Annons:
Läst 8029 ggr
Eremitha
2009-11-17 23:18

Den esoteriska läran, del 6

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Om gruppsjälar och individualisering - hur människan blev människa, och vad som egentligen skiljer oss från djuren, enligt den esoteriska kunskapen.

Gruppsjälar och individualisering

Vi har nu kommit till ett av de viktigaste nyckelbegreppen i hela den esoteriska läran, nämligen själsprincipen. Detta kan definieras som det inre liv som inkarnerar i och uttrycker sig genom naturens yttre former. Det finns två kategorier av själar:

1. Gruppsjälar som kommer till uttryck i mineral- växt- och djurriket.

2. Individuella själar som inkarnerar i människoform.

Till att börja med är de flera miljarder, livsenheterna eller monaderna, med sina livstrådar och permanenta enheter, samlade i sju primära gruppsjälar som motsvarar de sju stora energiströmningar man kallar de sju strålarna. [1]

Dessa gruppsjälar är omgivna av en slags ”vägg”, och efterhand som utvecklingen framåtskrider samlar livsenheterna sig i grupper med besläktade erfarenheter, så att ”skiljeväggar” växer fram inom de omgärdande ”väggarna” och delar upp gruppsjälarna i familjer, släkter och arter.

Det betyder att de primära gruppsjälarna spaltas upp i mindre delar med färre enheter, och när evolutionen omsider når fram till den sista fasen av djurtillståndet finns endast en enhet kvar i varje gruppsjäl.

Utvecklingen genom naturrikena leder alltså till att det enda livet, som ursprungligen manifesterades som en mångfaldighet i form av de många monaderna, på nytt rör sig tillbaka mot enheten efterhand som medvetenheten nyanseras och egenskaperna specialiseras.

Om vi ska försöka illustrera hur en gruppsjäl fungerar, kan vi använda en mycket enkel bild – vi kan likna den vid en hink vatten. Låt oss säga att vattnet i hinken representerar till exempel tio hundars själsprincip. Om vi häller upp vattnet i fem glas motsvarar det att fem hundar har inkarnerat från gruppsjälen. Så länge vattnet är i glasen är hundarna individuella väsen, men när de dör häller vi tillbaka vattnet i hinken och kan aldrig få precis samma hund(själ)igen.

De erfarenheter som individuella djur gör under sin tillvaro, kan vi illustrera med ett färgpulver som vi häller i det glas som representerar djuret. När hunden dör och vattnet alltså hälls tillbaka i hinken, kommer färgpulvret att spädas i hela vattenmängden om än i förtunnad form.

Det betyder att de enskilda hundarnas erfarenheter samlas till en kollektiv erfarenhetsmassa som kommer alla framtida inkarnerade djur till godo i form av ett inneboende, instinktivt vetande.

Gruppsjälens kollektiva medvetenhet yttrar sig alltså som instinkter. Det kan vara andungars förmåga att simma första gången de hamnar i vattnet, en gråsparvs förmåga att bygga ett rede som ser precis likadant ut som dem tidigare generationer byggde, eller fågelflockars förmåga att hitta vägen söderut för vintern och tillbaka till sina häckningsplatser till våren – ofta sträckor på flera hundra mil.

Dessa instinkter uttrycker summan av de erfarenheter som alla gruppsjälens enheter har gjort genom årtusenden, och genom denna direkta medvetenhetsförbindelse styr och leder gruppsjälen de enskilda djuren när de är fysiskt inkarnerade.

Biologen Rupert Sheldrake kallar i sin bok A New Science of Life dessa kollektiva erfarenhetsmassor för morfogenetiska fält, och han har med sin forskning skapat en viktig förbindelse mellan den esoteriska läran och biologin. Genom försök har det påvisats att om råttor på en plats på jorden lär sig en bestämd sak, blir det lättare för samma typ av råttor på andra platser i världen att lära sig samma sak. Försöken konkluderar att råttorna till synes har en medvetenhetsmässig gemensam depå, där många råttor får glädje av några få råttors ansträngningar om de tillhör samma art.

Generellt kan man säga att ju mer primitiv en art är, desto mer liknar de inkarnerade livsenheterna varandra, och omvänt att ju mer framskriden utvecklingen är, desto mer karakteristiska blir de enskilda individerna. De närmar sig med andra ord ett tillstånd där den kollektiva prägeln blir till en individuell prägel.

Den slutliga övergången från den kollektiva medvetenheten till ett individuellt, inkarnerat människoväsen, den så kallade individualiseringen, sker i slutet av djurriket, och gäller djurformer som hästar, elefanter, apor, katter, kameler, hundar och kanske delfiner.

Ursprungligen började individualiseringen under den här planetariska perioden som ett resultat av några högtstående varelsers inblandning. Men när ett människorike väl är etablerat i naturen, är det de utvecklade djurens kontakt med människor som är den utlösande faktorn. Vi känner alla till exempel på vilka otroliga medvetenhetsegenskaper djur kan tillägna sig i samarbete med människor, och det är klart att en stimulering av det slaget är avgörande för att en livsenhet blir i stånd att spränga ramarna för vad djurformen kan erbjuda med hänsyn till medvetenhetsutveckling.

När djurmedvetenheten har nått sin maximala utveckling kommer en kraftig impuls från monaden genom livstråden. Denna impuls försätter den permanenta mentala atomen i så stark svängning att den samlar ett ”moln” av det högre mentalplanets materia omkring sig, och därmed är kausalkroppen, den individuella människosjälens boning, bildad. Samtidigt upplöses den ”vägg” som har omgärdat gruppsjälen, och essensen av den samlade evolutionära växten genom naturrikena, och särskild den sista delen av djurriket, överförs till kausalkroppen och kommer här till uttryck som de latenta, instinktiva egenskaper som människor har gemensamma med djur.

Därmed är ett nytt väsen ”skapat” i naturen, den reinkarnerande människan, och kausalkroppen fungerar nu som den instans som samlar upp de enskilda livens erfarenheter och omvandlar dem till egenskaper, så människan kan utveckla sig i överensstämmelse med den evolutionsplan som är lagd av det mäktiga planetariska väsendet.

Då det i vår tid är djurens kontakt med människor som utlöser individualiseringen, kommer många av våra husdjur att vara redo att övergå till människoriket och börja inkarnera som självständiga väsen. Men redan för miljoner år sedan stängdes ”dörren” till människoriket för djuren för att på det sättet påskynda den mänskliga utvecklingen. Det är ungefär som att begränsa tillgången på nya elever i en skolklass när den har varit igång en tid, så att läraren med sin undervisning inte behöver ta hänsyn till de nya eleverna och på det viset sinka utvecklingen för dem som har gått i klassen från starten.

Detta är ett speciellt arrangemang som kommer att fortgå ännu flera miljoner år, men någon gång kommer det att öppnas upp igen, och då kommer alla djur som under mellantiden har blivit individualiserade att kunna börja inkarnera som människor.

Individualiseringen på den här planeten började i den så kallade lemuriska rotrasen för cirka 18,5 miljoner år sedan. Därefter fortsatte individualiseringen fram till omkring mitten av den nästföljande stora atlantiska perioden, då ”dörren” mellan djur- och människoriket stängdes. [2]

Det var en period på åtskilliga miljoner år, vilket betyder att alla människosjälar absolut inte är lika gamla. De har inte samma grad av utveckling och erfarenhet, och det är detta som ofta kommer till uttryck i de stora skillnader som genom tiderna har iakttagits i olika folkslags medfödda egenskaper.

Men den första individualiseringen under den lemuriska tiden föregick alltså med hjälp ”utifrån”. I Den hemliga läran berättar H P Blavatsky om hur vår jordevolution vid den tidpunkten fick avgörande hjälp från en rad högt utvecklade väsen, som kom från andra delar av planetsystemet. Det är den begivenheten som kallas ”strålherrarnas” ankomst, eftersom den för klärvoajanta forskare som har sett tillbaka på den ter sig som väldiga eldslågor som ”slår ner” på jorden.

105 adepter [3] ankom till klotet och bildade en ”inre världsstyrelse”, och det var en gigantisk evolutionsimpuls som bland annat framkallade individualiseringen av den avancerade djurmänniskan.

Denna inre världsstyrelse finns fortfarande, även om många av dess ursprungliga medlemmar har ersatts av jordmänniskor, efterhand som evolutionen har frambringat tillräckligt kvalificerade Medarbetare. Men det är ett område vi återvänder till i ett senare avsnitt.

_____________________

[1] Det skulle bli för omfattande i denna lilla introduktionsbok att komma in på vetenskapen om de sju strålarna, men vi kan hänvisa till Hardy Bennis’ bok De sju strålarna.

[2] Den lemuriska och den atlantiska rotrasen och deras kontinenter kommer att omtalas närmare i avsnittet De sju rotraserna.

[3] Från latinets adeptus, ”som har uppnått”, det vill säga det högt utvecklade väsen man kallar ”mästare”. Begreppen kommer att förklaras i senare avsnitt.

Från Visdomsnettet

Översatt från danska: Eremitha

Löpsedelsbild: © Marie Sundberg

Forts del 7

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
evrekaw
2009-11-18 20:40
#1

Intressant… Då jag har hund och katter kan jag inte annat än fundera lite på deras gruppsjälar… Vilken grupp tillhör de? En massa andra hundar och katter eller?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[Mariann]
2009-11-19 08:10
#2

Som jag har förstått det så hör en katt eller en hund till en gruppsjäl där det kan finnas 5-10 individer, jag är lite osäker på siffrorna men det är färre individer i en gruppsjäl ju " högre" i utveckling en djurart är.

[yodhe]
2009-11-19 13:04
#3

Det ska finnas ett inlägg om just det ämnet här på sajten, kommer inte på var bara..

Men det är text taget av C W Leadbeater..

Vet du kanske Marianne var den ligger…??

Tride
2009-11-19 14:48
#4

Inte vet jag om detta stämmer, men mina katter påstår hela tiden att det finns "svans-katter", "Tass-katter", "morrhårskatter" "nos-katter" mm sådant. Inte vet jag om missarna är ute o cyklar, men de bör väl veta? FlörtGlad

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

[Mariann]
2009-11-19 16:28
#5

#3 ska grunna och leta, hittar jag det ska jag länka här i tråden

[yodhe]
2009-11-19 16:29
#6

Tack Marianne…

Annons:
[Mariann]
2009-11-19 16:33
#7

kan det vara denna?

[yodhe]
2009-11-19 20:27
#8

Ja, det var nog den,

evrekaw
2009-11-19 20:37
#9

#7 Tack, den förklarade en del! Glad

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Gaiatri
2009-11-19 22:55
#10

Mycket intressant artikel. Man blir påmind om vilket nära samband det är mellan olika enheter inom en gruppsjäl. Utvecklingen inom gruppen bygger på erfarenheter som de kunnat tillgodogöra sig och som sedan ger en gemensam kollektiv erfarenhet.

Jag har läst att människor också inkarnerar i grupp (hur gruppen är sammansatt är jag osäker på) och att man också kan ta Invigning i grupp. Vi har har ju också ett kollektivt medvetande även om vi är individualiserade.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Moonwing
2009-11-25 10:21
#11

..hmmm., va bra berättat!..en blir nog tvungen o vara lite här o läsa, me ni..om det går för sig,hi,hi!CoolSkämsFlört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Tride
2009-11-25 11:19
#12

Det sägs ju att människan är ett flockdjur, så säkert har vi också en gruppsjäl, men under utveckling mot större indivitualitet och större ansvar. Det är mitt sätt att se på det här intressanta spörsmålet.

Det jag i ett inlägg tidigare skrivit om mina katter är inte bara skämtsamt. Det är faktiskt en aspekt som jag anser att jag fått till mig genom att ha dialog med katter som jag varit sambo med. (#4) Dvs att djuren har olika egenskaper, som utvicklas i grupp via tex hur de använder svansen, tassarna, morrhåren etc. Jag tyckte att det var intressanta aspekter de gav mig. Ni får gärna tro att jag är knäpp, det hör till min karma, och jag börjar bli van.KyssOskyldig

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Moonwing
2009-11-25 15:12
#13

.."lite off topic",men jag måste få berätta en jättekonstig sak..Foten i munnen

När jag vaknade en morgon ..(brukar ha mina 2 katter t.h om mig på kudden)..så står det en liten söt "Lill-Gubbe", där..o bara tittar på mig med stora vackra ögon! Förvånad(inga katter syntes alltså)

Det var morgon o ljust..men jag blev inte rädd..sakta såg jag hur denna lilla person, omformades till min stora hankatt så när som på ögonen, som var likadana nästan..Förvånad

..och han satt fortfarande o tittade på mig!Förvånad

Jag tror det tog en dag eller två..innan jag vågade ta i kattskrället, som vanligt..det var "jätte-sjukt", men jag kommer fortfarande ihåg hur han såg ut!

De ögonen som den katten har, är nästan alltid runda..o han verkar titta rakt igenom mig, ibland..han är förunderligt snäll o har tagit hand om alla sina "syskon", från det att hans mamma födde dem-han låtsas tom dia dem..underligt för en hankatt..

Jag har aldrig upplevt något sådant innan o undrar vad/hur..det gick till-jag var klarvaken..mycket ,mycket märkligt..

Ibland är våra djur, kanske inte de vi tror ..egentligen..

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[Mariann]
2009-11-26 07:48
#14

Skrattande

[Kaninfluff]
2009-12-01 00:20
#15

det där med att man aldrig kan få samma "djursjäl" igen tror jag inte på, djuren är precis som oss människor. Jag har hört talas om många som har stött på reinkarnationer av deras gamla djur, så visst har dom en själ allt. Människor = djur. Det är min åsikt. Glad

Tride
2009-12-01 12:52
#16

Djuren är gåtfulla varelser, som vi ofta ser slarvigt och förenklat på. Jag känner en varghund, jättestor, som gärna sitter i knät, dvs beter sig som om hon vore en knähund. Varifån har hon fått det? Flört

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

gryningen
2013-11-10 15:09
#17

Putt.🙂

Upp till toppen
Annons: