Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling - Psykologi

Hur många förmågor finns Det?

2017-05-26 14:17 #0 av: Empaten Martin

Jag är empatisk och har tänkt på en grej. Dels när jag pratar med någon eller känner någon så får dom en tillfällig känsla av förälskelse i mig. (Vet inte om det är för att jag jobbar alltid med kärlek och omsorg) och om jag blir arg och irriterad så skapar jag en fruktansvärd känsla av otrygghet runt mig. Många har sagt att jag går ifrån snäll och kärleksfull till kall och otäck. Likaså så sätter sig min känsla i psyket och jag kan få den mest säkra till att bli helt ställd. Och sedan är det många son vänder sig till min om hjälp med orättvisor för jag tar tag i det direkt. Och likaså när det gäller saker som mord så känner jag att den personen har tappat sin rätt att leva för personen har mördat. Så ibland undrar jag, är det typiskt empater att se rött för orättvisor eller har jag blivit någon hämnare eller vad är det frågan om?

Anmäl
2017-05-26 15:41 #1 av: SilverRosen

Precis som solen påverkar vädret, påverkar vårt känsloliv vår utstrålning. Ofta speglar man omedvetet sitt känsloliv utåt och ger en fingervisning för medvetna människor runt omkring om hur vi mår. vissa har fenomenalt radar för att känna av andra, medan andra är helt döva för dem.

Ens egna känslostormar kan vara både påfrestande och intensiva för en själv, så man måste snabbt lära sig att neutralisera dem. Det gör man genom självkännedom och grubblande kring vad det var som orsakade en vidd känsla. Ex. 'Varför blev jag arg och mörk?' 'Varför reagerade jag på det viset?' Var kommer det ifrån?'
Det är till stor fördel att kunna hitta orsakerna till de negativa känslorna, men det är minst lika givande att nässla ut de positiva.

Jag anser det vara både en medfödd förmåga och en man kan lära sig, vissa kallar det Clear Sentient.
Sedan har jag kommit över benämningar som Högkänslig, Introvert, INFJ. Det är jätteintressant att finns ord på sådant man känner och få en förklaring till varför man fungerar som man gör.

Jag ar en skrämmande förmåga att kanalisera in andras känslor, så att de blir mina egna, deras fysiska obehag kan bli mina och deras känsloliv kan jag känna. Jag har alltid undrat varför jag är "Lynnig" och hur jag kan gå från att ha världens lättsammaste dag till att vilja sparka in skallen på en annan? En tid var jag rädd för mig själv och undvek folk, det var då jag "kunde vara mig själv".

Kanaliseringen blev superkonkret när jag började äta luncher med en kollega som arbetstränade efter en lång sjukskrivning. Jag började märka hur mentalt trött jag var efter mina luncher med henne, hur våra samtal tömde mig på energi. En förmiddag bestämde vi på datorn at vi skulle gå tillsammans för att köpa lunch och jag hade haft en jättetrevlig och lättsam förmiddag, jag var mitt balanserade glada jag. När jag sedan ser kollegan gå mot mig i korridoren växlar mitt humör på ett ögonblick, jag blev stressad, irriterad, frustrerad och rastlös, riktigt mörk och tung i sinnet, kunde inte riktigt koncentrera mig eller få rätt på vanliga rutiner.
Mot henne försökte jag vara som vanligt, så gott jag förmådde, men det tog all min kraft! När vi tog trapporna till lunchrestaurangen slog tanken mig att detta inte alls var mitt eget humör, utan det måste vara hennes, så jag skänkte en tanke ut i universum att blockera kanaliseringen eller iaf 'filtrera den'. Väl på restaurangen hade mitt humör lättat, var inte 100% jag, men fullt hanterbart från henne och jag lyckades under lunchen vända hennes humör också, hon behövde bara öva tålamod med sig själv.

Anmäl
2017-06-06 08:28 #2 av: Ninethday

Hej :) När jag läser din text får jag en känsla av att du är i obalans. Jag tror att de negativa känslor du berättar om är ett tydligt tecken på att någonting inte är som det ska. Nu är jag inte utbildad eller så men jag tror att du behöver se över din livsitiation och hitta vad det är som behöver göras för att du ska hitta balans i livet igen.

Anmäl
2017-06-06 08:55 #3 av: Ninethday

"Och likaså när det gäller saker som mord så känner jag att den personen har tappat sin rätt att leva för personen har mördat. Så ibland undrar jag, är det typiskt empater att se rött för orättvisor eller har jag blivit någon hämnare eller vad är det frågan om?"

Jag tror inte att det är typiskt för empater att se rött för orättvisor på så vis att man tycker att en person som har mördat någon har förbrukat sin rätt att leva. En empat ser tex. ofta hela "historien bakom individen" och har ofta en stor "förståelse" för att personen som begår ett så fruktansvärt brott inte mår bra och har stora psykiska problem. Det är svårt för en empat att känna den typen av "hat" mot någon då man har en stor förmåga att förstå vilka känslor, händelser, situationer och trauman som påvärkar en individ till att begå en så hemsk gärning.

Det är fruktansvärt att det sker framförallt för offer och anhöriga. Självklart förstår en empat också innerligt offrens och de anhörigas smärta. Tyvärr så formas individer av samhället och de personer som finns runt individen är delaktiga i att skapa "mördaren". Hat leder till hat, våld leder till våld.

Det är olyckligt att det sker och det finns inga vinnare i en sån situation.

Anmäl
2017-06-06 22:01 #4 av: Roe Deer

Godkväll! 

Detta är ett intressant inlägg, tack för att du delar med dig! Jag har alltid kallats för "känslig" av min familj... Och jag kan idag koppla ihop denna känslighet med empaters förmåga att känna in andras energier och tankar. Jag känner av stämningen supersnabbt och är ruggigt bra på att läsa av kroppsspråk. Så ibland får jag fråga personen två gånger för att få ett ärligt svar... Eller på måfå ge dem tips på hur de kan lindra sin oro.. Detta är väldigt nytt för mig, alltså att kunna sätta ord på vad jag känner. Jag har alltid varit inkännande för obalanser i energier och har lärt mig att VARA I KROPPEN, för att inte ta in andras obalanserade vibbar/tankar. Tackolov har jag intresse för mindfulness, andlighet och eneriger sedan 7 års ålder. Jag brukar föreställa mig en ljusbubbla omkring mig som ett skyddande fält. Det brukar hjälpa. Eller helt enkelt styra mitt fokus mot något annat än själva personen.. Det vi fokuserar på tenderar nämligen att gro... 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.