Annons:
Läst 5068 ggr
[Mariann]
10/17/08, 9:18 AM

Hjärtats healande ljus III

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Andlig utveckling, band 1. Kapitel 1, Den naturliga kärleken       

Hjertets healende lys

Den naturliga kärleken

När vi utifrån ovanstående (del II) frågor försöker att avklara med oss själva hur kärleksfulla eller inte kärleksfulla vi är kommer vi otvivelaktigt upptäcka situationer där vi spontant visar medmänsklighet och kärlek, och vi kommer upptäcka situationer där vi ännu lever långt ifrån Moder Theresa idealet. Hur utvecklas då kärleksförmågan vidare?

Nästan alla stora erkända visa män, kvinnor och andliga lärare på jorden är eniga om att människan har en innboende förmåga till kärlek. Denna förmåga är inlagd i vårt djupare medvetande som en arketypisk talang som kan få lov att vika ut sig mer och mer under människolivets växt. Det finns två grundläggande förståelser för hur kärleksförmågan utvecklas: den ena förståelsen säger att kärleken är en grundläggande kvalite, vibration och förmåga som är innelagd i vår själ och ande, och som vi blott ska ge plats till i vår personlighet. Enligt denna förståelse är kärleksförmågan en gudomlig gåva som vi inte nödvändigtvis ska utveckla utan som vi blott ska öppna oss för så att vi kan absorberas djupare in i den och så att vi kan låta den bli med levande på det personliga planet. Den andra förståelsen säger att denna kärleksförmåga i vårt högre medvetande är en del av ett gemensamt gudomlig enhetsmedvetande men att den också ska tränas upp i fler nyanser och samtidigt bli mer individuell och aktiv genom en utveckling och träning i människolivet. De flesta andliga filosofier innefattar en kombination av de två grundläggande förståelserna. På de följande sidorna och i det nästa kapitlet kommer vi att se kärleksförmågan som en förmåga som utvecklas genom människolivet på det fysiska planet. I kommande kapitel vill vi ibland också förhålla oss till kärleken som en redan existerande gudomlig vibration som vi blott kan absorberas djupare in i, och som vi kan låta oss genomströmmas av så att den nedsänks i människolivet.

KÄRLEKEN MJUKGÖR

Det är intressant att iakkta hur nästan alla männiksor blir rörda när de upptäcker kärlekens kraft. När vi tex i en film ser kärleken bryta gränser mellan människor så att två människor släpper sina förbehåll för varandra och vågar öppna sig för en djupare känsla av att samhörighet så berörs vi av en inre glädje. När vi ett TVreportage ser gamla politiska motståndare räcka varandra handen och deklarere att dom väljer broder/systerskapet och fredens ande så berörs vi över att kärleken ibland träder igenom och blir starkare än gammal fiendeskap och personliga begränsningar.

När en människa plötsligt blir medveten om att det viktigaste i hans eller hennes liv är att leva efter kärlekens lag oavsett vad det kommer att kosta på personlighetens plan så bli vi berörda för vi kan känna igen djupt i oss själva att det här är en människa som vågar bryta med den säkra världen som handlar om egen vinning och trygghet för att i gengälld leva efter ett livsfundament som tillhör en större värld och en mer universell sorts medvetenhet.

KAN EGOT UNDVARAS

Varför är människor som Jesus, Buddha, Frans av Assisi och Mother Theresa så universellt erkända för sin livshållning och sin livsinsats? Det är för de representerar en universell förståelse av att det först blir verklig fred och kärlek på vår planet när vi glömmer oss själva i en kärlek till alltet och till alla levande väsen. När vi ser på kända exempel på kärlekens ideal kan vi fundera över den stora frågan om hur det är möjligt för oss alla att kunna leva efter dessa ideal. Om vi går djupare in i denna fråga kan vi inte undgå att komma in i några överväganden omkring själva egots natur. Den stora frågan här är om själva jag-förnimmelsen som en självcentrerad och egoistisk identitet är given av naturen och oundviklig eller om den tvärtemot är överflödig: kanske tillhör egot blott en tillfällig fas i människans utveckling.

Kan vi föreställa oss ett änglarike där änglaväsen är utan självupptagenhet och utan egoism? Alla clairvoyanta undersökningar av spirituella kommunikationer med änglarnas värld tyder på att det är fullt möjligt att vara utan ett självcentrerat ego i deras värld. Orsaken till att änglar i deras eget universum inte har användning för ett starkt jag-center är att de inte behöver detta jag som ett sorts medvetande som säkrar att de kan klara sig i konkurrensen med andra jag. I deras värld är de enkla tillgångar som mat, husrum och andra materiella saker överflödiga då tanken i en finstofflig vibration skapar vad som behövs. I deras värld är det heller inte med en beskyddande psykisk sköld i förhållande till andra änglar då det finns en omedelbar tillit till att möta ljus och kärlek när man själv sänder ut ljus och kärlek.

I änglarna värld finns det inget behov av ett rastlöst jag som söker efter fortsatt förnyelse i glädjeämnen och förnöjelser för i deras värld kommer glädjen innifrån som en inre varan, ett vilande i det gudomliga och en glädje i att skapa. I deras värld finns det heller inte behov av ett jag som ska kunna konkurrera med andra för att dra till sig kärlek från vänner, från föräldrar och barn eller från möjliga partners av det motsatta könet, för i änglariket är hjärtcentret öppet för den kärlek och det inre liv som alltid strömmar från det gudomliga hjärtcentret.

Änglarna känner att de lever i Gud och att de närs av Gud utan att de behöver anstränga sig, utan att de ska leva upp till bestämda förpliktelser, och utan att de ska göra sig förtjänta av den kärleken. De behöver inte ett självupptaget och egoistiskt jag så länge de behåller förmågan att vila i Gud, att leva utifrån det gudomliga och att skapa som en naturlig vidareförmedling av gudomligha ideer och utströmningar. För så länge de lever och skapar genom att låta sig genomströmmas håller de sig i samklang med själva livets och kärlekens källor.

Självklart är vi männiksor inte änglar och självklart lever vi på en planet som fordrar av oss att vi är i stånd att utöva ett visst stycke arbete för att få täckt de viktigaste materiella behoven, men exempel med naturfolk som lever i glädje och med liten grad av självupptagenhet, egoism och bekymmer visar att idealet från änglariket inte bhöver vara så främmande från människorna. Mao står vi framför den stora frågan om vi här på jorden är inne i en tillfällig fas av självupptagenhet och egoism som inte är nödvändig av naturen utan orsaken är en bestämd kulturs önskan om en starkare individualitet, om att bli bättre på att konkurrera med andra och att dra till sig livets tillgångar. I den nuvaranhde fasen av mänsklighetens utveckling söker de flesta människor således att uppbygga ett starkt jag för de har mist tilliten till att livet kommer till dem med sina gåvor när de blott förmår att vila i det gudomliga och att släppa sina många krav till sig själv, till varandra och till livet.

Om vi söker att studera olika folkslag på jorden kan vi inte undgå att dra slutsatsen att den starka vikten på individualitet särskilt kommer i samhällen där den gamla naturliga religiositeten med dess tillit till Gud, livet och naturen är bruten. Det är de samhällen som samtidigt är i en snabb förändring i en riktning av ett fortsatt större fokus på de matertiella livsbetingelserna.

Om vi ser på de positiva sidorna av samhällenas nuvarande utveckling kan vi iakkta hur de gör mänskligheten i stånd till att övervinna många sjukdommar, stor svält, stora orättfärdigheter i samhället, stor övertro och en stor avstängdhet i livsförståelser. Det är således karaktärisktiskt att hela den moderna kommunikationssystemet, de moderna vetenskaperna och öppenheten mellan land och folkslag har skapats av den del av mänskligheten som är mest individualiserad. Samtidigt ser vi nu också jagets begränsningar och förvrängningar markerad av de strösta och mest omfattande krigen i mänsklighetens historia genom omfattande miljö-ödeläggelse och genom de nyare erkännanden av att männiksan inte tycks bli mer lycklig även om de får många av sina behov uppfyllda vad gäller materiella tillgångar och förmågan att konkurrera med andra människor. Den grundläggande slutsatsen som den västertländska människan nu drar är således att jaget har blivit så starkt att dess självupptagenhet och egoism har stängt medvetandet för den inre trivseln, den inre friden, den inre livsglädjen, den inre samhörigheten och den inre kärleken.

Forts IV

Annons:
Upp till toppen
Annons: