Lite fler citat: 

- Om jag jämförde mig med ett helgon, skulle det vara min tragedi. Vi tillhör inte en gemensam broderskap eller liknande. Vad har en ros, en påsklilja och en gräsblomma gemensamt? Var och en är unik och vacker för sig själv. Var och en har sin egen skönhet. Oavsett om du gillar det eller inte - det är något helt annat. 

- Av någon anledning har kulturen begränsat möjligheten att potentialet för helhet och perfektion kan utvecklas. Vid något tillfälle har tanken troligen varit nödvändig, men emellanåt har den  blivit till människans fiende. Den blev till fiende för att potentialet i den evolutionära processen  har blivit förvirrad av kulturen, för att hon har skapat en "perfekt man", en "religiös man", en "sann gentleman" och så vidare, och det är motsatsen till vad som är inneboende i oss. Jag kallar den här naturliga egenskapen (eller vad du vill kalla det) "personligheten".

- Jag använder ordet "personlighet" i en helt annat sinne än vad psykologerna gör. Varje människa har en unik personlighet som försöker uttrycka sig. Kulturen har skapat den så kallade "normala mannen". Du ser, att karaktärsformationen är i intresse för samhällets kontinuitet. Denna karaktärsformande mekanism har undertryckt vad som finns i oss. Jag använder ordet "personlighet" i detta sinne. Ingen är som du bland de fyra miljarder människor i världen. Fysiologiskt är individen ett extraordinärt verk av skaparen, genom den evolutionära processen; Därför säger jag att var och en är unik.

Man är sin egna värsta fiende, så att säga. 🙂

 Ett till litet citat av U.G som jag översatt.

"Jag är inte i konflikt med samhället. Det här är den enda verklighet jag har, världen, som den är idag.  Den ultimata verkligheten som människan har uppfunnit har inte det minsta att göra med denna världs verklighet. Så länge du söker den verklighet (som du kallar "ultimatativ" eller vad som helst) och vill förstå, kommer du inte att klara av världens verklighet - precis som den är. Så allt vad du gör för att komma undan denna världs verklighet kommer att göra det svårare för dig att leva i harmoni med sakerna i din miljö."

Lite till från samma sida. 

"Jag skulle vilja kunna meditera och hitta en verklig inre frid.

Har du en gång ifrågasatt detta mål, vilket förutsätter sadhana? Varför tar du det som självklart att det finns något som en "inre frid"? Kanske är det fel. Jag frågar bara den här frågan eftersom jag skulle vilja förstå vilket specifikt mål du har i åtanke. Må jag fråga dig det?

Som jag sa skulle jag vilja finna inre frid.

När tror du att du hittar den? Det kommer alltid att vara imorgon, nästa år. Varför? Varför kommer tystnad, inre frid eller vad du kallar det för, alltid att vara imorgon och aldrig idag? Kanske sadhana själv har orsakat spänningen - frånvaro av inre ro.

Det måste vara möjligt …

Men varför skjuter du upp det tills imorgon? Du måste möta situationen nu. Vad vill du uppnå i slutändan?

Vad jag än gör, verkar det vara meningslöst. Det finns ingen tillfredsställelse i det. Jag menar att det måste finnas något högre.

Antag att jag skulle vilja säga att det inte finns något annat för dig utom denna meningslöshet och att det aldrig kommer att finnas något annat. Vad ska du göra då? Det falska och absurda målet du ställer dig själv är ansvarigt för meningslösheten och det inre missnöjet. Tror du att livet har en mening? uppenbarligen gör du inte det. Man har fått höra att det finns en mening, att livet måste ha en betydelse. Din idé om "meningsfull" hindrar dig från att blicka fakta i ögonen, och nu känner du att livet inte har någon mening. Om du släpper tanken om "meningsfull" en gång så kommer du att se en mening i allt vad du gör i det dagliga livet. "