#0:

Det får mig att tänka på någonting som Buddha sa, när han jämförde lidande med pilar. Den första pilen är det som orsakar själva lidandet och sen skjuter man själv iväg den andra pilen på sig själv när man reagerar på det, oroar sig och bara gör det värre. Kanske det var så att du inte skjöt iväg pil nummer 2?

#1:

Ja absolut så var det nog. Som att inte lägga ett extra lager av lidande på lidandet…

Tänker också på något ibland som jag tror Buddha sade om pilar. Att man ofta är så fokuserad på att hitta var pilen kom från som man blivit träffad av, i stället för att fokusera på att dra ut pilen ur kroppen.

Han var vis, Buddha 🙂

Det är verkligen intressant vilka erfarenheter man kan göra i meditation 😊 Det får även mig att tänka på den här pilen, som jag en gång skrev ett inlägg om:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1535547/skillnaden-mellan-att-lida-och-lida

#3: 🙂 ja precis. Det var en fin historia i ditt inlägg. Har inte läst det förrän nu. Men hade jag läst det för några månader sedan…hade jag kanske inte förstått helt riktigt.

#4:

Det lönar sig att gå igenom våra gamla trådar här i forumet. Vi har gjort oss en hel del möda att skapa intressant läsning.

#4: Ja så går det när man utvecklar sig och gör egna andliga erfarenheter, att man plötsligt förstår något som man inte har förstått innan 😊

Det här om att det inte finns en lidare eller så som du skrev i den andra tråden om att där inte fanns en görare, får mig att tänka på den tyska Werner Ablass. Han beskrev det som så att när han insåg att där inte finns en "görare", så kunde han plötsligt inte längre vara arg på någon, för vem skulle han vara arg på om där inte finns en görare? Han såg ju att göraren bara är en illusion som inte finns riktigt och på människans sanna natur kunde han heller inte vara arg på, för hur kan man vara arg på Gud?

Om du ser att där inte finns en görare inom dig, så ser du säkert ingen görare i någon annan människa heller, eller hur? 😊

Jag skrev lite mer om det i den här tråden, i inlägg 6 och 10
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1535465/om-att-passa-in-i-flocken

#5:

Ja det är verkligen intressant läsning här. Ibland nästan lite för intressant 😉 för börjar jag läsa kan jag ibland inte sluta…och kommer ofta på saker att kommentera…och vill inte bli för tjatig med mina kommentarer. Så komplicerad är jag ibland 🙂

#6, #7:

Också tänker man…jaha så den personen hade rätt ändå 😁 he he.

Precis. Tänkte också på allt lidande i världen. Om det nu inte finns en lidare…då kanske det bara finns ett enda Lidande.
Men så länge man lever i illusionen och känner och ser sig som en person…ja då är allt lidande verkligt och jobbigt. Som att drömmen på natten känns väldigt verklig fram tills att man vaknar…

Bra inlägg i den andra tråden också.

Också…kanske hakar vi upp oss för mycket på om det fanns/finns en görare/lidare där i det jag upplevde?
Det var ju egentligen inte mitt syfte med tråden.

Sedan var det upplevelsen då, innan jag kom ur det konstiga/obehagliga psykiska tillståndet. Nu är upplevelsen en helt annan, som tur är.

🙂

#8: #9

Man kan ju också fråga sig, om där inte finns en som lider, så kan där då finnas ett lidande? Men visst, i den dualistiska / illusoriska verkligheten, i Maya finns det lidande. Somliga lider mer, andra mindre, allt beroende på under vilka omständigheter man lever i och det är inget som någon av oss kommer undan. Tänker jag 🙂

#9: Men det är ändå intressanta frågor att meditera och filosofera över 😊

#10: Ja, visst är det så. 🙂 Det kanske mer var ett "konstnärligt" sätt att uttrycka sig på, än en absolut sanning.

Undrar än om det mer var ett psykotiskt tillstånd än ett andligt. Men kanske ska man inte fundera för mycket.

#11: Det kan det absolut vara. Och jag håller ju med om att om det absolut var helt tomt utan görare/lidare så borde man ju heller inte känna ilska osv, eller andra starka känslor.

#5: Har nu också börjat läsa mer i äldre trådar. Man kan ju också bara läsa utan att kommentera så klart.

#13:

Läs och kommentera hur du vill och om du vill. Det är ju det som forumet är till för. Vi är glada för aktivitet här.

#14: 🙂 ja vad bra.

Läser man också noggrant i #0 så skriver jag på ett ställe:

"Men även om det var som ett lidande, så var det samtidigt inte riktigt någon/något där som led."

Observera"inte Riktigt". Menade nog alltså det var inte Helt tomt från en lidare… 🙂🙃

#16:

Inte "helt tomt" är kanske att du bara kände den första pilen, men inte den andra, för att det inte fanns någon som skjöt iväg den?

#17:

Ja kanske. Tänkte nu, och det var som att den där "rösten" eller känslan som säger/känner, kritiserar, och så vidare inte var där. Därför gjorde jag bara saker…skrev saker, kände saker, utan att ifrågasätta något av det.
Så det kanske var den andra pilen som inte sköts iväg.

#18:

Det tror jag är det mest sannolika. Men det är svårt att tolka andras erfarenheter.

#16
Ja Jag såg det att du skrev så. Det var mer tänkt som frågor man kan ställa sig själv i meditation, frågor som jag själv brukar ställa mig 😊

#12

Men vad som gäller psykotiska tillstånd eller andliga, skulle jag också säga, att man kanske inte ska fundera för mycket. Att fundera en massa tar ju en bara bort från meditation / från en meditativ tillvaro.

Tänker att det viktigaste är att de andliga övningarna som man gör får en att må bättre, bli lugnare, mer harmonisk och på så vis mer i meditation. Då är allt bara bra. Mår man däremot sämre, får mer oro, blir mer stressad, mer ilsken osv, är man inte i meditation längre, utan i den raka motsatta tillvaron och det är ju inte så trevligt och inte heller det som andliga övningar ska föra med sig. Man behöver alltså inte mäta med några andra mått än med hur man mår. Sen kan man kalla det för vad man vill, huvudsaken man mår bra.

#20:

Jo absolut. Jag mår väldigt bra av att jag mediterar. Det som jag beskrev i #0 var inte en effekt av den meditationen, utan meditationen gjorde så att jag kom ur det konstiga tillståndet. Hade jag inte mediterat då, hade jag kanske ännu varit i det tillståndet, och kanske sagt och skrivit fler saker jag sedan ångrade.

Visst kan du se det?🙂 Att det var meditationen här som hjälpte mig ur det jobbiga, inte skapade det.

Men så som du säger sade min meditationslärare också, att "mår man bra, så gör man rätt".
Sen sitter jag nästan aldrig så länge (blir oftast ca 20 min enligt rekommendation), men denna gång blev ett undantag.

För övrigt är jag tacksam för dina frågor, och svarar efter bästa förmåga 🙂 även om de kanske är menade att besvara för sig själv i tysthet.

…som exempelvis idag under eftermiddagameditationen. Jag var spänd i huvud och nacke som vanligt. En tid in i meditationen (kanske 10-15 min in) så släppte en ganska stor spänning kring käken. Jag är fortfarande avslappnad i käke, huvud, och nacke.

Det är i stort varje gång sådant händer i meditationen (som är 20 min per gång). Från euforiska känslor av glädje, till ett lugn, avslappning och självinsikt.

Är nu för tiden inte lika stenhård med själva regelbundenheten som i början heller. Mediterar oftast två gånger per dag, men tvingar inte fram något. Missar jag en gång här och där så är det okej.

Man ska ju inte stressa för att hinna meditera 🙂
Så rutinen är heller inget problem. Det är som att borsta tänderna, eller regelbundet äta lunch och middag.

#21:

Ja det är det jag menar, att huvudsaken vi här och nu mår bra, då har de andliga övningarna, meditationen, vårt filosoferande och frågorna vi ställer oss själva i tysthet gett oss en fin skörd, metaforiskt sagt. Vad vi sen kallar tillståndena för eller tillvaron som vi tidigare befann oss i är kanske inte så viktigt. Så visst förstår jag att meditationen hjälpte dig 🙂 Det vara bara allmänt menat, det som jag skrev, på att huvudsaken vi mår bra här och nu och att vi kan hjälpa oss själva med att hitta vägen ut ur eländiga tillstånd när man inte mår så bra eller hitta ett sätt att acceptera saker som man inte kan ändra på, så att man åtminstone kan leva i frid med att det är som det är.

#22

Ja det var egentligen menat som frågor som man kan ställa sig själv i tysthet, frågor som jag ställt mig själv efter egna andliga erfarenheter. Frågor som kan få en att titta ännu djupare in i sig själv och som kan leda till ännu djupare upptäckter och insikter. Ibland kan det hända att det blir så tomt att där inte ens finns någon som ställer sig några frågor längre och att man för en liten stund kanske inte ens ser ett lidande längre.

Men du får hemskt gärna svara på allt som du vill svara på här också och finns det andra frågor som du hellre ställer dig själv i tysthet, är det så klart lika bra det med 😊 Det var bara mina egna funderingar, det där om lidandet som väcktes inom mig när jag läste ditt inlägg. För andra uppstår säkert andra funderingar, om du förstår vad jag menar. Det är inte alltid lätt att uttrycka sig som man vill.

#23:

Nej, att stressa är inte så bra, det är ju raka motsatsen till att vara i meditation. Men har man inte så mycket tid för att sätta sig ner en stund för att meditera kan man också påminna sig själv om att vara mer här och nu medan man borstar sina tänder, medan man lagar mat och medan man äter sin mat. Att bara iaktta det som händer och sker, utan att göra sig några tankar kring det och utan bedöma och utan att lägga etiketter på allt. Och förstås, utan att vara i dåtiden eller i framtiden, utan bara uppmärksamma ögonblicket precis som det kommer. Det är också meditation, att bara vara här och nu i det som man gör när man gör det. Man behöver ju inte föra en inre dialog med själv hela tiden, inte ens när man sysselsatt med någonting 😊

Då menar vi nog samma sak. Du formulerar det så bra att jag inte har så mycket att tillägga för tillfället 😊 står lite still i huvudet…🙏