# Ego-död Author: FataMorgana Inom andliga och psykologiska sammanhang hör vi ofta talas om ego-döden, men vad betyder det egentligen? För att förstå innebörden av ego-döden är det viktigt att först förstå vad egot egentligen är. Egot är bara det latinska ordet för jaget, så jaget och egot är precis samma sak. Egot är den del av oss själva som identifierar sig med våra tankar, känslor och upplevelser. Det är den röst inom oss som säger "jag är, jag vill, jag tycker" och som skapar en känsla av att vara en separat individ. Egentligen existerar egot inte på riktigt; det är ingen självexisterande entitet eller något annat som man kan ta på eller se på, utan det är bara en aktiv process som förståndet förnyar varje bråkdelssekund – en falsk identifikation, en illusion. Många människor tror att ego-döden är en smärtsam process och det är sant att vägen dit kan vara fylld av prövningar och utmaningar. Smärtan uppstår när vi konfronteras med våra svagheter, när vi känner oss separerade istället för förenade, när vi inser att våra handlingar ofta drivs av egoistiska önskningar. Att möta dessa sanningar om oss själva kan vara både skrämmande och obehagligt. Men ego-död betyder bara att identifikationen med denna falska identitet upphör för en stund och att identifikationen med vår sanna gudomliga natur träder fram. Det är fullständig inre frid och frihet. Det som människan kallar för ”upplysning”. Det är den mest medvetandeförändrande och obetingat kärleksfulla erfarenheten en människa någonsin kan ha. I ögonblicket då ego-döden inträffar finns där inget jag som lider eller mår dåligt. Det är att gå från lidande till frid, från separation till enhet, från mörker till ljus. Vi inser att allt vi är och allt vi behöver finns inom oss, precis här och nu. Strävan efter att bli något, att hitta något och att uppnå något, upphör Vi genomskådar illusionen att söka sanning, glädje, fred och kärlek någon annanstans än inom oss själva. Det betyder inte att egot försvinner för gott, för vi behöver egot för att överleva i den här världen. Men vi slutar att identifiera oss med egot och blir medvetna om dess roll som ett nyttigt verktyg. ## Comment 1 Author: Stjärnskott #0 Tack! Jag satt i samtal med en kompis igår och vi upptäckte att vi använde lite olika ord. Ego och Egenviljan. Men på det stora hela menade vi samma sak. Den där delen av en-själv som har så svårt för att släppa taget, bryta mönster, och gå utanför den inlärda boxen. Utan att fullständigt spatta ur. När egot eller egenviljan känner sig hotat så blir den inre illusoriska kampen en kamp på liv och död. En aspekt av oss människor tror ju verkligen att det är på så vis. Men när vi har sprattlat klart och sparkat av oss det inlärda, ingrodda kletet som hållit oss fångna - Då upptäcker vi en ny början - i Livets tema som ständigt förändras och återgår. Död och födelse om och om i livet vi lever. Här och Nu. Bara tankar som kom nu när jag läste det du skrivit. Åter igen tack!🍀🌼🍀 ## Comment 2 Author: Condor #0: Det verkar finnas många som har helt falska föreställningar om egot och egodöden, till och med folk som uppträder som andliga vägledare på deras youtubekanaler. För somliga innebär egodöden att man slutar upp att vara egoistisk och det varar sedan resten av livet. Men det är bara en annan form av ego. Egot förnyas ju, som du skrev, varje bråkdels sekund av förståndet och varje förnyelse innebär att det gamla (egot) dör. Man kanske inte lägger märke till det, precis som man heller inte lägger märke till att man idag är en dag äldre än igår. Man ser ingen skillnad mellan idag och igår. Men om man tänker tillbaka till t.ex. barndomen, så kan man tydligt se att man idag har ett annat ego än vad man hade som barn och man ser också att man har blivit äldre. Ur ett andligt perspektiv innebär egodöden att förståndet slutar upp att skaga ett ego. Varken det "gamla" egot eller nya egon existerar längre för en viss tidsperjod, så länge man befinner sig i samadhi och förståndet håller tyst. Jag läste att en av dom självutnämnda "dubbelt uppvaknade andliga vägledarna" som har missuppfattat vad ett ego och egodöden är, svarade en följare som berättade hur olycklig hon var och hur hon grät, att det där är en form av egodöd. Tråkigt att lekmän inom det andliga sprider ut en sådan goja och sen tror somliga på det utan att tänka eller reflektera över det. Bra att du skrev det här inlägget, så att det inte bara sprids ut dumheter om egodöden. ## Comment 3 Author: FataMorgana #1: Du får mig att tänka på Don Quijote som kämpade mot väderkvarnar i sin låtsasvärld och på hur vi människor beter oss likadant, dvs kämpar mot inbillade fiender. Tack också för dina tankar 💚 ## Comment 4 Author: snowy00 #0: Tack för ett bra inlägg! Det är ju precis som du skriver. Tror jag har nämnt detta förr, men Tolle förklarar det som att hans ego dog när han blev upplyst. Men om han menar att det var permanent, eller bara för en kort stund som du skriver vet jag inte. Det är nog bara olika förklaringar för samma sak i vilket fall, för du och han pratar ändå om samma skeende med i så fall lite olika ord. Jag skulle säga att effekten av samadhi/ego-döden är inte att egot försvinner för alltid, men tystnaden och medvetandet flyttas från bakgrunden av ens varande och sinne till centrum av det. Tidigare låg alltid tankarna i centrum, men efter "ego-döden" finns där bara stillsam tystnad och Enhet. Det är att bli ett med sitt Själv, med Gud.🙂 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Mognaden, förståelsen infinner sig likt som inget annat. Den bara är där, likt som man läser ur en bok. Men förstår inget av textens innehåll. Boken blir liggandes till en dag, när du slår upp så är textens innehåll helt klar inför dig. Man kan tro liksom med mycket annat, att det ska vara en viss märkvärdighet, som man ska stoltsera med. Så man blivit lärd innan man fångas av att det inte var av en yttre företeelse. Mognad likt bilden till inlägget från puppa till fjäril som egentligen säger hela mognadens processen.😊 ## Comment 6 Author: FataMorgana #2: Ibland undrar jag nästan, vad jag skulle göra utan dessa "dubbeluppvaknade" 😄Det är ju trots allt många gånger de som ger mig idéer på ämnen att skriva om. Men visst hade det ändå varit bättre om de hade vetat vad de talar om. ## Comment 7 Author: Stjärnskott #3: Tack! 🙂 ## Comment 8 Author: [Borttaget] #6 Allt har en mening, även dubbeluppvaknande.😇 ## Comment 9 Author: FataMorgana #4: Ja det är nog så, att det är tystnaden som breder ut sig mer och mer, medan egot förflyttas mer till bakgrunden, som ett verktyg som man tar fram när det behövs. Sen skiljer ju sig processen åt ganska mycket, från person till person. Somliga kanske upplever en plötslig ego-död så som Tolle gjorde, medan det för andra skrider långsamt framåt och sker mer på ett mjukt vis. Men jag skulle säga, att egot inte kan försvinna helt. Det handlar mer om att bli medveten om att om att man inte är sin kropp och sitt ego och att leva utifrån det. Men du skrev ju det själv så bra 😊 ## Comment 10 Author: FataMorgana #5: Ja precis. Fint skrivet av dig. Det är en mognadsprocess som kan liknas vid en puppa som blir till en fjäril. Tyckte det var en så passande bild 😊 ## Comment 11 Author: snowy00 #9: Ja, även om själva Självet är samma för alla (det finns bara ett Själv, ett Medvetande) så är ju vägen "dit", om man kan säga så, olika från person till person. Och sen omständigheterna runt erfarandet, hur plötsligt det kommer, om "allt" sker som på en gång, eller om det är flera uppvaknanden som fördjupar varandra med ibland kanske flera års mellanrum. Det tog t ex flera år mellan att jag själv erfor Samadhi, tills att effekten kom att tankarna minskade även i vardagen, och att tystnaden förflyttades nästan helt till centrum. Vissa kanske erfar Samadhi, och sedan "poff", så är den där tystnaden i centrum nästan på en gång i vardagen också. Och för andra ser kanske omständigheterna kring erfarandet annorlunda ut. ## Comment 12 Author: FataMorgana #8: Ja tydligen 😄 ## Comment 13 Author: FataMorgana #11: Ja ingen väg är den andra lik 😊