Jag har under ca 3 veckors tid gjort den Buddhistiska Metta meditationen som går ut på att odla kärlek för alla levande varelser.

Jag har börjat få empati för människor som jag vanligtvis skulle behöva anstränga mig riktigt rejält för att orka stå ut med att göra. 

Det senast hände för någon timme sedan då jag läste om en man som utan tvekan yttrat sig oerhört rasistiskt om de ena och de andra. Det började med att jag små skrattade inombords om vad han skrivit, det var riktigt löjligt, sedan övergick det långsamt mot ett mer obehag efter en tids läsande. När jag kom till sista meningen av vad han skrivit mådde jag riktigt illa.

Hur som helst gick det ett tag och för bara några minuter sedan upptäckte jag att jag tänkte på honom, fast tankar i form av att jag tycker synd om honom och att jag vill honom väl och att jag önskar att han kan må bättre osv. Det känns jätte konstigt för att det är så ovanligt för mig. Jag gillar känslan att kunna bry mig om min "fiende", trodde aldrig att jag skulle kunna uppleva något liknade.

Det är väldigt svårt för mig att förklara varför jag bryr mig om honom.

Har du upplevt något liknade eller hur skulle du känna för en sådan person som du vanligtvis kanske inte hatar men i vanliga normer kanske borde finnas på en lista av människor som du verkligen avskyr.