Många gurus använder dröm metaforen på något sätt.. Kanske har de lite olika syn, men metaforen återkommer ofta. Min upplevelse är att man kan få metaforen att passa in i ens tolkning i vätlden, men att synsättet blir självvalt och inte alls beror på att man ser hur saker och ting verkligen är. Men det är faran med alla metaforer och inte bara just denna. Vilket liv möjliggör ett sådant synsätt? Själv upplever jag risken att man blir onödigt passiv för allt är "just a dream without real meaning". Jag tänker mer att allt är väldigt verkligt och att det är genom upplevelsen av verkligheten som vi utvecklas, och inte genom att undvika verkligheten genom att förkasta den som en dröm.

Jag menar att det finns en risk att man förkastar allt och blir onödigt passiv, men jag menar inte att det nödvändigtvis måste bli så vid valet att följa en sådan livssyn. Kanske finns det folk som lyckas och hittar rätt.

Jag tror att den här dröm-metaforen är ganska komplicerad. För att veta att vi har drömt måste vi ju också vakna upp. Om vi inte vaknar, fortsätter drömmen.

#Yon

Eller så kanske man inte tar saker och ting så allvarligt längre?

Minns när jag skulle på en arbetsintervju för några år sedan och hur nervös jag var dagen innan. Jag målade en massa hemska saker för min inre syn. Jag såg framför mig hur jag svarade fel på alla frågor och hur jag gjorde bort mig totalt. Hela kvällen kunde jag inte njuta framför tv´n utan i stället funderade jag och grublade och jag kände hur utmattad min hjärna var av alla rädslor som jag skapade. Det var som att jag inte orkade längre och gav upp och just då när jag gav upp insåg jag någonting. 

Det kändes precis som att jag råkade komma bakom mitt eget sinne och inte längre var människan som tänkte dessa tankar utan det var som att jag övertog en betraktares roll i stället och jag kunde se scenerna komma och gå i mitt huvud och just då insåg jag att INGENTING av det som hände i mitt huvud existerade. Till och med tiden slutade att existera. Morgondagen fanns inte och gårdagen inte heller och min rädsla var som bortblåst. Det enda som fanns kvar var en känsla av lycksalighet. Jag insåg att alla minnen från förr bara var kvar som fragment i mitt sinne och att framtiden inte existerar och att ingenting som händer i mitt huvud är på riktigt. T.o.m min egen död slutade att existera och så även min födelse.

Nästa dag när jag sedan vaknade kände jag mig fortfarande så lätt i kropp och själ och inte en tanke av oro gnagade i mig. Arbetsintervjun gick också bra och precis som jag hade insett kvällen innan hände inget av det som jag hade varit rädd för att skulle hända. Det hade allt bara varit ett spel som spelades i mitt huvud med bara en enda spelare som var mitt eget ego. Det var mitt eget ego som var roten till lidelsen som jag hade gått igenom.

Så när du skriver om att bli passiv och att undvika verkligheten genom att förkasta den som en dröm skulle jag vilja svara att det för mig var det som utspelades i mitt huvud som inte var på riktigt och att det är då som jag undviker verkligheten, när jag är befattad med saker som utspelas där.

Vet inte om du förstår mig. Det är så svårt att förklara det här och jag vet inte om jag gör rätt eller fel i att försöka förklara det genom att ta upp egna erfarenheter som exempel då vi säkert alla har helt olika erfarenheter.

rara, tack för att du berättar om den här, vad jag förstår, ganska avgörande erfarenheten. Det är naturligtvis upp till var och en av oss att berätta vad vi upplevt, och kan aldrig vara fel. Däremot kan det ju tas emot på fel sätt. Men inte av alla. Tvärtom kan det ju också ge styrka till andra människor och öppna dem för nya dimensioner. 

Det enda som kan vara fel är att ljuga och manipulera. Etiken är faktiskt viktig i sådana här sammanhang. Så länge du är ärlig är ingenting fel.

rara, Tycker din beskrivning var utmärkt! Vi skapar våra egna problem genom egot, det kanske är så Osho menar, som du beskriver genom din upplevelse.. Jag läste en bok för länge sedan om rational behavioural emotional therapy, av Albert Ellis. Hans idé är att det finns inga måsten. Vi måste inte lyckas med allt, och världen går inte under om vi misslyckas, så man ska föreställa sig det värsta som kan hända, och sedan föreställa sig vad man gör sedan, hur man känner, hur man löser det etc. Vi skapar oss mardrömsbilder om framtiden genom att bara fantisera om hur hemskt allt blir om saker inte går som vi vill. Vi får ej glömmas att också föreställa oss vad vi gör efter det värsta har hänt, och att vi visst klarar det. Vi överdriver och ser inte bortom vår egen föreställning.

#5 Tack själv för att du lyssnar :-)

 Tycker bara att det har blivit så svårt att diskutera på forum för mig. Det fanns en tid då jag hela tiden satt och skrev en massa inlägg på olika ställen. Det skulle vändas och vridas på allt och diskussioner slutade ofta med att folk bara grälade med varandra om vem som hade rätt och fel t.e.x. Sen började jag själv att i frågasätta mina egna texter och min egen intention bakom dem. Skrev jag för att jag verkligen var intresserad av att komma fram till sanningen eller skrev jag för att framstå som någon som visste bättre eller ville jag bara dela ut min syn på saken utan att ta hänsyn till andras syn? Jag kanske inte var helt så ärlig varken mot mig själv eller mot dem som jag skrev med.

Allt blev plötsligt så svårt och hur jag än formulerade mig tänkte jag att det kanske inte var den rätta, den bästa, den ödmjukaste, det hjälpsammaste texten eller vad som nu skulle vara bäst för alla. Slutade sen att skriva helt och hållet och skrev inte alls på några år. Fick det inte att bli rätt helt enkelt trots att jag försökte ibland. Nu försöker jag väl att börja skriva lite igen, men jag ser att jag fortfarande har svårt med mig själv.

Jag tycker det är en bra egenskap att tvivla på sig själv, och det är den mest grundläggande egenskapen i kritiskt tänkande. Vem är intresoserad av att ha färdiga svar? :-) Då kan man lika gärna läsa fysik eller matematik eller något mer konkret. Själv har jag massa dolda intentioner när jag skriver (som inte nödvändigtvis syns i texten) , och jag inbildar mig att jag försöker göra mig medveten om mina intentioner, men den uppfattningen i sig kanske är en stolt själv-lögn av och för mig själv :-) Jag tycker du ska se till att ta plats och skriv på, :-)

Rara, du är inte ensam som tycker så. delar helt din uppfattning i ditt inlägg, är i samma situation som du.
Bra att du tog upp ämnet.🙂

Som svar på frågan så har jag när det blir väl för rörigt i mina tankar,som det kan bli ibland. mitt sätt är att använda mig av affrimation på så sätt styra om tanken.

Yon, 
Även om vi skulle få svaret på frågan. skulle då människan nöja sig med det svaret.

#6

Nej, världen går inte under om jag misslyckas, men det gör mitt ego. Det är mitt ego som mår dåligt och som känner skam när det misslyckas i något. För egot målar upp bilder och situationer i huvduet på mig med de allra värsta tänkbara scenarier som skulle kunna hända och sen förbereder sig egot för hur det ska handla i dessa situationer och sen ser det sig själv som endera en hjälte eller som en stackars misslyckare eller något. Men aldrig som det som verkligen blir och aldrig heller som det jag verkligen är.

Det är bara bortom detta spel som jag på något sätt ser på spelet från läktaren utan att vara spelaren själv. Då slutar jag att identifiera mig med den här "Man" som föreställer sig vad man gör sen och hur man löser problem o.s.v. När man inte längre existerar, existerar mans föreställningar och problem inte heller och bara då är jag lyckligt med hur allt bara är. Inte annars. Förstår du hur jag menar, eller blev det soppa av allt?

#8

Nu när du skrev om inbillad intention börjar jag tvivla på mig själv… Men bra att du tog upp det, nu får jag något att fundera på igen och ja vad skulle de ha för mening med färdiga svar på allt. Kanske är det meningen att vi ska grubla på dem. :-)

#9 Får jag fråga hur du använder dig av affirmationer?

Jag läser era inlägg med intresse, och sammanfattar kort min uppfattning: Vi är människor, vi behöver varandra, inte minst behöver vi varandra när det gäller dessa frågor om livets mening mm. Vi är inte här för att kritisera eller nedvärdera varken oss själva eller varandra.

#12
Jag brukar använda enkla fraser som jag upprepar som ett mantra:
T.ex Jag är fri att(fyller man i en passande mening). Det har hjälpt mig att komma lös ifrån grubblande tankar.man vänder på negativa tankar till någonting positivt och lugnat ner det oroliga.

Jag tror jag ser ditt perspektiv.. Verken hjälte eller förlorare.. Att hitta något inre förhållningssätt som består och är det samma (en sorts harmoni) , och inte behöva pendla mellan de olika självbilder som man gör när man identifierar sig med de idéer som uppstår. Idéerna ändras och därmed lider man tror att självbilder representerar någon bestående identitet. Det är så jag tänker kring det du skrev. På senare tid har jag tilltagit mig ett perspektiv som innebär att jag försöker se möjligheter oavsett situation, och agera för att skapa min väg genom livet, men samtidigt måste jag fråga mig för vems skull jag engagerar mig. Om jag finner en sorts Gud så kan jag göra mina handlingar i dennes tjänst, och då behöver jag inte ha ett självintresse (även om det såklart ligger i min natur), och då, när skälvintresset är borta, behöver kan jag lättare undvika att fästa mig vid självbilder. Därmed kan jag agera , och samtidigt undvika att stärka egot.

Ordet kritik tolkas ofta negativt, jag skulle vilja säga att jag inte menar att man ska kränka själv. För länge sedan sänkte jag mig själv genom att jag dömde mig för hårt. Idag kan jag döma mig själv mer uppriktigt utan att det blir en fråga om självförtroende och självkänsla.. Jag agerar och är stark i världen för nuvarande, och min självkritik påverkar inte det negativt.

#10 i alla fall inte om någon skrev svaret på en lapp och gav oss.. Det var ju så Gud gjorde, men vi människor verkar behöva mer än så ;-)

Tack för att du delar med dig av den erfarenheten rara!

Vi är inte våra tankar och vi är inte våra känslor, men vi har tankar och känslor. Både tankar och känslor eller kanske snarare kombinationen av dessa gör att vi ibland inte lever i det som är, utan skapar bilder av hur vi tror att det är eller kommer att bli. 

Tankar och känslor kan också hjälpa oss att skapa det vi tror på. T.ex. är tekniken vi använder för att kommunicera på nätet skapat av människor som haft drömmar/(tankar och begär) om detta och det tekniska kunnandet för att kunna genomföra skapandet av dessa drömmar. 

Om vi har en dröm som vi vill genomföra men fastnar i tänkandet om oss själva och om vår roll i genomförandet så går energin till tänkandet runt oss själva och vad vi kan göra och inte göra, istället för att föras in i själva projektet. Vare sig det handlar om att försöka göra sitt bästa på en arbetsintervju, börja träna eller starta ett företag. 

En hjälp på vägen är att betrakta sina tankar och känslor precis som du beskriver rara. Man kan observera sitt tänkande och känslolivet. En känsla (som t.ex. oro) kan göra att man börjar tänka på hur det varit tidigare gånger. Ofta glömmer man de situationer man varit i som gått jättebra och istället tänker på de gånger som det inte gått så bra som man trott att det skulle göra.

Varje stund och varje situation är en ny situation. Man vet inte på förhand hur det kommer att se ut men ofta gör man sig föreställningar och då har man redan bestämt sig för hur saker eller situationer kommer att utvecklas.

#15

"Jag tror jag ser ditt perspektiv.. Verken hjälte eller förlorare.. Att hitta något inre förhållningssätt som består och är det samma (en sorts harmoni) , och inte behöva pendla mellan de olika självbilder som man gör när man identifierar sig med de idéer som uppstår. Idéerna ändras och därmed lider man tror att självbilder representerar någon bestående identitet. Det är så jag tänker kring det du skrev.  "

Ja precis. Varken hjälte eller förlorare eller något annat som jag föreställer mig att jag är, utan Det som finns till av sig självt och inte på grund av något annat.

"_Brahman, som är ditt eget väsen, är den självexisterande Verkligheten, det som finns till endast på grund av sig självt och inte på grund av något annat. Denna Verklighet är grunden för vårt jagmedvetande, upplevelsen att vi är ett jag, och den är det tysta, inre vittnet till alla våra tankar. Atman är rent medvetande, som finns i botten av våra olika medvetandetillstånd. Den är vårt väsens grund."
_http://paranormal.se/mirror/sokaren/www.sokaren.se/INDEX61.HTML

Tack för du delar med dig Alder om hur du gör för att vända negativa tankar till positiva :-)

Och du Gaiatri har nog så rätt i det du säger om hur man fastnar i tänkadet runt sig själv i stället för att slungas in i projektet när det kommer. Det får mig att tänka på Zen. When Walking just walk, when sitting just sit… i stället för att vara framme när man går och redan stå när man sitter…. 

Jag hade egentligen tänkt fortsätta den här diskussionen lite till. Men jag måste ha fått ett diskbråck eller något liknande i bröstryggen för det tar så ont i skuldran… Så jag kan inte skriva så mycket mer just nu.