# Därför är det viktigt att släppa taget om andliga och religiösa övertygelser Author: Condor Samadhi, upplysning eller vad man vill kalla det för kan man erfara om tankeverksamheten upphör, men bara för att tankarna upphör betyder det inte per automatik att man erfar samadhi. Att erfara samadhi betyder att det egna jaget och världen runt omkring, eller ska man säga världen som våra sinnen tolkar den till, försvinner. Man erfar enhet med gud och ser gud med samma öga som gud ser en själv med och erfar sig själv, sin sanna natur, som det gudomliga. Vid en nära döds upplevelse upphör tankarna också, men personen upplever alla mystiska upplevelser (tunneln, ljuset, att möta Jesus eller sina avlidna föräldrar) utifrån det egna jaget. Frågan är, varför erfar dessa personer inte samadhi, fast tankeverksamheten upphör? En av anledningarna är att egna andliga eller religiösa övertygelser, religiös tro förhindrar detta. Undersökningar har visat att människor som tror på Jesus möter Jesus, medan människor med en annan tro möter det som de tror på. Vem som bara tror på ett liv efter döden och tror att t.ex. de avlidna föräldrarna befinner sig i himlen, möter sina föräldrar. Men det skulle kunna vara så att om man verkligen skalar av sig alla dessa övertygelser, skulle man vid en nära döds upplevelse möjligtvist erfara samadhi. Vem som har kvar sina övertygelser kommer nog inte att erfara samadhi, hur mycket personen än mediterar. Det handlar dock inte bara om att befria sig från sina övertygelser, utan att bli helt tom, att släppa taget om allt, även om sin strävan att erfara samadhi och att sträva efter tomheten. Det är inte enkelt att göra sig av med sina andliga eller religilösa övertygelser. Jag observerar att även inom new äge världen, där folk hävdar att inte tro på religioner, fortfarande tror på saker som har deras ursprung i religioner, t.ex. tror de på gudar som personer, satan, änglar, demoner, reinkarnation, andar och annat. De fyller på sinnet med saker som hindrar dom att erfara samadhi. Därför kan de bara erfara världen utifrån det egna jaget, men aldrig erfara sin sanna natur. ## Comment 1 Author: FataMorgana #0: Ja så som jag förstått det, så kvarstår ju separationen vid en nära döden upplevelse. Den som har en nära döden upplevelse fortsätter att uppleva sig själv som ett separat subjekt, som observerar vad andra personer gör. Ljuset och tunneln som många upplever upplevs också som separata objekt. Separationen är med andra ord fortfarande där, även om den skiljer sig åt från den vardagliga separationen eller hur man ska säga det. Men precis som alla mystiska upplevelser kan även en nära döden upplevelse leda till djupgående förändringar i personligheten. Att kunna känna igen världen även "utanför kroppen" är ett bevis i sig på att det finns något bortom den här världen vad som kan leda till att rädslan för döden försvinner och att personen i fråga börjar vandra en andlig väg. Så även om separationen är där kan en nära döden upplevelse verka som en dörröppnare åt att det finns något mer än den verklighet som vi erfar medan vi lever. Så tänker jag att det skulle kunna vara 🙂 ## Comment 2 Author: Condor #1: Ja, men vem som t.ex. möter Jesus, ser det som en bekräftelse för sin tro, precis som nån som möter allah ser det som en bekräftelse för sin tro. Men egentligen är det bara det dualistiska sinnet som översätter andliga erfarenheter till dualistiska upplevelse, som bara är en del av maya. ## Comment 3 Author: FataMorgana #2: Ja så kan det förstås också gå. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #0: Det är ju så, att det behövs något mer för att erfara samadhi än att tankarna upphör, som du skriver. Man kan kanske stoppa de med kraft kortare eller längre tid, men sällan eller aldrig leder det till att man erfar samadhi. Tolle ställde en gång frågan (men han gav inte svaret) att om någon skulle förlora minnet i stort helt, skulle den personen bli upplyst? Jag skulle säga nej, inte nödvändigtvis. Risken är att personen fortfarande skulle vara "fast i ego-sinnet", men utan minne. Kanske går det att säga att en smadhi-erfarenhet har effekten av att tankarna upphör, och ett tomt sinne infinner sig, och inte nödvändigtvis tvärt om. Men då var det ju också frågan om vad som kom först; hönan eller ägget 🙂 ## Comment 5 Author: Stjärnskott Jag gillar rubriken. *Därför är det viktigt att släppa taget om andliga och religiösa övertygelser* Oavsett vilken övertygelse det handlar om. Upplevelsen som människor runt om i världen har av såkallade mystikska tar sig olika former och uttryck. Och kan väl aldrig någonsin betraktas som fel, eller knasigt, rätt eller fel. Livet talar till var och en på sitt eget sätt, tänker jag.🤫 Det som blir fel och farligt för enskilda individer Det är när andra enskilda människor tror sig besitta alla de rätta svaren och lockar in dem på *vägen* de anser är rätt och riktigt. ## Comment 6 Author: Condor #4: Med kraft och vilja kan man inte stoppa tankeverksamheten, eftersom redan intentionen att göra det är tankeverksamhet. Kanske Tolle heller inte visste svaret? Men jag håller med dig att den som förlorar minnet int samtidigt blir upplyst. Att förlora minnet betyder ju heller inte att förlora tankarna, utan att bara förlora tillgången av informationer som är sparade i hjärnan. Intressant är frågan vad som kommer först, att tankarna slutar eller samadhi? Man erfar ju att det händer samtidigt, helt synkron. Men som jag skrev, kommer inte samadhi per automatik bara för att tankarna slutar. Det är inte människan själv som bestämmer, utan det är kanske en sorts "nåd" som ligger bakom. Man kan bara ta bort det som hindrar att erfara samadhi, dvs. hålla dörren öppen och resten ligger inte i de egna jhänderna. ## Comment 7 Author: Condor #5: Ja, det handlar om alla övertygelser, dvs. inte bara det som andra talar om för en, utan även föreställningar som man själv gör sig och som man tror på. ## Comment 8 Author: FataMorgana Ja med kraft och vilja kan man inte stoppa sina tankar. Det handlar inte bara om att för en kort stund sluta tänka, utan enligt Osho handlar det mycket mer om att först hitta sin inre mästare som han kallar det för. Det här har jag översatt: ___________________________________________________________________________________ Gör sekundtestet: "Lägg din klocka framför dig och observera sekundvisaren. Du kommer förvånat att märka att du redan efter 15 sekunder har glömt att observera. Du befinner dig i tankar om allt möjligt. Efter några sekunder vaknar du upp och säger: 'Herregud, det var inte ens 15 sekunder!'" Du kan inte observera medvetet kontinuerligt i 60 sekunder. Trycket och den ständiga strömmen av tankar är för kraftfulla. Därför skapar mästare märkliga verktyg så att du kan ställa tankarna åt sidan utan att vara fientligt inställd till dem. Börja med att stilla observera utan att direkt attackera tankarna. Tankarna kommer att ta dig på en världsturné och försöka övertyga dig: "Vad gör du här? Vad kan det finnas där inne? Ute är livet i full gång och du sitter här och gör ingenting?" Tankarna kommer att ge dig många skäl att inte meditera, och du måste sätta dem åt sidan med kärlek och försiktighet. Kom ihåg, det måste vara med kärlek och försiktighet. Väck den inre mästaren, för så snart tankarna ser ljuset från den inre mästaren inom dig kommer de spontant att falla i harmoni med den. Då finns det inget mer kamp." Tankarna sänker sig när den inre mästaren vaknar "Gurdjieff berättade ofta att det rådde totalt kaos i klassrummet när läraren hade gått därifrån. Barnen skriker, hoppar runt, springer, bråkar... Och sedan kommer läraren in och varje barn sätter sig på sin plats och tittar i sin bok. Det blir tyst. Gurdjieff sa att nästan samma sak händer när du blir din egen mästare. Mästaren kommer in och tankarna som plötsligt uppfattar mästaren inser sin position. Att observera och uppfatta innebär att glida ut ur tanken - på ett graciöst sätt. Du observerar helt enkelt strömmen av tankar inom dig. Du deltar inte i den, du står på andra sidan gatan och låter trafiken passera. Du är inte i humör att kämpa eller döma. Du säger inte om tanken: "Åh, det är bra" och "Det är inte bra, vad du tänker där"... Vad som än passerar förbi dig, din enda uppgift är att uppfatta det. Snart blir tittandet tyst och tankarna är långt borta. När den inre mästaren inom dig har vaknat kan tankemekanismen användas på ett unikt sätt. Det är den största biologiska evolutionen. Tankemaskinen måste användas. Men hitta först mästaren som kan använda tanken. Just nu använder tanken dig. Alla är slavar under sina tankar tills man har funnit sig själv (antar att det är den inre mästaren han syftar på) ## Comment 9 Author: FataMorgana #5: Jag håller totalt med dig om att folks upplevelser aldrig kan betraktas som fel eller knasiga, men frågan är vad det är som finns bortom alla dessa upplevelser. Vad är det som blir kvar när alla upplevelser är borta och hur upptäcker man detta ur-rena "tillstånd"? ## Comment 10 Author: Condor #9: Nästa fråga som ställer sig, vad skulle upplevelserna innebära om man inte skulle tolka dom som någonting? ## Comment 11 Author: FataMorgana #10: Djupa frågor det där, som jag tänker att vi kanske bara kan få klarhet i genom att forska ut det själva. Meditera och se efter helt enkelt 😊 ## Comment 12 Author: Stjärnskott #10: Vi är ju människor och vi tolkar ALLT utan att begripa det. Det är en osynlig autopilot som styr och ställer. Tills vi upptäcker det där som anas och som är så svårt att förklara. Tystnaden - vilan - det som är bortom.... ## Comment 13 Author: FataMorgana Tog bara bort ett spaminlägg här ovanför. Fattar inte var dom kommer ifrån 🙄 ## Comment 14 Author: [Borttaget] #6: Det var nog själva flödet av ord jag tänkte mig i mitt tankeexperiment att stoppa de med kraft, men det går ju i vilket fall inte längre än några sekunder som Osho skriver, och ja själva intentionen att stoppa dem är ju redan tankeverksamhet, det är sant🙂 men poängen var att visa att även om man stoppar flödet av ord i sinnet för någon sekund så erfar man inte samadhi #14: Måste vara nå spambotar antar jag som skriver inlägg....🙄 ## Comment 15 Author: Condor #11: Grejen är ju den att människor har koncept för allt och tolkar världen genom dessa koncept. Upplever människor någonting som är utanför "det vanliga", inom shamanism kallat "icke ordinär verklighet" har människor koncept för detta. Det fär t.ex. spöken, andar, demoner, änglar och andra varelser, andra världar, dimensioner, portal och mycket annat. Utmaningen är att se världen utan desa koncept. Det är lättare för folk som inte har någon sorts tro, som kan se världen utan några som helst "störningar". Ju mer man tror och ju mer koncept som man har i sig, som man tolkar världen genom, ju mer jobb har man att göra sig av med detta. Men först måste insikten komma, att man tolkar världen genom sina koncept. ## Comment 16 Author: Condor #12: Exakt! ## Comment 17 Author: Condor #15: Ja, just det, men den inre dialogen består inte bara av ord. Om du t.ex. tittar på ett träd, är det den inre dialogen som får dig att veta att det där är ett träd, utan att du tänker det i ord. Don Juan skulle säga att man behärskar "görandet" som gör trädet till ett träd. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #18: Jo, det är väl synintryck, bilder etc, kanske en hel del undermedvetet som får hela den fysiska verkligheten att uppstå... Som inte alls är i ord, så som vi uppfattar dem i huvudet. ## Comment 19 Author: Condor #19: Det är alla sinnesintryck. 😊 ## Comment 20 Author: Stjärnskott #16: spöken, andar, änglar, demoner. Något vi matats med och som vi känner en skräckblandad förtjusning av. Rädslan som håller många av oss i schack. För tänk om? Att utmana rädslan är så otroligt läskigt och svårt för många av oss så vi beslutar oss för att stanna i vår comfort zon.. Tills det inte längre går..... ## Comment 21 Author: Condor #21: Jag måste genast tänka på den här låten. Lyssna på texten. Fast även musiken är bra. ## Comment 22 Author: Stjärnskott #22: ska lyssna senare. Tack! ## Comment 23 Author: FataMorgana #21: Det som intresserar mig allra mest nuförtiden är vad det är som ligger bakom och bortom alla dessa spöken och andar fenomen. I början på min kundaliniresning såg jag döda skallar framför mig som såg ut som demoner. Inte för jag nu vet hur en demon ska se ut, men jag såg dem så som jag föreställde mig att demoner ser ut. De var liksom som riktiga väsen som höll på att skrämma livet ur mig. Nå hur som helst, när jag sen insåg att jag bara hade skapat dessa väsen själv genom min egen ångest, försvann de. Det var som att min starka ångest manifesterade sig själv i "fysisk" form. Det var riktiga ångestväsen på något sätt. Det var förresten Condor som hjälpte mig att förstå hur det bara är jag själv som skapar dem. Men i alla fall, så intresserar det mig nuförtiden allra mest det här om vad det är som gör det här möjligt, och som sagt vad är det som ligger bakom och bortom allt detta. ## Comment 24 Author: Stjärnskott #24: Ångestväsen vilket himla bra ord. Ja det är ju rätt skräckinjagande när man ser dem så. Innan man lär sig se förbi eller igenom dem. ## Comment 25 Author: FataMorgana #25: Ja det var verkligen skräckinjagande. Men efter att jag såg hur jag själv skapar dem kan jag inte längre se demoner som några självexisterande varelser, utan för mig har allt har sitt ursprung ur sinnet på något sätt och det tycker jag att är så himla fascinerande, dvs hur vi själva kan skapa väsen på detta sätt. Även Condor fick smaka på detta väsen, när ett av "dem" försökte hoppa över till honom, så det var inte heller något som bara fanns inom mitt eget huvud. Men det existerade inte av sig självt, utan det kom till av mig. Kanske går det att skapa ljusvarelser på samma sätt också? ## Comment 26 Author: Condor #26: Sinnet kan skapa allt, till och med spagettimonstret. 😄 Det är den egna verkligheten. För att den verkligheten ska bli till någon annans verklighet, måste den personen ansluta sig till den andras verklighet. Castanedas böcker handlar mycket om detta. Men hur som helst, om jag sänder dig distansreiki, så som jag gjorde, befann vi oss i en egen verklighet, där du fanns med alla dina rädslor som fann deras uttryck genom ditt sinne i form av "monster". Eftersom du just hade din kundaliniprocess, var det starka energier i farten, som man inte kan undgå att erfara vid en distansreiki behandling. Jag kunde se vad som kom fram till ytan och det var t.ex. dina "monster". Det var något speciellt mellan oss när jag behandlade dig på distans, ingen "vanlig" reikibehandling. Tänk på när du sa "men du är ju här", fast jag i den fysiska verkligheten var tusentals kilometer längre bort. ## Comment 27 Author: FataMorgana #27: Då ska jag försöka att skapa ljusvarelser, spagettimonster och andra trevligare saker i stället för demoner nästa gång 😄 Ångest är verkligen ett gift för kropp och sinne. ## Comment 28 Author: [Borttaget] #24: Jag såg också som förvridna demonansikten framför mig när jag var yngre, men innan jag började intressera mig för andlighet. Jag ville inte se dem, men ju mer jag försökte titta bort, destå starkare blev dem. Det måste ha varit mitt sinnes/psykes demoner jag såg, alltså inga verkliga sådana. ## Comment 29 Author: FataMorgana #29: Det är intressant det här. Får jag fråga om du mådde bra när du var yngre, eller om hade du mycket ångest och rädslor i dig? ## Comment 30 Author: Stjärnskott #26: När jag var liten gömde jag mig under täcket och mantrade: Du finns inte påriktigt. Om och om igen. Fullständigt vettskrämd. Även ganska långt upp i ålder. ## Comment 31 Author: FataMorgana #31: Var det något du såg som fick dig att upprepa det mantrat? Själv var jag så rädd för spöken när jag var barn att jag inte vågade sova ensam eller gå genom skogen när det var mörkt ute. Men det var nog på grund av alla skräckfilmer som jag såg när jag var barn (jag har en bror som är 8 år äldre, så jag brukade smyga in i hans rum när han var borta och se på hans filmer) ## Comment 32 Author: [Borttaget] #30: Jag mådde överlag bra, men hade problem med ångest redan då. Även hade jag former av tvångstankar som gav ångest, och kunde ha tankar som jag helst inte ville tänka. Det var också ungefär då jag blev så fascinerad när jag läste min första meditationsbok några år senare, som gav mig insikten att allt till stor del egentligen handlar om tankarna. Men intressanta fenomen är det🙂 ## Comment 33 Author: Stjärnskott #32: Jag minns att jag kände en vibrerande närvaro som jag tolkade skulle ta mig och jag vågade inte titta. Däremot såg jag en massa skrämmande döda ansikten när jag blundade. ## Comment 34 Author: [Borttaget] Hm, det här med skrämmande ansikten verkar vara vanligt... Eller så är det bara vi tre av få som har sett sådana. ## Comment 35 Author: Stjärnskott #35: Jag tror ju att det är ett rätt så vanligt fenomen. ## Comment 36 Author: [Borttaget] #36: kan nog vara så. ## Comment 37 Author: FataMorgana #33: #34 Ok, tack för att ni berättar. Det verkar faktiskt vara vanligare än jag trodde det här om att se skrämmande ansikten. Tänkte, att jag var typ den enda här på sajten. Men intressant, att också få ta del av era upplevelser. ## Comment 38 Author: undan #18: Har du utnyttjat den inre dialogen till att behärska ”icke görandet” nån gång, s.a.s omvandlat ”görandet” av trädet till inget synligt träd alls? ## Comment 39 Author: Condor #39: Den inre dialogen är det som gör trädet till ett träd (görande). Om den inre dialogen tystas ner är det "icke görande". Världen är som den är för att du behärskar görandet som krävs för att göra världen som den är. Om du inte skulle göra världen till det som den är genom ditt görande, skulle världen vara annorlunda. När du föddes, behärskade du inte ännu detta görande. Du hade ännu inga tankar och ingen hade talat om för dig att trädet är ett träd. Om du idag tittar på ett träd, vet du att det där är ett träd. Det har rötter som räcker långt ner i jorden och får blad på våren, som den tappar på vintern. Du vet att trädet suger upp vatten och näringsämnen och att trädet andas genom bladen och bedriver fotosyntes för att vinna energi. Du har lärt att behärska det här görandet. Icke görande är däremot ingenting som det behövs en behärskning till. Du behöver bara tysta ner den inre dialogen, t.ex. i meditation för att görandet ska sluta. Om du erfar samadhi, försvinner inte bara trädet, utan hela den dualistiska världen. Det enda som blir kvar är din och alla andra varelsers sanna natur. Vi alla bygger upp världen som den är pga att vi "gör" den till det som den är och vi är alla anslutna till denna sortens görande genom våra förstånd och våra sinnen. ## Comment 40 Author: undan #40: Efter en händelse via ”icke görandet” när ett träd försvinner inför blotta ögat, så kommer så småningom den inre dialogen sätta igång igen som vanligt. Vilket kan få till följd att det försvunna träder dyker upp på samma plats igen. ## Comment 41 Author: Condor #41: Trädet försvinner inte för ögat. Sakerna som man betraktar ändrar sig inte med "icke görande", utan bara sättet som man betraktar sakerna med ändrar sig. Trädet var bara ett exempel för allt som man betraktar. Betraktar man saker ur ett annat perspektiv än det inlärda sättet (görandet), är det "icke görande". Det handlar om att bryta sig loss från överdriven aktivitet och kontroll och istället komma in i ett tillstånd av att observera (utan att göra sakerna till det som man har lärt), släppa taget och vara. Det handlar om att vara i nuet utan att hela tiden agera eller försöka kontrollera saker. Genom att ”icke göra” kan man etablera en djupare koppling till världen och till sig själv. Utifrån tillståndet att endast "vara" och inte göra sakerna till det som man har lärt sig, är nästa steg att stoppa sinnesvärlden helt. Det är lika med samadhi, ett andligt uppvaknande och då försvinner inte bara sinnesvärlden, utan även det egna jaget. Kvar blir den gudomliga essensen som är vår allas sanna natur. ## Comment 42 Author: undan #42: Det tycks som självreflekterande tankebanor kan växla över till betraktelsesätt i ett rakt motsatsförhållande till inre dialogen … och då automatiskt ”hoppar över” till ”icke görande”. (Även om ifrågasättandet av världen eller dig själv oxå är inre dialog, så landar det ändå i nya mönster att se på omgivningen.) ## Comment 43 Author: Condor #43: Om den inre dialogen stoppas, kan det automatiskt hoppa över till icke görande. Somliga försöker att stoppa den i meditation för att erfara samadhi, men själva försöket att stoppa den är en inre dialog. Frågan är, vad kommer först? Stoppas först den inre dialogen och sen erfar man samadhi eller är det tvärtom? Det upplevs att ske samtidigt. Den inre dialogen består dock inte bara av tankar och tankebanor. Om du t.ex. tittar på ett träd, så behöver du inte ens tänka "aha, det här är ett träd" utan den inre dialogen talar om för dig vad det är, någonting som du känner, utan en enda tanke. Du vet vad det är utan att tänka på vad det är och på så vis blir allt till någonting som du känner, som du behärskar "görandet" till. Man kanske kan säga att det här är ett sorts mönster som vi reagerar efter och om du skulle lyckas byta ut mönstet till ett annat mönster, skulle det bara bli till ett annat "görande". Men icke görande är att inte göra världen till någonting, precis som ett spädbarn inte gör världen till någonting förän det har lärt ett visst "görande". ## Comment 44 Author: undan #44: Om inre dialogen bromsas upp av en egen mot-dialog gör att ett dödläge kan uppstå. Det dödläget är icke görande både i vår organiska värld, eller iaf som betvingad inre dialog. Ifrågasättandet av världen och dig själv tex i en specifik situation genom inre dialogen, drar tillslut mot en brytpunkt på samma område som du har ditt fokus. Där sker då övergång till icke görande per automatik. Uppriktigt tvivel från inre dialogen riktat mot sitt eget väsen, kan öppna icke görande för organiskt förändring på denna sida världen, oavsett om tillståndet bara fungerar som en hjälpande hand för dig själv via tystad dialog. ## Comment 45 Author: Condor #45: En mot-dialog är också en inre dialog och ingenting som stoppar den inre dialogen. Det är bara en annan sorts "görande". Ifrågasättande av världen och sig själv genom den inre dialogen är också "görande". Man kan bli medveten om sin egen inre dialog genom självobservation, mindfulness och meditation. Men det är bara det första steget. Alla sorters försök att stoppa den inre dialogen är en inre dialog. Det går inte att stoppa den med vilja eller att sträva efter det. Det är bara kontraproduktivt. Däremot kan det ha en effekt om man släpper taget helt och hållet, utan att syfta på någonting. Ta t.ex. Osho. Han strävade efter upplysning, mediterade varje dag, tränade varje dag och till slut gav han upp. Först när han gav upp erfor han samadhi och då stoppas den inre dialogen per automatik. Något liknande hände Tolle. Han gav upp och ville dö. Fast att vilja dö är också lika med att ha en vilja till någonting. Mig hände något liknande, men jag hade varken en vilja att leva eller en vilja att dö. Jag fanns bara till för att jag fanns till och det fanns ingenting för mig som jag ville sträva efter. Skulle jag ha släppt taget med syfte att erfara samadhi och stoppa den inre dialogen, skulle det inte ha funkat.