Jag tror att det finns alldeles för många människor där ute (och när jag skriver om människorna där ute så inkluderar jag även mig själv till människorna där ute) som underskattar den inre tystnaden.

Det finns så många andligt upplysta personer där ute, som zen-mästare, satsang-lärare, non-dualister eller vad dom nu kallar sig för, som uppmuntrar oss genom sina texter och Youtube videos, att tysta ner den inre dialogen och helt enkelt att sluta söka efter svaren från böcker eller från andra personer. Men ändå gör vi det inte eller har svårt att göra det. Dom flesta av oss i alla fall.

Vi vill ha svar, vi vill veta, vi vill ha kunskap, vi försöker och försöker att tillfredsställa vårt hungriga ego, men det hjälper inte. Vi kan aldrig förstå oss på det som ligger bortom förståndet och bortom tid och rum med vårat förstånd och så länge vi försöker förstå oss på allt, så sätter vi bara krokben för oss själva och hindrar oss från att erfara vår sanna natur.

Det är som Osho metaforiskt sa en gång, att bara en kan prata samtidigt. Endera är Gud tyst och du talar, eller så talar Gud och du är tyst. Båda kan inte tala samtidigt.

Med detta ville jag bara ha sagt, att glöm inte bort den inre tystnaden och stillheten och hur viktigt det är att tömma sig från alla sina tankar och funderingar ibland och att bara vara 😊