Annons:
Läst 15625 ggr
Gaiatri
2013-04-11 20:30

Varför etik?

av Herbert Edlund

Den sedliga ordningen

Varje religion har ett etiskt budskap till människorna i form av levnadsregler, som inte bara syftar till att underlätta människornas samvaro på jorden utan också till att bereda dem ett gott öde efter döden. I en del religioner består detta goda öde av angenäma efterdödentillstånd mellan de många reinkarnationerna på jorden, medan det i andra utgörs av en evig paradistillvaro efter världsförloppets slut.

Buddhismen och hinduismen är exempel på religioner som grundar sin etik på en i världsalltet inneboende sedlig ordning. Denna ordning kommer bl a till uttryck i att människan föds in på jorden med en viss känsla för vad som är rätt och orätt, gott och ont. Hon föds alltså med en mer eller mindre väl utvecklad insikt om att hon inte skall stjäla, ljuga, hata, bedra, bruka våld, vara hämndlysten etc, utan i stället vara givmild, sanningsenlig, kärleksfull, ärlig, vänlig, förlåtande osv. Hon föds också med ett samvete som förebrår henne när hon handlar i strid med sin sedliga insikt. De två religionernas etiska regler speglar denna insikt, och genom att leva i enlighet med reglerna och ta rättelse av samvetets förebråelser bygger människan av egen kraft upp en angenäm mellanlivstillvaro åt sig.

Det här synsättet avvisas av bl a kristendomen och islam. I dessa ses den sedliga ordningen som en av den allsmäktige guden inrättad institution, uppenbarad i bibeln respektive koranen, en institution som guden när som helst kan ändra eller återkalla. Det gäller för människan att göra sig bekant med och lyda de uppenbarade påbuden, ty hennes sätt att leva sitt enda korta jordeliv kan vara bestämmande för om hon vid världsförloppets slut döms till evig salighet eller evig fördömelse. Människan kan visserligen inte genom goda gärningar tillförsäkra sig saligheten av egen kraft eftersom frälsningsprocessen är gudens verk, men genom att lyda påbuden kan hon hoppas på det bästa. Guden sägs vara en rättvis domare som belönar allt gott och straffar allt ont, och den slutgiltiga vedergällningen för alla gärningar sker på andra sidan graven.

För den sökande människa som lutar åt de österländska religionernas uppfattning att det finns en i världsalltet inneboende sedlig ordning, kan det vara av intresse att se vad denna ordnings mänskligt-etiska aspekt innebär, när den betraktas mot bakgrunden av den lärobyggnad som brukar kallas Den esoteriska traditionen
  
  
Den esoteriska traditionens lärobyggnad

I den lärobyggnaden är världsförloppet inte en unik engångsföreteelse som har sin början och sitt slut, utan ett i evighet pågående drama där levande himlakroppar framträder i manifestation, drar sig tillbaka för vila, för att sedan framträda i manifestation på nytt. Denna periodiska livsverksamhet är planerad, organiserad och styrd av kosmiska intelligenser och försiggår på sju varandra genomträngande tillvaroplan, vart och ett uppbyggt av sitt eget slags levande materia. Tillvaroplanen brukar kallas det gudomliga, det andliga, det intellektuella, det emotionella, det vitala, det astrala och det fysiska. Varje himlakropp på det fysiska planet har jämte sin fysiska gestalt ett antal mer eller mindre självständigt aktiva, och med varandra integrerade, varelsekomponenter på de sex högre planen. Det har också var och en av de varelser av olika art, form och storlek som lever på och i himlakroppen ifråga och kollektivt utgör dess naturriken. Och var och en av dessa varelser, ända ned till den minsta elementarpartikel, är i mindre tidsskala underkastad principen om periodisk aktivitet och vila. För människans del yttrar sig denna princip för närvarande som den mänskliga livscykeln av födelse - jordeliv - död - mellanlivstillvaro på högre plan - och reinkarnation på jorden igen.

Världsalltet är alltså i alla sina delar på alla tillvaroplan uppbyggt av levande varelser och det är organiserat på så sätt att de mindre varelserna lever och utgör komponenter i de större. Alla är beroende av och måste samverka med varandra, och världsalltet utgör därför ett nätverk av med varandra förbundna och i varandra levande varelser, där de högre utvecklade i hierarkisk ordning styr de lägre. Denna styrning är dock inte absolut, ty varje varelse har ett visst svängrum för fria viljeakter när den söker upplevelser.

Världsförloppet kan betraktas som en oupphörligt pågående utvecklingsprocess, i vilken varje varelse strävar att höja sig från det naturrike där den befinner sig till ett högre för att där få del av dettas annorlunda och rikare upplevelsemöjligheter. På jorden strävar därför mineralrikets varelser mot växtriket, växterna mot djurriket, djuren mot människoriket och människorna mot det naturrike som följer på detta.

För att världsförloppet överallt och på alla tillvaroplan och utvecklingsnivåer skall kunna utspelas i överensstämmelse med befintliga planer är alla varelser programmerade med artenliga beteendemönster, vilka kan vara så fasta att vi betecknar dem som naturlagar. Naturlagarna är alltså inte några utifrån verkande krafter utan inbyggda i de levande varelserna själva, från de största himlakropparna till de minsta elementarpartiklarna. Och detta i alla varelser på alla tillvaroplan. Naturlagarna, som sammantagna kallas karma, sörjer för att varje livsyttring av en varelse får sina följdriktiga verkningar på dess omgivning och rättvisa återverkningar på varelsen själv. Genom de rättvisa återverkningarna upprätthåller karma den i världsalltet inneboende sedliga ordning som motiveras av att varje varelse i sin egenskap av funktionell byggsten i världsalltets hierarkiska struktur har rätt till ett av andra varelser respekterat livsrum, och att den där har att fullgöra sina artenliga samverkansplikter på de för den hierarkiska helhetens bästa lämpliga sätten. Den sedliga ordningen är en förutsättning för att världsalltets hierarkiska struktur skall kunna fungera och de kosmiska planerna förverkligas.

För människans del svarar karma bl a för att hon på gott och ont får skörda konsekvenserna av sina viljeakter, vare sig dessa är riktade mot omgivningen eller hennes egen organism.

Att dessa konsekvenser inte alltid är omedelbara är uppenbart. En del blir långsiktiga och avvaktar i form av dispositioner de framtida tillfällen då de kan utlösas. När en människa riktar sina tankar, känslor, ord och handlingar mot andra människor uppkommer band mellan dem, och när de träffas igen under betingelser som tillåter de karmiska dispositionerna att utlösas, så utlöses dessa. Utlösningar kan låta vänta på sig i flera liv, men de är ofrånkomliga. Varje människa bär så att säga med sig en ödesfond av sådana karmiska dispositioner, och för denna ödesfond används också beteckningen karma.

I takt med den pågående utvecklingscykelns framåtskridande gäller det därför för människan att försöka komma underfund med karmas sätt att verka och de plikter hon har i det hierarkiska nätverket. I någon mån har var och en av oss under de tusentals liv vi redan levt på jorden lyckats med detta, och föds därför med en viss känsla för hur vi skall bete oss. Men denna känsla måste vi vidareutveckla i varje jordeliv, och det gör vi enligt esoteriken genom att leva på det etiska sätt som kvalificerade mystiker i alla tider pekat på. Dessa mystiker har med icke-fysiska sinnen och i andra medvetandetillstånd än det vanliga dagsmedvetandet gjort iakttagelser och erfarenheter på de högre tillvaroplanen. Därvid har de fått inblickar i de sammanhang som ligger bakom skeendena på jorden, och de inblickarna har satt dem i stånd att dels beskriva något av världsalltets dolda strukturer och livsprocesser, dels formulera levnadsregler som speglar de kosmiska intelligensernas intentioner för världsförloppets genomförande. Levnadsreglerna bildar i sin helhet ett etiskt system för karaktärsdaning som spänner över alla de tillvaroplan på vilka människan har sina varelsekomponenter. 
  
  
Karaktärsdaning

Levnadsreglerna är till innebörden dels negativa med förtecknet undvik att, dels positiva med förtecknet sträva efter att, och spänner över alla de tillvaroplan på vilka människan lever. De har alltså avseende på såväl motiv och tänkande som känslor, tal och fysiska handlingar.

Den människa som vill gripa sig an med att förädla sig själv i etiskt avseende skall ägna särskild uppmärksamhet åt sina motiv, ty motiven är de styrfaktorer som anger riktningen för hennes konstruktiva tänkande, hennes känsloliv och hennes tal och handlingar. Motiven bör därför vara av den art som emanerar från det andliga tillvaroplanet, dvs från den del av hennes varelse som kallas det högre jaget. Sådana motiv har en innebörd som i korthet kan beskrivas med orden rättrådighet,  osjälviskhet och pliktfullgörande.

När en människa strävar efter att vara rättrådig, osjälvisk och plikttrogen innebär detta att hon på det intellektuella planet ger de abstrakta motiven från det andliga planet motsvarande konkreta tankeformer, varefter de på det emotionella planet laddas med lämplig känsloenergi för att sedan ta gestalt i tal och handlingar på det fysiska planet. Att en sådan människa framstår som mycket sanningsenlig, pålitlig, vänlig, hjälpsam, givmild etc är uppenbart.

Vid förädlandet av väsenskaraktären på det här sättet kan man gå systematiskt tillväga genom att kartlägga sina svagheter och olämpliga begär och därefter formulera lämpliga åtgärder mot dem. Det går också bra att som den amerikanske uppfinnaren Benjamin Franklin helt enkelt göra upp en förteckning över de dygder man vill utöva. Franklin förtecknade tretton dygder som han ville göra till sina, och gav dem också en viss praktisk innebörd. Några av dem var följande:

Beslutsamhet, innebärande att han skulle föresätta sig att uträtta det han borde göra och sedan också uträtta det.

Ärlighet, innebärande att han skulle undvika svek och låta sina tankar och ord vara renhjärtade och rättvisa.

Hovsamhet, innebärande att han skulle undvika ytterligheter och låta bli att harmas över oförrätter.

Franklin arbetade hårt med att göra de tretton dygderna till sina och gick t o m så långt att han förde protokoll över hur han lyckades.

När en människa formulerar etiska regler för sin livsföring och verkligen omsätter dem i praktiken, utvecklar hon nya vanor. Så småningom blir det helt naturligt för henne att vara vad vi kallar en god och självbehärskad människa. Hon blir med sina andliga, intellektuella, emotionella och fysiska livsyttringar en välgörande energispridare på alla tillvaroplan, och lever i allt större harmoni med den sedliga ordning som innebor i världsalltet.

Den karaktärsförädling hon på detta sätt åstadkommer går inte förlorad när hon dör. Den består under mellanlivsperioden och framträder igen när hon återvänt till jorden i nästa inkarnation. Den inkarnationen startar hon då på en högre etisk nivå och får därmed ännu lättare att hålla jämna steg med den oupphörligt framåtskridande utvecklingsprocessen. 
  
  
Konsekvenser

Att karaktärsdaning av det här slaget får karmiska konsekvenser för den utövande människan är uppenbart, och det blir sådana för såväl hennes organism som hennes framtidsöde i innevarande och kommande jordeliv.

I organismen aktiveras det högre jaget så att samvetets röst inte bara förebrår henne när hon redan gjort sig skyldig till en klandervärd gärning, utan varnar henne innan hon hinner verkställa den. Hennes intuition blir allt starkare och mer diversifierad och kan begåva henne med bl a lösningar på problem och aningar om kommande tilldragelser. Det etiskt goda tanke- och känsloklimat som råder i organismen påverkar också den fysiska kroppens hälsa. Dess organ, celler och andra småvarelser mår bättre och kan lättare utföra sina arbetsuppgifter på rätt sätt. Att tankar och känslor har inflytande på kroppens hälsa och välbefinnande visas bl a av placeboeffekterna.

Vad framtidsödet beträffar alstrar karaktärsdaningen god karma, av vilken en del neutraliserar redan befintlig dålig karma medan en del blir till goda karmiska dispositioner i karaktärsdanarens ödesfond. Dessa goda dispositioner utlöses när lämpliga omständigheter uppkommer, och sådana uppkommer alltid även om det inte blir i det innevarande utan i ett kommande jordeliv. Karma förbinder nuet med det förflutna och framtiden.

Men en människas livsyttringar på de olika tillvaroplanen alstrar inte bara karmiska konsekvenser. De alstrar också avsättningar i jordens minne, den s k akashakrönikan. Alla människors livsyttringar i form av tankar, känslor, ord och handlingar bevaras där in i minsta detalj. Var och en av oss skriver därför sin historia i akashakrönikan med bestående intryck. Dessa intryck är tillgängliga, och under vissa omständigheter kan vi därför blicka tillbaka på såväl vårt innevarande som våra tidigare jordeliv i tredimensionella rörliga bilder. En obligatorisk sådan återblick får vi uppleva när vi dör, då vår minnesapparat ur akashakrönikan plockar fram ett panorama över alla de tilldragelser vi varit med om under det just avslutade jordelivet.

I akashakrönikan kan man dock inte bara se tillbaka på det som varit. Dess intryck kastar skuggor av föreliggande karmiska dispositioner framför sig, och detta förhållande gör det möjligt att också skåda in i framtiden. Framtiden utformas kontinuerligt i enlighet med dessa karmiska dispositioner och de kort- och långsiktiga planer som föreligger på världsalltets alla organisationsnivåer, och den framtid som ligger närmast har de tydligaste konturerna..

Med en etiskt god livsföring skriver vi vår personliga historia på ett sätt som vi i efterhand inte behöver skämmas för, och vi kan se våra kommande jordeliv an med tillförsikt. Vi kan också sluta ängslas för det som kommer att hända oss efter döden, ty efterdödentillvarons upplevelser komponeras av de minnesavsättningar som våra livsyttringar genererat under jordelivet, och naturen visar då sin uppskattning av den som låtit andliga motiv ange färdriktningen under detta. Det blir minnena av alla angenäma tilldragelser, avhållna personer, ouppfyllda önskningar etc som tar gestalt och formar miljöerna och händelseförloppen i den privata värld av mental materia där vi tillbringar mellanlivsperioden. Efterdödentillvaron blir en idealiserad fortsättning av jordelivet.

Den som tror att det finns en i världsalltet inneboende sedlig ordning har som synes goda skäl till att anpassa sin livsföring efter denna ordning, sådan den beskrivs i den esoteriska traditionens mystika lärobyggnad. Han väljer då rätt kurs för vandringen genom de tusentals jordeliv som ligger framför honom på människosläktets utvecklingsväg. I sinom tid når han vägens mål och får njuta av tillvaron i det nirvana, till vilket jorden med sina naturriken drar sig tillbaka vid det planetariska livets slut. Och när jorden efter sin nirvanska vila åter framträder i manifestation på det fysiska tillvaroplanet, får han delta i dess nya liv som medlem i ett övermänskligt naturrike. Sådana naturriken har jorden även i sitt innevarande liv fast de inte är synliga för våra fysiska ögon, och dessa naturrikens medlemmar har alla varit människor i det förgångna. Deras upplevelsefält är rikare och mer mångfasetterat än vårt mänskliga, och är definitivt värt att sikta mot. Etisk karaktärsdaning är således på både kort och lång sikt ett lönsamt företag. 

av Herbert Edlund

Teosofiska läror

Sajtvärd på Andlig utveckling

Annons:
simpel
2013-04-12 00:00
#1

Det är dock lätt att bli dumsnäll. Anta att karma verkar. Då inser man efter lite grubblande att en egennyttig person kan utnyttja sk nyttiga idioter som får ta smällen för det han vill åstadkomma, exv via ideologier/religioner osv som låter bra, men som ofta leder fel för de flesta utom den som snickrade ihop det hela. Ett annat sätt är att bygga hierarkiska organisationer som det på något sätt är förmånligt att vara med i, gärna med underförstådda regler så att så lite påtryckningar uppifrån som möjligt behövs för att få lägre skikt att spela med. Den här sortens knep kan motarbetas genom att jobba för yttrandefrihet och bromsa ökad övervakning som annars leder till självcensur, samt att inte låta sig spela med i olika hierarkier där man inte kan överblicka konsekvenserna. Den välmenande svenskens problem är inte så ofta att han inte är snäll nog, men desto vanligare är att han är en dumsnäll konflikträdd nyttig idiot.

Gaiatri
2013-05-04 09:24
#2

#1 Om karma verkar så slår karma tillbaka på den egennyttiga personen. Antingen i detta liv eller senare.

Idag verkar vi leva också i en tid när mycket kommer upp till ljuset och om det sker så kan en del av den egennyttiga personens karma få möjlighet att bearbetas. Men det beror på hur personen hanterar situationen. Det troliga är också att det kommer prövningar i efterföljande inkarnationer (liknande situation/möjlighet till bedrägeri etc., kan uppstå och konsekvenser av detta) tills den egennyttiga personen vänder om.

Om man råkar hamna i en ideologi, religion, sekt etc., som man inte förstår är fel inriktning så kan man såklart bli utnyttjad och får ta konsekvenser av gruppen och ledarens felaktiga inriktning. Men konsekvenserna (och karmat) av att medvetet leda en grupp fel är mycket större än för den som blir omedvetet ledd in på fel spår.

Förstår man att ideologin, religionen, sekten etc., är inne på fel spår efter att man varit med ett tag så ger det också karma om man fortsätter fastän man inser att det är något fel, men man inte riktigt vet hur eller vill lämna det som är välkänt och tryggt för att stå upp för det man anser är riktigt och rätt. Underlåtenhet ger också karma.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Moonwing
2013-05-11 01:08
#3

"I akashakrönikan kan man dock inte bara se tillbaka på det som varit. Dess intryck kastar skuggor av föreliggande karmiska dispositioner framför sig, och detta förhållande gör det möjligt att också skåda in i framtiden. Framtiden utformas kontinuerligt i enlighet med dessa karmiska dispositioner.."

När jag läser om Akasha-krönikan, blir jag oupphörligt påmind om "Mc Fly", i "Tillbaka till framtiden" (hoppas jag stavade det rätt) det låter ju lite absurt men den är en bra påminnelse om hur skört vårt sk öde är..så fort något ändras i nuet-ändrar vi även framtiden, allt sätter spår..

Nu är det ju en filmatiserad skönmålning och mycket fantasi..-men är ändå en liten hint om hur vi själva påverkar vårt framtida öde (även om vi rent fysiskt inte åker tillbaka i tiden-än).

Mao påverkar vi inte bara vårt eget liv utan allt runt om oss, och allt runtom oss påverkar..osv..-det hela är ett så stort begrepp-så som ändligt tänkande så är det svårt att förstå.

Man kan dock förlita sig på att man får ta konsekvenserna av allt handlande..-även om man låter bli, eftersom även det är ett medvetet beslut. Många tror att underlåtenhet är lika med "neutralitet", vilket inte är sant då det egentligen gäller alla beslut vi tar. Att tex inte ta avstånd ifrån en felaktig ideologi (inte endast religion), är detsamma som att tycka den är rätt. Det kan gälla en sådan sak som grupptryck tex.

Många håller inte med om det och anser sig "ansvarsbefriade", om de håller sig på avstånd, något som kommer att skapa än värre situationer, kanske i nästa liv-där individen formligen kommer tvingas ta beslut.

Kanske är det något att tänka på, i situationer där egot helst vill förhålla sig neutralt. Då tänker jag även på de små, kanske mer dagliga händelserna.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: