Man läser ofta på social media när det handlar om andliga ämnen att många förfaller i en sorts ljus- och kärleks van. Speciellt på sidor och klipps där det sprids ut flum verkar nästan alla vara drabbade.

Ofta är anledningen att man som "andlig människa" bland likasinnade ser sig tvungen att presentera sig kärleksfullt, för det är ju ett tecken på att vara andlig och man vill ju inte vara sämre än dom andra och kan polera upp sitt ego och vara nöjd med sig. I kollektivet härjar ju "vi, dom goda och kärleksfulla".

Dessa människor tänker inte på att detta inte kommer från hjärtat, utan det är egot/förståndet som har fattat beslutet "nu vill jag vara en kärleksful människa" och de goda gärningarna styrs av förståndet, inte av hjärtat. Att "samla" bra karma kommer också från förståndet.

Det är en annan sak att erfara den gudomliga kärleken och låta sig styras av den. Den sortens kärlek har inget intresse av att stå i rampljuset, dvs. man behöver inte visa upp den.

I slutändan lurar man sig själv och utan att mena det, lurar man även andra. Ibland kan det även hända att somliga använder denna sortens falsk kärlek som vapen. Det finns falska andliga vägledare som presenterar sig väldigt kärleksfulla men bemöter kritik genom att klassa den som något "okärleksfullt" och därmed är personen "oandlig", t.ex. på deras youtube klipps och det är en anledning för de "goda, ljusa" att se ner på den "stackars människan som inte har kommit så långt."

Hamna inte i denna "ljus- och kärleksfälla". Vi är alla människor med mänskliga svagheter. Även de mest upplysta människorna har sina mörka fläckar. Man behöver inte inbilla sig att vara någonting annat än en helt vanlig människa. Till slut, var alltid skeptisk mot folk som kommer svävande på sitt ljus- och kärleksmoln eller talar mycket om kärlek. Kärlek kommer inte ur munnen utan ur hjärtat.