# Medveten vs medveten
Author: snowy00

Det är lätt att bli självmedveten, men på ett sådant sätt att man blir kontrollerande. Man tänker hela tiden på hur man är, vad man gör, vad och hur man säger saker mot och till andra. Man vill ha kontrollen för hur man uppfattas, man är osäker och egot vill få någon personlig vinning av det. Detta kan man säga är att vara ett slags medveten, relativt och dualistiskt.

Sedan kan man vara Medveten. Man är medveten, inte om sin person, utan om Varat, sitt Själv. Det är mer som att glömma den, och hur man är och uppfattas av andra som person. Uttrycket "att bara vara" passar in här... Inte beräknande, inte kontrollerande. Avslappnat, och stilla i sig själv, utan att man ens tänker på att man bara är sig själv. Det är att vara äkta medveten, varför jag också skrev det med stort M, för att skilja dem åt.😊

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Medvetheten med ett llitet "m" beskriver hur det är att inte vara fri.  Medvetheten med stort "M" är frihet.

## Comment 2
Author: snowy00

#1:

Exakt!

## Comment 3
Author: FataMorgana

#0: Det var en bra förklaring med de olika sätten att vara medveten på 😊

## Comment 4
Author: snowy00

#3:

Tack😊

## Comment 5
Author: Condor

Passande till det här inlägget, ett citat ur mitt inlägg om att leva som en krigare:

"En krigare är inte beroende av andras åsikter och hans ödmjukhet relaterar till hur han "står där för sig själv". Detta förvandlar ödmjukhet till styrka, eftersom han inte behöver andra människor för att bekräfta sig själv och sina handlingar. Han behöver inte spendera någon handling eller energi för att avsiktligt ge en viss bild till sin omgivning eller för att bekräfta denna bild för omgivningen."

## Comment 6
Author: snowy00

#5:

Det var ett passande citat😊 tack för det. Det är precis så jag tänkte och menade.

Sen kan det ju hända att man väger sina ord, och sina handlingar, men inte av personlig vinning. Utan för att inte såra någon annan, eller skapa mer omedvetenhet. Man bryr sig fortfarande inte om hur man själv uppfattas, men man kan bry sig om hur de andra uppfattar det man gör och säger, så att de tar emot det på bästa sätt, mycket för deras egen  och alla andras skull.

## Comment 7
Author: Condor

#6: 

Ja, men inte alltid säger man det rätta. Ska man t.ex. tala sanning till en som inte är mottaglig för den?  Jag tänker då på folk som har cementerat in sig i deras tro.

## Comment 8
Author: snowy00

#7:

Nej, så är det ju. Tänker att det kanske inte alltid är lönt att direkt säga "sanningen" till någon som inte är mottaglig för den. Det kanske mest skapar konflikt, och motsättningar. Men man vill ju heller inte tala osanning, så kanske man får anpassa sig till mottagaren, och "tala deras språk"... Så gott det går.🤔

## Comment 9
Author: FataMorgana

#8: Ja det där är svårt att göra det "rätta" i dessa sammanhang. Kanske en annan idé skulle vara att ställa frågor som får dem att fundera?

## Comment 10
Author: snowy00

#9:

Jaa, det brukar också fungera. Även om det ibland kan missuppfattas som att den som ställer frågorna inte förstår själv, och söker ett svar🙂 men det är ändå ett bra och ödmjukt sätt, att ställa sig frågandes. Kanske det bästa. (jag förstår ju också att era två senaste frågor i denna tråd är just ungefär sådana frågor😁)

## Comment 11
Author: FataMorgana

#10: Jag tänkte inte på att jag själv ställde en fråga i mitt svar, så lustigt 😄 Men det kan ju också uppfattas som att man själv är frågande, fast det kanske inte spelar så stor roll hur man uppfattas, huvudsaken den andra får något att fundera över 😊

## Comment 12
Author: snowy00

#11:

Nej, det spelar ju alls ingen roll hur man uppfattas egentligen (som tråden ändå handlade om hehe)...😊 Så att ställa sig frågandes är nog som sagt ett bra sätt.