# Årstidernas växlingar Author: snowy00 ![vår.jpg](https://files.ifokus.se/u2/a5a0b6e35724c2f8aa5df52d9577d957/560/vr.jpg) Fotot här ovanför tog jag för några år sedan. Jag tyckte det passade till detta jag skrev om bland annat årstidernas växlingar 😊 --- Jag vet inte om andra har uppmärksammat detta, men under de senare åren när jag levt mer i nuet, med färre tankar i vardagen har jag märkt att just årstiderna varar längre för mig. Åtminstone känns det så. Ungefär som när man var barn och en sommar kunde vara i en evighet. Men det betyder också att vintern blir längre, med dess mörker. Men när våren och sommaren med dess ljus kommer, kan man i nuet känna en evig sådan årstid, riktigt njuta av dess prakt. Hur växterna slår ut igen, hur gräset blir grönt, alla djur och insekter som vaknar till liv. Kanske går det att likna till mörkret och ljuset inom. I nuet blir både de mörka, och ljusa perioderna som längre i känslan, man känner av de mer intensivt, som att bara det existerar just då. Samtidigt som en distans finns inombords... Det är inte min medvetenhet som erfar det här, det är min människa och person. Mitt sanna Jag är alltid bortom årstidernas växlingar, det inre psykologiska tillståndets växlingar från mörker till ljus. Att erfara, och uppskatta allt som sker så mycket mer intensivt, men samtidigt vara distanserad till det, låter som en paradox. Kanske är det också så, som mycket i andligheten ändå är. ## Comment 1 Author: Condor #0: För mig verkar bara vintern vara längre. 😄 Men ju äldre som man blir, ju snabbare verkar åren att gå. ## Comment 2 Author: FataMorgana #0: Det är väl lite som när man ser film på tv. Ju mer är i nuet, desto mer får man med av vad som händer och sker i filmen, desto längre känns det som att filmen varar. Men om man bara tänker på annat hela tiden, dvs är med sina tankar i dåtid och framtid, märker man plötsligt att filmen är över och att man inte har aning om vad den handlade om 😄 Som barn är man ju mer i nuet, så det är nog därför somrarna kändes som en evighet 😊 ## Comment 3 Author: snowy00 #1: Det har jag själv kunnat märka också, att tiden ändå går snabbare ju äldre jag blir. Jag vet exempelvis inte var de senaste 5-10 åren tog vägen😊 #2: Precis, det var just den känslan jag har haft och syftade på. Lustigt det där, hur relativ tiden verkligen är. ## Comment 4 Author: Condor #3: Om jag tänker tillbaka i tiden, så känns tiden när jag var mellan 7 och 17 år nästan som om det vore halva livet. ## Comment 5 Author: FataMorgana Blev intresserad av hur vetenskapen förklarar det här med varför det känns som att tiden går långsammare som barn och hittade den här intressanta artikeln: https://utforskasinnet.se/varfor-vi-uppfattar-att-tiden-gar-snabbare-nar-vi-aldras/ Citerar: "För det första, när vi är barn uppgår ett livsår till mycket mer tid av existens. “Vad gäller tioåringar är ett år tio procent av deras liv”, säger Kesari. “För sextioåringar är ett år mindre än två procent av deras liv.” “Barns arbetsminne genomgår utveckling på nervbanenivå”, säger Patricia Costello. “Både deras uppmärksamhet och verkställande funktion utvecklas också på nivån”, tillägger hon. Patricia är neuroforskare och programdirektör vid Walden University. Deras neurala överföring är fysiskt långsammare jämfört med vuxnas. I sin tur påverkar detta dramatiskt hur de uppfattar tidens gång. När vi är vuxna är våra tidskretsar färdigkopplade. " ## Comment 6 Author: FataMorgana På tal om tiden, så kan också flera timmar kännas som några minuter. Det här har [Sadhguru](https://isha.sadhguru.org/de/wisdom/article/sadhgurus-erfahrung-erleuchtung) skrivit om sin upplysning: "En eftermiddag åkte jag till Chamundi Hill nära staden Mysore och gick till en specifik klippa - en enorm klippa som var min vanliga plats - och satt där med öppna ögon. Efter några minuter visste jag inte var jag var. Fram tills det ögonblicket hade jag, som de flesta människor, trott att här är jag och där är någon annan. Men för första gången visste jag inte vad jag är och vad jag inte är. Vad jag var, var överallt. Jag trodde att denna galna händelse bara hade pågått i 5 till 10 minuter, men när jag återvände till mitt normala tillstånd hade fyra och en halv timme passerat. Jag satt bara där, fullt medveten, med öppna ögon. Jag satte mig där ungefär klockan 15.00 på eftermiddagen. Det var 19.30 på kvällen när jag kom tillbaka från det tillståndet." ## Comment 7 Author: FataMorgana Så här säger [Osho](https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1509358/oshos-upplysning-den-langa-versionen) om hans upplysning och hur han uppfattade tiden: "Det är svårt att säga hur länge jag var i detta tillstånd. När jag kom hem var klockan fyra på morgonen, så det måste ha varit ungefär tre timmar. Men detta tillstånd var oändligt. Det hade ingenting att göra med tiden, det var tidlöst. Dessa tre timmar blev till en evighet, oändlig evighet. Det fanns ingen tid. Tiden hade stannat. Det var den oskuldsfulla verkligheten, orörd, otrolig, omätbar." ## Comment 8 Author: snowy00 #4: Just så känner jag med. #5: Det var en intressant artikel. Jag har tänkt att det kan ha att göra med hur annorlunda livet såg ut när man var liten, man gick bara i skolan, allt var nytt, osv. Men har inte riktigt tänkt att det kan ha fysiologiska förklaringar, förr🤔 Fint också att läsa om de upplysta mästarnas erfarenheter av tid och sin upplysning.😊 ## Comment 9 Author: snowy00 Kring min egen Samadhi-erfarenhet minns jag att tiden inte spelade någon roll alls, eftersom jag var så tillfredsställd i nuet. Men just under själva erfarandet hade det kunnat gå 1000 år eller en minut... Eftersom tiden inte alls existerade. ## Comment 10 Author: FataMorgana #8: Ja, men det är lite lustigt, att det för den ena kändes som 5-10 minuter, medan det för den andra kändes som en evighet. Det är nog väldigt relativt och subjektivt det här, med hur vi uppfattar tiden 😄 Jag har heller inte tänkt på det här med fysiologiska orsaker, med tydligen finns det också sådana, som gör att tiden känns långsammare som barn. ## Comment 11 Author: snowy00 #10: Ja, det är nog väldigt subjektivt och relativt allt detta med tid😄 det får mig på en gång att tänka på Einsteins relativitetsteori. Sen är ju tiden bara en illusion, som sinnet och hjärnan skapat.... Helt utan fasta ramar egentligen.🤔 ## Comment 12 Author: FataMorgana #11: (#9 ) Just det, tiden har inga fasta ramar så att säga. När min kundalini steg upp till kronchakrat tog det inte längre än några minuter, men för mig spelade det heller ingen roll, eftersom det inte fanns någon tid för mig med 😊 ## Comment 13 Author: snowy00 #12: Det är nog så det går kring sådana erfarenheter. Kanske skapar vi illusionen av tid, delvis genom längtan till något som har varit, eller fruktan/längtan för något som komma skall. Är vi helt tillfredsställda i nuet, finns det liksom ingen mening för sinnet att skapa psykologisk tid😄 ## Comment 14 Author: FataMorgana #13: Så sant 😊 ## Comment 15 Author: snowy00 Lustigt att detta skrevs om i Positive News nu efter att vi nyligen skrivit om det här. Har översatt artikeln nedan. --- ***"Forskare avslöjade hur man 'saktar ned' tiden*** *Känns det som att dagarna susar förbi? Du är inte den enda: många bland oss ​​undrar var tiden tar vägen. Tänk om du kunde bromsa det?* *Tja, en växande mängd forskning tyder på att du kan det – eller åtminstone bromsa din tidsuppfattning – genom att uppleva nya och intressanta saker.* *Tillade bevis till detta den här veckan gjorde forskare vid George Mason University i Virginia, USA. I en studie fann de att minnesvärda visuella stimuli bromsar vår uppfattning av tid - ett fenomen som kallas tidsutvidgning.* *För studien visades 100 deltagare små, röriga scener – som ett fullt skåp – och bilder av stora öppna ytor. Forskare fann att människor var mer benägna att tro att de hade tittat på små, röriga scener under en kortare period än vad de faktiskt hade gjort, medan motsatsen gällde för större scener.* *Prof Martin Wiener, medförfattare till studien, sa att tidsutvidgning kan vara ett resultat av att våra hjärnor försöker samla information om scener som vi tycker är minnesvärda.* *'Vad det tyder på är att om vi vill att saker och ting ska kännas som de tar längre tid, måste vi leta efter saker som i sig är mer minnesvärda', sa han till The Guardian."* https://www.positive.news/society/good-news-stories-from-week-17-of-2024/ ## Comment 16 Author: FataMorgana #15: Det var en intressant sida 😊 ## Comment 17 Author: Condor #15: Men varför känns tiden som man är på jobb så mycket längre än fritiden, oavsett om man ser minnesvärda saker? ## Comment 18 Author: snowy00 #17: Det har jag också tänkt på, när man har det tråkigt går tiden ofantligt mycket långsammare än om man har det roligt.🤔 Det är egentligen konstigt när man börjar tänka på det