Tack för den texten 🙂

Det är lite så jag tänker göra idag, ge mig ut en sväng och bara låta allting vara som det är, se mig omkring, njuta av allt det vackra som finns omkring oss.

#2: Det låter skönt 😊

Här är ett par övningar som man också kan göra i naturen om man vill och intressersar sig.

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1502768/se-in-i-skapelsens-ogon.
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1527221/en-andlig-promenad

Som mobbad under uppväxten har jag skogsbadat lååååååååååångt innan ordet ens fanns.

Naturen har alltid varit min tillflykt, energiplats, återhämtningsplats och hemort.

Även jag tycker om naturen (för att underdriva). Om det finns en "andra sidan" brukar jag tänka att hoppas det finns natur där… Annars stannar jag kanske här😁😉

#4:

Intressant. Jag visste inte ens att det kallas för skogsbad, den "andliga promenad" som Condor skriver om i sitt inlägg. Alltid lär man sig något nytt 😊

Hittade en intressant artikel om skogsbad i den här artikeln. Där kan man läsa mer om vilka fördelar skogsbad har. https://www.friluftsframjandet.se/lat-aventyret-borja/kunskap--guider/vandring/skogsbad-for-nyborjare/

#6:

Jag visste heller inte att det finns en beteckning för det. Tänkte att det var min uppfinning. 😄 Kanske det var akasha intelligensen som inspirerade mig.

Meditation en typ yoga eller enande via dagligt praktiserande av just meditation.
Raja-yoga eller sinnets väg. Studera Patanjalis yoga-sutror.

Hej alla,
Det tidigare beskrivna förhållningssättet till meditation kallas "icke-Ego"-meditation, just för att Egot till stor del är passivt under den. Annars aktiverar all aktivitet som kontroll, koncentration, visualisering Egot med en procentandel av 100%. Och där Egot är närvarande, finns det inga framsteg i utvecklingen av andligt medvetande.

#9: Hej och välkommen till sajten 😊

Ja meditation är ju mer en form av icke-görande, dvs något som man inte gör än något man gör och då behöver egot inte vara så aktivt. Men om man ser det andliga medvetandet som gudomligt medvetandet eller som det rena medvetandet som buddhisterna kallar det för, så undrar jag om du någonsin funderat över vilken utveckling det gudomliga skulle behöva? Är inte det gudomliga redan perfekt?

#10: Tack för hälsningen…
Ja, buddhister har en insikt i det mänskliga medvetandets natur, men vi bör veta att det fysiska planet endast representerar 0,87 % av universums innehåll, och det är viktigt eftersom det tillåter oss att känna igen och materialisera vår andliga väsen. På de andliga planen är detta inte möjligt på grund av medvetandets enhet.

#11

Sker inte materialiseringen helt automatiskt? Jag menar, att universum är i konstant förändring är väl inget som jag med mitt förstånd kan påverka. Inom buddhism kallas det för samsara 😊

#12: Materialisering sker spontant, men endast på den fysiska planens materiella undernivå. Det är inte möjligt att uppnå detta på andliga plan.

När en andlig sökare når nivån av materialiserad upplysning, då har han fullbordat cykeln av födelse och död på jorden

#13:

Jag vet inte vad du menar met materialiserad upplysning. I ögonblicket som man erfar samadhi existerar inte den fysiska världen (som en verklighet) och man erfar att den bara är en illusion.

Sen är det ju så att i universum blir ständigt energi till materia och materia till energi. Det är en evig förändring som sker. Av bigbangs energi bildade sig materia och antimateria. När de raderade ut varandra blev de till energi och en liten bit materia blev kvar som är materian i vårt universum. Frågan är, fanns det en olika mängd av materia och antimateria eller finns det fortfarande antimateria kvar, som nån gång kommer at radera ut materian som finns kvar?

#14: När mediteraren går in i upplysningen, om han inte materialiserar den, reinkarnerar han igen. Om det förverkligas har hans cykel av födelse och död på planeten Jorden slutat.

Materialiseringen av upplysningen består i att förena själens utvecklingsmedvetande (meditatorns medvetande) med medvetandet om den gula kärnan från auran, varefter den uppnår enhet med alla medvetanden som fyller universum.

#15:

Men det där är väl en tro och ingenting som man själv kan erfara. Men man kan erfara samadhi och erfara att utanför illusionen och den personliga identifikationen är allt ett. Där existerar ingen separation med personliga själar. Det gudomliga i oss som folk föreställer sig i form av en själ är samma "själ" (om man vill kalla det så) i alla varelser. Det gudonliga behöver inte utvecklas.

#16: Vi, AndlagMascros, definierar på ett annat sätt therm själen: som ett odödligt andligt medvetande som aldrig reinkarnerade och som hjälper oss på olika sätt under alla våra inkarnationer.

Buddhistisk, antar vi, termen själ definierar som en andlig gnista i människan.

Uttryck är olika, innebörden är densamma.

#17:

Men föreställningarna är olika och sen handlar det egentligen om något oföreställbart. En enhet, utan yin och yang, är för förståndet oföreställbart. Förståndet tänker i dualiteter. Det finns någonting som man kallar för saker som t.ex. gudomlig gnista eller själ eller annat och sen gör sig människor en dualistisk föreställning. Men det är dualistiska föreställningar för någonting som inte är dualistiskt.

#18: Dualitet existerar på det fysiska, emotionella och mentala planet/delen av medvetandet, inte på det andliga planet/medvetandetillståndet.

För att nå tillståndet av andligt medvetande behöver den som mediterar förnya förbindelsen med sin själ, eftersom endast själen (i avancerade utvecklingsstadier och annan andlig medvetenhet) kan radera "lapparna" av egomedvetenhet från de tolv lagren av auran.

#15: Fast cykeln av födelse och dör är ju en ständigt pågående process som sker så länge vi lever, dvs det är något som sker just nu och inte något som skulle ske efter det som kallas för den kliniska döden. I varje sekund föds jaget om flera gånger och när man tex har en kundaliniresning eller med andra ord erfar samadhi, så som andra kallar det för, så upphör denna process för en stund. I det ögonblicket inser man att det inte finns något personligt, en personlig själ eller ett personligt jag som skulle fortsätta leva efter döden och som skulle fortsätta inkarnera.

När jag dör så finns jag alltså inte kvar längre, utan det som blir kvar är Gud, det rena medvetandet eller vad man nu vill kalla det för. Det är Gud som lever i varje sten, i varje grässtrå, i varje människa och i varje levande varelse. Det är alltså Gud som inkarnerar och inte det personliga jaget 😊

#20: En sådan syn upphäver behovet av medvetandeprocessen.

Många religioner (emotionella nivåer av medvetande) har benägenhet att upphäva individers individualitet och dess minskning av "övergående fenomen utan betydelse".

Andlighet, vid tillfället, känner igen i människan som ett andligt medvetande som utvecklas från inkarnation till inkarnation tills hon når nivån av materialiserad upplysning. Därefter fortsätter utvecklingen på de andliga planerna.

Förresten, utvecklingen av medvetande sker i fyra faser: fysisk, känslomässig, mental och andlig fas av medvetenhetsutveckling

#21:

Men varför skulle människans gudomliga natur ha behov av att utveckla sig till någonting? Vad får dig att tro att gud inte är perfekt och behöver en mänsklig inkarnation för att bli det? Varför tror du över huvud taget på det som religionerna säger, dvs. varför tror du på hinduisternas koncept om reinkarnation?

Andlig utveckling utövas inte för "Gud", han har många andra intressen, men på grund av den andliga impulsen som påminner oss om att återkallelse och materialisering av vår andliga natur är målet för vår vistelse på planeten.

#23: Jag vet inte vad du menar med materialisering av vår andliga natur, men redan nu är ju våra kroppar och alla levande varelser hur det gudomliga uttrycker sig i materia. Även växter, berg och hav, ja allt som finns i fysisk form är det gudomligas uttryck i materia. Men allt det där hör till cykeln av liv och död och är därför en illusion. Vad som blir till försvinner igen och vad som föds dör, utom vår sanna natur som varken föds eller dör utan som är evigt varande.

Ja, din observation är korrekt, vi vill tillägga att födelse och död är slutet på ett stadium av medvetenhetsutveckling (hur låg nivå det utvecklingsstadiet än är) och början på nästa. På så sätt, från inkarnation till inkarnation, utvecklar och minns vi vår andliga essens.

#23:

Du menar att du tror att gud är en "han"? Varför skulle gud vara en person över huvud taget och till och med en person med "intressen"? Hur föreställer du dig ett agerande i tidslösheten?

Vår vistelse på den här planeten är faktiskt "maya", illusionen. Varför skulle en illusion ha ett mål?

Sann meditation att vete vad vad är.

Vi föds i tiden vi dör i tiden var befinner vi oss nu.

Vem är begriparen av misstagen?
Vem är förståaren av misstagen?
Vem begår misstagen?

Undrar vilka i kommande haltar omkring med tiggare staven?

Aktiv munk avfyrade sin salva över ett nunnekloster.

Sårar, förolämpar vi andra eller oss själv.
Vilket det än är alla lider
Ord är som bistick.

När sinnet visar sitt anlete inför självet
blir det konsumerat av sanningen.

Vem är fadern till alla församlings medlemmar?
Vilken titel bär fadern?

#28:

Egot och förståndet så klart.

#29

Vem sårar? Vem förolämpar? Vem blir sårad? Vem blir förolämpad?

Vi bebos av två vargar
ondskans varg och kärlekens varg
dessa befinner sig i en ständigt
pågående konflikt
vilken av vargarna matar vi.

I demokratins sonens och den heliga demokratins
namn döper jag er till halv intelligenta ignoranter.

Om demokratin är sanningsenlig.
Om inte vad är?
Sanning är vad vad är.

Snubbla inte över ord
ordlös intelligens existerar.

Vilka är vildar, tre alternativ.
Växter- djur- människor.
Den som drar längsta stickan segrar.

Är tungan en sannings rådgivare eller hjärtat som saknar tunga?