Etikettandlig-visdom
Läst 85 ggr
FataMorgana
2022-02-21, 18:43

En liten vis berättelse om hur vi människor är funtade.

Det här är en vis liten berättelse som förtydligar det så bra, hur lite vi verkligen vet om andra och hur vi i stället låter våra föreställningar och fördomar som vi har om andra diktera vår tillvaro. Tycker berättelsen är så fin att den förtjänar en egen tråd.


En familj med tre små barn tillbringade gärna några dagars semester på stranden. De lekte i vågorna, byggde sandslott, samlade snäckor och flög med drakar.

Barnen lekte vid vattnet när en gammal kvinna i trasiga kläder sakta närmade sig dem. Om och om igen böjde sig gumman ner, tog upp något från sanden, mumlade högt för sig själv och lade det i en plastpåse. Bekymrade ropade föräldrarna på sina barn och varnade dem för den främmande kvinnan som i sitt plockande närmade sig familjen. Och när hon böjde sig ner igen för att plocka upp något ur sanden log hon mot folk med sin tandlösa mun. Men ingen svarade henne på hennes tysta hälsning.

På kvällen på campingen fick de veta av grannarna att kvinnan var en fattig änka från byn som hade gjort det till sin uppgift att samla in krossat glas och dricksburkar från sanden så att ingen skulle skada sina fötter.


~ Ur boken "Die spirituelle Schatzkiste" (den spirituella skattkistan) skriven av Arjuna P. Nathschläger

  • Redigerat 2022-02-21, 18:44 av FataMorgana
Condor
2022-02-22, 10:47
#1

#0:

Jag vet en till historia som liknar din, som skulle kunna vara tagen ur det verkliga livet:

En man gör allt vad han kan för att lämna tillbaka en värld som inte är allt för trasig till nästa generation. Han äter inget kött, för han vill inte bidraga till att regnskogar förstörs, att klimatet förändras, att ännu mer djurarter dör ut och att polarisen smälter. Han äter nästan bara ekologisk mat, för han vill inte att jorden ska förgiftas ännu mer. Han far aldrig på semester och nöjer sig med att fara till närmaste sjön på sommarn, för att inte smutsa ner luften för mycket. Han gör sitt bästa för att lämna ett så litet fotavtryck" som mjöjligt så att de kommande generationerna fortfarande har en levnadsvärd värld.

Eftersom han själv inte längre är den yngsta gör han det inte för sig själv och eftersom han inte ens har egna barn gör han det bara för andra människor, speciellt för den yngre generationen. Men sen skriver han ett inlägg på en sajt där han beskriver att folk nuförtiden gnäller mycket mer för småsaker än vad folk förr i tiden gjorde, som var tvugna att hantera mycket värre saker som krig, hungersnöd och annat elände.

Ett par människor som läser inlägget tillskriver honom människoförakt och att vara oförskämd och nedlåtande mot den yngre generationen. Människor som kanske har egna barn, men som inte är beredda att t.ex. avstå från kött och inte bemöder sig att ens leva samma liv för sina egna barn som mannen som de kritiserar lever för människor som han inte ens känner.

Sådana är historier beskriver människors ytliga tänkande och agerande utifrån egna föreställningar och fördomar, utan att titta djupare på saker och ting. Den här historian skulle nästan kunna komma från det verkliga livet. 😉

Upp till toppen