Läst 128 ggr
testbilden
2021-09-03, 12:54

Varför behövs en andlig ”utveckling”?

Är människan i grunden en varelse som är byggd på ett vis så att de andliga värdena och upplysningen måste ske genom ett motstånd och inte sällan genom en långdragen process med sökande och sedan ett slags tveckling?

Kämpar vi mot det naturen givit oss?

Shopenhauer kallades pessimist , men jag tycker ändå det här citat kan beskriva förutsättningarna på ett bra sätt. Det förklarar kanske inte en eventuell mening eller mål - men förutsättningarna :

"Vår tillvaro har ingen annan grund och mark att vila på än nuet, som ständigt försvinner. Därför är livets väsentliga form den eviga r ö r e l s e n, utan möjlighet till den av oss beständigt åtrådda ron. Vår existens liknar en varelse, som rusar utför ett berg – som måste falla om han vill stå stilla och som kan hålla sig upprätt endast genom att ständigt rusa vidare; livet är som att balansera en käpp på fingerspetsen - som planeten, vilken skulle störta in i solen så snart den upphörde att utan uppehåll ila framåt. – Oro är alltså tillvarons grundform."

Jag kan uppleva att en hel del andliga idéer också inom religionerna i praktiken handlar om en sorts ständig insjunkande och uppstigande - i teorin en ständig sällhet som den utövas av eremiter och asketer men i praktiken hos de flesta av oss ett stigande mot fullhet och ett sjunkande tillbaka till det vanliga grundtillståndet. Är t ex inte hela kyrkans organisation som den en gång såg ut ett sorts försök att kapsla fast det heliga i människan? Detta då genom ständiga mässor, hembesök, katekesförhör, byggande av heliga kurkolokaler över hela kulturlandskapet och klockor vars klang nådde allas öron även långt i fjärran. Och nattvarden och renandet. Men man blir aldrig klar. Precis som man aldrig blir klar att tvätta sig.

  • Redigerat 2021-09-03, 13:02 av testbilden
Condor
2021-09-03, 13:12
#1

#0:

Intressant inlägg, som jag måste fundera lite över. Jag återkommer senare.

Condor
2021-09-03, 14:50
#2

#0:

Andlig utveckling behövs förstås inte. Det går bra att leva "helt normalt" också. Men vi har nog sökandet i våra gener och funderar över vilka vi är, varifrån vi kommer, vart vi går, vad verklighet är osv. Somliga nöjer sig med att tro på t.ex. religioner, somliga söker hellre själva.

Religionerna är det som vi växer upp med. Präster och missionärer talar om för oss hur det enligt religionen ligger till och hur vi ska göra för att uppnå t.ex. himmelsriket. På så vis blir folk till en produkt av omgivningen som de växer upp i. Skulle de ha växt upp i en annan kultur, skulle de ha blivit en annan produkt.

På en andlig väg kastar man av sig allt som gör oss till en produkt som andra har producerat och söker sig själv, både vad vi till vår sanna gudomliga natur är och det som vi är som personer. Den andliga vägen är en väg till sig själv, som man inte måste gå, men som vi har möjligheten till.

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

FataMorgana
2021-09-07, 18:01
#3

#0: Jag hade egentligen tänkt svara här också, men vet faktiskt inte om jag har så mycket att tillägga alls. Det är djupa och filosofiska frågor och funderingar som du kommer med, som jag nog inte har ett bra svar på. Men det ligger nog någonting i både det som du skriver och i det som du citerar av Schopenhauer. Han var också en mycket vis man. Skulle säga att han snarare bara beskrev verkligheten än att vara en pessimist, iallafall i det som du citerade här. Kan egentligen bara instämma.

Upp till toppen