#0:

Man vänjer sig ganska lätt av den söta smaken, men om man dricker grönt te ska den var utan sötningsmedel, socker eller honung. Men jag vet inte hur man skulle kunna glömma smaken.

Det fanns en tid som jag åt sötsaker. Men sen jag så gott som helt slutade äta sötsaker, tycker jag att de flesta sötsakerna är äckliga. Endast mörk choklad är gott och när vi bakar till julen använder vi oss av mindre socker än vad som står i receptet.

Sötsaker triggar belöningssystemet i hjärnan. Man blir beroende.

#1:

Det är i alla fall stor skillnad för mig nu och tidigare🙂 jag minns inte, och suktar inte efter smaken på samma sätt som då.

#2:

Jag kan i alla fall inte glömma när jag tyckte att sötsaker smakar bra, fast jag inte tycker om dom idag. Men idag förstår jag inte hur jag kunde tycka om den söta skiten. 😄

Hjärnan kopplar gärna ihop smaker och lukter med tidigare händelser där man har ätit eller luktat saker. Jag minns när jag var 8-9 år gammal och vi flyttade in i ett hus. Då var kaklarna i badummet fogade med någonting som gav en viss lukt ifrån sig. Sen dess hade jag inte kännt den lukten på flera tiotals år. Men en dag, efter flera tiotals år, var jag på ett offentligt WC där dom tydligen fogade kaklarna med precis samma fogmedel. När jag kände lukten fick jag ett riktigt de-ja-vu och jag hade hela bilden av badrummet från mitt barndoms hem i huvudet. Jag hade inte glömt lukten.

Kanske det fanns någonting i ditt liv som du ville glömma och då kanske du också glömde smaken som hjärnan kopplade ihop med det som du vile glömma?

#3:

Det är ju klart, om jag anstränger mig lite minns jag smaken… Och att det smakade ganska gott. Men det är inte så att varje gång jag dricker utan socker i teet, känner att jag hellre vill ha den gamla smaken i stället, eller ens tänker på den gamla smaken när jag dricker.

Kanske är det svårt att förklara, och förstå min upplevelse. Men det är också som att jag knappt minns vad jag gjorde alldeles nyss, om jag inte anstränger mig förstås. Åtminstone inte i detalj.
Lika om jag ser en film, då är jag mest närvarande i den nuvarande scenen… Och har en liten övergripande känsla av filmens handling.
Förr, då hängde jag (försökte åtminstone) med i detaljerna i handlingen i filmen… Jag tror jag skrev ett inlägg om det i somras…🙂

Men det är ju som du säger att man förknippar smaker, och lukter med det man gör (och minnen). Som att kanske alltid vilja ha chips till filmen, eller öl till fotbollen 😄

#4:

Så länge det inte blir för mycket öl…… 😄 Vi dricker också gärna en Gösser till maten, för till vissa maträtter passar det bäst till.

Men hur som helst, händer det mig ibland, att jag går in i ett rum för att t.ex. hämta någonting eller göra någonting och när jag är i rummet har jag glömt vad jag ville där. 😁 Det är om man inte är i nuet med sina tankar och tankarna svävar omkring någonstans.

#5:

Ok, för min del är det lite tvärt om. Jag upplever detta när jag har färre tankar som svävar omkring.😊

#0 Tack för att du delar 😊 Får jag fråga vilken video du lyssnade på?

#7: det var så lite så😊 så klart får du fråga om videon. Det var nog två YouTube shorts jag lyssnade på. Ska försöka bifoga dem här. Ni känner säkert igen han som pratar…

Video 1

Video 2

#8: Tack. Ska titta på dem sen när jag har lite mer tid igen 😊 Jag har ju så ont om tid nu för tiden, men senast på helgen om jag inte hinner innan dess.

#10: Ja, gör så, ingen brådska. Hoppas allt går bra med din utbildning, förresten, (men det är ju lite off topic).

Kom ännu att tänka på det här inlägget och på dom där videona som jag sa att jag skulle titta på när jag har tid. Dom var ju inte ens särskilt långa 😁 Men hur som helst läste jag också diskussionen här i tråden och tänker att ni, Snowy och Condor kanske ändå pratar om samma sak, men bara belyser det ur lite olika håll. Om jag förstår er rätt.

För ur ett perspektiv är det ju så, att om man är helt närvarande i nuet, så är man ju inte i det förflutna med sina tankar och tänker inte på vad man gjorde för en stund sedan, för att det bara är på det som händer och sker här och nu som man har sin uppmärksamhet på. Det som har varit är gammalt och alla de gamla sätten att t.ex., äta eller dricka på faller i glömska, så att man kan ta emot det nya som kommer med öppna armar liksom eller utan det förflutnas påverkan 😊 Så det finns nog en styrka i att glömma som Snowy skriver.

Men ur ett annat perspektiv, så är det ju också som så, att ju mer uppmärksam man är på det som händer och sker här och nu, desto färre saker missar man av det som man har framför sig och man uppmärksammar fler detaljer, för att man är mer i nuet och mindre i det förflutna. Detaljer som man lätt kan komma ihåg när man väl behöver det. För mig som studerar och har en massa att lära sig är det viktigt att jag är så uppmärksam som möjligt under undervisningen och även när jag själv pluggar och att jag är så lite som möjligt i det förflutna eller någon annanstans med tankarna, så att jag missar så lite som möjligt.

Så jag tror att det går lite hand i hand det ni skriver om, på så sätt, att för att kunna uppmärksamma det som händer och sker här och nu, så måste man glömma det som varit, enkelt sagt 😊

#11: Och jodå, min utbildning har tills nu gått utomordentligt bra (även om jag känner mig helt färdig ibland) 😊

#12: Ja, det är nog på båda vis som du skriver. Visst har man ibland tankar som svävar omkring som gör att man missar det som sker nu, och därför inte minns. Och ibland är man så närvarande här och nu, så att det förflutna, och framtiden inte riktigt finns… Precis så som du så bra skriver.

Härligt att din utbildning går bra!😄

Förresten, nej precis, de videorna på Youtube som kallas "shorts" är ju oftast bara någon minut långa, max.