Du vill veta hur en person med hög empatisk förmåga kan känna in hur andra personer mår, är det det du menar?

Ser nu efteråt att jag förklarade lite illa…☺️
Jag menar att om man drabbas av sjukdom så menar
många att man genom detta lär sig att förstå hur det är
att vara sjuk. Och då får mer förståelse för de drabbade.
Man blir genom detta mera ödmjuk.

Men om någon som redan är empatisk och alltid har ställt
upp för de som är sjuka, på vilket sätt fyller då sjukdomen
för funktion ?
Kanske en knepig fråga att svara på men jag har lite svårt
att förstå varför sjukdom ska kunna fungera som
en lärdom. 

Tack på förhand !🌺

Empati och kärlek är en gåva, har du fått den, så har du fått den största gåvan av dem alla 🙂

Jag är sjuk och jag har försökt se vad gott som kommit ur detta. Jag har lärt mig envishet och att lyssna pá min intuition: jag har varit till hur mánga läkare som helst tills jag hittat den rätta, nágon som tänker pá samma sätt som jag. Jag har lärt mig tálamod: resultaten kommer inte över en natt. Jag har lärt mig lángsiktighet och uthállighet: jag máste ta mig igenom detta, för i slutändan kommer jag att má bra. Jag har lärt mig kärlek och respekt för mig egen kropp: min kropp jobbar jättehárt för att bli frisk och fungera till 100%. Jag máste ta hand om mig och ge den vad den behöver, vilket inte alltid är mediciner, utan jag kan läka min kropp ocksá genom att undvika sádant som gör den illa. Människor runt omkring mig har lärt sig av allt detta ocksá: att inte blint tro pá vad läkare säger, att inte ge upp trots att det ser mörkt ut, att det är viktigt att ta hand om sin kropp trots att man är frisk osv. Nu är det här bara min egen livsläxa, alla har ju olika. Men som ett exempel!

Precis, som Maria Katarina skriver så har vi kanske olika livsplaner och får då prövningar som vi ska lära oss av. Eller så råkar vi också bara bli sjuka.. Att få en sjukdom som är något ont och grymt från början kan skapa mycket gott i sig fastän man inte förstår det alls eller inte förstår det med en gång. Även om man redan har mycket empati så får man troligtvis ännu mer empati och öppnar upp sig på ett ödmjukt sätt. Människorna i omgivningen lär sig ju också olika saker, som tex tacksamhet för det lilla, att vara i nuet och såklart kärleken. Man blir ju aldrig fullärd, om man nu inte är helt färdig på jorden förstås. Och det är mycket man ska lära sig.. :)

Det är precis med sjukdomar som med lidande. *
Här är en text jag fått personligen.

Jag plockar upp en lite äldre tråd som jag startade. 

Om man lever med kronisk smärta så är det så lätt att
man hamnar i en ond cirkel då man inte orkar med på
samma sätt som om man vore frisk. Vill det sig riktigt
illa så är man sängliggandes och allt kretsar kring 
smärtan hur ogärna man än vill. 

Det finns så mycket som man egentligen hade velat
göra, själv skulle jag vilja arbeta ideèlt med att besöka
gamla som är ensamma och behöver hjälp. 
Genom ex. svår smärta så drar man sig tillbaka och
orkar knappast med besök, man vill bara vara ifred. 
Det hela låter nog som en oerhört självömkan men
med mycket svår kronisk smärta så hamnar man
tyvärr i ett liv som känns ganska så tomt och menings-
löst. 

Dessutom så undrar jag om Gud Fader verkligen vill
att man ska behöva lida för att lära sig något. 
Jag tror inte att svår smärta är något som kommer
genom Honom utan något som finns i människo-
kroppen och i tankesystemet. 

Jag har full respekt för att vi ser på olika sätt vad
gäller detta men med 30 års svår kronisk smärta
så tycker jag att detta är en alltför hård läxa för
att jag ska lära mig empati. 🙂

Kan bara uttala mig utifrån mig själv…
Jag lever med kronisk smärta sen 20 år tillbaka & utifrån det lärt mig förstå vad smärta är, hur man helar & stärker sig själv, hur det kan tänkas vara för andra både fysiskt & psykiskt så jo jag har blivit betydligt mer förstående, empatisk & ödmjuk.
Kan säga att jag visste bara en bråkdel av vad sjuk, smärta var innan min egen sjukdom..
Jag har utvecklats kopiöst mycket under mina 20 år tack vare min sjukdom..

Sjukdom kan också ses som ett hinder. Du tvingas till att stanna upp, bli långsam, ta en sak i taget. När jag läser en del av inläggen här, så tänker jag att sjukdomen kan vara en påminnelse om att vi, alla, måste ha empati med oss själva, respektera vår egen livsprocess på alla plan, utföra det vi kan och inte döm oss för det vi inte kan. 

Just nu är detta aktuellt för mig på ett personligt plan. En av mina vänner har drabbats av en svår sjukdom, något som inte bara påverkat henne, utan också hennes livspartner, vänner, hundar. Jag har alltid uppfattat henne som empatisk och kärleksfull. Varför sjukdomen? Det kanske inte bara har med henne att göra,utan också oss andra, som känner henne.

Om man ser på Gud från perspektivet människa och tror att skaparen av alltet är en människan med de begränsningar en människa kan uppleva, ja då är det människan som i sig själv ser gud som sin skapare. Och därför tror att gud är det människan är och inget mer. Att tror att någonting som är mycket större än det människan förmår göra är att misstolka storheten i det som är evigheten, det som är alltet, det som är. Med det här synsättet är det möjligt att tro att gud som #7 skriver men som hon även skriver inte tror på att det är så det fungerar.

Det är min uppfattning att gud inte tycker någonting om någonting. För om en gud som skapar allting till sin avbild plötsligt ska börja tycka saker om sig själv, dvs sin egen avbild och dessutom tycka att vissa aspekter av avbilden är bättre än andra, hur smart är det egentligen?

Det är människan som väljer att se det grönare gräset hos grannen. Det är människan som väljer att se sig själv som separerad från människan. Det är bra att vi kan göra det eftersom det ger oss möjlighet att uppleva kontrast. Det är mindre bra när vi använder oss av begränsningar i det kontrastrika och skapar friktion mellan människor i form av negativa upplevelser.

Vi har alltid ett val att välja det vi önskar göra. Gillar vi inte de val vi gjort, gör som du gör på datorn, byt programvara, uppgradera programmeringen av ditt beteende. Välj att inte längre välja det gamla valet, ersätt det istället med ett nytt val som nu passar den du framöver önskar framställa dig som.

Jag tror på Louise L Hay och hon menar att all sjukdom skapar vi själva i vår kropp, att varje sjukdom, problematik har en förklaring. Det har uppstått genom ett negativt tankesätt och beteende.  Hennes bok: You can heal your life förklarar allt :) 

Exempel ur hennes bok:

_Smärta - Skuldkänsla. Skuld söker alltid bestraffning.
_

Affirmation till detta för läkande: Kärleksfullt befriar jag mig från det förflutna. De är fria, och jag är fri. I mitt hjärta är nu allt bra. 

Passar ypperligt på mig då jag har och har haft fysisk smärta i många år :)

De sju dödssynderna kan leda till sjukdom och död. 

1. Högmod
2. Girighet
3. Njutningslystnad
4. Avund
5. Frossseri
6. Vrede
7. Lättja

Bibeln tar inte specifikt upp dödssynder och numrerar dem definitivt inte. Det närmaste som nämns i Skriften är orden ”Sex ting är det som Herren hatar, sju är det han avskyr” i Ordspråksboken. Texten nämner en rad synder, som högmodiga ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, ett vittne som sprider lögner och en person som sår split mellan bröder.

I slutet av 300-talet utarbetade den grekiske munken Evagrius Pontikus en lista över de åtta värsta synderna, och 200 år senare förkortade påven Gregorius I listan till de sju vi talar om i dag. 

JAG tror att uttrycket "Lagom är bäst" (som är svensk) är baserat på dessa.

Negativa tankar och beteenden kan leda till sjukdomar ;)

Att skuldbelägga sjuka människor är ju helt vansinnigt. Undrar om det är för min "lättja" som jag fick en elak hjärntumör…Hm???

bumbleboo, det är ju inte enbart genom lättja man kan bli sjuk.. människan är duktig på att bespruta grönsaker med gift och sen finns det andliga sjukdomsattacker. Det finns många sätt att bli sjuk på, den vägen är bred. Vi lever ju i en "infekterad" värld.

Vad menar du om andliga sjukdomsattacker? 
Du får gärna ge en förklaring.

Ja, förklara gärna, Juel70.

Med andliga sjukdomsattacker menar jag att vi alla lever ju på jorden vars furste heter Satan och hans uppgift är att förstöra, ljuga, mörda, bryta ner allt i Guds skapelse. Vi är Guds skapelser.

Man utsätts för andliga attacker av mörkret på olika sätt. Ofta kan det vara både fysiska och psykiska sjukdomar till följd av det.  Man kan läsa lite ur JOB och hur den onde slår ner på allt runt honom och till slut hans hälsa.

Men ingen attack kan dock ske utan Guds tillåtelse, och ibland öppnar vi upp oss själva för mörker genom att släppa in saker och ting som inte kommer av Gud, det ger mörkret en möjlighet att ta fäste och börja nedbrytelse av tex hälsan, det beror helt på vad du har släppt in i ditt inre liv. Ett exempel kan vara att om du öppnar upp dig för spådom och håller på med sådant, då har du öppnat upp en portal för en typ av andar som kan komma och gå hur dom vill och göra vad dom vill för att du frivilligt öppnat porten.

#18

Detta förutsätter att man tror på Gud och Satan, kristendom, vad jag förstår?

Det gör inte jag, inte på det sättet. Jag är andlig, new age skulle nog de flesta säga. Men vi har alla vår tro 🙂

Däremot så tror jag att vi skapar vår egen sjukdom…

Ja jag pratar ur kristet perspektiv, men tillvägagångssättet existerar för alla oavsett om man tror på det eller ej.

Hur menar du att man skapar sin egen sjukdom? Genom tankens kraft?

Sjukdom kan väl vara medfött och ligger lagrade i vårat DNA som sedan aktiveras och bryter ut. Att detta skulle kunna vara en del av karma är jag öppen för, att man kanske har levt dåligt tidigare som ger en sjukdom, även från tidigare liv än detta.

Men jag tror att vi inte har större kontroll över sjukdommen än vi har kontroll över liv och död. Jag har insjuknat i psykossjukdom under de senaste åren och detta är ju en psykisk sjukdom. Hur jag fått den vet jag inte men jag tror på att människan har levt många liv innan detta.

Oftast väljer vi nog inte att få allvarliga sjukdommar genom val men hur man lever spelar nog in som att äta rätt och motionera. Hur sunt man lever i tanke om hälsa, men jag tror inte att man blir bestraffad med sjukdom. Det är något biologiskt som bara uppstår som en felande länk i människa och djur. Gud dömmer ju inte vad som är ont och gott enligt mig så båda får existera i vårat universum. Sjukdom är ju nåt ont kan man tycka…nog mer otur att drabbas än annat.

Att leva sunt och hälsosamt = mindre sjukdom, och tvärt om.

Jag har svårt att meditera på grund av min sjukdom så jag kan inte riktigt välja den delen av andlighet för att må bättre, men jag började mest för att sänka stress och har fortsatt i nästan åtta år med meditation. Saknar den tyvärr ibland.

Lite reflekterande från mig. Ni får gärna kommentera och diskutera om det jag sagt här!

#20

I princip så ja 🙂 Genom ett negativt tänkande skapas således sjukdomstillstånd av olika slag.

Tänk så här, när det pratas om att "alla blir sjuka den här årstiden" till sist är det så. Alla blir sjuka den här årstiden. Om man inte säger "jag är alltid frisk och har god hälsa".

Tankens kraft är oändlig. Tron kan försätta berg, inte sant?

#12

Använder sig verkligen Gud av ordet "hat"? Det tror inte jag ❤️

#21, En version är att allting vi gör består av val. Tänk dig att allting har en motpol. Svart/vitt, man/kvinna, rik/fattig, kärlek/rädsla. Vi är man eller kvinna. Vi väljer vart vi önskar förhålla oss på skalan av allting vi väljer. Valen vi gör kan vara kopierade från andras beteenden i vår omgivning. Vi kan ha gjort valen medvetet eller omedvetet. Det vi vet är att valen påverkar oss. Ett val vi inte längre harmonierar med kan ersättas av ett nytt val.

#24

Och val föregås av en tanke. Vi kan kanske inte välja att vara man eller kvinna. Kärlekens motpol är hat 😍 Annars håller jag nog med dig.

Vi har alltid ett val ☀️

#24 Tack för din kommentar. Att allvarliga sjukdommar har med val att göra är kanske lite väl långsökt? Men jag håller med om att det mesta handlar om valen vi gör.

#26,

allting har även med perspektiv att göra. Från vilket perspektiv gör jag värderingen?

Är det ett dualisktiskt perspektiv där kontrast är verkligheten jag uppfattar mig verka inom? Är det så att dualitet kan skapa separation? Är rätt och fel begrepp som existerar inom detta spektrumet av det jag upplever? Är tycka synd om, se sig själv som ett offer, vara den som går i försvar för det andra upplever? Är en form av rättvisa mer rättvis än en annan form av rättvisa? Är det egentligen separation jag upplever? Är det därför jag inom mig upplever stark konflikt i det Kent föreslår?

Är det ett förenat perspektiv jag upplever det jag lever? Är det en verklighet där allting är i harmoni? Är det i ett förlåtande tillstånd jag lever mitt liv? Saknar jag behovet av att se felen i det andra gör? Är jag lika mycket värd som alla andra runt omkring mig? Är jag ödmjuk i allt jag upplever? Väljer jag att inte längre reagera på det som sker med ett inre försvar som behov, där jag behöver rättfärdiga det jag gör?

Det finns många sätt att leva sitt liv. Det finns inget rätt eller fel. Det finns däremot många olika perspektiv att verka inom.

#27 Jo, det är intressant detta. Fast tycker mig inte ha en stark konflikt i det du föreslår, men du menade kanske inte så. Själv upplever jag mig ha ett ganska vidgat perspektiv efter all meditation bland annat.