med en metod som kallas "direct pointing". Man sätter sig bekvämt och tar ett par djupa andetag. Sen ställer du dig själv vissa frågor och försöker att inte svara på dem med ditt förstånd, utan att känna dem inom dig själv.

Frågor som:
"Vad finns kvar när det inte finns tankar mer?"
"Vem är du utan din historia?"

t.ex. för att utforska illusionen av sitt eget jag.

Direkt pekande, så att säga, man pekar direkt på det varandet som man förbiser i ett ouppvaknat tillstånd.

Fler exempel:
"Var slutar du"
"Var börjar världen/omgivningen?

Öppna sen ögonen och se vad som händer! Är det ett jag som tittar ut ur dina ögon? Ser du ut ur dina ögon och är det du som gör seendet? Eller är det kanske bara där?

Observera dina tankar. Hittar du tänkaren? Iakta dina tankar hur dom kommer och går. Vad gör dom? Varifrån kommer dom? Vart går dom? De namnger allt du upplever, allt du känner. De analyserar, tolkar, kategoriserar. Kontrollera! Är det rätt? 😁

Observera hur tankarna berättar historier för dig och namnger saker. Du hör ett ljud och tankar om ljudet dyker upp. Ögat ser ett föremål och föremålet får ett namn. Var du än är, fokusera på vad som händer och lägg märke till hur tankarna namnger allt och berättar historier om det. Tänkandet äger rum, även när man inte tänker det.

Tankekoncepten ligger lager för lager över upplevelsen. Och denna beläggning blir tjockare och mer och mer ogenomtränglig med tiden. Så ogenomtränglig att vi snart inte längre direkt kan uppleva upplevelsen och någon gång ser vi bara belägget. Nu tror vi att belägget är realitet.

Det är så vi lever vårt liv. Vi är bortkopplade från vår omedelbara upplevelse eftersom vi antar att tankekonceptskiktet är vad som är. Men en tanke är inte sann. Innehållet i varje enskild tanke är en berättelse. En fantasi.

Klart att vi behöver tänkandet för det dagliga livet. Men tankar är bara ett verktyg. Problemet är att vi använder verktyget "tänkandet" till allt, precis som om man skulle kunna fila eller såga med en hammare. Men vi hamrar på allt genom att tänka. Helt enkelt för att vi inte kan stänga av det.

Vi behöver inte stoppa tankarna från att dyka upp. Det kan vi inte göra. Men vi kan se tankar för vad de är och inte låta oss luras av dem. Tankebeläggningen är inget problem så länge vi vet att det är en beläggning.

För att se detta tydligt är det så viktigt att hålla sig till direkt, omedelbar erfarenhet när man undersöker illusion. För vi kan inte demaskera den med samma verktyg som skapar den.

Lita på din direkta erfarenhet. Om du bara tittar och tittar och hör och luktar och känner och smakar, kommer du att kunna urskilja vad du upplever och vad som tillförs av tankarna.

Kanske du kommer att häpna att se, vilka frågor som kommer att besvaras, bara av direkt erfarenhet. Titta bara vad som är verkligt och vad som tillförs av tankarna. Det är allt som du behöver att göra.