Etikettandlig-utveckling
Läst 805 ggr
Bella--donna
2018-10-10, 11:31

Önskar vägledning! Hinder i form av rädsla och osäkerhet

Hej allihopa, Vill först och främst tacka för ett fantastiskt forum som ni alla är delaktiga och skapa med hjälp av era kloka och insiktsfulla ord! Jag har länge, så länge jag kan minnas, haft ett stort intresse för det andliga. Pararrellt har jag också haft stor respekt och även känt rädsla inför det okända vilket gjort att jag aldrig riktigt tagit tag i min egna andliga utveckling. Men livet knallar, och dagens samhälle promotar ju den absoluta motsatsen, ytliga och materiella attributer som vi gärna ska knyta vår lycka till. Sårbart med andra ord! Denna insikten har gjort att jag stundvis känt enorm hopplöshet och tomhet, ska inte livet handla om mer? Finns det ingen djupare mening? -Jag får ofta intrycket av att människor som håller på med andning utveckling, healing, meditation mm, är så tillfreds, kloka, visa och starka som personer. Därför tror jag att detta är en väg att gå om man vill finna ro och lycka. Men jag är rädd! Jag är rädd att meditation mm ska kunna framkalla psykisk ohälsa? Jag har läst en hel del trådar om hur folk börjat hallucinera och to.m blivit psykotiska? Är det sådant som en "svag" individ kan drabbas av? Jag skulle nog inte kalla mig svag, men alla mina övriga familjemedlemmar lider av psykisk ohälsa på ett eller annat sätt, och detta tog även min mammas liv. Jag har ett ordnat liv, i slutet av min högskoleutbildning, är gift och har barn. Konsumerar varken alkohol eller droger och äter vegetariskt. -Möjligen "svag" relaterat till en dålig självkänsla/självbild och kan ha destruktiva tankar om mig själv, men vilket jag tänkte att jag skulle få bukt på genom andlig utveckling! Tänk om det motsatta händer? Att jag som många andra har någon slags sårbarhet och stimulerar denna genom en massa psykiska/andliga upplevelser? Tänk om något skulle upplevas övermäktigt? Vara på låtsas? Varför kan folk må SÄMRE av meditation? Eller är detta bara något som hänt ytterst få pga särskilda omständigheter? Ojoj! Många tankar och frågor.. Har ni några kloka ord eller rekommendationer? Egna erfarenheter? Jag vill ju tro att andlig utveckling är nyckeln till lycka och inte motsatsen. Känner inte att jag kommer vidare! Längtan/nyfikenheten och rädslan brottas med varandra. Tack på förhand!

  • Redigerat 2021-05-14, 19:22 av FataMorgana
rore
2018-10-10, 15:35
#1

Hej Bella-donna!

Många frågor och jag har inga givna svar att komma med. Men bara att du vaknat upp och söker svar på frågor - Om det som pockar på inifrån dig - Ser jag som andlighet.

Ifrågasättandet av det som är *Är det allt eller finns det något mer?*  Jag kan inte påstå att jag är kunnig i de grenar av det som kallas andlighet, rent av så är jag egentligen inte kunnig alls. Jag har ingen *fast tro eller punkt eller specifika ceremonier. Jag har inte gått några utbildningar*Jag har varit rädd för att fastna i andra människors *förklaringsmodeller* och därför sökt mina egna vägar.  

Yinyoga och medveten andning Är det jag hållit mig till.

Däremot har jag sökt andras *kunnande* För jag trodde ju inte att jag visste nått *från början* och med tiden har jag tagit till mig av det som klingat an i mig och lämnat det som *skrålat* fel i mig.

Det verkar finnas ett helt hav med meditationer/ kurser och olika modeller  och utövningar att välja på och där har jag prövat mig fram. För precis som du uttrycker din rädsla - har också jag känt mig rädd och osäker på min vandringsfärd i det inre rike som vi alla bär med oss. Var och en för sig -

På ett sätt så är det en väldans häftig resa och samtidigt så är det skrämmande. För när gamla föreställningar som vi bär med oss  om saker och ting skalas bort. Kan det kännas som om världen rämnar - Och då gäller det att påminna sig själv om att den inre obalansen som kan ge sig till känna kan liknas vid ett burdust oväder som drar förbi i inom.

Andlighet är för mig en process - ett evigt lärande om djupen som bor inom oss.

Det var lite av mina tankar om andligheten.

Hoppas du får flera svar

Lycka till

🌊Det förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom 🌈

Huygens
2018-10-10, 16:49
#2

Jag tror vi måste vara våra egna vägledare. Jag skulle fråga mej vad jag vill lära mej mera om.

Bella--donna
2018-10-10, 18:18
#3

Tack så mycket för era svar. Tack! Just det "rore" säger, det finns oändligt med metoder och olika former av exempelvis meditationer. Hur ska man veta att man håller på med något riskfyllt? Jag inbillar mig till exempel att om jag inte kan så mycket om chakran så kan jag heller inte aktivera dem. Kanske långsökt? Men jag har läst en hel del skrämmande om exempelvis kundaliniresning, det är inget som jag någonsin medvetet skulle ägna mig åt. Men tänk om jag genom någon särskild meditation råkar göra något åt det hållet? Tänk vad mycket det kan ligga i att rädsla är ens värsta fiende! Samtidigt tror jag att vi har olika potential utifrån väldigt många individuella faktorer. Jag tror exempelvis inte att jag är av material att kunna hantera sådana kraftfulla psykiska utmaningar som vissa metoder verka föra med sig. Därför tänker jag att vissa människor kanske inte ska röra sig på viss mark. :p Däremot vill jag tro att det finns viss meditation/andlig utveckling som även vi rädda kan ägna oss åt, min rädsla är att råka göra något oklokt omedvetet. Och en fråga som till viss del har att göra med min rädsla, hur vet jag att jag inte håller på att bli psykiskt sjuk? Jag tänker att många upplevelser som människor beskriver påminner ju om vad sjukvården förmodligen klassat som patologiskt. Jag tror verkligen inte att samtliga upplevelser är ett resultat av att man blivit "galen", jag tror ju att mycket som vi inte kan se existerar omkring oss. Kanske dimensioner, andevärlden osv. men hur ska man ha förståndet och insikten och särskilja? Våga? Därför tror jag inte att sådana här upplevelser lämpar sig för alla..

rore
2018-10-11, 08:12
#4

Bella--donna! Jag kopierar in din text : Tänk vad mycket det kan ligga i att rädsla är ens värsta fiende! Samtidigt tror jag att vi har olika potential utifrån väldigt många individuella faktorer. Jag tror exempelvis inte att jag är av material att kunna hantera sådana kraftfulla psykiska utmaningar som vissa metoder verka föra med sig. Därför tänker jag att vissa människor kanske inte ska röra sig på viss mark. :p Däremot vill jag tro att det finns viss meditation/andlig utveckling som även vi rädda kan ägna oss åt, min rädsla är att råka göra något oklokt omedvetet.

Ja, vår inneboende rädsla är vår värsta fiende och den största blockering vi kan ha *tror jag*. Den kan få oss att totalt fängsla och isolera oss, så vi inte ens vågar leva det liv vi önskar. Att Leva innebär också stora risker, dagligen möter vi prövningar och hur vi svarar an på dessa prövningar är och kan bli risker för psykiska utmaningar. För att inte tala om alla normer, etiketter och annat som är inlärt i oss. Överfört inlärt från generationer före oss. Att slappna av och tillåta Livets flöde kan få dolda saker att flyta upp till ytan och i sin tur ge psykisk ohälsa - Just på grund av RÄDSLA.

Allt som sker, sker av en anledning inom och utom oss och vi kan inte kontrollera vad som komma skall. Vi kan endast ta emot och hantera det som kommer efter bästa förmåga. Om vi börjar där vi är, i vårt sökande efter inre trygghet och styrka så räcker det med Medveten närvaro i nuet och att söka någon som har erfarenhet av att vandra på andlighetens väg och dela frågor och kunskap sinsemellan med. Istället för att ge sig på chakran och annat som faktiskt skrämmer. Jag vet att detta inte är sett så himla *spännande råd, det kan tom anses tråkiga och i inom så kanske: Det sökande *egot* slår sig för pannan och stönar högljudd.

Jag tror nämligen att den andliga vägen Är till för Alla - men att vi alla behöver finna den väg som passar oss.

🌊Det förflutnas läxa. Blir framtidens lärdom 🌈

retep
2018-10-11, 22:47
#5

Jag har haft rädslor, av olika slag, av olika anledningar, men det är nu många år sedan. På vägen till att bli orädd har jag sett och efterhand insett att oro och rädslor är känslor och tankar på flykt, i ett oharmoniskt sinne. Vet nu också att oräddhet som oftast var och är en valmöjlighet. För mig blev det möjlighet genom år av utveckling med hjälp av TM tekniken och erfarenheter av livet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Upp till toppen