Menar du att känslorna liksom kommer och går utan att du identifierar dig med dem?

#0:

Det får mig att tänka på ett inlägg som Fata Morgana skrev för länge sen:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1502096/kanslor-ar-som-gaster

#1: Menar att när de får kännas totalt så fastnar de inte i kroppen och psyket (de bara kommer och går, som i meditationen). Så ja kanske man kan säga så, att de kommer och går utan identifikation.

#2: Ja, har läst hennes inlägg, tror jag läste det på hennes blogg först. Men jag kommer inte ihåg allt som skrivits här och på hennes blogg.😊

#3:

Det är nog som så, att ju mer närvarande vi är, desto intensivare känns våra känslor. Inte bara glädjen och skrattat som vi kan känna i maggropen blir intensivare, utan även känslor som ledsamhet och ilska, samt andra känslor som kommer och går och som vi gärna klassar som negativa.

Tror det var den tyska kvinnan Nabala som berättade, att allt har blivit så mycket intensivare efter hennes upplysning (inte för att hon skulle ha kallat sig själv för upplyst, men i iallafall), som t.ex ett intensivare smaksinne och hörselsinne, färgerna hon ser är så mycket intensivare och känslor upplever hon på ett mycket intensivare sätt än innan. Men eftersom hon inte identifierar sig med sina känslor längre, så försvinner dom lika fort som dom kom.

#4:

Intressant. Jag såg här om dagen en film som jag måste ha sett 30 ggr utan att överdriva (såg den nästan varje dag när jag var liten). I vilket fall. I slutscenen av filmen märkte jag saker, karaktärernas blickar, osv. Småsaker jag inte märkt alls förr. Men på samma sätt är det inte riktigt samma känsla över filmen längre. Det är som att se filmen utan att se den…

Kanske tänker jag inte lika mycket medan jag ser filmen. Och har lättare att se smådetaljer. Även tar jag in stämningen mer… Lyssnar på karaktärernas ord. Och tänker inte så mycket i handling. Om någon frågade mig vad storyn egentligen handlade om skulle jag nog få lite svårt att återberätta. 😊

#5: Ja det är ju ändå det som händer och sker här och nu och det som vi har mitt framför oss som är det relevanta. Om vi bara har vårt fokus på det och inte är någon annanstans i våra tankar så blir man varse om så mycket mer, vi ser mer, hör mer, luktar mer och kan känna mer. Det är som att varje ögonblick uppenbarar en massa nya saker till oss att se och utforska 😊 Saker som man aldrig lägger märke till när man i är dåtiden eller i framtiden med sina tankar.

#6: Vad fint skrivet 🙂 det är nog precis så. Har också märkt när jag glömt bort kontrollen som jag skrev tidigare… Att det kanske går lite fel ibland. Att det ordnar sig oftast om inte alltid ändå, som av sig själv. Men det är ett lite nytt sätt att leva och vara på för mig.