Här hittade jag en ganska enkelt text om vad det innebär att vakna upp till sin Buddha Natur, som är ett buddhistiskt uttryck som säkert många hört talas om. För det är ett uttryck som används ganska flitigt hos i västvärlden också.

Jag citerar, men har översatt från tyska till svenska:

Buddha sa att upplysning eller uppvaknande till Dhamma helt enkelt är en förståelse av naturen och av verkligheten som omger oss. Om vi ​​inte förstår naturen pendlar vi mellan lycka och besvikelse och förlorar oss själva i stämningar och humörsvängningar. Att förlora sig själv i sinnesintryck betyder att förlora sig själv i naturen. Den Upplyste påpekade att om vi förlorar oss själva i naturen kan vi inte se Dhamma.

Efter att saker väl har blivit till förändras de och försvinner sedan. Saker som är gjorda av människohänder, som skålar, tallrikar, koppar etc., har också denna bakgrund. En skål, till exempel, formas till existens utifrån den mänskliga impulsen att skapa och använda. Under sin existens åldras den, går isär och försvinner sedan igen till slut. Det är samma sak med träd, berg, djur och människor.

När Añña Kondañña, Buddhas första lärjunge, hörde undervisningen var det inte särskilt komplicerat att förstå. Han såg precis att allt som dyker upp förändras och åldras eftersom det är deras naturliga förlopp, och att de till slut upphör att existera och dör. Añña Kondañña hade aldrig tänkt på detta förut, och när han gjorde det hade han inte riktigt insett det eftersom han fortfarande höll fast vid khandhas. Men när han satt och lyssnade uppmärksamt på Buddha, vaknade Buddhas natur i honom. Han fick en sorts Dhamma-överföring i form av djup kunskap om att allt är obeständigt och förgängligt. Allt som föds går den naturliga vägen, det blir gammalt och dör.

Denna erfarenhet var helt ny för honom. När han insåg tingens sanna natur, vaknade Buddha-naturen i honom. I det ögonblicket förklarade Buddha, "Añña Kondañña har tagit emot Dhamma-ögat."

Vad ser detta "Dhamma öga"? Den ser tydligt naturens gång, nämligen att allt som uppstår existerar ett tag för att sedan försvinna igen. Allt som uppstår relaterar till alla materiella och sinnes framträdanden av tillvaron, såväl som vår kropp. Den föds och går sedan mot döden. Barnets kropp "dör" och blir den unges kropp. Efter ett tag förändras den ungdomliga kroppen, den "dör" och blir en medelålders kropp. Förändringen fortsätter, han blir äldre och når till slut slutet. Träd, berg, djur och människor är alla övergående.

Den djupa insikten om hur saker kommer till och hur saker försvinner gjorde det möjligt för honom att ge upp att hålla fast vid sin egen kropp.

Citerat härifrån: https://www.ajahnchah.org/deutsch/das_dhamma-auge_zu_offnen.php