Annons:
Läst 6698 ggr
Eremitha
5/29/09, 2:31 PM

Till sörjande människor

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En älskad människa har dött, och vi sörjer. Finns det ett liv efter livet, eller är allt slut? I denna tvådelade artikel ger C W Leadbeater oss ett annat perspektiv på döden och sörjandet.

bänkRed JPG.jpg

Sorgen

En människa som du har hållit mycket kär har dött. En människa som kanske var hela din värld. Och nu upplever du att världen är tom och att livet inte längre är värt att leva. Du känner det som om glädjen har lämnat dig för alltid - att förväntan inför framtiden inte kan vara något annat än hopplöshet - att livet inte kan bli något annat än en gnagande längtan efter "att beröra en hand som inte är där - en längtan efter att höra en röst som är borta".

Du tänker naturligtvis på dig själv och din oersättliga förlust, men den sorgen är inte den enda. Sorgen förvärras av ovissheten om hur den som har dött har det. Du känner att din kära befinner sig på en annan plats - du vet bara inte var. Du hoppas innerligt att den döde har det bra, men när du vänder blicken mot himlen är allt tomt. När du frågar kommer inget svar. Och på det sättet blir sorgen och tvivlen överväldigande. Den bildar ett mörkt moln som skymmer solen.

Din känsla är helt naturlig, och den är förståelig. Det finns anledning till medkänsla med alla som sörjer på samma sätt som du. Men jag hoppas att jag kan göra annat, och mer, för dig än att bara hysa medkänsla. Jag hoppas att jag kan ge dig både hjälp och tröst. Ett hopp och en tröst som har kommit till tusentals som var i samma situation som du. Varför skulle denna hjälp inte också komma dig till dels?

Du tänker kanske: "Var kan det finnas hjälp eller tröst för mig?" Men det finns hopp och tröst, eftersom din sorg är baserad på ett misstag. Du sörjer över något som i verkligheten inte har skett. När du förstår verkligheten kommer din sorg att försvinna.

Du tänker nog: "Min förlust är verklig. Hur kan du vara istånd att hjälpa mig utan att föra den döde tillbaka till livet?". Jag förstår din känsla, men var tålmodig och försök at acceptera tre huvudpunkter som jag vill presentera för dig - först i stora drag och därefter med övertygande detaljer.

1. Din förlust är endast skenbart ett faktum, och det härstammar enbart från din synvinkel. Jag kommer att ge dig en annan synvinkel. Ditt lidande beror på ett stort missförstånd. Det är uttryck för okunskap om naturens lagar. Låt mig hjälpa dig med att finna vägen till insikt, genom att förklara några enkla sanningar som du därefter kan studera.

2. Du behöver inte vara orolig för eller känna osäkerhet angående den dödes tillstånd, för livet efter döden är inte längre ett mysterium. Det finns en tillvaro på andra sidan döden, och denna tillvaro är underställd samma naturlagar som den fysiska världen. Och den inre världen är utforskad med vetenskaplig exakthet.

3. Du har ingen anledning att sörja, för din sorg påverkar den döde. Om du bara vill öppna ditt sinne för sanningen kommer din sorg att försvinna.

sofg1.jpg

Tro eller vetande

Det verkar kanske som om det bara handlar om påståenden. Jag vill därför fråga dig vad din nuvarande tro eller föreställning bygger på - oavsett vilken tro det handlar om. Troligtvis härstammar den från en eller annan religion - eller från ett påstående om att det står skrivet i någon helig bok - eller från naturvetenskapen - eller från den allmänna uppfattningen i din omgivning - det vill säga din tids allmänt erkända mening. Men om du vill pröva att frigöra dig från förutfattade meningar, kommer du att se att dessa uppfattningar vilar på påståenden, för de olika religionerna har olika uppfattningar. Och orden i de heliga böckerna tolkas och har blivit tolkade på olika sätt. Och naturvetenskapens uppfattning kan inte bevisas. Nutidens allmänt erkända uppfattning är inte baserad på någon bestämd kunskap. Den är bara något man har hört andra säga. Dessa ting, som berör människor så djupt och innerligt, är alltför viktiga för att överlämnas till rena gissningar eller diffusa trosföreställningar. De måste sanngöras genom vetenskapliga undersökningar och logiska slutsatser. Sådana undersökningar har gjorts. De logiska slutsatserna har dragits. Och det är resultatet av denna forskning jag nu önskar inviga dig i. Jag förväntar ingen blind tro. Jag förmedlar bara vad jag själv vet är fakta, och jag vill be dig att själv undersöka dem närmare.

**Själen<
**Låt oss ta dessa punkter en och en. För att hjälpa dig till en förståelse måste jag först berätta för dig lite mer om människans konstitution än vad folk i allmänhet känner till, såvida de inte har studerat ämnet djupare. Du har troligen hört gåtfulla upplysningar om att människan äger något odödligt som kallas själ, och man påstår att den överlever den fysiska kroppens död. Jag vill gärna att du kan frigöra dig från denna oklara föreställning, och få dig att acceptera att även om det kan vara sant, så är det en felaktig beskrivning av detta viktiga förhållande. Säg inte: "Jag hoppas att jag har en själ", utan "jag vet att jag är en själ". Det är den verkliga sanningen! Människan är en själ som har en fysisk kropp. Den fysiska kroppen är inte människan. Den är inget annat än människans yttre klädnad. Det du kallar döden, kan liknas vid att kassera en sliten överrock. En kasserad överrock är lika lite avslutningen på människolivet, som det medför din död att du kastar bort din överrock. Slutsatsen är därför att du inte har mist din vän genom döden! Du kan bara inte längre se den yttre klädnad som du var van att se honom eller henne i. "Överrocken" är borta, men människan som var inuti är inte försvunnen - och det är ju människa du håller av - inte "överrocken"!

Innan du har möjlighet att förstå din döde väns tillstånd, måste du förstå ditt eget. Pröva att acceptera det faktum att du är ett odödligt väsen - för att du är en livsgnista från Guds egen eld - för att du har levat i många tidsåldrar innan du iförde dig den yttre klädnad som du kallar din fysiska kropp. Och du skall leva i många tidsåldrar än, efter att den fysiska kroppen har multnat och blivit till stoft. "Gud skapade människan för att hon kan vara en bild av hans egen evighet." Detta är vare sig en hypotes eller en naiv tro. Det är ett bestämt vetenskapligt faktum som kan bevisas. Det kan bekräftas av den litteratur som finns i ämnet, om du vill göra dig omaket att läsa den. Det du upplever som ditt fysiska liv är i verkligheten endast en enda dag i ditt verkliga liv som själ - och detsamma gäller för din döde vän. Din döde vän är inte död - det är bara den fysiska kroppen som nu har lagts av.

Men det medför inte att du ska tänka på din vän som ett okroppsligt andeväsen som varken har blivit mer eller mindre sig själv än tidigare. Paulus sa: "Det finns en naturlig kropp och det finns en andlig kropp". De flesta missförstår detta uttalande. De föreställer sig att dessa kroppar följer efter varandra. De förstår inte att alla människor är i besittning av båda kropparna samtidigt. Du som läser detta har både "en naturlig kropp" - det vill säga en fysisk kropp som du kan se - och en inre "andlig kropp" som du inte kan se. Och när du lägger av den fysiska kroppen är du fortfarande i besittning av den andra och finare kroppen. Efter döden är du närvarande i din "andliga kropp". Om vi liknar den fysiska kroppen vid en tröja eller klänning, kan man föreställa sig att den andliga kroppen som den vanliga undertröjan eller underkjolen, som människor bär under överdragskläderna.

**Sömnen - den lilla döden
**Om du kan följa med i denna tanke kan vi gå ett steg vidare. Det är inte endast i det som kallas döden som man lägger åt sidan denna överrock av tät materia, för varje natt när du faller i sömn lägger du bort den ett antal timmar och svävar runt i en inre värld i din andliga kropp. Den är osynlig för det fysiska synsinnet, men klar och tydlig för de människor som använder sina andliga kroppar under samma tid. Det beror på att varje kropp endast är i stånd att registrera det som finns på dess egen nivå. Med din fysiska kropp ser du bara andra fysiska kroppar. Med din andliga kropp ser du endast andra andliga kroppar - tills du tar på din fysiska "överrock" igen. Att klä på sig sin fysiska "överrock" på nytt betyder att du vänder tillbaka till din tätare fysiska kropp, och vaknar upp (eller rättare sagt ned) till denna lägre värld. Några gånger har du minnen med dig, om vad du har ser medan du var på en annan plats - och det kallar man en dröm. Sömnen kan därför kallas för en slags tillfällig död. Skillnaden är bara att du inte avlägsnar dig så definitivt från din "överrock" att du inte har förmåga att klä på dig den igen. Slutsatsen är att när du sover glider du över i samma tillstånd som det vilket din kära döda har övergått till. Jag ska nu förklara hurdant detta tillstånd är.

Den sadistiska dogmen

Många teorier angående livet efter döden har varit allmänt accepterade - de flesta av dem var ett resultat av missförstånd av gamla heliga skrifter. Det fanns en period då man trodde på den sadistiska dogmen om det som kallas evig förtappelse. Denna dogm var i stort sett generellt accepterad i Europa, medan det idag bara är mycket naiva människor som tror på den. Dogmen baserades på en felaktig översättning av bestämda ord som man påstod härstammade från Kristus, och dogmen användes brutalt av medeltidens munkar som en ändamålsenlig skräckbild som kunde praktiseras för att skrämma de ovetande massorna till att underkasta sig kyrkan. Efterhand som civilisationen utvecklades började det gå upp för de tänkande människorna att denna uppfattning inte endast var blasfemisk, utan direkt löjlig. Nua uttolkare av religionen har därför försökt att komma med förklaringar som var lite mer trovärdiga och sannolika, men i regel har dessa varit diffusa och tvetydiga, och inte minst långt ifrån den enkla sanningen. Samtliga kyrkor har gjort sina läror komplicerade, då de absolut vill utgå ifrån en orimlig och förnuftsvidrig dogm om en barbarisk och förnärmad Gud som vill plåga sin egen mänsklighet. De kopierade denna förfärliga lära från den primitiva judendomen, istället för att utgå från Kristi lära som betonade att Gud är mänsklighetens allälskande fader. De som har förstått detta fundamentala faktum att Gud är kärlek, och att universum styrs av visa och eviga lagar, börjar förstå att kärlekens lag måste respekteras i livet efter döden och i livet i den fysiska världen. Men även med denna förståelse är föreställningarna oklara. Man vill få oss att tro på en mystisk fjärran himmel och om en domens dag någon gång i en avlägsen framtid, med det sägs inget om vad som sker här och nu. De som undervisar i dessa ämnen påstår inte ens att de har personliga erfarenheter av tillstånden efter döden. De berättar inte vad de själva vet, utan bara vad de har hört andra berätta. Är det tillfredsställande?

Sanningen är att den blinda trons dagar är förbi! Tiden är inne för vetenskaplig insikt. Vi kan inte längre acceptera idéer som inte baseras på förstånd och sunt förnuft. Det finns ingen anledning till att vetenskapliga metoder inte ska kunna användas för att finna svar på de problem som tidigare uteslutande överläts till uttolkare av religionen. Vetenskapliga metoder inom denna forskning används av esoteriker och människor med psykiska förmågor, och det är resultaten av dessa undersökningar - som baseras på iakttagelse, vilket är en vetenskaplig forskningsmetod - som är grunden för informationen som följer.

**Ande och materia
**Människan är ett andligt väsen, men lever i en materiell värld - en värld som endast delvis är känd av människan. De kunskaper vi förvärvat intill denna dag härstammar från sinnena, men de mänskliga sinnena är i hög grad ofullkomliga. Med hjälp av sinnena kan vi se fasta former. De flest vätskor kan vi också se - såvida de inte är fullständigt klara. Men gaser är i regel osynliga. Undersökningar visar att det finns många andra materieformer som är långt finare än de allra finaste gaser, men de kan inte uppfattas med de fysiska sinnena och därför kan vi inte få upplysning om dem med hjälp av de fysiska sinnena.

Men det hindrar oss inte att komma i kontakt med dem. Vi kan undersöka dem, men det kan endast göras med hjälp av den "andliga kroppen", då denna har sinnen på samma sätt som den fysiska kroppen. De flesta människor har ännu inte förmågan att använda dessa sinnen, men det är en färdighet som kan förvärvas av var och en. Vi vet det, eftersom den har förvärvats. Och de som har den kan se mycket som är dolt för den vanliga människans syn. De ser att världen är långt mer vidunderlig än vi någonsin har föreställt oss, för även om mänskligheten har levat i denna värld i tusentals år är de flesta totalt ovetande om den högre och skönare delen av livet på planeten. Den forskningsmetod det handlar om här har redan resulterat i otaliga uppenbarelser. Dessa informationer kan studeras i den esoteriska litteraturen, men här rör vi oss bara kring den del av forskningen som ger oss insikt i livet efter det vi kallar döden, och i de så kallade dödas tillstånd i det livet.

Först är det viktigt att erkänna att döden inte är livets avslutning, även om vi i vår omedvetenhet tidigare har accepterat detta påstående. Döden representerar bara ett enskilt steg som för från ett livsstadium över i ett annat. Jag har redan sagt att det motsvarar att man tar av sin överrock. Människan är härefter iförd sina underkläder - den "andliga kroppen". När Paulus kallade denna kropp för "andlig" berodde det på att den är så mycket finare än den fysiska, men den är fortfarande en kropp och därför materisk - även om den materia den består av är mycket finare än den fysiska materien. Den fysiska kroppen fungerar som andens förbindelse med den fysiska världen. Utan den fysiska kroppen som redskap skulle anden vara ur stånd att komma i förbindelse med den fysiska världen - att påverka den eller bli påverkad av den. Den andliga kroppen fungerar på precis samma sätt. Den fungerar som mellanled mellan anden och den högre, "andliga" världen. Men denna "andliga" värld är inte något diffust, avlägset och otillgängligt Den är helt enkelt en högre del av världen vi för närvarande befinner oss i. Jag påstår inte att det inte finns andra, ännu högre och mer avlägsna världar. Jag säger bara att der som vanligtvis kallas död inte har något med dessa mycket höga världar att göra. Döden är inget annat än en övergång från ett stadium till ett annat i en värld som vi alla känner. Det är korrekt att den människa som genomlever denna förändring blir osynlig för dig, omen om du vill tänka över det lite djupare kommer du att se att denna människa alltid har varit osynlig för dig! Det som du har varit van att se är bara den kropp som din vän gav liv åt. Nu ger din vän liv åt en annan och finare kropp som du inte kan se med din fysiska syn, men det medför absolut inte att din vän nu är utanför din räckvidd.

äppelblom 2.JPG

De döda är inte döda

Vi måste förstå att de människor som vi kallar "de döda" inte har lämnat oss. Vi har dragits in i en dimmig tro på att varje dödsfall är ett speciellt och enastående mirakel. Vi har hört, att när själen lämnar kroppen försvinner den på något sätt in i en himmel på andra sidan stjärnorna - utan att minsta förklaring ges till vila transportmedel den använder för att röra sig genom rummets hisnande avstånd. Naturens sätt att fungera på är i hög grad överraskande och ofta oförståeliga, men de går aldrig stick i stäv mot sunt förnuft och logik. När du klär av dig din överrock i entrén försvinner du inte plötsligt upp på en fjärran bergstopp. Du står precis där du stod innan du tog av rocken - även om du säkert ser lite annorlunda ut. På precis samma sätt befinner sig en människa på precis samma ställe som hon befann sig på för ett ögonblick sedan, när hon lägger av sin fysiska kropp. Helt säkert kan man inte längre se denna människa med den fysiska synen, men orsaken är inte att hon har försvunnit. Den kropp den döde nu är iklädd, är bara inte synligt för den fysiska synen.

Du vet kanske att människan ögon endast uppfångar en mycket begränsad del av de svängningar som finns i naturen, och naturligtvis kan vi inte se andra former än de som utsänder svängningar vi är i stånd att uppfatta. Den "andliga kroppens" synsinne fungerar på samma sätt. Den uppfångar också svängningar, men de är helt annorlunda eftersom de härstammar från ett mycket finare materieslag. Om du vill veta mer om detta ämne är det utförligt beskrivet i den andligt vetenskapliga litteraturen.

Vi kan därför konstatera att men med hjälp av den fysiska kroppen enbart kan förnimma den fysiska världen, medan man med hjälp av den "andliga kroppen" kan förnimma tingen i den andliga världen. Och glöm inte att den "andliga världen" på intet sätt är en annann värld. Än en gång vill jag fästa uppmärksamheten på at det naturligtvis finns andra världar, men att de inte är relevanta för detta ämne. Den människa som du föreställer dig har "gått bort" är i verkligheten kvar hos dig. När ni står sida vid sida - du i den fysiska kroppen och din vän i den andliga kroppen - registrerar du inte denna närvaro eftersom du inte kan se din vän. Men när du lämnar din fysiska kropp under sömnen står du sida vid sida med din vän och är helt medveten om det. Er samvaro är precis så verklig som den var i den fysiska världen. Under sömnen är du på detta sätt tillsammans med den du håller av. Det är bara under de vakna timmarna du upplever åtskillnaden.

Drömmar

Problemet är att väldigt få har medveten förbindelse mellan den fysiska världen och den andliga världen. Även om vi i den andliga världen utan problem kan komma ihåg den fysiska världen, så är det omöjligt för de flesta att överföra minnet om vad vi företar oss i den andliga världen då vi under sömnen har lämnat den fysiska kroppen. Om detta ihågkommande vore fullkomnat, skulle döden i verkligheten inte existera hos oss. Några människor har uppnått denna kontinuerliga medvetenhet, och alla kan bygga upp den undan för undan eftersom den hör till den naturliga utvecklingen av människans förmågor. Hos många har denna process redan påbörjats, på så sätt att brottstycken av minnen slipper igenom, men det finns en tendens att betrakta dem endast som drömmar och att därför mena att de är betydelselösa - en tendens man ser hos människor som inte har studerat drömmar och därför inte förstår vad de i verkligheten är. Men medan det ännu är få som är i besittning av en fullkomlig syn och fullkomlig ihågkommelse, finns det många som har kunnat förnimma sina käras närvaro - även om de inte haft förmåga att se dem. Och det finns andra som - trots att de inte har något klart minne - vaknar upp ur sömnen med en känsla av frid och lycka, som är resultatet av upplevelserna i en högre värld.

Kom alltid ihåg att denna världen är den lägre och den andra är den högre - och att den större i detta sammanhang omfattar den mindre. Därför kan medvetenheten i den större världen enkelt omfatta eller rymma minnet av vad som föregått i den mindre världen. Orsaken är att man när man faller i sömn och lämnar den mindre världen, befriar sig från en begränsning - nämligen den lägre kroppen. Men när man vänder åter till detta lägre liv iför man sig åter igen denna begränsning, och i samma ögonblick höljer man de högre förmågorna i en dimma och sjunker därför tillbaka i glömskan. Slutsatsen är att om man önskar förmedla något till en död behöver man bara formulera det klart i tanken just innan man somnar. Man beslutar att man vill berätta något för den döde, och så är man säker på att det kommer att ske så snart man får kontakt. Kanske önskar man få ett råd från den döde, och normalt kommer blockeringen mellan de två medvetenhetsformerna att förhindra att ett klart svar överförs. Men även om man inte kan överföra ett bestämt minne till den fysiska hjärnan kommer man ofta att vakna med ett tydligt intryck om den dödes uppfattning och svar. Och som regel kan man känna sig säker på att detta intryck är korrekt. Å andra sidan bör man fråga den döde om så lite som möjligt, för som vi ska se senare är det inte bra att de döda i sin högre värld styrs av ting från denna nivå som de nu frigjort sig ifrån.

FORTS del 2

Av C. W. Leadbeater

Hämtat från:
Visomsnettet

Översättning:
Från engelska till danska: Thora Lund Mollerup & Erik Ansvang
Från danska till svenska: Marie Sundberg

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
Aldebaran
6/15/09, 1:32 AM
#1

Mycket fint! Tack skall ni ha… Glad

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Wargmane
6/15/09, 11:06 AM
#2

Men vad Fint !

Tack….

_B.B //Kristina

**Målet Är Att Livet ska Levas…
*…tha mi a' lorg…*
**
_Medarbetare på Existens

Cathy
6/21/09, 7:26 PM
#3

Tyckte om den här artiklen. Har många gången haft rädsla för döden och att tappa de som står nära och är kära. Den här artiklen gav mig mycket tröst kände jag. De finns där ändå, de försvinner aldrig helt. Det kanske bara är ett tillfälligt hejdå tills man ses igen. Den tanken tyckte jag om den behåller jag..Glad

[Mariann]
6/22/09, 8:39 AM
#4

#3 Härligt! Glad

Får jag rekommendera dig en artikelserie som heter Döden - ett äventyr, den finner du under fliken artiklar. Oskyldig

cillaj
6/22/09, 9:52 PM
#5

Vilken fin artikel.

Tack.

LiveLoveLove
6/24/09, 2:10 AM
#6

Bra!!

Annons:
Upp till toppen
Annons: