# Goda människor / dåliga människor Author: FataMorgana Människan är alldeles för påverkad av religiösa läror, där en central tanke är att vi måste rena oss, bli goda och förbättra oss. Detta syns särskilt tydligt inom new age och den esoteriska scenen, där många tror på behovet av ständig rening och rensning för att nå gudomliga fördelar, såsom att stiga upp till andra dimensioner eller uppnå upplysning. En grundläggande doktrin inom religionen är uppmaningen: ‘Ansträng dig för att bli en god människa!’ Det innebär att vi betraktas som dåliga människor och behöver anstränga oss för att förbättra, rena och försona oss själva. Därav följer begrepp som botgöring och försoning, och alla religioner erbjuder olika metoder för att nå dessa mål, även inom den esoteriska och nyandliga rörelsen. Men tänk på att begreppen gott och ont enbart är mentala konstruktioner, skapade av vårt sinne. De värderingar vi tillämpar på våra handlingar och oss själva utgör ett system som vårt tänkande sinne har skapat. När vi inser att dessa värderingar bara är illusioner kan vi börja släppa taget om dem. I slutändan är det omöjligt att lösa dualitetens problem inom dualitetens ramar. Det verkliga genombrottet kommer när vi inser att begreppen 'att vara dålig' och 'att vara god', liksom vår ansträngning för att förbättra oss från tillstånd som vi uppfattar som dåliga eller syndiga, är skapade av vårt tänkande sinne – med andra ord, en illusion. Vår essens definieras inte av våra handlingar eller de etiketter vi placerar på oss själva. Istället för att kämpa mot vår upplevda 'brist' kan vi välja att fullständigt acceptera oss själva, inklusive alla våra fel och brister. Genom denna fullständiga acceptans kan vi finna en djupare frid bortom dualitetens begränsningar. Vi behöver inte längre sträva efter att förbättra oss för att uppnå någon idealiserad godhet. Istället kan vi leva i enkelheten att vara, där vi ser oss själva och världen som de är, utan behovet av att döma eller värdera. Det är i detta ögonblick, när vi accepterar oss själva och världen som den är, som vi kan leva i verklig harmoni. Med andra ord handlar den andliga vägen inte om att förbättra sig eller att bli en god människa för att kunna stiga upp till högre dimensioner. Istället handlar det om att frigöra oss från tanken på att vi är dåliga människor som behöver förbättra oss och sluta värdera saker och människor som antingen bra eller dåliga. Endast när vi kan älska våra medmänniskor precis som de är, inklusive deras fel och brister, kan vi älska dem villkorslöst. Vi behöver alltså inte förbättra oss själva, utan vi behöver bara befria oss från religionernas inflytande och sluta lyssna på det tänkande sinnet som skapar dessa dualistiska koncept. Genom att omfamna oss själva fullständigt, med alla våra fel och brister, finner vi en verklig inre frid. ## Comment 1 Author: Condor #0: Det är ju det som religioner och liknande rörelser lever på, att skapa ett dåligt samvete hos folk. Om folk inte behöver att förbättra sig behövs inga religioner. ## Comment 2 Author: FataMorgana #1: 😄 Ja det har du ju helt rätt i 😊 ## Comment 3 Author: snowy00 Ja, kanske lever dessa tankeformationer i oss någonstans, även om vi inte ser oss som religiösa. Religionerna har ju funnits med "oss" i tusentals år, och påverkat människor och det kollektiva medvetandet. ## Comment 4 Author: Condor #3: Ja, det stämmer. Det finns ju många som säger att dom inte tror på religioner, men som ändå tror på saker som religionerna har uppfunnit, t.ex. föreställningar om gudar, djävular, änglar och ärkeänglar, demoner, inkarnationer, personliga själar och sånt. Dessa tankeformationer betraktas som realitet och det har grävt in sig så djupt i människors psyke att de inte känns igen som delar av religioners läror. ## Comment 5 Author: snowy00 #4: Jo, jag själv har ju haft föreställningen om reinkarnation t ex...Men nu mer lägger jag ingen större vikt vid den föreställningen. Det är lockande för egot att tänka sig att komma tillbaka till denna jord efter att man har dött. Men faktumet är att vi egentligen inte vet något alls om vad som sker efter döden. Men med högsta sannolikhet "blir det" inte alls som föreställningarna är... Egot upphör ju helt enkelt att existera vid dödstillfället (och alla föreställningar med det)...man kan därför heller inte erfara sin egen död ## Comment 6 Author: Condor #5: Ja, det är den begränsade strukturen, egot, som gärna vill tro på att det lever vidare efter döden och kommer tillbaka hit. Men det är bara människors sanna natur, bortom egot och kroppen, som lever evigt. ## Comment 7 Author: FataMorgana #3: Ja så är det #5: Precis det var en bra förklaring 😊 ## Comment 8 Author: snowy00 #7: 😊