# Bara var...
Author: snowy00

En liten reflektion från mig😊

---

Det är lätt att fastna i att göra. Man glömmer att vara. Som någon sa, det är viktigt att balansera att vara och att göra. Men vi har lärt oss att vara produktiva. Precis som maskiner är vi programmerade att göra. Och om vi inte gör, så blir vi rastlösa och börjar lida.

Men egentligen är inte görandet problemet. 
Man kan vara och göra samtidigt. Och när man är medan man gör, blir man faktiskt mer produktiv, kreativ och kommer att ha mer energi till att göra... För det är då inte du som gör. Du är inte längre fast i görandet.

Kanske handlar det mer om att kombinera att vara med att göra. Att skilja sig från görandet... Att "leva i världen, men inte av den." Och så här är du, samtidigt som görat äger rum.
Du var aldrig annat än varat... du fastnade bara i drömmen av att göra. Och när du separerade dig,
fanns det inget mer att göra, inget mer att tänka på. Det fanns bara varat, och bara det var.

## Comment 1
Author: Condor

#0: 

Ja, vi varar alltid och drömmen som du nämner är görandet. Om görandet stoppas för ett ögonblick, kommer varandet fram till medvetandet.  Agerar man utifrån den medvetheten och det inre lugnet som är kopplat till detta, är man faktiskt mer produktiv och kreativ.  Antar att du menar detta med att vara och göra samtidigt.

## Comment 2
Author: snowy00

#1:

Exakt så menar jag.😁

## Comment 3
Author: FataMorgana

#0: Det var fint skrivet. Klockrent på något sätt 🙂😊

## Comment 4
Author: snowy00

#3: Tack 😊

## Comment 5
Author: Condor

Jag tänkte att den här texten av Don Juan i en av Castanedas böcker passar bra till ämnet:

GÖRA är det som gör stenen till en sten och busken till en buske. GÖRA är det som gör dig till dig själv och mig till mig själv.
Ta den här stenen som exempel. Att titta på den är GÖRA. Att bara se den är INTE-GÖRA. Denna sten är en sten på grund av allt du vet att göra i förhållande till den. Världen är världen eftersom du vet vilket GÖRANDE som krävs för att göra den så. Om du inte skulle göra den till det den är, skulle världen vara annorlunda.
Jag vill berätta för dig vad vi pratar om med oss själva. Vi pratar om vår värld. Faktum är att vi upprätthåller vår värld genom vår inre dialog. Världen är som den är bara för att vi säger att den är så. Varje gång vi slutar prata med oss själva, är världen alltid som den borde vara.

## Comment 6
Author: snowy00

#5: 

Den texten passade ju prefekt. Tack för den😊

## Comment 7
Author: FataMorgana

Den här meningen snodde jag från Yogawiki. Den passar också bra in hit i den här tråden:

 "Från inre stillhet, från beröringen av det gudomliga i den inre stillheten, kommer förmågan till intensiv handling."