare mening. ## Comment 73 Author: [Borttaget] #65, #68: 🤗😊 --- Jag tänker i övrigt att psykiska problem som ex depression, som inte är obotligt, till stor del har med känslor och ev "känsloblockeringar" att göra. Även om det hänger ihop i hjärnans kemi, serotonin osv (vilket gör att antidepressiva läkemedel fungerar då det återställer balansen i hjärnan...)... Lite skillnad är det med exempelvis schizofreni. Det skulle jag säga är en slags medfödd sjukdom, som ligger latent, och aktiveras och aktualiseras hos en del, men hos en del andra inte. Om sjukdomen "aktiveras" eller bryter ut kan ha olika orsaker, livsstil, andra yttre faktorer som mycket stress under en viss tid kan också utlösa den. Men själva grundorsaken är inte känslor och känsloblockeringar, utan detta kan vara en av de utlösande faktorerna bland många. Så man får också skilja på psykiska ohälsa, och psykisk ohälsa tänker jag. Det går inte att säga att all psykisk ohälsa beror på känslor... Det är som att säga att alla fel som kan uppstå på en bil har med bränslesystemet att göra... För att ta en grov liknelse. Det var iaf mina tankar om saken. ## Comment 74 Author: Condor #73: Så ser jag också på saken. Sen kan hjärnkemin vara anledningen till att man upplever känslor på ett visst sätt, att stress upplevs så att den blir svår att hantera. Hjärnkemin kan påverkas av yttre faktorer som t.ex. miljögifter eller dålig kost. Man måste ofta arbeta som en detektiv för att hitta grundorsaken och man måste förstå sig på hela systemet dvs. kropp, psyke och energisystem. Du har säkert lagt märke till att sen du tar P5P och zink att du kan hantera stress bättre. ## Comment 75 Author: [Borttaget] #74: Precis, allt det där hänger ju ihop. Visst märker jag skillnad med P5P och zink. Men just nu utsätts jag inte för så mycket stress eftersom jag är sjukskriven... Men största skillnaden jag rent av märker är med drömmarna, att alla drömmar är så tydliga och livliga/färgrika. Sen kanske det är lite som med "vanliga" mediciner också, att skillnaden kan vara subtil. Man vet att det gör skillnad, men det är inte alltid det märks riktigt konkret och tydligt. Så har jag märkt med t ex antidepressiva iaf. Det kan ju också vara så att andra omkring en (som t ex du) märker och ser skillnader i när man tar mediciner och kosttillskott, som man själv kan ha svårt att riktigt märka i en själv alltid. ## Comment 76 Author: Condor #75: Brist på B6/P5P leder till att man minns drömmarna sämre. Här finns en artikel om det: https://feelgoodpal.com/sv/blog/vitamin-b6-deficiency-symptoms/ P5P kallas nuförtiden PLP, men jag brukar att använda den gamla beteckningen av gammal vana. I den artikeln står även hur viktig vitaminet är för hjärnkemin: "Vitamin B6, även kallat pyridoxin, spelar en viktig roll i mer än 150 enzymreaktioner." "Brist på vitamin B6 kan påverka ditt humör och ibland bidra till depression, ångest, irritabilitet och ökade smärtkänslor. Det beror på att vitamin B6 är involverat i tillverkningen av flera signalsubstanser, t.ex. serotonin och gammaaminosmörsyra (GABA). Både serotonin och GABA hjälper till att kontrollera ångest, depression och smärtkänslor." Sen står det i artikeln att brister på B6 kan leda till högt homocystein. Det kan leda till hjärt-kärl sjukdomar, skador i nervsystemet, benskörhet, migrän och depressioner. Brist på B6 kan alltså leda till en kedjereaktion i kroppen med massor av problem. Går man till en läkare med dessa problem, är knappast någon så kunnig att komma på ide´n att allt det där orsakades av brist på ett enda ämne. Det är detektivarbete. ## Comment 77 Author: [Borttaget] #76: Ja, det är ju flera saker som nämns i artikeln som jag har haft problem med som blivit bättre den senaste tiden när jag börjat tagit kosttillskotten mm. ## Comment 78 Author: Condor #77: Och ingen av dina läkare kom på vad som hjälper. ## Comment 79 Author: [Borttaget] #78: Nej, så är det ju. Att läkarna inte vet och kan allt😊 de är ofta bra på att ta hand om akuta problem, men när det kommer till att förebygga, och sådant som finns utanför skolmedicinen får man ju kolla åt annat håll. Skulle jag lyssna på vad en del inom psykiatrin rekommenderar så borde jag heller inte meditera, då det "blir svårt att hålla tankarna på avstånd". Nu vet jag ju, och har långt mycket mer erfarenhet av meditation än de på psykiatrin, så jag kan avgöra den saken på egen hand😊 ## Comment 80 Author: Condor #79: "Hålla tankarna på avstånd" 😄 Dom vet ingenting om meditation. ## Comment 81 Author: [Borttaget] #80: Nej.😂 Det blir bara så fel det kan bli om man går runt och "försöker hålla tankarna på avstånd". Det skulle man kunna skriva en halv bok om😄