Varje kommun har kontaktmän för sjuka, dom kan vara förståndshandikappade eller psykiskt sjuka t ex. Man kommer överens om hur ofta man träffar dom, kanske en gång i veckan, en timme eller två. Man kan gå ut och fika eller göra något dom är intresserade. -Dessutom får man ett litet arvode per månad.
Varje landsting (Patientnämnden) har stödpersoner för psykiskt sjuka. Man hälsar dom med jämna mellanrum. Oftast är dom sådana som är dömda för vården.
Båda dessa "jobben" ger en väldigt mycket och våra besök är alltid uppskattade och efterlängtade.
Jag har en fördel av att jag jobbar inom vården och på så sätt känner att jag kan hjälpa andra i mitt yrke och få betalt för det. och på min fritid kan jag ägna mig åt att utveckla mig själv andligt. Så det finns många vägar att välja om du vill hjälpa andra. 🙂