# Barn och upplysning Author: Condor Osha blev först upplyst som vuxen, men redan när han var barn var han annorlunda. Hans föräldrar trodde att det var något fel på honom och tog honom till flera läkare och han fick flera mediciner. Den sista läkaren var en ayurveda läkare, en vis man. Han sa att det inte var något fel på honom, utan han är bara på vägen att komma hem. Han började till och med att gråta och sa att han själv längtar till det här tillståndet sen lång tid. Jag känner också en man från Indien med en liknande historia. Hans föräldrar tog honom också till olika läkare för att dom trodde att han var sjuk. Han har som medfödd gåva, utan att ha lärt någon healing metod, starkare energier att heala med än alla andra som jag har träffat. Jag har en gång frågat honom om han kan lära mig det som han gör, men han sa att det är någonting som han inte kan lära ut till andra. Idag berättade någon för mig om ett barn som verkar att ha något "fel", och föräldrarna funderar på att kolla upp med läkare om han har några drag åt hållet aspberger eller någon sorts autism eller så. När jag frågade vad som är fel, sa hon att han helst är ensam eller ihop med familjen och inte ens kommer ihåg namnen på hans klasskamrater. Han intresserar sig inte för andra och är helst ensam. Han leker hellre ensam i stället för med andra barn. Om han någon gång leker med andra, slutar han upp ganska snabbt för att han tycker att det är jobbigt. Men ändå blev han vald till skolans bästa kamrat och hans betyg är bra. Jag tänkte genast på Osho och mannen som jag känner och att barnet kanske håller på att komma hem. Jag tänkte, precis så lever Fata Morgana och jag också. Vi är helst för oss själva och tycker att det skulle vara jobbigt med en massa sociala kontakter. Hans föräldrar är dock långt borta från ett andligt liv och man kan inte förklara för dom att barnet kanske bara håller på att komma hem. Jag är ju spännd på hur det hela fortsätter. ## Comment 1 Author: Stjärnskott Väldigt intressant, men även så himla sorgligt. Vi lever i ett samhälle som försöker stöpa alla individer i samma form. Om någon avviker det lilla minsta - Då ska de stämplas med diagnoser. Oron föräldrar upplever inför att barnet är annorlunda och inte följer de kurvor som förväntas för att *vara* som alla andra.... Och det sunda förnuftet får ofta stryka på foten. En skit svår balansgång. I den yttre världens stämplas de som inte passar in i normen. För att vara vilse. När de i själva verket redan är hemma i sig själva, med sig själva. ## Comment 2 Author: Condor #1: Det är precis vad jag också tänkte och när man sen pressas in i formen blir man en "produkt" (enhetsprodukt) som andra har skapat. På den andliga vägen har man sen en massa arbete på sig själv att bli av med formen för att bli det som man egentligen är och slutar upp att vara en produkt/ett program. ## Comment 3 Author: Stjärnskott #2: Ja, precis så. ## Comment 4 Author: FataMorgana Tänker att det hade varit bättre om man skippade många av dagens diagnoser. Ingen människa är den andre lik. Vi har alla svårigheter och svagheter i olika saker och styrkor i olika saker. Framhäv det barnen är bra på och hjälp dem att hitta lösningar på saker de är mindre bra på eller har problem med, för det behövs inte en massa diagnoser. För övrigt, håller jag helt med i vad ni båda två skriver här i tråden, Rore och Condor 😊 ## Comment 5 Author: snowy00 Jag tänker på min egen diagnos. Nu fick ju inte jag den som barn eftersom den brukar uppkomma/visa sig när man är i tidig 20 års ålder. Ibland har jag funderat på om det endast har att göra med ett andligt uppvaknande, och ingen psykossjukdom. Men jag har släppt de tankarna. Jag har uppenbarligen svårt att klara mig alls utan medicinerna för psykoser, och accepterat att det är en sjukdom jag nog får leva med för resten av mitt liv. ## Comment 6 Author: FataMorgana #5: Det är klart att vi många gånger behöver mediciner och riktigt sjukvård. Tänker bara att man kan ju behöva det, utan att för den sakens skull bli placerad i en viss grupp som kallas för någonting. Somliga behöver mediciner för att de har psykoser, andra för att de har något annat som mediciner hjälper dem mot. Men om någon, t.ex., ett litet barn, har svårigheter med socialt umgänge och hellre är ensam för sig själv, så måste man ju inte genast tro att det är något "fel" på barnet bara för att barnet inte är som de flesta andra barn. Kanske barnet är lycklig så och vill ha det så, men om barnet mår dåligt av det, så kan man ju hjälpa barnet och hitta lösningar på problemet ändå, utan att placera det i ett fack som man kallar för autism. ## Comment 7 Author: Condor #5: Det brukar vara så att människor som har en kundaliniresning, utan att veta vad som står på, går till läkaren och får en diagnos för en psykisk sjukdom. Men man kan inte säga att alla psykiska sjukdomar är ett andligt uppvaknande. Jag tror att det bara är en liten %-del. Utifrån en shamansk synvinkel (Castaneda/Don Juan) är vissa psykoser (t.ex. schizofreni) ett resultat av att fogpunkten i energikroppen, som fogar ihop verkligheten för oss, har flyttat sig till ett annat ställe. Det är dock ett okontrollerat flyttande. Schamaner som Don Juan kunde kontrollerat flytta på deras egen fogpunkt och även på andra människors fogpunkt. Så kunde de "skapa världar", t.ex. i Castanedas tredje bok, där Don Juan och Don Genaro gömde Castanedas bil genom att de skapade en värld där Castanedas bil inte existerade och alla 3 befann sig i den världen, dvs. de drömde samma dröm tillsammans. En hel del ab Castanedas berättelser hände i det tillståndet. Diin sjukdom ska du betrakta som utmaning och jag tror att du hanterar den ungefär så, ganska bra till och med. Mediciner behövs ibland men vilken sjukdom som man än har, så finns det metoder för att kunna leva med mindre mediciner och symptom, t.ex. livsstilen, kosten, kosttillskott, andliga praktiker, psykologi, träning, healing och sånt. ## Comment 8 Author: snowy00 #6: Jag förstår hur du menar. Bara för att man är "lite annorlunda" (som t o m kan vara en bra sak) behöver man inte få en diagnos, men då tycker jag nog att det är en felställd diagnos också, om man får en. #7: Ja, jag minns det i den boken, när de flyttade fogpunkten. Det är nog lite olika sätt att se på samma sak, kanske. Det som ändå blir lite synd i sjukvården är att om man är sjuk och inte har så mycket pengar (som det ofta är när man är långtidssjuk) så blir man låst endast till den primära vården i och med att man bara får hjälp ekonomiskt med receptbelagd medicin. T ex de kosttillskotten jag tar hjälper säkert, men de får jag betala helt själv, och ibland har jag ju inte råd. Lika med kiropraktor får man ingen hjälp med att gå till, det får man betala själv, även om det många gånger är mer effektivt att gå till kiropraktor än till sjukgymnast (de är säkert bra på att behandla olika saker också, så dumt är det ju att man bara kan få hjälp av den ena). Och ja, så klart kan man påverka sin sjukdom och diagnos med hur man lever, osv.😊 ## Comment 9 Author: Condor #8: Jag känner det. Försäkringskassorna betalar tyvärr bara det billigaste och nödvändigaste. T.ex. har jag rizartros i tumlederna sen över 20 år. Det är nog ointe mycket brosk kvar där. Det finns olika terapier för olika plånböcker. Vem som är rik kan betala en stamcellterapi. Man tar stamceller från fettvävnaden och injicerar dom i leden. Sen växer det en ny brosk där. Det kostar minst 5.000 euro per led. Vem som har en bra privat sjukförsäkring eller kan betala ett par hundra euro, kan låta ge sig en hyaluronspruta. Det lindrar smärtorna i minst ett år. Men vem som blir behandlad på sjukförsäkringskassa får bara smärtmediciner. Jag tål inga smärtmediciner och därför tar jag kosttillskott som glucosamin, kondroitin och MSM. Det är inte så dyrt, men ibland offrar jag 100 euro på en burk där man har blandat gelatinhydrolysat med getkolostrum pulver. Där befinner sig alla tillväxtfaktorer som bygger in näringsämnen i brosken. Efter en sådan burk brukar jag inte ha mycket smärtor i ett par månader. Reiki lindrar förstås också smärtorna. Jag väljer den vägen för att det för mig inte finns andra vettiga alternativ. ## Comment 10 Author: FataMorgana #8: Jag tror att det finns väldigt många där ute som har diagnoser dom inte skulle behöva eller som fått helt felställda diagnoser som du skriver. Tänker på alla diagnoser jag själv fick i min ungdom som jag lika bra skulle ha kunnat vara utan. Tror att det går för många så. Med psykoser är det förstås en annan sak, för endera har man en psykos eller inte, men jag vet inte vad just de diagnoser som jag fick skulle ha varit bra för 🙂 ## Comment 11 Author: snowy00 #9: Jo, jag väljer en hel del "alternativt" också. Hade nog inte enbart velat förlita mig på sjukvården som den är nu, tyvärr. #10: Det är nog så. Vet ju inte vad just du hade för diagnoser då, men sådant som depression, OCD och "lindrigare" diagnoser (om man nu ska kalla dem så) kan väl gå över helt. Men med schizofreni är det inte riktigt så, som jag förstått. Och det läskiga blir ju när man får en helt annan världsuppfattning när man inte tar sina mediciner... Kan ju sluta med att man hoppar ut för en klippa eftersom man i psykosen har fått för sig att man kan flyga (lite åt det hållet, för att överdriva något)... Så man vågar ju inte riktigt chansa heller.🤷🙂