Annons:
Läst 9630 ggr
Eremitha
11/27/09, 11:22 PM

Den esoteriska läran, del 7

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Varför reinkarnerar själen? Vad är karma och hur fungerar det? Hardy Bennis förmedlar i detta kapitel esoterikens beskrivning av människosjälens väg genom evolutionen.

Själens liv

Reinkarnation och karma

Den mänskliga själen är som vi har sett, ett resultat av miljontals år av utveckling genom naturrikena, och det betyder att den från begynnelsen av sin verksamhet är utrustad med en rad kroppar och egenskaper som den ska vidareutveckla i överensstämmelse med evolutionsplanen.

För vi får inte glömma att människostadiet långt ifrån är slutet på utvecklingen, utan bara en fas under vilken medvetenheten utvecklar den egenskap vi kallar självmedvetenhet, liksom den i andra riken utvecklade de fysiska, emotionala och mentala egenskaper som bildar grunden för självmedvetenheten.

Från det ögonblick en evolutionär livsenhet eller monad har utvecklat sin själsprincip, övertar denna styrningen och fungerar som en slags inre ”gudom”, som representerar den högsta instansen den inkarnerade människan tills vidare tar emot sina grundläggande impulser ifrån och kan komma i kontakt med.

Själen är det bibliska uttrycket för människans sanna jag, och inom religiösa system och esoteriska skolor har den fått många beteckningar, som var för sig uttrycker människans upplevelse av sin inre ”guds” skönhet och storhet. Men oavsett hur målande och poetiska dessa uttryck är, kan de bara ge ett vagt intryck av själens egentliga storhet, för vi har i den fysiska världen helt enkelt inte ord för de tillstånd och egenskaper som är karakteristiska för varje enskild människas inre kärna.

För att läsaren ska kunna orientera sig i den rikhaltiga esoteriska litteraturen ska vi förmedla några av de vanligaste betecknarna på själen, nämligen egot, självet, solängeln, mästaren i hjärtat eller det sanna jaget.

Själen är det centrum varifrån vårt jordiska liv planläggs och styrs. Det är den som bestämmer var och när vi ska inkarnera, och vilka huvudsakliga uppgifter vi ska lösa i den enskilda inkarnationen.

Den utvecklingsmetod som själen använder sig av i människoriket kallas reinkarnation. Det är periodicitetens lag, som den kommer till uttryck i människans värld. Den innebär att vi utvecklar de egenskaper som evolutionsplanen kräver av människostadiet, genom en lång rad inkarnationer i fysisk kropp. På den grund som är ”stöpt” i de undermänskliga naturrikena, lägger vi sten på sten och bygger på det sättet upp ”Salomos tempel”, som själen kallas i Bibeln.

Här kan vi verkligen tala om gudomlig återvinning, för inget går till spillo. Efter varje inkarnation ger människan partiklarna i sina fysiska, emotionella och mentala kroppar åter till naturens stora depå. Men dessa partiklars eget liv har berikats efter att människan har ”lånat” dem, och djupast sett är det denna förädling som är människans primära uppgift i evolutionen – att förlösa eller ”frälsa” materien i sina redskap genom att bibringa den en högre vibration än den hade innan den byggdes in i människans kroppar.

Samtidigt tar själen upp – mellan inkarnationerna – alla de livsfyllda vibrationer som det inkarnerade livets många upplevelser och intryck har tillfört kropparnas materia, i sitt eget väsen, och ombildar dem till permanenta själsegenskaper. Därmed ökas själens samlade summa för varje liv, och det betyder att varje gång den inkarnerar är den lite bättre rustad för att göra erfarenheter och lära känna de tre världarna än i föregående inkarnation.

Därför avbildas människans evolution inte med en jämnt stigande linje, utan med en böjd kurva som stiger mycket brant i den sista fasen. Denna fas kallas invigningsvägen, och den återvänder vi till i ett senare avsnitt.

Den mekanism som sörjer för att människor lär av sina erfarenheter och inte fortsätter göra samma fel i all oändlighet, kallas karmalagen. Karma är ett sanskritord som betyder ”handling", och därför är karmalagen ”handlingens lag". Men här ska vi utvidga begreppet ”handling" så att det omfattar all aktivitet i alla världar. Vi ska med andra ord uppfatta känslor som "handlingar” i den emotionella världen och tankar som "handlingar" i den mentala världen.

Karma är lagen om orsak och verkan, aktion och reaktion, och det är den som är formulerad i uttryck som ”som man bäddar får man ligga” eller ”vad en människa sår får hon också skörda”. Därför kallas den också rättfärdighetens lag eller ”nemesis”.

Allt vi gör, säger, känner och tänker, är aktiva krafter i relation till oss själva och andra människor. De griper in i världsordningen, och skapar spänningar och personliga förbindelser mellan människor som orsaker, vilka oundvikligen kommer att få verkningar. Och det är karmalagen som sörjer för att dessa spänningar och inbördes relationer avvecklas på ett sätt som främjar evolutionen.

Därför ska vi inte på något sätt uppfatta karmiska verkningar som något slags ”straff” som naturen utdömer, utan som en möjlighet att lära de lektioner som utgör människofasens ”pensum”. För kärnan i vår evolution är ju, vilket vi tidigare varit inne på, tillägnandet av allt existerande, planetariskt ”vetande” och utvecklingen av alla planetariska egenskaper och medvetenhetstillstånd, så att vi i en fjärran framtid blir i stånd att fungera som andliga skapare och upprätthållare av planet- och solsystem.

Människans personliga karma uttrycks primärt genom hennes permanenta atomer eller enheter, vilka rymmer den ”arkiveringsfunktion” som är nödvändig för överföring av karmiska orsaker från liv till liv och deras omsättande till verkningar.

Inför en ny inkarnation planlägger själen vilka egenskaper den vill försöka att utveckla eller förbättra, och vilka karmiska orsaker den vill avveckla och ombilda till erfarenheter.

I sin bok Livet före livet beskriver den amerikanska psykologen Helen Wambach hur själar som är på väg att inkarnera, tillsammans med andra själar planlägger förloppet och gör avtal om att ingå personliga förbindelser med varandra. Ofta planlägger de vid den tidpunkten inte bara snävare familjeförhållanden såsom äktenskap eller syskon, utan också mer avlägsna familjeförbindelser eller nära vänskap.

Men låt oss nu försöka beskriva hur hela inkarnationsprocessen förlöper, och hur karmiska orsaker får sin verkan. Det första som sker är att själen uttalar sitt skapande ”ord”, som det heter i esoteriskt språkbruk. Det är en impuls som strömmar ”ut” eller ”ner” genom livstråden, och som i första omgången aktiverar den mentala permanenta enheten som tillsammans med de fysiska och astrala permanenta atomerna har legat i ”dvala” i kausalkroppen sedan själen kastade av sina förra kroppar.

Den mentala enheten vibrerar kraftigt och sätter en del av den omgivande materien i svängning – den del som vibrerar med samma frekvenser som enheten utsänder. Den vibrerande materien pressas samman och byggs upp till en mentalkropp som kommer att innehålla ”materia” av precis samma slag som i föregående inkarnation, eftersom de svängningar som den mentala enheten sänder ut är just de som den har upplagrat i den föregående inkarnationens mentalkropp.

Låt oss illustrera med ett exempel. Låt oss säga att en människa har den mentala egenskap vi kallar stolthet. Det innebär att människan i sin mentalkropp har en viss mängd materia som vibrerar med ”stolthetens frekvens”. Denna ”materiemängd” och dess frekvens registreras av den mentala permanenta enheten, och i nästa inkarnation utsänder enheten denna vibration igen och drar till sig samma mängd ”materia” av det slaget. Därmed kommer det för den inkarnerade människan att vara ”minsta motståndets väg” att bli lika stolt i den nya inkarnationen.

Det betyder att den mentala delen av människans karaktär verkar som en karmisk orsak, som får den verkan i nästa inkarnation att hon ska fortsätta sin karaktärsutveckling från den punkt hon nådde i föregående inkarnation.

När omkring en tredjedel av mentalkroppen är uppbyggd, löper impulsen vidare genom livstråden och aktiverar den astrala/emotionala permanenta atomen. Här upprepas processen, och en emotionalkropp med precis samma känslotendenser som i föregående inkarnation byggs upp – den karmiska konsekvensen av tidigare livs känslovanor.

När en tredjedel av emotionalkroppen (och nu två tredjedelar av mentalkroppen) är uppbyggd, börjar den fysiska permanenta atomen att vibrera, och en eterkropp med samma generella vitalitet och hälsotendenser som i föregående livs eterkropp, byggs upp.

När en tredjedel av eterkroppen (och nu hela mentalkroppen och två tredjedelar av emotionalkroppen) är uppbyggd, knyts livstråden till en befruktad äggcell, och eterkroppen kan nu börja styra cellutvecklingen eftersom den redan är delvis formad.

Men vid det laget har själen tagit ett viktigt steg, nämligen valet av föräldrarna. Därmed fastläggs de två viktigaste utvecklingsfaktorerna: arv och miljö. Föräldrarna ger fostret dess arvsmassa, och bestämmer vilken uppväxt det ska få och vilka andra människor som kommer att finnas i barnets omgivningar.

Här har vi sett hur karmalagen verkar i relation till en människas generella tendenser och möjligheter liv efter liv, men det finns ännu några faktorer som inte omfattas av ovanstående mekanismer, nämligen konkreta tankars och känslors samt fysiska händelsers karma.

När vi känner och tänker positivt eller negativt i relation till andra människor, skapar vi karmiska band till dem. Essensen av dessa inre tillstånd upptas i kausalkroppen mellan inkarnationerna och återskapas senare i nya mental- och emotionalkroppar. Här kommer de till uttryck i oförklarliga sympatier och antipatier för människor man möter, eller ett nästan oemotståndligt behov av att utföra vissa bestämda handlingar i relation till dem.

De fysiska handlingarna är bestämmande för de ickemänskliga omgivningarna såsom rikedom eller fattigdom, goda eller dåliga utbildningsmöjligheter, och i speciella fall kroppsliga brister som invaliditet, om en människa har varit särskilt grym i en tidigare inkarnation.

Under hela processen vakar själen i sin nya mental- och emotionalkropp över fosterutvecklingen, och omedelbart före födelsen utsänder den via livstråden en energiimpuls som får hela eterkroppen med sina center att lysa upp och förbinda sig med de fasta fysiska materiepartiklarnas inneboende energi, och detta framkallar födelsen. Därmed är själens skapandeakt till ända, och den fysiska inkarnationen tar sin början.

Från Visdomsnettet

Översatt från danska: Eremitha

Forts del 8

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
amier
11/30/09, 9:06 AM
#1

Jag har med stort intresse läst denna artikel.

Nu en fråga. Vi byter själ under livets gång. Dtta är för mig svårbegripligt, för själen minns ju tidigare liv . Hur kan flera själar minnas samma sak?

Och vad är då ursprunget ? Själen som en gång skapades ?

[Mariann]
11/30/09, 12:38 PM
#2

#1 nu hänger jag inte med… vi byter själ under livets (antar du menar livens) gång… vad menar du?

jag spånar lite:

vi har 1 själ som inkarnerar och tar sig diverse olika kroppar/personligheter under livens gång.

Själen som en gång skapades är egentligen bara en "tillfällig energi samling" utan egentligen är det ju monaden/anden som är urspunget och som utvecklas via en själ som utvecklas via en kropp/personlighet….

vi har en annan utmärkt artikelserie som kanske sätter andra ord på samma sak och det är serien människa känn dig själv och del 1 heter andens involution Skrattande

hittar du den?

amier
12/1/09, 8:15 AM
#3

Vad jag förstår så har vi flera livscykler varje 7-9 år. Och det innebär att vi byter själ vid olika livscykler. Men om det sker vid varje ny livscykel vet jag inte, Egentligen måste jag inte förstå detta . Det enda som kan vara rimligt med denna teori är väl att själen byts ut beroende på vad den ska ge personligheten vid olkia faser.

Jag ska försöka hitta ovan nämda artikel.

[Mariann]
12/1/09, 1:44 PM
#4

i  mina öron låter det osannolkt att vi byter själ, hittar du artikeln så länka till den här. Glad strålar kan vi byta på diverse kroppar, men själ…. Obestämd

amier
12/1/09, 6:21 PM
#5

Jag har ingen artikel om detta då en kvinna vid namn Ingrid Andersson berättade detta för en samling av människor, och det vände upp och ner på hela själsbegreppet.

Men förr eller senare träffar jag henne och kan då fråga mer då jag är mer förberedd.

yogflame
12/2/09, 5:07 AM
#6

Det där kan ju inte stämma att man byter själ tänk då på jesus skulle han bli josef då han bytte själ?

Sen bara för att en person som heter Ingrid sagt så behöver man ju inte ta henne på största allvar bara för att det låter bra när hon berättade det  eller hur?

Man är själen , men man byter kropp vid varje liv. Låter som den här Ingrid är lite förvirrad, iallafall av vad du berättat hittils.

Du skriver ju också att det bara är en teori. Enligt mig en dålig sådan.

Annons:
[Hukanson]
12/5/09, 10:00 AM
#7

Jag har grunnat på en sak som någon kanske vill kommentera . Vi säger ju att det är sant att Jesus och Budha har existerat och är stora lärare . Väldigt stora lärare . Men två lärare är inte en lärare . Alltså har mänskligheten att välja mellan två mind - bodhimind resp christmind .

Ifall de verkligen är två separata mind så är ju mänskligheten delad i två skilda grupper som har olika villkor och omständigheter för sin andesjäl .

När man umgås med buddhister är det ju uppenbart att de är litet annorlunda än kristna troende . Hur kan vi då resonera om mänskligheten som att den vore en och odelbar ? Hur är vi alla EN ?

[Mariann]
12/5/09, 1:41 PM
#8

#7 Här

[Hukanson]
12/5/09, 8:41 PM
#9

Tack för hänvisningen Mariann , det är exakt det jag tänkte på . Ser en märklig fara i att om vi inte löser den konflikt som kan tros existera mellan de två undervisningarna kommer vår förmåga att tillgodogöra oss Vattumannens undervisning att minska betydligt .

Upp till toppen
Annons: