Annons:
Läst 11532 ggr
Eremitha
1/9/10, 9:56 PM

Den esoteriska läran, del 8

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Om döden och det efterföljande livet.

Av Hardy Bennis

För västerlänningar är döden ett dunkelt och främmande område som ofta undvikes, även om vi på många sätt i tillvaron uppfattar oss själva som toleranta och fördomsfria mäniskor. Att döden är ett tabubelagt ämne beror naturligtvis först och främst på att vi fruktar det okända ochinte gärna vill se i ögonen att vår fysiska tillvaro med allt det vi älskar och är bundna till, en vacker dag når sitt slut.

Som den tibetanske mästaren Djwhal Khul säger, är döden för många av oss ”som att lämna en ljus och varm, vänlig och känd tillvaro, där alla våra kära finns samlade, och gå ut i den kalla och mörka natten, ensamma och skräckslagna, medan vi hoppas det bästa men inte är säkra på någonting alls”.

Men härtill kommer också de traditionella, dogmatiska, kristna tankeformer som har följt oss i århundraden som en mörk skugga. Dessa mönster är långt starkare än vi tror, och utsikten att bli ställd inför alternativet ”himmel” eller ”helvete” är kanske i verkligheten fortfarande ett problem för oss när vi närmar oss en så allvarlig fråga som vår egen död.

Detta är därför ett av de områden där den esoteriska läran, eller tidlösa visdomen, på allvar kan sprida ljus och förtröstan, eftersom den förtäljer oss att döden är den stora frigörelseprocessen, att den är livets och medvetenhetens födelse i själens och andens rike efter ännu en inkarnation i den fysiska världen.

Men det är inte bara den esoteriska läran som bringar oss goda nyheter om döden. Också psykologin och läkarvetenskapen har genom studier av nära-döden-upplevelser närmat sig en annan, icke materialistisk, hållning. Än så länge är det bara några få pionjärer som Raymond Moody, Elisabeth Kübler-Ross med flera, som på allvar har tilldragit sig offentlighetens uppmärksamhet, men då det är ett ämne som ligger oss alla nära kan vi kanske förvänta en explosiv utveckling på detta centrala område.

Det är därför naturligt att basera en beskrivning av dödsprocessen och de tillstånd som därpå följer, på en kombination av den esoteriska lärans generella information och ett slags genomsnitt av vad många människor som haft nära-döden-upplevelser berättar. Naturligtvis finns variationer i dödsprocessen för olika människor, liksom det också är skillnad i födelseproceduren, men överensstämmelserna är ändå så dominerande att det är möjligt att ge en sammanhängande skildring av ett förlopp vi allesammans kommer att genomgå.

Liksom för födelsens vidkommande börjar döden med en impuls från själen. Den uttalar ”tillbakadragandeordet” som det heter med esoteriskt språkbruk. Detta påverkar hjärtat. Där ”livstråden” med den fysiska permanenta atomen är förankrad, och hjärnan, där ”medvetenhetstråden” är förankrad, och leder till en kraftig vibration i eterkroppens energikanaler eller nadier, som på det sättet lösgöres från nerverna.

Efter en paus börjar eterkroppen att dra sig ut ur armar och ben mot den öppning själen valt att lämna kroppen genom, nämligen solar plexus eller toppen av huvudet.

Efter ännu en paus som kallas dödskoman, lossas livstråden, och själen tränger sig ut ur den valda öppningen och samlar en kort tid ihop sig i hälsoauran, det vill säga den del av eterkroppen som ligger utanför den fysiska kroppen. Denna väldiga kraftkoncentration i detta förhållandevis tunna, eteriska lager, ökar dess ljusstyrka så att det vid gynnsamma tillfällen är möjligt att se och fotografera.

Därefter lämnar eterkroppen den fysiska kroppen helt och antar med en gång kroppens form på grund av den starka tankeform alla människor har byggt upp av sig själva genom livet. Men då eterkroppen och kroppen endast tillsammans (och inte var för sig) utgör ett egentligt medvetenhetsredskap, kommer eterkroppen att vara magnetiskt förbunden med kroppen och stanna kvar i närheten av den, till dess att denna är bränd eller har gått delvis i upplösning. Detta är förklaringen till de gråblå ”dimmor” eller ”spöken” som svävar över gravarna på en kyrkogård.

Men avläggandet av den fysiska kroppen sker inte utan att själen lägger märke till det. Den uppfattar detta som ett kraftigt ryck i ”klockrepet” och reagerar med att sända ”ner” eller ”ut” en impuls genom livstråden. Denna impuls framkallar en återblick över inkarnationen, så som det kommer att beskrivas nedan.

Enligt nära-döden-skildringarna upplever den döende människan att hon hör ett ringande eller surrande och att hon passerar genom något som påminner om en mörk tunnel, vilken utmynnnar i ett starkt ljus. Här möter hon döda släktingar eller andra ”människor” som tar emot henne och berättar att hon har dött och inte har något att frukta.

Nu visar sig ett kärleksfullt och varmt ljusväsen som utan ord ställer en fråga som får den döda att se tillbaka på sitt gångna liv. Samtidigt visar ljusväsendet henne en panoramisk bild av de större händelserna i den jordiska tillvaron – livet passerar revy. I denna vision ser den döda sina egna aktiviteter, men på ett sådant sätt att de framträder så som omgivningen upplevde dem och reagerade på dem. Perspektivet är så att säga omvänt, och man får möjlighet att se sig själv utifrån.

Redan här börjar många att erkänna vilka fel de har begått, och en stark önskan om att vända tillbaka till det fysiska livet uppkommer, för att råda bot på misstagen. Omvänt får man också möjlighet att erkänna de positiva aspekterna av sitt liv och de återverkningar som dessa hade på omvärlden.

Det är med andra ord sanningens stund, men då visionen framkallas av en impuls från själen, upplevs den på ett opersonligt, kärleksfullt och försonande sätt, så att resultatet inte blir skuldkänsla utan en konstruktiv och intelligent beslutsamhet.

Det kan vara svårt att avgöra exakt vid vilken tidpunkt i processen som den döende har dessa upplevelser, för vi måste komma ihåg att nära-döden-berättelserna härstammar från människor som alla har vänt tillbaka till den fysiska tillvaron. Det handlar alltså bara om ett förspel till det egentliga livet efter döden.

När människan i sin eterkropp har dragit sig ut ur kroppen, tränger hon sig omedelbart därefter också ut ur eterkroppen, med det resultatet att hon ”vaknar upp” i den astrala världen i sin emotionalkropp. Hennes uppgift här är att bearbeta sitt känsloliv, dra essensen ur sina motiveringar och svälta ut de begär som inte längre kan tillfredsställas utan en fysisk kropp.

Hennes upplevelser är alltså avhängiga av vem och vad hon har varit i den fysiska inkarnationen. Om hon var starkt bunden till sinnesnjutningar och materiella begär, måste hon tillbringa en längre period på de ”nedre” astrala underplanen. Och om det handlar om en kraftig bindning till exempelvis alkohol eller narkotika kokmmer detta att vara en mycket frustrerande upplevelse att inte längre kunna tillfredsställa begäret, en slags abrupt astral abstinens. Detsamma gäller överdrivna sexuella begär eller andra sinnesnjutningar och en våldsam identifikation med känslor som hat, aggression, sorg eller depression.

Människan lever i sina fantasier och begärsbilder och kan inte komma vidare i efterlivet förrän begären är tillräckligt utarmade, så att hon kan börja erkänna flyktigheten och overkligheten i alla dessa tillstånd, i förhållande till själens eviga realitet.

Men vid någon tidpunkt har en sådan människa lagt av de ”lägre” astrala materieformerna vilka hon upplevde dessa tillstånd genom, och börjar nu att röra sig över i de lysande och färgstrålande fantasibilder som är så karakteristiska för de ”högre” delarna av den astrala världen. Och människor som i sin fysiska tillvaro levde på ett konstruktivt och kreativt sätt i överensstämmelse med sina inre, själsliga impulser, undgår helt de ”lägre” nivåerna och glider direkt över i det som spiritisterna kallar ”sommarlandet”.

Här upptäcker människor att de kan forma sina omgivningar och sitt eget utseende med tanken, och därför börjar de realisera sina drömmar och sin längtan. Men de upptäcker också att flera miljarder människor genom tiderna har gjort detsamma, och byggt upp undersköna naturscenerier, trädgårdar, parker, tempel, palats och hela kristallstäder. Så många gånger väljer de att ingå i dessa kollektiva tankeformer och bearbeta och fördjupa dem.

I ”sommarlandet” finns också alla religioners ”himmel”. Var och en som är uppriktigt troende hamnar i sina egna och andras föreställningar om ”himlen” och efterlivet, och där förblir de tills de uppdagar att det hela är en känsloskapad värld som inte har någon verklig betydelse utöver att presentera människan för en spegelbild av hennes egna inre processer.

Därefter ”vaknar” hon upp i den mentala världen i sin mentalkropp. Här är betingelserna emellertid helt annorlunda, för vårt tankeliv är inte tillnärmelsevis så utvecklat som vår känslonatur. All den mentala materia som har varit bunden till emotionella begär efter konkreta ting och sinnesnnjutningar i den fysiska tillvaron, rivs ut ur mentalkroppen tillsammans med astralkroppen och utgör inte längre något bidrag till människans mentala liv. Återstår gör endast det stoff vi har använt för osjälviska, altruistiska och opersonliga tankar, och de tankeformerna fungerar nu som ”fönster” vi kan uppleva den mentala världen igenom.

Vår uppgift i denna fas är att genomleva och bearbeta detta tankematerial och dra ur essensen av det i form av djupgående analyser av orsak-verkanförhållanden och andra betydelsefulla förbindelser.

Mentalplanet har en sådan överjordisk skönhet och prakt, och samtidigt är människan här uppfylld av en så euforisk (från grekiska: eu=väl och fori=bärande, alltså välvarande eller välbefinnande) lyckokänsla att de få esoteriker som har kunnat iaktta planet betecknar det som den egentliga himmelen. Här ses allting i en lysande klarhet och med alla tankemässiga konsekvenser, och samtidigt är det hittills okända möjligheter för kreativa utmaningar, antingen det rör sig om vetenskap, konst eller filosofiska erkännanden.

Men när människan har dragit essensen ur sitt mentala liv får också denna fas sin avslutning, och mentalkroppen kastas av vid ”den tredje döden”. Om människan efter en konstruktiv fysisk tillvaro har haft mycket material att bearbeta, sker det efter en lång och fruktbar period, men har den (tillvaron) primärt varit materialistisk, är perioden ganska kort och nästan omedveten.

Omsider är själen tillbaka i sin egen värld, och överför nu essensen av sin inkarnation till kausalkroppen och ombildar den till permanenta egenskaper. I denna värld är den inte längre identifierad med sin formnatur, och ser nu klart sin samlade utveckling i ett stort perspektiv. Den har ett klart igenkännande av de grupprelationer den är involverad i och det arbete den tillsammans med sina ”gruppdeltagare” är i färd med att utföra för planetens styrande instanser.

Detta sätter den i stånd att planlägga sin nästa inkarnation och välja det karaktärsområde den ska bearbeta. Samtidigt väljer den i samråd med den karmiska hierarkin ut den del av den samlade kvarvarande karma som är tillrådligt och möjligt att avveckla. Och till sist planlägger den hurdant ett eventuellt tjänandearbete bäst kan föras vidare. Ett kretslopp är till ända, och själen gör sig redo för en ny cykel.

Från Visdomsnettet

Översatt av Eremitha

Forts del 9

Fair Winds and Following Seas!

Annons:
jonnyjonsson
1/10/10, 11:38 AM
#1

Intressant,men vilket tidsperspektiv talar vi om? Hur länge befinner vi oss på de olika planen,jag förstår att det är inviduellt,men ändå?

Vad är genomsnittet?  flera århundranden,antar jag? Innan nu inkarnation,menar jag då.

Eremitha
1/10/10, 3:38 PM
#2

Ja, du har ju rätt i att vistelsen på de olika planen varierar högst individuellt.

Om du orkar läsa mera Flört, rekommenderar jag varmt den serie om "Döden - det stora äventyret" som vi publicerat tidigare här på AU.

Här får du länk till kapitlet om astralplanet, därifrån kan du klicka till övriga kapitel om du vill fortsätta.

Jag tycker att dessa informationer om livet efter döden är oerhört fascinerande, både de klärvoajanta berättelserna och nära-döden-upplevelserna. Och jag tror att vetenskapen är på god väg att göra genombrott som styrker den esoteriska kunskapen.

Fair Winds and Following Seas!

[Hukanson]
1/10/10, 11:47 PM
#3

När du så har studerat denna vishets litteratur Eremitha en längre tid , vad har du så funnit för tröst eller summa summarum av detta ? Döden är ju det enda sanna som någon har sagt och den går inte att diskutera bort, dess villkor berättar om vår ultimata verklighet och dess mysterier har varit de visas hemligheter i många århundraden , men nu görs de tillgängliga för den som orkar intressera sig.

Kan man initieras i de tre dödarna här på jorden ?

Aldebaran
1/28/10, 10:20 AM
#4

#1 det sägs i hos vissa esoteriker att "genomsnittsmänniskan" reinkarnerar med ca 70-100 års mellanrum. Några med kortare och några med längre mellanrum.

Barn som går tidigt sägs mer eller mindre "studsa" alltså inom några år…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anna-Helga
2/5/10, 11:48 AM
#5

Mycket intressant läsning! Känns lite som att få en "resplan". Tack!

Florentyna
4/2/12, 6:59 PM
#6

Verkligen intressant läsning.

Kanske är det precis så eller något liknande som händer. En sak är säker; det finns inget att vara rädd för när själen bestämmer sig för att lämna den fysiska kroppen och resa hem.

Jag har skrivit en dikt om det.

Själen vet.

Själen vet.

Och på någor välbekant sätt känns det betryggande. Som om jag upplevt känslan förut. I ett annat liv, i en annan tid, kanske på en annan plats.

Själen vet.

Har jag gjort det jag kommit för att göra? Är det dags nu…….

Jag förnimmer det i mina drömmar - däri finns en längtan.

Så vid och djup. Så stark. Pockar och drar.

Iväg - Släppa taget.

Kroppen känns för liten. Bröstet för trångt.

Jag anar det i mina tankar - mina känslor.

Själen görs medveten och beredd. Den längtar hem.

Hem.

Det ska bli gott att komma hem.

Mvh

Florentyna

Annons:
Gaiatri
4/2/12, 8:45 PM
#7

Tack för dikten Florentyna.

Det finns en artikelserie på sajten som heter Döden det stora äventyret. Jag länkar till del 1 (av 12 delar) för de som är intresserade av fördjupad läsning om detta.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Florentyna
4/3/12, 4:14 PM
#8

Tusen tack för din trevliga kommentar.

Och tack för lästipset också.

Mvh

Florentyna

Upp till toppen
Annons: