Annons:
Läst 12694 ggr
Eremitha
10/1/09, 7:31 PM

Den esoteriska läran, del 1

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En introduktion till den esoteriska läran. Esoterikens grundsatser beskrivna av Hardy Bennis. Första avsnittet tar upp kosmologin - mikrokosmos såväl som makrokosmos.

Inledning Att beskriva den esoteriska lärans historia är som att beskriva en cirkel – evighetens och det oändligas symbol – vilken är utan början och utan slut. För det har alltid existerat en esoterisk lära, det vill säga ett inre vetande.

Genom historien har den esoteriska läran, så länge som en mänsklig medvetenhet har existerat på detta klot, varit de ”invigdas” egendom. Under tidigare civilisationer blev delar av den förmedlad i mysterieskolor och invigningstempel i form av liknelser och symboliska berättelser. I våra dagar har den framträtt igen men denna gång i en mer vetenskaplig eller ”teknisk” form.

Läran skildrar livets och medvetenhetens utveckling från mineralstadiet genom människans självmedvetna liv till högre andliga tillstånd – det som kallas ”evolutionen”. Den beskriver människans uppbyggnad och funktion och ger praktiska anvisningar för hur man kan samarbeta med evolutionen och på det sättet utveckla sin medvetenhet. Den är alltså en utvecklingslära såväl som en filosofi och en psykologi.

De invigda eller högt utvecklade andliga människorna utgör tillsammans en slags världsstyrelse – en andlig hierarki av ”mästare” eller ”adepter”. Det var två medlemmar av denna hierarki som var de direkta initiativtagarna till instiftandet av en organisation som kunde föra ut den esoteriska läran till en uppvaknande mänsklighet.

Efter lång tids sökande efter ett användbart redskap till den svåra uppgiften att vara budbärare från hierarkin, föll valet på en rysk kvinna, Helena Petrovna Blavatsky – eller HPB som hon senare kom att kallas. Med det formella grundandet av Teosofiska Samfundet i New York 1875, inleddes en epok då den djupaste andligt vetenskapliga informationen började att genomsyra medvetenheten hos intresserade och upplysta människor.

Men vi måste betona ”började”, för världen var mycket materialistiskt orienterad, och dessa nya revolutionerande tankar och idéer väckte våldsamt motstånd både inom vetenskapliga och kyrkliga kretsar.

Det stora genombrottet kom med HBP:s utgivning av Isis Unveiled (Den obeslöjade Isis) 1877 och Den hemliga läran 1888. I synnerhet Den hemliga läran kom att bilda grund för många av de följande andevetenskapliga inriktningarna och New Age-rörelserna.

Men detta var bara den första delen av hierarkins frisläppande av esoterisk information. Andra delen kom 1919 med samarbetet mellan den tibetanske mästaren Djwhal Khul och Alice A. Bailey. Detta sträckte sig över 30 år och yttrade sig i 24 band eller avhandlingar om en lång rad esoteriska ämnen såsom kosmologi och om de energier som ligger bakom skapelsen av solsystem, planeter, med mineraler, växter, djur och människoevolutionen.

Det har i dessa böcker framlagts den mest djupsinniga information världen hittills har fått, och det måste ändå poängteras att det endast är den esoteriska lärans ABC.

Tredje delen av detta frisläppande av den esoteriska läran kan förväntas under 2000-talet.

Den esoteriska läran har genom tiderna haft många olika namn och beteckningar. Den äldsta är Upanishaderna – en rad hinduiska skrifter, andra beteckningar i historisk tid är Gupta Vidya, den eviga visdomen, teosofi, Rosenkreutzarnas lära, tempelherrarnas och kartagernas hemliga lära, men i det vidare materialet kommer vi huvudsakligen att använda beteckningen den esoteriska läran.

EsotLär2.jpg

Kosmologi

Kosmologi, läran om universum, sol- och planetsystemens tillblivelse och utveckling, är ett av de svåraste esoteriska ämnena att behandla, eftersom vårt språk och vår tankeförmåga ar anpassade för den tredimensionella världen. I verkligheten borde vi operera med upp till tio dimensioner, om vi vill ge en realistisk bild av kosmologiska förhållanden.

Vi måste därför vända oss till det källmaterial som otaliga generationer av invigda, klärvoajanta och profeter genom hela evolutionen har varit sysselsatta med att ordna, nedteckna och förklara. Dessa klärvoajanta med sina översinnliga uppfattningsförmågor, har trängt in till sakens kärna och har förnummit ”tingens själ”, där en vanlig, oinvigd iakttagare enbart ser den yttre formen oavsett hur lärd vederbörande är.

Den kosmologiska läran har nedtecknats i urgamla skrifter, vilka återfinns i de invigdas arkiv. Genom tiderna har den uppfattats av nya generationer av klärvoajanta och profeter, prövats och kontrollerats, och därefter vidare förmedlats till mänskligheten i form av mytiska skapelseberättelser av den art man finner i olika tidsepokers heliga skrifter.

I vår tid – närmare beskriven i H.P. Blavatskys Den hemliga läran och Alice A. Bailey’s En avhandling om kosmisk eld – har kosmologin givits en lite mer tidsenlig form, och här är grunden för läran formulerad som tre fundamentala postulat, lärosatser eller axiom, som kan framställas på följande sätt:

1. När vi en stjärnklar natt betraktar det oändliga världsrummet, ser vi endast den fysiska delen av det manifesterade universum. Men det första postulatet säger att det bakom detta skaparverk finns ”en gränslös, oföränderlig princip, en absolut verklighet, som går utanpå all manifesterad och betingad existens. Den ligger utanför varje mänsklig tankes eller beskrivnings omfång och räckvidd”. [1]

2. Det andra postulatet säger att ”det finns en grundläggande lag som kallas periodicitetens lag”. [2] Den styr hela manifestationen och har iakttagits av vetenskapen överallt i naturen. En växling, som den vi ser mellan liv och död, natt och dag, ebb och flod eller sömn och vakenhet, är så generell och universell att det är lätt att förstå att vi här står inför den kanske mest fundamentala lagen i universum. Som det sägs i urgamla skrifter, är världarnas uppträdande och försvinnande som en regelmässig tidvattensvåg med ebb och flod.

Alla livsenheter måste företa en nödvändig pilgrimsfärd genom naturens olika riken, synliga såväl som osynliga. Ingen livsenhet kan uppnå självmedvetenhet annat än genom ett gradvis uppstigande genom alla medvetenhetsplanen, från de inre elementala rikena, genom mineral-, växt- och djurrikena till människoriket. Hela tiden sker utvecklingen genom en cyklisk, eller periodisk, manifestation, vilken man särskilt i människoriket kan kalla återfödelse eller reinkarnation.

3. Det första postulatet innebär att allt liv i universum har utgått från det enda, ofattbara livet, antingen det är en konstellation, ett solsystem, ett planetsystem, en människa eller en atom, och därför säger det tredje postulatet att ”alla själar är identiska med översjälen”. [3]

Med dessa tre grundläggande lärosatser eller postulat som utgångspunkt, har vi en möjlighet att bygga upp en arbetsmodell av världsutvecklingen eller evolutionen i medvetenheten, för vi kan använda analogimetoden så som den är given av den egyptiske visdomsguden Toth, eller Hermes Trismegistos som grekerna benämnde honom. Han sa: ”Som i ovan, så ock i nedan – som i det inre, så ock i det yttre – i stort som i smått, det är endast ett liv och en lag”. Med denna metod kan vi dra slutsatser både från större till mindre sammanhang och från mindre till större.

Gudsbegreppet, som i många civilisationers och tidsåldrars religioner har stått i ett oklart ljus, visar sig nu som en helt ny företeelse, nämligen som en fortlöpande rad av väsen eller ”gudar” ordnade i en pyramidformad hierarki, med de ”största” väsendena omkring toppen och ”mindre” väsen ner mot basen.

Enligt den esoteriska filosofin är universum således uppbyggt av en oändlig räcka av system inuti varandra, och de har alla den form som vetenskapen givit oss av atomen, antingen det är ett mikrokosmiskt eller makrokosmiskt system som ska byggas. Liksom atomen är solsystemet tredubbelt i sin uppbyggnad:

1. Solen – den positiva kärnan. 2. Planeterna – de negativa elektronerna. 3. Det kraftfält som bildas av växelverkan mellan de två första aspekterna.

Människan är också tredelad i det som manifesterar dig som kropp, själ och ande – eller personlighet, högre själv och monad. För att beteckna de styrande intelligenser som manifesterar sig genom himlakropparna, används det grekiska ordet ”logos”, som betyder ord eller tanke. Därför kallas solsystemets centrala liv och medvetenhet Sollogos, medan planeternas inre ”gudomar” benämns de planetariskalogoi (logoi = logos i flertal).

Liksom allt annat i universum är Sollogos ett väsen som är i färd att utveckla sig. Liksom människan manifesterar ”han” [4] sig för att utveckla en bestämd aspekt av sitt väsen, och i detta solsystem är det kärlekens och visdomens magnetiska kraft som är målet för utvecklingen.

Som centrum för systemet utstrålar han sin kraft till alla livsenheter genom sina sju stora energicentra eller chakran, vilka kallas de ”heliga” planetsystemen. Vår jord har ännu inte uppnått status för en helig planet, utan hör till gruppen av de fem så kallade ”icke-heliga” planeterna.

Den översta ”gudomen” eller centrala intelligensen för vårt klot är världens inre konung, Sanat Kumara [5], som är det närmaste vi kommer det bibliska uttrycket ”Gud”, ”Vår Herre” eller ”Den Gamle av Dagar”. Hans aura omsluter hela klotet, och han är det väsen som Kristus refererade till då han talade om sin ”Fader i himlen” – ”i Honom lever vi, andas och är till” [6] som det heter i Bibeln.

De sju heliga planetsystemen har alltså en central funktion i solsystemet soom de center varigenom alla energier strömmar och hela solmanifestationen realiseras. Deras besjälade liv är kända som:

De sju planetariska logoi. De sju andarna framför tronen. De sju strålherrarna. De sju himmelska människorna.

Vi kan alltså uppfatta det solsystem vi lever i som en levande organism med en central livsenergi, vilken via stora centra cirkulerar i hela systemet och binder samman allt till en organisk helhet. De enskilda livsenheterna är celler i denna organism – celler som utvecklar sig i en gigantisk gemenskap efter den plan som har lagts av de styrande intelligenserna. Det betyder att det universella broderskapet, som Teosofiska Samfundet bildades för att realisera, är ett faktum i naturen och inte bara en vacker dröm. Det saknas bara att vi ska realisera det i människans värld.

EsotLär3.jpg Formens atomära uppbyggnad

[1] Alice A Bailey: En avhandling om kosmisk eld, s 37

[2] Ibid., s 40

[3] Ibid., s 41

[4] Ett sådant väsen har naturligtvis inget kön, men av praktiska skäl översätts engelskans ”he” till ”han”.

[5] Sanat Kumara kommer att omtalas närmare i senare avsnitt.

[6] Bibeln: Apostlagärningarna 17:28

Hämtat från Visdomsnettet

Översatt från danskan av Eremitha

Forts Del 2

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
szirius
10/1/09, 11:29 PM
#1

Tack för detta fina arbete Eremitha!Kyss

Ranamir
10/1/09, 11:46 PM
#2

Mycket intressant, tack för den fina artiklen och översättningen.

Eremitha
10/2/09, 12:03 AM
#3

Tack!

Fortsättning följer Glad

Fair Winds and Following Seas!

[Mariann]
10/2/09, 9:00 AM
#4

underbart fint arbete!

Jätte tack!

nedan en av många intressanta tänkvärda rader ur texten:

"Liksom allt annat i universum är Sollogos ett väsen som är i färd att utveckla sig. Liksom människan manifesterar ”han” [4] sig för att utveckla en bestämd aspekt av sitt väsen, och i detta solsystem är det kärlekens och visdomens magnetiska kraft som är målet för utvecklingen."

JanOlsson
10/4/09, 9:39 PM
#5

Ja tur man inte tror på detta. Glad att det finns någon som tror på det med vad vore en sekt utan anhängar?

Jag tror på det jag är med om och lyssnar gärna på andras tro men skulle aldrig tro på något som man skriver i en bok bara för det låter rätt.

Nee jag är inget får som man kan fösa runt.

Tricolori
10/5/09, 12:26 AM
#6

Duktig du är JanO som ens orkar skriva här då… Varför ens läsa och kommentera om man ändå inte tror på något?Obestämd

Annons:
Tricolori
10/5/09, 12:26 AM
#7

Tack för en intressant artikel Glad

[Mariann]
10/5/09, 8:57 AM
#8

#7 Varsågod!  Skrattande

Eremitha
10/5/09, 1:53 PM
#9

Naturligtvis ska man inte tro på något bara för att det står skrivet.
Det vore dumt!

Men ibland kan något som formulerats och beskrivits i skrift tjäna som insiktskatalysator för något man redan inom sig anar, outtalat. Då kan det hända att man "känner igen" det man läser, att det liksom landar som en sanning inom en.

Beträffande ovanstående artikel är det till exempel lätt för mig att nicka instämmande, eftersom jag redan för tjugofem år sedan formulerade något liknande (om ock inte lika detaljerat) utifrån min egen inre "vetskap" om vad livet och universum och det gudomliga var för mig. Ett intuitivt nedtecknande, kan man säga.

Att inte alla upplever samma sak inför samma information betyder bara att vi är på olika vägar och med olika erfarenheter och förståelser. Det ligger ingen värdering i det, och handlar definitivt inte om att hävda att man har funnit "den enda sanningen", besitter högre kunskap eller är längre kommen i sin andliga utveckling. Även om det finns en fundamental och otvetydig sanning om livet och dess uppkomst, är jag säker på att den är mycket mer komplex än vad någon människa kan begripa och förstå.

Med vänlig hälsning från översättaren Glad

Fair Winds and Following Seas!

Tride
10/5/09, 3:52 PM
#10

Fin artikel. Jag känner stor släktskap med resonemanget och dess kärna, inte minst de tio dimensionerna. Månne det finns ännu fler?

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

gyllenehjartljuset
10/12/09, 1:41 PM
#11

#9 Känner precis likadant. Man läser, man förnimmer något, därför kan man ta til sig detsom sanning. Fin artikel. Tack

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Upp till toppen
Annons: