Etikettkärlek
Läst 1269 ggr
[Cytisus]1
2014-01-03, 01:09

Vidare in i empatins värld!

Jag har under ca 3 veckors tid gjort den Buddhistiska Metta meditationen som går ut på att odla kärlek för alla levande varelser.

Jag har börjat få empati för människor som jag vanligtvis skulle behöva anstränga mig riktigt rejält för att orka stå ut med att göra. 

Det senast hände för någon timme sedan då jag läste om en man som utan tvekan yttrat sig oerhört rasistiskt om de ena och de andra. Det började med att jag små skrattade inombords om vad han skrivit, det var riktigt löjligt, sedan övergick det långsamt mot ett mer obehag efter en tids läsande. När jag kom till sista meningen av vad han skrivit mådde jag riktigt illa.

Hur som helst gick det ett tag och för bara några minuter sedan upptäckte jag att jag tänkte på honom, fast tankar i form av att jag tycker synd om honom och att jag vill honom väl och att jag önskar att han kan må bättre osv. Det känns jätte konstigt för att det är så ovanligt för mig. Jag gillar känslan att kunna bry mig om min "fiende", trodde aldrig att jag skulle kunna uppleva något liknade.

Det är väldigt svårt för mig att förklara varför jag bryr mig om honom.

Har du upplevt något liknade eller hur skulle du känna för en sådan person som du vanligtvis kanske inte hatar men i vanliga normer kanske borde finnas på en lista av människor som du verkligen avskyr.

Sjöstjärna
2014-01-03, 11:09
#1

När människor beter sig dumt, oansvarigt, elakt eller på annat sätt olämpligt så är ofta min reaktion att jag känner att jag har överseende med dem för att de inte förstår bättre. Jag tänker mig att om de verklligen hade förstått hur illa de gjorde eller om de hade kunnat hantera sin egen frustration och smärta på ett bättre sätt så hade de inte behövt agera ut mot någon annan, men att de antingen inte uppnåt den själsliga utveckling som krävs för det eller att situationen just nu är för svår för dem att klarar av och så blir resultatet detta negativa beteende.

Ibland inkluderar känslan medlidande men ibland upplever jag att de borde kunna hantera det bättre och då kan jag ändå bli irriterad eller besviken. Samma sak gäller mig själv, ibland tycker jag att jag borde hantera vissa situationer bättre och utan att låta min egen frustration gå ut över andra men det är inte alltid det lyckas och då kan jag ibland känna medlidande med mig själv, ibland ha överseende eftersom jag förstår var det kommer ifrån och ibland blir jag bara besviken på mig själv.

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet Hjärta"

Upp till toppen