# Om det eviga bortom det förgängliga Author: FataMorgana Bara en text till av mig, inget nytt, men som en påminnelse 😊 _______________________________________________________________________________ Slösa inte din tid på det förgängliga. Den yttre världen är ett spel av illusioner, en värld av bedrägeri för sinnena. Sinnesnjutningar varar bara en kort stund; snart åldras vi och de förgås. Även de mest magnifika människorna, våra mest värdefulla tillgångar, våra största prestationer, allt försvinner. Du är inte din kropp eller ditt ego. Du är tidlös och evig. Därför behöver du inte oroa dig för småsaker eller vara alltför bekymrad över trivialiteter. De kommer och går, men du förblir. Kom ihåg det som alltid består, som aldrig kommer och aldrig går. Det är det högsta och det finns inom dig och i alla andra. Så sluta att identifiera dig med kroppen; den behöver inte bli 200 år gammal eller så frisk att den aldrig blir sjuk. Kroppen är bara där för att bära dig genom illusionernas värld, genom det vi kallar livet. Men när vi dör behövs kroppen inte längre. Den är precis lika förgänglig som allt annat i den yttre verkligheten. Allt lämnar vi bakom oss, så varför inte redan nu släppa taget om det världsliga, för att i stället söka efter det som består, Gud inom oss, det eviga och oföränderliga varandet? Att upptäcka Gud inom sig och att sluta klamra sig fast vid den yttre verkligheten frigör energier inom oss och ger oss en inre frid och harmoni som inget i den yttre världen någonsin kan ge oss. Det befriar oss från rädsla och lidande och får oss att se Gud, inte bara i oss själva, utan i alla människor och djur som vi möter på vår väg. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Vilken bra beskrivande text, läser den flera gånger om.🤗 Ja, man behöver påminna sig själv stundom. Livets träd speglar våra liv. Talande bild förresten!😊 ## Comment 2 Author: FataMorgana #1: Tack, egentligen hade jag tänkt skriva mer om kroppen men texten blev som den blev 😊 Det var för att jag råkade snubbla in på någon "andlig" sida där det talades om framtidens teknologi inom healing och hur vi snart kommer att förbli unga och kan leva nästan hur länge som helst. Det talades om hur 80 åringar kommer att kunna skaffa barn och hur sjukdom bara skulle vara ett minne blott osv. Men vad de inte tänker på är att kroppen bara gör oss begränsade. Tex kan vi inte flyga som fåglar, vi kan inte vara längre än några minuter under vattnet, vi tål inte hur höga höjder som helst. Vi tål inte för heta temperaturer och heller inte för kalla. Med andra ord håller Kroppen oss fångna på många olika sätt och inte ens om vi skulle leva för evigt (om våra kroppar skulle hålla för evigt), så kan vi inte ändra på naturens lagar. Därför tänker jag att det är bättre att acceptera livet som det är och att vi accepterar att vi har en kropp som är bräcklig, som vi bara behöver för en kort tid. Klart att säkert alla människor, inklusive mig själv, vill må så bra så länge som möjligt och att det därför inte är dåligt att ta hand om sig själv. Vi kan göra vad vi kan för att understöda kroppen så optimalt som möjligt, men också måste vi acceptera livets förgänglighet och ju tidigare vi gör det, desto bättre är det för oss. Desto enklare blir livet. I acceptansen flyter energin inom oss fritt. Att klamra sig fast och kämpa emot blockerar oss och gör så att energin inte flyter lika fritt. Kroppen fanns ju inte till innan vi föddes och allt som har en början har också ett slut. Ingen människa dör frisk (om man inte har en olycka i unga år), så ålderdom och sjukdom hör till livet. Klart att det inte är roligt att bli gammal och sjuk, men det är det som behövs, så att vi ska kunna lämna kroppen bakom oss och komma hem igen eller med andra ord bli ett med Gud igen (metaforiskt sagt). Så bättre att redan nu börja befria sig från sina illusioner och att redan nu släppa taget om det världsliga, för vi kan inte ändra på naturens lagar, men vi kan upptäcka det som finns bortom och genom det bli i frid och harmoni med naturens gång eller hur man nu ska uttrycka sig. Det var bara några till tankar om saken 😊 ## Comment 3 Author: [Borttaget] Då är man där igen, med dessa föreställningar man så lätt skapar sig, speciellt inom det andliga. Det är lätt sagt, men bättre är nog att, som du är inne på FataMorgana, bli van med att vara i nuet och inte leva så mycket i det förflutna eller i framtiden. Det känner jag är vad som andlighet handlar om.🙂 ## Comment 4 Author: Condor #2: Citat ur ditt inlägg: "Det var för att jag råkade snubbla in på någon "andlig" sida där det talades om framtidens teknologi inom healing och hur vi snart kommer att förbli unga och kan leva nästan hur länge som helst. Det talades om hur 80 åringar kommer att kunna skaffa barn och hur sjukdom bara skulle vara ett minne blott osv." Och nu citerar jag ur mitt samadhi inlägg: " Förståndets tankar och ord leder till att människorna identifierar sig med deras kropp och deras jag. De lever i rädsla att den här begränsade strukturen kommer att dö." Det är just det som är anledningen till att egot längtar att vara odödlig tillsammans med kroppen. Alltså motsatsen till "egodöden". Det är den falska identifieringen och icke vetandet/icke erfarandet av vår allas sanna natur som får männniskor att längta så mycket att behålla deras kroppar och egon att somliga tror på det som du just skrev, utan att tänka och utan att reflektera över vad det skulle innebära. Tänk vilket liv det skulle vara. Man skulle kunna förlora ett ben eller hand i en olycka och den skulle växa ut igen. Man skulle kunna förblöda utan att dö. Medkänsla skulle inte längre ha ett värde, för om alla alltid mår bra, finns det ingenting som man skulle kunna ha medkänsla för. Människorna skulle fortsätta att föröka sig, men ingen skulle dö. Planeten är redan nu för liten för alla människor. Maten skulle inte räcka till alla, men om man inte kan bli sjuk och inte dö, skulle man ändå inte svälta ihjäl. Om miljön förstörs...... inget problem. Man blir ju inte sjuk av en förgiftad miljö. En annan anledning till att somliga tror på sådant är att de tar sig själva allt för viktiga, för det viktigaste i världen och det är rädslan att förlora sin begränsade struktur som är grunden till det.