Annons:
Läst 4911 ggr
[Mariann]
2/20/08, 9:59 AM

ANDLIG PSYKOLOGI del III

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Detta är 3 delen ur kapitel 1 i boken Andlig Psykologi. Där vi får veta författarens syn på skillnaderna mellan andlig psykologi och den mer traditionella. Denna bok är också band 4 i serien JORDEN SKA LYSA.

Lycka och harmoni

I självförverkligandets psykologi intresseras vi oss för att nå en inre frid, glädje och balans så snabbt som möjligt. I den ovanför beskrivna andliga utvecklingens perspektiv ser vi att själen inte prioriterar särskilt högt om personligheterna är glada, harmoniska och lyckliga. Mästaren D.K kan ändå uttrycka det så att själen inte intresserar sig för personlighetens lycka. Dvs. att som personligheter har vi våra egna mål som nästan alltid innebär att få tillfredställt våra önskningar och behov, bara dessa inte går ut över andra. Då själva personlighetens önskan är att blir lycklig har vi svårt att förstå, att Gud och vår själ inte har den samma målsättningen för vår existens. Själen är emellertid upptagen av hur vibrationen av Guds kärlek och den högre visdomsförståelsen kan komma i genom personligheten och göra mest möjlig gagn i världen, även om detta på kort sikt inte medför lycka och harmoni på personlighetens plan.

För själen är tjänst lika så naturlig drivkraft som uppfyllelsen av begär är för personligheten. Det betyder att själen är intresserad i hur den kan hjälpa till med att skapa en vehikel som kan förmedla Gudomlig kärlek, visdom och vilja från Själens värld. Därför kommer vi möta alla våra svårigheter, därför kan det oftast vara divergerande målsättning mellan vad vi själva har lust till och den planen som är lagd för vårt liv.

Divergensen mellan Själens och personlighetens målsättning ses oftast tydligast i förhållande till harmoni, frid och balans. Personligheten söker harmoni, frid och balans medan själen ofta söker att ödelägga ett tillstånd av harmoni, frid och balans. Mästaren D.K beskriver därför att själen sänder impulser in i personlighetens värld som bringar personligheten ut ur ett tillstånd av harmoni och balans, som inte fyller något syfte för den djupare utvecklingen på längre sikt. Detta ses i många människors utvecklingsprocesser där vi kämpar oss fram till en bestämd grad av lycka, frid och harmoni. Sedan dras mattan bort under oss, så att vi kommer att uppleva sjukdomar, mista eller obehagliga misstag utan en fast grund. Som regel kämpar vi oss genom olika former för obalans i dessa tillstånd, tills vi fått återetablerat en högre form av harmoni och balans. Denna gång är vi mer mogna, vi är knappt så egoistiska och vår värld har blivit lite större. När själen finner att tiden är inne kan detta tillstånd igen avlösas av faser på vår utvecklings väg, som ställer stora krav till vår andliga förmåga. Innan vi igen finner en balans och en inre glädje. När vi funnit denna nästa balanspunkt, kommer vi som regel att upptäckta att vi har blivit ännu mer mogna, att vårt ego har blivit mindre dominerande, att vårt universum blivit större.

Själens syfte med att dra oss ut ur vissa tillstånd av harmoni, är att vi ska mognas och tränas till att kunna innehålla en högre form av harmoni, en djupare form av glädje och en mer universell öppenhet för Guds skapande centrum. Men som personligheter kan det vara mycket svårt för oss att förstå och acceptera dessa stillstånd av obalans, disharmoni och olycklighet kan vara en del av Guds syfte. Om självförvekligandet är vårt mål kommer vi därför ofta att hamna i stora svårigheter med att förstå många av de processer som livet leder oss i genom. När målsättningen med självförverkligande har ersatts av den andliga psykologins mål och synvinkel, kommer dessa svårigheter att minskas. För vår strävan då är att förstå våra obalanser och svårigheter ut i från en högre nivå, som själen vet är den nästa balanspunkten. Själen vet att så länge det finns personliga önskningar och begär kommer vi att lida. Den nästa balanspunkten blir därför att vara en mer genomskinlig, ödmjuk och en mogen personlighet. I den andliga psykologin strävar vi efter genomskinlighet och själs genomströmning och är därför inställda på att förstå Själens syfte, så att personligheten kan dela Själens målsättning.

Själens glädje

Att Själen inte är upptagen av personlighetens lycka skall inte förstås som om att Själen är emot glädje. Själen är alltid glad. Mästaren Jesus var alltid glad. Mästarna är alltid glada och Kristus är alltid glad. Det är bara så att glädjen hör till i olika balanspunkter i olika nivåer. Detta betyder att en bestämd form av glädje, som innehåller en vibration som inte är tillräcklig till att lösa livsuppgifterna i nästa utvecklingsfas, kommer att bli ödelagda av lidelser på vägen. Därmed uppstår det obalanser och det motsatta till glädje, intill glädjen kommer igen på ett djupare sätt, och med en ännu större horisont. Också för Själen innehåller målet därför glädje, men det är en form av glädje som är förbunden med universellt tänkande, universella känslor och universella förmågor till att förmedla Guds kapande intelligens, Guds kärlek - visdom och Guds vilja. Dvs. själen strävar efter att det i personlighetens värld skapas de vibrationer av glädje, som är en del av Gudomens stora skapande krafter. Denna glädje är enorm, för den närs av de högre världarnas expanderande exstatiska liv.

De stora ärkeänglarna är alltid glada för de lever i en extas av Guds eld. De av oss som mött en mästare som t.ex. Jesus för 2000 år sen, upptäckte att de högre invigda har en helt speciell kombination av djupt allvar och djup glädje. Något av det mest fascinerade med mästarna är att de har allvar, engagemang och är ansvarsfulla samtidigt som de har en djup glädje. Deras glädje är ett med den vibration som genomströmmar det buddhiska planet. Detta betyder att Själen är intresserad i att skapa de former av glädje, harmoni och balans i personlighetens värld som är samklang med Själens och de högre världarnas lycka. Dessa tillstånd av glädje kommer efterhand som personligheten genomströmmas av själen, så att dessa två medvetanden center successivt smälter samman.

Att frigöras från smärta är en stor målsättning som alla ljusarbetare har. Vi har varit ute för så måna traumatiska upplevelser på denna planet att vi har varit tvungna att säga - ''Nu är det nog! Nu önskar jag inte fler smärtor, det gör inte bara ont när smärtorna kommer, utan de sätter sig också som blockeringar, som gör att jag i kommande inkarnationer blir fastlås i en mindre värld av ångest, misstillit och mindervärde. Så jag inte har överskott till att vara öppen för Gud eller så jag inte längre vågar ha tillit till livet. Smärtan måste bort för den förhindrar mig i att ha överskott.''

Ovanpå detta kommer vår iakttagelse omkring att smärtor tillsynes får oss att stängas av från Gud och kärleken. Vår önskan av ett tillstånd utan smärtor är därför uttryck för en sund och naturlig reaktion. Det ska oundvikligen finnas faser där vi prioriterar att släppa några av de traumatiska blockeringarna och de mekanismer - så som skuld och mindervärde - som har uppstått pga. dåtidens lidande. Men vid en eller annan tidpunkt upptäcker vi att vi inte kan komma mycket längre på självförverkligandets väg, eller att vi upptäcker att det inte är så mycket mening med att uppnå en smärtfri tillvaro. Den sista upptäckten kommer särskilt för de av oss som går på Mariavägen eller på den djupare Kristusvägen.

Kanske kan vi känna igen det plötsliga erkännandet när det går uppför oss att vi inte alls är intresserade av att vara lyckliga. Vi upptäcker då att de många inkarnationers sökande efter nirvanas frid och Gudsrikets frälsning eller mystikens extas, var en motreaktion mot lidandet. När vi har förvandlat en viss del av vårt lidande i ett samarbete med Gud, ändras detta sökande. Harmoni och glädje som ett mål i sig själv, mister fullständigt sin mening. Om vi efter ett sådant erkännande föreställer oss att vara den lyckligaste människan i världen, skulle reaktionen vara: >> Och vadå? Vad kan Gud använde det till? << Lyckan känner vi ju från de inre ljusvärldarna. Varje gång vi inte har en fysisk kropp har vi stor möjlighet att få ett stillstånd av lycka. Vi känner igen detta tillstånd mellan inkarnationerna och om lyckan är livets syfte kunde vi ju blott bli i detta tillstånd.

Slutsatsen är att det måste finnas ett annat syfte på det fysiska planet. När vi når denna viktiga punkt, som en djup inre förståelse upptäcker vi att målsättningen på den fysiska planet är att vara medskapande i de ljusströmmar, kärleksströmmar och viljeströmmar som kommer från Gudomens högre medvetande centrum. Om denna målsättning medför lycka, frid och glädje kommer dessa tillstånd vara gåvor som kommer ovanpå, men de är inte mål i sig själv. De av oss som har varit igenom dessa inre erkännanden är redo till att förstå den andliga psykologin. Ju mer äkta vi känner att vi önskar att överge vårt liv till osjälvisk tjänst för Gud och planetens liv utan förbehåll, ju djupare kan vi ingå i ett äkta samarbete med Gud och vår Själ om vår utvecklings processer.

Av Asger Lorentsen. www.dengyldnecirkel.dk

Översatt av Mariann Andersson

Andlig psykologi 1

Annons:
[Mariann]
2/21/08, 8:02 AM
#1

Jag kommer strax lägga in de 2 övningarna som avslutar kapitlet. När det känns som att man hunnit läsa genom kapitlet. Den som först blir klar och vill göra övningen kan ju annars hojta till här om det dröjer…

Övning 1 och 2

Förhållandet mellan önskningarna och lidanden

1. Målsättning i livet

2. Lidandet i förållande till personlighetens önskningar

[Mariann]
6/23/08, 4:02 PM
#2

Ok… jag har missat övningarna…

"I självförverkligandets psykologi intresseras vi oss för att nå en inre frid, glädje och balans så snabbt som möjligt. I den ovanför beskrivna andliga utvecklingens perspektiv ser vi att själen inte prioriterar särskilt högt om personligheterna är glada, harmoniska och lyckliga."

"Divergensen mellan Själens och personlighetens målsättning ses oftast tydligast i förhållande till harmoni, frid och balans. Personligheten söker harmoni, frid och balans medan själen ofta söker att ödelägga ett tillstånd av harmoni, frid och balans."

Hur ser ni på det att själen och personligheten inte jobbar för samma mål (oftast)?

Blissis
6/23/08, 11:48 PM
#3

Själen har ett högre mål där lidandet är en del av vägen. Därför kan man ta lidandet med glädje. Lidandet får ju inte heller bli till ett självändamål, egot kan ju använda sig även av den kunskapen för att begränsa sig. Lider man så lider man, lider man inte så lider man inte. Men som jag ser det så kommer lidandet från begärsnaturen och pga av att man håller fast vid något. Kan man frigöra sig från det så lider man inte längre. Och man har kommit närmare själen. Själen är glädje till sin natur trots allt.

Om vi alltid mår bra och har det bra så sker ingen mognad.

[Mariann]
6/24/08, 11:02 AM
#4

Absolut… det som är det man måste vara mkt mkt uppmärksam på ar ju just att egot är en lurig en…

i vissa lägen kan ju egot vilja lida för egot vet att det leder till andlig utveckling… och det är bra… egot gör vad som är nödvändigt för att vara så andlig som det bara går… krävs det lidande så lider den…

dessa dolda mekanismer hos egot är nog det man ska vara mest uppmärksam på, mekaniskmer som man omedelbart tror säger emot egot. men har man kommit till ett visst steg i utvecklingen så vet egot vad som gäller och är det andlig som är bra, så kan nog egot vara den andligaste av de andliga, om det behövs…

detta har jag grunnat över mkt, de subtila delarna av egots synlighet…

iaf behöver jag vara uppmärksam där. möjligtvis har jag gjort mig en hård läxa någon gång omkring detta fenomen, för jag är ytterligt vaksam på detta, försöker iaf….

[Mariann]
6/25/08, 10:19 AM
#5

ok…

Är det bara jag som kan upptäcka ett subtilt ego… kanske det är en företeelse hos mig bara… Fundersam

eller så är det bara jag som önskar prata om det  ;)

Blissis
6/25/08, 11:07 AM
#6

Ett subtilt ego kan man nog lägga märke till först efter att ha skådat in i sig själv en längre tid och kunnat definera vad som är ego överhuvudtaget. Om man till största delen är ego så har man ju inget att jämföra med. Det är först när man har fått mer själskontakt tror jag som man kan börja se bort från det på allvar. Innan dess blir det mer reflektioner kring "gör jag det är bara för min skull eller är det bra för fler"? Dvs att börja känna igen själviskt kontra osjälviskt.

Ett bra sätt att se hur egot och våra fasthållanden jobbar är att se hur vi reagerar när vi blir ifrågasatta eller får mothugg. Genast vill egot gå in och försvara sig. Om man kan komma förbi det och se bakom i den situationen så kan man upptäcka mycket.

Annons:
Hoppfull
6/25/08, 11:34 AM
#7

Den sista delen i ditt inlägg Blissis kan man ju tydligt se bland de flesta människor, även här på sajten!! Det är många som visar tydliga tendenser till att bli lite nedlåtande och7eller sätta sig på höga hästar när någon inte håller med.

Inom kretsar där människor anser sig vara mer utvecklade än andra, andligt eller inom PU, möts man ju då ofta av svar som: det ÄR så vare sig du tror det eller ej :) Eller så försöker man förklara ihjäl sig för man kan aldrig erkänna att någon annan kan ha lika rätt, utifrån deras syn. Då ser man hur egot kliver in och liksom sopar banan från ödmjukhet och öppna sinnen.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Blissis
6/25/08, 12:36 PM
#8

Ja, och syftet för mig med att titta inåt och släppa är att kunna finnas med ett lugnt hjärta i svåra situationer där man har en förlåtande och förstående attityd gentemot andra.

Steg för steg… Glad

Gaiatri
3/27/10, 2:45 PM
#9

Intressant… Ja, psykologin har flera aspekter som behöver utforskas mer och mycket av den andliga utvecklingen behöver belysas mer för att förstå olika kriser, depressioner etc i människors liv.

Jag upplever det som att smärta och lidande på den andliga vägen i mångt och mycket handlar om att personligheten drar åt ett annat håll än själen. Det som personligheten vill och som innebär lycka och harmonin för min personlighet just nu kanske inte harmonierar med grupplivet, som själsaspekten alltid är en del av. Vi integreras hela tiden in i större sfärer av gruppmedvetande och då är det harmonin och lycka inom den större gruppen som är själens mål. Det kan också vara svårt att förstå och integrera det större perspektivet genom personligheten och det medför motstånd (från personligheten) och lidande.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Upp till toppen
Annons: