Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling - Psykologi

Andar

2017-02-19 18:14 #0 av: FataMorgana

 Folk skriver ofta om andar utan att egentligen skriva vad de menar. Jag  har aldrig sett en ande och jag har heller aldrig träffat någon som sett en ande, så kanske människor har helt olika föreställningar om det.

Jag tror inte på andar i form av spöken eller döda människors andar som flyger omkring här mitt bland oss, men när shamaner använder sig av kraften av en viss djurart eller växtart måste det finnas någon sorts intelligens bakom som vi inte förstår, men som man skulle kunna kalla ande.

Tar vi som exempel myror eller termiter. De bygger in en sorts ventilationssystem  i deras bostäder som en människa skulle behöva vara ingenjör för, för att bygga. Myror eller termiter är inte tillräckligt intelligenta för det. Men ändå kan de organisera sig för att bygga det där. Var befinner sig intelligensen?

Nästa exempel som jag vill ta upp är en parasit som kallas lilla leverflundran. Den har en ännu lägre intelligens än myror. Den lever i komagar och lägger ägg där, sedan hamnar äggen i avföringen och blir uppätna av snäckor. Inuti snäckan kläcks äggen till larver som hamnar i slemmet som den utsöndrar. Slemmet äts upp av myror och sen börjar det intressanta. Parasiten manipulerar myran att klättra upp på ett långt grässtrå för att vänta på att en ko äter upp gräset med myran. Inuti kon början cykeln på nytt. Parasiten har inte intelligensen till det. Det är klart att det är instinkter, men det är klart att det måste finnas någon sorts intelligens bakom som har kunskap om både kossor, deras föda och om myror. Var finns den intelligensen?

Kanske finns det en sorts ande bakom alla djur och växter och människor, men som inte är en personlig ande utan en sorts ande över var sin ras som är intresserad av att utveckla och föröka sin egen ras.

Hur ser ni på det här med andar?

Anmäl
2017-02-19 20:22 #1 av: retep

Tänker att anden eller själen bakom varje människa i efter livet har viss möjlighet att spöka och på olika sätt försöka meddela sig med de levande. Vad jag inte fattar är det stora intresset för att vara medial och vilja kontakta andar. Manar att, om vi är i harmoni och balans med oss själva, då har vi inget behov och antagligen ingen anledning att söka kontakt med andevärlden.
Anden, Intelligensen eller Medvetandet menar jag finns i Allt skapat, i människor, djur, insekter, i växter, i jorden, havet, luften, i en sten...
Jag menar att Allt som inte är och Allt som är, är Medvetande, att detta Medvetande är kreativt, en kreativ intelligens. Allt i skapelsen styrs på olika och på sitt särskilda sätt, beroende av på vilken medvetandenivå de befinner sig.
Medvetande, Intelligens är inte tid eller rumsbaserat, utan överallt närvarande.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-20 13:13 #2 av: Vianca

Jag kan ibland se skepnader i form av människor och även djur. om det andar eller någonting annat,får vara osagt. men ger sken av att det är platsminnen (avtryck) där dom har levt. brukar annars inte lägga någon större energi på att söka någon förklaring i vad det kan vara. 

Anmäl
2017-02-20 15:01 #3 av: FataMorgana

#1

Svårt att diskutera om andar och själar eftersom det inte finns en riktigt beskrivning om vad det är.

Som du säkert också har erfarit, försvinner egot om man erfar det gudomliga i sig. Jag tänker att om man dör, att det försvinner ännu mer. Däremot tror jag att det är möjligt att energikroppen inte försvinner omedelbart när man dör, men i såfall har jag svårt att föreställa mig att den skulle ha någon sorts intention att spöka omkring.

Själen jämför jag med vattendroppar. Om en droppe faller i havet blandar molekylerna som finns i droppen sig med resten av havet. Finns det då något individuellt kvar av droppen (själen)?

Vi kan ju med vårt förstånd inte föreställa oss det gudomliga, men frågan är om det finns någon kraft i det gudomliga som kan forma dessa vattenmolekyler på nytt till just den droppen som var en människas själ och att själen sen på något sätt kan meddela  sig med de levande.

Kanske är det vi själva som i våra tankar kan forma ihop detta till en droppe igen i det gudomliga, för utanför illusionen som vi lever i befinner vi oss i det gudomliga. Jag tänker då att de meddelar sig oss i våra drömmar. Det skulle vara det enklaste och jag känner sälv människor som i drömmar har fått informationer som man svårt kan förklara med en slump. Men det är klart att det bara är mitt förstånd som resonerar på det här viset för i verkligheten vet jag förstås igenting. Andras förstånd kanske resonerar med andar som flyger omkring i luften eller kanske något helt annat.

Anmäl
2017-02-20 18:33 #4 av: retep

Som sagt är jag inte intresserad av andar i ett medialt sammanhang.
Mer intressant är det att tänka sig att Medvetandet är Havet och att havet är medveten om varje individuell droppe. Att Medvetandet i sig bär hela strukturen, all kunskap, all information, för allt som kan skapas och bli individuellt. Så jag tänker att det finns något individuellt kvar av droppen. Att den individuella anden vi är lever kvar i en strukturell form, en droppe i havet, mindre eller mer medveten om sig själv, utifrån det individuella medvetandets utvecklingsnivå.
Så den gudomliga kraft som kan forma vattenmolekyler, till en droppe, en individuell själ, den ligger dold och vilande i Medvetandets oskapade grundstruktur. Tänkerdå också att en individuell ande skulle kunna kunna förmedla sig trots att den är död, inte har en jordisk fysisk kropp. Att det i havet, i det astrala finns många olika nivåer av individuell medvetenhet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-21 07:41 #5 av: setfree

#3 Om du menar att man vaknar ur drömmen(dör alltså), så blir allt väldigt verkligt helt plötsligt. Detta håller jag helt med om.

Om en droppe faller i havet blandar molekylerna som finns i droppen sig med resten av havet. Finns det då något individuellt kvar av droppen (själen)?

Är det då sannolikt att man i detta tillstånd ska upplösas i ett hav?

Det finns ju gott om personer som kan beskriva utanför-kroppen upplevelser.

Nu är frågan om vi i detta tillstånd kan kommunicera med levande(drömmande).

Kan det gudomliga ha ett medvetande eller är det en osynlig kraft?

Anmäl
2017-02-21 08:17 #6 av: retep

Är det inte uppenbart att Gud har, är Medvetande, är Intelligens är en osynlig Kraft?

Menar man att Gud är skaparen har då inte Gud det totala Medvetandet, den totala Intelligensen bakom allt skapat och allt som kan skapas?

Droppen och havet förstår jag som symbolik för det som är Individuellt och det som är Universellt

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-21 14:39 #7 av: FataMorgana

#4

Jag är heller inte intresserad av andar i ett medialt sammanhang men eftersom du skrev att du tänker att anden och själen bakom varje människa i efter livet har viss möljlighet att spöka och på olika sätt försöka meddela sig med de levande kommenterade jag det.

Mina spekulationer rör sig också kring det som du skriver. Du skriver att havet är medveten om varje individuell droppe, men frågan kvarstår om droppen är medveten om havet?  Identifierar den sig som en droppe när den hamnar i havet eller  identifierar den sig som själva havet? Finns det någon droppe kvar som kan identifiera sig med någonting eller bara ett hav?

Anmäl
2017-02-21 14:58 #8 av: FataMorgana

#5

Om man tar bort allt som är Illusion blir bara verkligheten kvar, dvs allt som våra sinnen förnimmer och förståndet tolkar är borta.

"Är det då sannolikt att man i detta tillstånd ska upplösas i ett hav?"

Egentligen befinner vi oss i all evighet i det här havet, men eftersom vi drömmer en illusion tror vi att vi lever där.

"Det finns ju gott om personer som kan beskriva utanför-kroppen upplevelser"

Utanförkroppen upplevelser som tex astralresor eller drömmar är en helt annan sak. Egot och förståndet finns fortfarande kvar. Du riktar bara uppmärksamheten på en annan del av illusionen än det vardagliga

"Nu är frågan om vi i detta tillstånd kan kommunicera med levande(drömmande)."

Just det. Och den frågan är inte lätt att svara på. Innan jag själv har erfarit det kan jag bara säga att jag inte vet.

"Kan det gudomliga ha ett medvetande eller är det en osynlig kraft?

Det är nog en sorts medvetande som vi inte kan jämföra med vårt personliga. När vårt personliga medvetande och vårt förstånd kopplas bort är det det gudomliga medvetandet som blir kvar. Men det här är något som man bara själv kan erfara tex i djup meditation. Det går inte att förklara med ord.

Anmäl
2017-02-21 15:10 #9 av: retep

Svaret på det återstår säkert tills dess att vi är upplysta.

Jag menar att svaret har att göra med hur medvetna vi är. En droppe som är helt medveten om sig själv, d.v.s. upplyst är då också medveten om Havet, men kanske ännu inte medveten om alla dropparna som utgör havet.

Om droppen inte är medveten om självet om den individuella själen, anden. Då är medvetenheten begränsad till att kanske bara uppfatta sig själv eller de droppar som är på samma medvetandenivå.

 Det har alltså att göra med medvetandenivå, tillstånd, hur väl man identifierar sig som en droppe i havet och Havet självt

De droppar som också är medvetna om sig själv som Havet, är Havet som också är medvetna om sig själv som droppe,,, om de väljer att vara det.

Du kan läsa om detta i En Yogis självbiografi, där Sri Yukteswar berättar och beskriver det astrala och kausala nivåerna av, det vi här kallar Havet

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-21 15:42 #10 av: FataMorgana

#9

Anledningen till att jag undrar, är för att när jag erfor min sanna gudomliga natur så var jag ingen droppe längre utan själva havet. Det existerade inget ego längre och ingen intention.  Så jag förstår inte vad det är när jag dör som skulle gå tillbaka och spöka eller kontakta någon annan.

Men tack för tipset om självbiografin.  Du menar den som är skriven av Paramahansa Yogananda? Jag har snubblat över honom på nätet ibland, men inte läst boken ännu. Det är han med så jätte andligt lysande ögon https://sv.wikipedia.org/wiki/Paramahansa_Yogananda

Anmäl
2017-02-21 18:00 #11 av: retep

#10

Det Transcendentala Rena Medvetandet, Samadhi, det Absoluta, Atman, är inte detsamma som döden och det astrala himmelriket.
Transcendentalt Medvetande är det medvetande där man erfar, bl.a det du beskriver.
Himmelriket har otaliga nivåer. Beroende av karma och medvetandenivå, medvetandetillstånd så befinner man sig som död på olika nivåer, med olika grad av möjligheter.
De som eventuellt kommer och spökar befinner sig nog oftast i gränslandet, i ett ingenmansland mellan detta liv och efterlivet. Eller hur man nu vill uttrycka det.
Många är säkert förvirrade, desperata och inte helt medvetna om att de är döda.
Andra som inte är lika blockerade i sin medvetenhet går säkert in i döden och ljuset på ett mer spontant och tydligt sätt. Och de som är högt utvecklade, medvetna kommer säkert till en högre friare nivå av det astrala, kausala himmelriket.
Jo jag menar Yogananda. En fantastisk bok och självbiografisk berättelse.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-21 19:15 #12 av: colors_

#11: Det var en målande och samtidigt saklig förklaring av "något okänt"... Fint Glad

Mvh//colors_

Anmäl
2017-02-21 19:47 #13 av: retep

Tänker att döden är okänd för oss tills dess att vi en dag är där.
Transcendentalt Medvetande däremot, det kan vi erfara här i livet.
Vi kan utveckla vårt medvetande och införliva det transcendenta i våra liv och därmed leva som upplysta.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-21 20:17 #14 av: colors_

Ja, jag kan inte annat än att tycka att det är lite spännande, hehe. Ibland tänker jag dock "kanske blir det bara svart" efter döden, eller liknande. Men det är ju en lite deprimerande tanke .Funderar

Jag har ju dock min tro att vi/något lever kvar efter detta livet också!

Inom AYP beskriver man det som inte är det trancendenta, som jag förstår det, som "scenery" vilket jag tolkar som typ "landskap" eller "kulisser" på vår resa genom det oändliga. Det kom jag att tänka på när du skrev att även himmelriket är "astralt" och inte Det (trancendenta).

Kanske är det detta astrala himmelrike de kristna med flera tror så starkt på är slutdestinationen?
För jag tror ju att man lever ett liv mellan liven där man som själ får återhämta sig efter att ha varit på sin utveckling nere på jorden.

Har inte så mycket att komma med om andar som tråden egentligen handlar om. Jag lägger inte så mycket vikt vid andar, det mediala längre som jag gjorde en gång förr. Mer än att även det kanske blir en föreställning, ett landskap och en del av kulisserna man möter på sin resa...?

MVH/colors_

Mvh//colors_

Anmäl
2017-02-22 08:01 #15 av: setfree

#8 Om man tar bort allt som är Illusion blir bara verkligheten kvar, dvs allt som våra sinnen förnimmer och förståndet tolkar är borta.

Vilket sinne är det då som vi förnimmer verkligheten med? Är då våra fem sinnen en illusion. Just nu är de högst verkliga för de flesta av oss.

Egentligen befinner vi oss i all evighet i det här havet, men eftersom vi drömmer en illusion tror vi att vi lever där.

Hur kommer det sig att vi nu lever i en illusion ? Något måste ju ha hänt. Något måste ju gått fel.

Utanförkroppen upplevelser som tex astralresor eller drömmar är en helt annan sak. Egot och förståndet finns fortfarande kvar. Du riktar bara uppmärksamheten på en annan del av illusionen än det vardagliga

Jag vet inte om förståndet är något fel. Jag behöver i alla fall mitt varje dag, och jag hoppas det fortsätter fungera länge. Om du med ego menar att vi är en egen person som inte sitter ihop med andra så är väl det inte fel heller. (det finns för många lustiga människor  som jag inte vill befatta mig med) (ironi)

Det är nog en sorts medvetande som vi inte kan jämföra med vårt personliga. När vårt personliga medvetande och vårt förstånd kopplas bort är det det gudomliga medvetandet som blir kvar. Men det här är något som man bara själv kan erfara tex i djup meditation. Det går inte att förklara med ord.

Varför söka detta nu när vi lever i en illusion? Du kan ju inte bli kvar i meditationen. Tids nog kommer du väl till detta tillstånd. Ja du nämde kärleksfullhet.  Men djup meditation inom buddhism finns ju mycket av i vissa länder som Thailand och Tibet. Jag vet inte om de är så speciellt kärleksfulla där. De är väl som folk är mest enligt min erfarenhet. Jag har dock bara varit ett par gånger i Thailand.

Dessutom tror man på andar i Thailand, det finns gott om andehus i trädgårdarna.

Anmäl
2017-02-22 12:31 #16 av: FataMorgana

#11  

Nu hänger jag inte riktigt med i hur du menar att himmelriket har otaliga nivår. I Evigheten kan det ju inte finnas några nivåer eftersom det bara är vårt förstånd i den dualistiska världen som delar upp saker i nivåer. Eller menar du att vi bara ser det så utifrån vårt perspektiv? När jag gjorde min erfarenhet såg jag inga nivåer. Eller kanske vi bara har olika beteckningar? Jag ser astralvärlden inte som  himmelriket. Menar du att om vi dör att vi hamnar i en sorts astralvärld där vi lever utan kropp och att vi inte hamnar i evigheten (som jag betecknar som himmelriket)?

När mitt ego var borta existerade endast evigheten, dvs jag var ett med gud och insåg att allt annat är illusion, också döden. För mig blev det självklart att jag redan är ett med gud och att när illusionen förvinner blir det inget annat över än det som jag redan är. Menar du att illusionen kan fortsätta efter döden och att Det Rena Transcendetala Medvetandet, Samadhi, Atman osv ligger på en ännu högre nivå ( alltså betraktat från vårt världsliga perspektiv)?  Jag hänger helt enkelt inte rikigt med Funderar

Anmäl
2017-02-22 13:42 #17 av: FataMorgana

#15  

Vilket sinne är det då som vi förnimmer verkligheten med? Är då våra fem sinnen en illusion. Just nu är de högst verkliga för de flesta av oss.

Med alla våra sinnen förnimmar vi vår verklighet (illusionen).  Dessa är kopplade till förståndet. Det är ju inte så att verkligheten som vi lever i är overklig, utan det förhåller sig så som jag beskrev med det vita ljuset som passerar ett prisma. Men egentligen existerar ju inte ens färger utan bara ljusfrekvenser. Vi förnimmer dessa ljusfrekvenser som färger men färgerna uppstår först i hjärnan. Skulle vi ha en annan fysiologi skulle vi lika gärna kunna förnimma frekvenserna akustiskt.

Hur kommer det sig att vi nu lever i en illusion ? Något måste ju ha hänt. Något måste ju gått fel.

Ja så resonerar förståndet, men förståndet kan inte ens föreställa sig evigheten och vet därför heller inte varför vi och den fysiska världen existerar. Skulle vi veta vad som "har hänt" skulle vi förstå livets mening. Men förståndet kan också resonera på det här viset. Det finns en förenande kraft som består av den gudomliga kärleken som förenar alla dualiteter till en enda enhet. Om det finns en förenande kraft måste det också finnas en separerande kraft och den kraften klyver upp helheten till alla dualiteter. Det är den kraften som kristna betraktar som lucifer.

Nu kan man undra hur någonting kan vara både förenat och separerat? Men i kvatfysikens värld kan det faktiskt vara så. Tar vi exemplet med Schrödingers katt. Katten är både död och levande är inte död förrän man har öppnat lådan och konstaterat att den är död. I kvantfysikens värld kan en partikel befinna sig på två ställen samtidigt. Vi kan bara säga att vi inte förstår det här.

 Historian om Adam och Eva beskriver att något har hänt på ett sätt så att förståndet begriper det, men det är en liknelse eftersom man inte kan förmedla sanningen med och till ett förstånd. Jag tror att de som skrev historian om Adam och Eva gjorde andliga erfarenheter där de precis som jag såg att vi är ett med det gudomliga och att vårt förstånd bara inbillar sig den här världen för att den klyver upp allt i dualiteter. Det beskriver författaren genom att Adam och Eva kunde skilja mellan gott och ont efter att de hade ätit från trädet. Det var så illusionen som vi lever i började, men det är bara en liknelse. Eftersom man inte kan förmedla en upplysning till en annan människa var författaren tvungen att tänka ut sig en liknelse. Jag tror att om författaren skulle ha vetat att denna liknelse tusentals års senare skulle uppfattas ordagrant av miljoner människor skulle han nog inte ha tänkt sig ut den.

Jag vet inte om förståndet är något fel. Jag behöver i alla fall mitt varje dag, och jag hoppas det fortsätter fungera länge. Om du med ego menar att vi är en egen person som inte sitter ihop med andra så är väl det inte fel heller. (det finns för många lustiga människor som jag inte vill befatta mig med) (ironi)

Vi behöver förståndet för att leva i den här världen. Du skulle inte överleva länge utan förstånd. Egot är också en illusion som förståndet hat tänkt ut sig. Om du erfar din sanna gudomliga natur, så existerar inget ego där. Jag har aldrig sagt att förståndet är något fel. Men om du vill upptäcka din gudomliga natur måste du tysta ner förståndet.

Varför söka detta nu när vi lever i en illusion? Du kan ju inte bli kvar i meditationen.

Ett kort ögonblick räcker för att förändra dig och för att se världen med andra ögon. Jag blev till en mer kärleksful, insiktsfull och mer medveten människa och för mig är döden inte lika skrämmande mer. Jag ser att döden bara är slutet på den här illusionen och vet hur fint det känns utanför illusionen.

Tids nog kommer du väl till detta tillstånd. Ja du nämde kärleksfullhet

Är det inte bättre för världen om så många människor som möjligt blir till mer medvetna och kärleksfullare människor.

Men djup meditation inom buddhism finns ju mycket av i vissa länder som Thailand och Tibet. Jag vet inte om de är så speciellt kärleksfulla där. De är väl som folk är mest enligt min erfarenhet. Jag har dock bara varit ett par gånger i Thailand.

Dessutom tror man på andar i Thailand, det finns gott om andehus i trädgårdarna

I Tibet var det ju inte de buddhistiska munkarna som började att kriga. De försvarade sig inte ens när de själva blev attackerade. Och människorna som du träffar på gatorna i Pattaya eller Bangkok är väl heller inte den sorten som lever ett andligt liv och som mediterar. Och visst finns det vidskepliga människor i alla länder som tror på andar.

Anmäl
2017-02-22 14:04 #18 av: Perline

15#
Jag tror det beror lite vad man menar med förstånd för mig är också förståndet något jag behöver det får mig att tänka och handla rätt även när känslorna tar över .. sen är det ju alltid svårt att förstå det man inte förstår... Jag Kan tycka att det är svårt att förstå vissa upplysta människor det kan bli lite för komplicerat för mig men det beror ju att jag inte är där.... Sen är ju frågan hur mycket måste man förstå egentligen

Anmäl
2017-02-22 14:47 #19 av: Perline

17#
En fråga som jag funderar över är hur vet man att inte upplysningen också är en illusion nu är jag ju väldigt långt ifrån något sådant så jag har ju ingen aning vad den upplevelsen skulle göra med mig...

Anmäl
2017-02-22 15:53 #20 av: retep

#16
Nu antog jag att du upplevde att ditt ego upplöstes och att du erfor evigheten, etthet med Gud och att illusionen var borta, även döden, så som du säger.
Att du erfor att det var ett tillstånd i Medvetandet. Att du transcenderade och gick bortom ditt vardagsmedvetande och in i Varandet, in i ett annat medvetandetillstånd som jag och andra benämner Transcendentalt Medvetande.
Kanske blir det en tydligare bild, beskrivning om du tänker dig att Allt, allt handlar om Medvetande och olika tillstånd och nivåer av och i Medvetandet. I livet, i döden och Evigheten. Att Medvetandet omsluter och återfinns i allt i Skapelsen och i den oändliga oskapade Evigheten.
I detta Eviga, oändliga, oskapade, rena Medvetande återfinns samtidigt det skapande medvetandet, den kreativa intelligensen, som framkallat allt i Skapelsen.
Himmelriket var finns då det?
När det finns här i våra liv så menar jag att det är då vi har kontakt med och lever på en högre nivå, i ett högre tillstånd av Medvetandet.
När vi mindre eller mer har integrerat det transcendenta Varandet i våra vardagsmedvetanden i det dagliga livet. Då Evigheten är en medveten erfarenhet tillsammans med den relativa verkligheten.
När Himmelriket är med oss i döden, då är det åter igen Medvetandet och på och i vilken medvetande nivå, tillstånd vi befinner oss. Först då vi dör, men sedan också hur vi som mer eller mindre fri själ utvecklas i Himmelriket. Sri Yuktesvar beskriver det bra och i Yoganandas bok används orden eller begreppen astral och kausala för att beskriva olika nivåer eller medvetandenivåer, tillstånd för att markera, visa på hur vi i döden har olika möjligheter, olika grad av frihet. En som är upplyst i ett högt tillstånd, befinner sig då i de högre kausala sfärerna och har genom sin upplysta medvetenhet total förståelse för de kosmiska lagarna och därigenom frihet att ta form och röra sig i olika kroppar. Den som lämnar jordelivet utan att vara medveten om själen, anden bakom det personliga och fysiska. Den når då genom sin lägre medvetenhet inte till så höga sfärer, utan kommer då att vara i området för det astrala, som också har ett otal nivåer med mer eller mindre frihet och möjligheter. Den som har strängt karma med sig in i döden, t.ex en mördare kommer då också att ha väldigt begränsad rörelsefrihet i de lägsta områdena av det astrala och i sin omedvetenhet återuppleva samma beteende och mörda om och om igen. Så Himmel och Helvete är inte två olika platser utan bara olika nivå av medvetenhet i Medvetandet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-22 17:26 #21 av: colors_

#20: Du skrev "Den som har strängt karma med sig in i döden, t.ex en mördare kommer då också att ha väldigt begränsad rörelsefrihet i de lägsta områdena av det astrala och i sin omedvetenhet återuppleva samma beteende och mörda om och om igen."

Är det verkligen så på andra sidan? Så om en mycket sjuk människa har ihjäl någon på grund av sina vanföreställningar så kommer detta att fortsätta igen och igen fast den ångrar sig, och är medveten om sitt misstag? Det låter som ett hemskt öde i så fall för den personenOberörd

Jag såg ett program om fångar i Ryssland som mördat många, de väntade på dödsstraff under 90-talet när de avskaffade dödsstraffet i Ryssland, så nu satt de instängda på några kvadratmeter i stället 23 h om dygnet i typ 20 år. 

Vad gjorde att dessa slapp undan sitt dödsstraff? Har de alltså bättre karma än de som verkligen får dödsstraffet?

Karma är för mig orsak och verkan i alla fall. Och visst, har man "turen" att födas i ett mer humant samhälle utan dödsstraff exempelvis kan man ju se det som att de kanske har bättre karma med sig från tidigare liv.

Jag vill i alla fall tro på ett liv efter döden som är förlåtande och kärleksfull, även mot de som i sin omedvetenhet mördar eller utövar våld på andra... Kärlek skapar medvetenhet och läker även det värsta, det vill i alla fall jag tro. 

Glad

Mvh//colors_

Anmäl
2017-02-22 19:25 #22 av: retep

#21
Fårstår din reaktion när jag skriver så.
Omedvetenhet kan som du påpekar betyda att den som är sjuk och inte förstår vad den gör, blir orättvist straffad.
Men kanske är det inte så verken Gud eller Karmalagen dömer...
Tänker att den som är sjuk, har vanföreställningar och begår onda gärningar. Den blir väl omhändertagen på sin plats i det astrala och efterhand helad av andra, som vi kan kalla 'hjälpare'.
Den som avsiktligt har begått mord och grova brott har säkert en begränsad tillvaro där den genomgår samma brott om och om igen. Kanske under lååång tid, innan den lyckas bryta sitt beteende, utvecklas och gå vidare. Allt detta utan att för den skull lida.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-22 19:37 #23 av: colors_

#22: Okay, tack för förtydligandet. "Tänker att den som är sjuk, har vanföreställningar och begår onda gärningar. Den blir väl omhändertagen på sin plats i det astrala och efterhand helad av andra, som vi kan kalla 'hjälpare'."

Jag tror jag förstår hur du menar... Glad

Mvh//colors_

Anmäl
2017-02-23 10:15 #24 av: setfree

#17 Med alla våra sinnen förnimmar vi vår verklighet (illusionen).  Dessa är kopplade till förståndet. Det är ju inte så att verkligheten som vi lever i är overklig, utan det förhåller sig så som jag beskrev med det vita ljuset som passerar ett prisma. Men egentligen existerar ju inte ens färger utan bara ljusfrekvenser. Vi förnimmer dessa ljusfrekvenser som färger men färgerna uppstår först i hjärnan. Skulle vi ha en annan fysiologi skulle vi lika gärna kunna förnimma frekvenserna akustiskt.

Ja det är väl sant.

Om det finns en förenande kraft måste det också finnas en separerande kraft och den kraften klyver upp helheten till alla dualiteter. Det är den kraften som kristna betraktar som lucifer.

Nu kan man undra hur någonting kan vara både förenat och separerat? Men i kvatfysikens värld kan det faktiskt vara så. Tar vi exemplet med Schrödingers katt. Katten är både död och levande är inte död förrän man har öppnat lådan och konstaterat att den är död. I kvantfysikens värld kan en partikel befinna sig på två ställen samtidigt. Vi kan bara säga att vi inte förstår det här.

Jag har läst Jakten på Schrödingers katt och även modern fysik så visst det stämmer. Men kopplingen till Lucifer???

Denna filosofi är det något du fick som en uppenbarelse eller har du läst detta? Jag har läst Fysikens tao av Fritjof Capra men inte mer än så. Ingenstans har jag hört talas om dina teorier. Om det stämmer borde väl fler vara inne på samma spår som du?

Vi behöver förståndet för att leva i den här världen. Du skulle inte överleva länge utan förstånd. Egot är också en illusion som förståndet hat tänkt ut sig. Om du erfar din sanna gudomliga natur, så existerar inget ego där. Jag har aldrig sagt att förståndet är något fel. Men om du vill upptäcka din gudomliga natur måste du tysta ner förståndet.

Illusionen är att vi är individer om jag förstår rätt. Egentligen är vi då alla sammankopplade eller? Det som Carl Jung kallade för det kollektivt undermedvetna. Eller är det fel? Har du läst "Memories dreams and reflections"?

Ett kort ögonblick räcker för att förändra dig och för att se världen med andra ögon. Jag blev till en mer kärleksful, insiktsfull och mer medveten människa och för mig är döden inte lika skrämmande mer. Jag ser att döden bara är slutet på den här illusionen och vet hur fint det känns utanför illusionen.

Är det inte bättre för världen om så många människor som möjligt blir till mer medvetna och kärleksfullare människor.

Kärlek är alltid bra.

I Tibet var det ju inte de buddhistiska munkarna som började att kriga. De försvarade sig inte ens när de själva blev attackerade. Och människorna som du träffar på gatorna i Pattaya eller Bangkok är väl heller inte den sorten som lever ett andligt liv och som mediterar. Och visst finns det vidskepliga människor i alla länder som tror på andar.

Det är riktigt. Jag har läst Sju år i Tibet av Heinrich Harrer.  Boken är bra, filmen är skit även med Brad Pitt. Jo det fattar jag att alla inte är som dig.

Jag kan förstå att du är påverkad av dina upplevelser och att du trivs med det.

Men varför blanda in Jesus och bibelord etc. Det passar inte ihop. Det är egentligen det som jag tycker är väldigt konstigt. Om du hade sagt att du inte behöver Jesus och bibeln, det kan du behålla för dig själv så hade jag förstått det. Men att påstå att det finns belägg för att Jesus egentilgen är upplyst och att Buddha och Jesus egentligen säger samma sak är nonsens enligt min mening. Och att vi tycker annorlunda än dig kan du väl bara strunta i. Du vet ju ändå vad som händer när vi dör, varför då bry sig om att vi pratar om dom/helvete etc.?

Jag dömer inte dig men jag förstår inte det du pratar om eftersom jag inte har gjort dina upplevelser.

Anmäl
2017-02-23 12:25 #25 av: FataMorgana

#19

Det är lite så som att vakna upp ur en dröm. Om du vaknar upp ur en vanlig dröm vet du också vad som är drömmen och vad som är vakenheten. Skillnaden mellan illusionen och evigheten är att illusioner förändrar sig. Inom illusionen har allt en början och sen kommer en vidareutveckling och sen kommer slutet. Det där existerar inte i evigheten utan där existerar bara varandet. Om man försöker att föreställa sig evigheten blir det också till en illusion. Men när du erfar det, då förstår du och vet vad det handlar om.

#20 , #24

Jag återkommer till era inlägg imorgon eller på helgen.

Anmäl
2017-02-24 10:31 #26 av: FataMorgana

#20

Tack för det utförliga svaret. Jag tror jag nu förstår vad du menar och kanske är det som du säger, men är det trots allt inte bara förståndets föreställningar? Du säger att en mindre utvecklad själ utvecklas i himmelriket. Men själen är ju det gudomliga så varför skulle det behöva att utvecklas? Det astrala upplever vi ju också när vi drömmer, för då är det vår astralkropp som agerar och drömmer gör vi ju med hjärnan. Om vi nu är döda och inte har en hjärna längre, vilken sorts astralkropp har vi då? Om det nu är "betraktaren" som upplever kan det väl inte vara samma astralkropp soM vi upplever med hjärnan när vi drömmer? Men du menar väl att det står mer utförligare i boken som du hänvisar till.

Anmäl
2017-02-24 11:28 #27 av: FataMorgana

#24

"Jag har läst Jakten på Schrödingers katt och även modern fysik så visst det stämmer. Men kopplingen till Lucifer??? "

Lucifer är i det här fallet den separerande kraften, men du får inte föreställa dig den som en person. Förr oss är det oföreställbart att någonting samtidigt kan vara separerat och förenat. Men i kvantfysiken är det möjligt och jag tog Schrödingers katt som exempel eftersom den både är levande och död.

"Denna filosofi är det något du fick som en uppenbarelse eller har du läst detta? Jag har läst Fysikens tao av Fritjof Capra men inte mer än så. Ingenstans har jag hört talas om dina teorier. Om det stämmer borde väl fler vara inne på samma spår som du? "

Det är bara mitt sätt att förklara det som jag har erfarit, fast jag är medveten om att vi inte ens förstår kvantfysiken.

"Illusionen är att vi är individer om jag förstår rätt. Egentligen är vi då alla sammankopplade eller? Det som Carl Jung kallade för det kollektivt undermedvetna. Eller är det fel? Har du läst "Memories dreams and reflections" 

Det är bara en del av illusionen. Allt i hela universum är sammankopplat till en enhet, men vi upplever bara dualiteterna och inte själva enheten. Sen menar du väl det kollektiva omedvetna? Det är inte rikigt samma sak. Man kan se det kollektiva omedvetna som ett ställe där alla psykiska erfarenheter i hela människans historia och evolution lagras och som påverkar alla människor på samma sätt. Därifrån kommer alla arketypiska krafter och mönster som påverkar oss. Nej boken har jag inte läst.

"Men varför blanda in Jesus och bibelord etc. Det passar inte ihop. Det är egentligen det som jag tycker är väldigt konstigt. Om du hade sagt att du inte behöver Jesus och bibeln, det kan du behålla för dig själv så hade jag förstått det. Men att påstå att det finns belägg för att Jesus egentilgen är upplyst och att Buddha och Jesus egentligen säger samma sak är nonsens enligt min mening. Och att vi tycker annorlunda än dig kan du väl bara strunta i. Du vet ju ändå vad som händer när vi dör, varför då bry sig om att vi pratar om dom/helvete etc.?"

Jag har inte skrivit att det finns belägg för att Jesus är upplyst, för det finns ju inte ens riktiga belägg för att Jesus överhuvudtaget existerade. Men jag tror att Jesus existerade och att han måste ha varit en upplyst människa. Många upplysta människor beskriver en och samma sak med olika ord, anpassade till den kulturen som människor lever i, men essensen för alla dessa förklaringar är en och samma sak. För dig passar det inte ihop för att du tar sakerna allt för ordagrant och ser inte essensen bakom. Men jag har inte skrivit att jag vet vad som händer när vi dör, utan tvärtom. Jag vet bara att när vi vaknar upp upp våra drömmar att vi inte lever i någon illusion längre, men jag vet inte om det här är den enda drömmen eller om vi fortsätter att drömma, antingen i den här tillvaron eller i en annan tillvaro. Jag vet bara att vi redan befinner oss i evigheten och att vi är ett med gud och just nu håller på att drömma.

Anmäl
2017-02-24 14:58 #28 av: retep

#26

Minns inte att eller om det står så utförligt i boken.

Förståndets föreställning är det ju hur som helst inte där...

Anledningen att själen i första hand låter sig födas i en kropp och lever här på Jorden, är ju just för att utvecklas. Om personen och själen bakom uppnår upplysning i, låt säga det här livet, Då har den också fullgjort sitt Karma och återföds inte igen. Högt upplysta själar har efter livet fortfarande möjlighet till en eller flera individualiteter och befinner sig i de högre Kausala sfärerna. Med full frihet att röra sig ner genom de astrala och även i särskilda fall uppstå i fysisk form på Jorden. Det Astrala och Kausala är benämningar för andra dimensioner, andra verkligheter och annan form av tillvaro. Beroende av utvecklingsnivå, medvetenhet har de också mindre eller mer möjlighet till att ta och använda sig av olika astrala kroppar. Den Universella Anden eller själen utvecklas inte, ( i vart fall inte som vi kan förstå det.) Den individuella själens utveckling fortsätter i Himmelriket, mellan liven och tills dess att vi är upplysta.

Vet inte vad du menar med "betraktaren"? 

En stor tanke att greppa är att hjärnan  och förståndet hela tiden är underordnat själen och Medvetandet. Medvetandet som i varje ögonblick ger oss impulser, signaler, subtil information. Som det fysiska individuella medvetandet,  förståndet använder sig av i den här fysiska dimensionen,  i den astrala dröm dimensionen...i de astrala och kausala dimensionerna. efter eller mellan liven, olika liv olika verkligheter, olika tillvaro.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-24 18:15 #29 av: FataMorgana

#28  

Anledningen till att jag inte riktigt förstår vad som menas med själen  är för att när mitt egot löstes upp blev inget annat kvar än min sanna gudomliga natur som ju redan är helt perfekt.  Jag insåg att det bara är mitt ego och min personlighet som inte är det och som behöver att utvecklas.  Jag vet inte vad där annars skulle finnas som har behovet att utvecklas. Jag var som i ett tillstånd utanför alla dualiteter där det inte fanns något gott eller ont, eller bra eller dåligt, eller några som helst nivåer och sfärer. Det fanns  inte något som måste utvecklas från något till något. Jag var det allra högsta gudomliga som finns och det är redan helt perfekt. Allt annat var för mig en enda stor illusion.

Med betraktaren menar jag att i detta tillstånd där egot inte existerar ändå fanns någonting som betraktade saken. Men jag vet inte om det är det som  kallas för själen? Jag vet heller inte när jag dör om den här betraktern kommer att betrakta nya drömmar (dvs inkarnerar igen) och då skulle det ju kunna vara som du skriver.

Anmäl
2017-02-24 20:47 #30 av: retep

#29
Som jag skrev i #11, Det Transcendentala Rena Medvetandet, Samadhi, det Absoluta, Atman, är inte detsamma som döden och det astrala himmelriket.
Transcendentalt Medvetande är det medvetande där man erfar, bl.a det du beskriver.
Det betyder att du, som i den stund du transcenderar och glider in i Varandet, inte längre är du, utan din själs medvetenhet om Medvetandet. Så den som betraktar är då den individuella själen. Att den individuella själen befinner sig i Varandet, det rena Medvetandet och erfar det du beskriver. Det betyder inte att din individuella själ kan omfamna och vara medveten om Medvetandet som Helhet. För i nästa stund, (nästa minut, timme, dag) är du åter tillbaka i ditt vardagsmedvetande, förstånd och personlighet. Det är här utveckling och upplysning får sin betydelse. Eftersom upplysning betyder att du som individ har integrerat detta rena Medvetande, Varandet, i ditt vardagsmedvetande, så har du nu som person direkt tillgång till och medvetenhet om själen , Varandet och har uppnått Kosmiskt Medvetande.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-25 10:30 #31 av: setfree

#27 Lucifer är i det här fallet den separerande kraften, men du får inte föreställa dig den som en person. Förr oss är det oföreställbart att någonting samtidigt kan vara separerat och förenat. Men i kvantfysiken är det möjligt och jag tog Schrödingers katt som exempel eftersom den både är levande och död.

Det är bara mitt sätt att förklara det som jag har erfarit, fast jag är medveten om att vi inte ens förstår kvantfysiken.

Det är klart att jag förstår att du inte menar en person. Varför kallar du den separerande kraften för Lucifer? Jag fattar fortfarande inte kopplingen mellan det vi kallar för Lucifer och en separerande kraft. Nej detta är väldigt förvirrande. Du kan väl bara kalla det för den separerande kraften. Nu är det så att jag hade en period i mitt liv när jag grävde ner mig i filosofiska tankar angående modern fysik och vet hur svårt det är att fatta. Kul att fundera på men lite svårt att se kopplingen till vår vardag.

Det är bara en del av illusionen. Allt i hela universum är sammankopplat till en enhet, men vi upplever bara dualiteterna och inte själva enheten. Sen menar du väl det kollektiva omedvetna? Det är inte rikigt samma sak. Man kan se det kollektiva omedvetna som ett ställe där alla psykiska erfarenheter i hela människans historia och evolution lagras och som påverkar alla människor på samma sätt. Därifrån kommer alla arketypiska krafter och mönster som påverkar oss. Nej boken har jag inte läst.

Det är klart jag menar det kollektivt omedvetna. Slarvigt av mig. Vi påverkas av andras agerande på många olika plan. Psykologiskt och även andligt. Vi lever i en komplex värld och hör ihop men inte mer än så. Detta tror jag inte ett ögonblick på. Carl Jung må vara smart etc. men hans teori nej tack.

Jag har inte skrivit att det finns belägg för att Jesus är upplyst, för det finns ju inte ens riktiga belägg för att Jesus överhuvudtaget existerade. Men jag tror att Jesus existerade och att han måste ha varit en upplyst människa. Många upplysta människor beskriver en och samma sak med olika ord, anpassade till den kulturen som människor lever i, men essensen för alla dessa förklaringar är en och samma sak. För dig passar det inte ihop för att du tar sakerna allt för ordagrant och ser inte essensen bakom. Men jag har inte skrivit att jag vet vad som händer när vi dör, utan tvärtom. Jag vet bara att när vi vaknar upp upp våra drömmar att vi inte lever i någon illusion längre, men jag vet inte om det här är den enda drömmen eller om vi fortsätter att drömma, antingen i den här tillvaron eller i en annan tillvaro. Jag vet bara att vi redan befinner oss i evigheten och att vi är ett med gud och just nu håller på att drömma.

Om upplyst betyder att Jesus känner till saker vi inte förstår så håller jag med. Skillnaderna mellan vad Jesus säger och vad du säger är mycket stora. Det går inte att få det att gå ihop. Det är som att försöka trycka in en fyrkantig kloss i ett runt hål. Nej det finns ingen som helst möjlighet att integrera ihop det. Helt obegripligt. Varför ens försöka. Det går inte ihop för mig och samma sak gäller majoriteten av oss kristna. Ju mer man förstår och går på djupet desto mer är det som skiljer. Jo jag förstår essensen bakom. Varför säger du att jag inte gör det? Jag kommenterar inte din upplevelse men din tolkning av bibeln anser jag vara väldigt svårsmält. Ju mer man lägger in egna tolkningar och försöka anpassa innehållet till en själv desto mer är man ute på väldigt hal is. 

Jag ber att jag ska anpassa mig efter Jesus, inte att han ska anpassas till  mig. Det är en mycket viktig skillnad. 

Nej vi är inte ett med Gud per automatik. 

Du är självklart fri att göra och tycka precis vad du vill och jag hoppas fortfarande att du har framgång i livet med allt du företar dig. 

Anmäl
2017-02-25 12:42 #32 av: FataMorgana

#30  

Ja om den individuella själen är det som jag kallar betraktaren förstår jag kanske vad du menar, fast jag inte kunde se något behov hos betraktaren att utveckla sig utan det var bara min personlighet som är ofullkomlig. Men det skulle ju kunna vara integrationsprocessen som är utvecklingen. Min erfarenhet varade ju trots allt bara en kort stund och sen dess uppträder det bara som glimtar i mitt vardagsmedvetande. Det skulle ju kunna vara så att betraktaren fortsätter att betrakta något annat efter döden och att glimtarna fortsätter att uppträda i en ny inkarnation ända tills man för alltid betraktar det som jag  betraktade i en kort stund, om du förstår hur jag menar. Då låter det t.o.m helt logiskt. Men som sagt är jag inte helt säker på att jag förstår vad du menar. Jag utgår helt från egna erfarenheter och har aldrig studerat några vedaskrifter eller andra reinkarationsläror destu mer och är därför inte så insatt i alla dessa begrepp. Jag tänker också på vad jag läst om Osho och Krishnamurti och på vilken kovändning de lär ha gjort i slutet av sina liv. Först trodde de på reinkarnation och sen ansåg (insåg?) de plötsligt att reinkarnation inte existerar.

Anmäl
2017-02-25 13:57 #33 av: FataMorgana

#31  

"Det är klart att jag förstår att du inte menar en person. Varför kallar du den separerande kraften för Lucifer? Jag fattar fortfarande inte kopplingen mellan det vi kallar för Lucifer och en separerande kraft. Nej detta är väldigt förvirrande. Du kan väl bara kalla det för den separerande kraften. "

Var det inte lucifer som gav Eva äpplet? Först levde Adam och Eva i evigheten, där som det inte finns någon separation och inga dualiteter. Sen åt de av äpplet och gud sa till dem, nu kan ni skilja mellan gott och ont och därmed levde de inte i evigheten längre utan i den dualistiska världen. Jag försöker att förklara för dig vad liknelsen betyder, men så länge du inte betraktar historian som en liknelse utan tar den ordagrant kan jag förstå att det är förvirrande för dig.

Nu lever vi alla människor i separationen och om vi fortsätter liknelsen kan vi se det som att lucifer vill ha oss där och att vi inte ska hitta tillbaka. Vi ska absolut inte hitta tillbaka utan ha fokus på dualiteterna och ska inte göra någonting som skulle kunna få oss att hitta tillbaka. Vi ska alltså absolut inte meditera utan syssla med våra begär och för de som inser att begären inte är allt finns det ju förstås religioner och andra trossystem som de kan tro på i stället för att meditera och söka gud. Religionerna får folk att tro att de redan har hittat gud.

"Nu är det så att jag hade en period i mitt liv när jag grävde ner mig i filosofiska tankar angående modern fysik och vet hur svårt det är att fatta. Kul att fundera på men lite svårt att se kopplingen till vår vardag."

Med tankar, oavsett om de är filosofiska, hittar man inte gud och inte med modern fysik heller. Gud ligger utanför förståndets möjligheter att förstå. Kanske jag uttryckte mig lite dåligt när jag skrev att det inte riktigt är samma sak. Jag menade inte att det kollektiva omedvetna är en annan sak än det kollektiva undermedvetna, för att ett kollektivt undermedvetande existerar inte. Jag menade att den delen ur psykologin som du tog upp inte är rikigt samma sak som det som jag menade med att vi är sammankopplade i den gudomliga enheten. Jungs teori har ingenting att göra med det som vi talar om. Jung pratar inte om det gudomliga, utan om hur vårt psyke fungerar och för det är det en bra teori.

"Om upplyst betyder att Jesus känner till saker vi inte förstår så håller jag med. Skillnaderna mellan vad Jesus säger och vad du säger är mycket stora. Det går inte att få det att gå ihop. Det är som att försöka trycka in en fyrkantig kloss i ett runt hål. Nej det finns ingen som helst möjlighet att integrera ihop det. Helt obegripligt. Varför ens försöka. Det går inte ihop för mig och samma sak gäller majoriteten av oss kristna. Ju mer man förstår och går på djupet desto mer är det som skiljer. Jo jag förstår essensen bakom. Varför säger du att jag inte gör det? Jag kommenterar inte din upplevelse men din tolkning av bibeln anser jag vara väldigt svårsmält. Ju mer man lägger in egna tolkningar och försöka anpassa innehållet till en själv desto mer är man ute på väldigt hal is. "

Jesus talade till de primitiva mäniniskorna som fanns för 2000  år sedan. Skulle han tala till människorna idag skulle han uttrycka sig på ett helt annat sätt. Efterom vi tack vare forskning vet att det existerar bakterier och virusar och biokemiska obalanser skulle han inte längre behöva säga att han drev ut demoner om han botade människor. Han skulle uttrycka sig på ett sätt som passar in i vår tid och vår kultur. Men essensen skulle fortfarande vara samma.

Det där med dualiterna beskrivs av olika kulturer på olika sätt. Kineserna har yin yang läran. Shamanerna har tonal och nagual och kristendomen har Adam och Eva. Essensen bakom alla dessa läror är samma sak fast de beskrivs på ett sätt som är anpassat till folks olika kulturer. Saken med lucifer och hurvida han är den separerande kraften tex har jag försökt att förklara flera gånger utan att du förstår och så förhåller det sig också med ett par andra saker som jag försöker att förklara. Därför ser jag att du inte har förstått essensen bakom lärorna.

Om du vill se essensen måste du först lägga ditt trossystem åt sidan och betrakta saken neutralt och objektivt utan att bland in allt som andra har talat om för dig hur någonting är. Om vi nu skulle tala med varandra och se barn som leker skulle jag säga till dig, att så måste du bli för att se himmelriket. Dessa barn är inte matade med andras läror, deras glas är så att säga tomma och de är öppna för sanningen. Men i ett fullt glas kan du inte hälla någonting.

"Jag ber att jag ska anpassa mig efter Jesus, inte att han ska anpassas till mig. Det är en mycket viktig skillnad."

Varför ska någon överhuvudtaget anpassa sig? Är det inte bättre att utveckla ett medvetande som utifrån sig själv lever essensen av Jesus läror än att anpassa sig till Jesus läror utan att utveckla ett sådant medvetande?

"Nej vi är inte ett med Gud per Automatik"

Det är just det som Lucifer försöker få oss att tro, att vi inte är ett med gud. Därför gav han Eva äpplet, för att vi ska leva i en illusion, för att uttrycka det på ett sätt som passar in i människornas kultur på tiden som bibeln skrevs.

Anmäl
2017-02-25 16:14 #34 av: retep

#32
Det är ju inte lätt att beskriva och förklara sådant som inte riktigt låter sig förklaras. Fråga gärna om du kommer på något som jag kanske kan förklara på ett annat sätt.
Kanske var det bara så att både Osho och Krishnamurti i slutet av sina liv nått upplysning och visste att de inte skulle behöva återfödas, att reinkarnation inte längre gällde för dem.
Vad tror du själv om reinkarnation och tanken om utveckling genom många liv, om själens utveckling och upplysning, som ett fulbordande av Karma?

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-25 17:27 #35 av: retep

#32
Trots att jag många gånger skrivit om Transcendentalt Medvetande och om TM tekniken kan jag åter igen berätta, att det faktiskt är så att vi alla har tillgång till detta grundläggande Varande inom. Även om det är okänt för de flesta så är det likväl en verklighet för dem som erfarit detta rena medvetande tillstånd.
Kanske att någon skulle säga att det är ett new age påhitt, men då vet de inte att det är mångtusenårig visdom och kunskap som ligger till grund.
Så är det också med TM tekniken som är en naturlig och enkel metod att använda för att dagligen få erfarenhet av detta Varande och Transcendentala Medvetande. Medvetandet har många nivåer man kan uppleva och sju helt skilda tillstånd inom Medvetandets eviga oändliga fält.
Vi är alla bekanta med vårt vakna vardagliga medvetandetillstånd och så också sömn som ett helt annat tillstånd i medvetandet och även dröm som ett helt särskilt tredje medvetandetillstånd. Vanligtvis är vi inte medvetna under sömn och dröm utan endast medvetna om vaket medvetande. Genom tekniker för medvetandeutveckling kommer vi efterhand också att kunna vara medvetna om att vi drömmer och likaså kunna bli medvetna under sömnen. När vi utvecklats till att vara medvetna om dessa tre och samtidigt integrerat en konstant medvetenhet om det transcendenta Varandet. Då har vi uppnått ett tillstånd av Kosmiskt Medvetande. Därefter finns ytterligare två...tillstånd att bli medvetna om.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-26 10:04 #36 av: setfree

#33 Var det inte lucifer som gav Eva äpplet? Först levde Adam och Eva i evigheten, där som det inte finns någon separation och inga dualiteter. Sen åt de av äpplet och gud sa till dem, nu kan ni skilja mellan gott och ont och därmed levde de inte i evigheten längre utan i den dualistiska världen. Jag försöker att förklara för dig vad liknelsen betyder, men så länge du inte betraktar historian som en liknelse utan tar den ordagrant kan jag förstå att det är förvirrande för dig.

Nu lever vi alla människor i separationen och om vi fortsätter liknelsen kan vi se det som att lucifer vill ha oss där och att vi inte ska hitta tillbaka. Vi ska absolut inte hitta tillbaka utan ha fokus på dualiteterna och ska inte göra någonting som skulle kunna få oss att hitta tillbaka. Vi ska alltså absolut inte meditera utan syssla med våra begär och för de som inser att begären inte är allt finns det ju förstås religioner och andra trossystem som de kan tro på i stället för att meditera och söka gud. Religionerna får folk att tro att de redan har hittat gud.

Den stora skillnaden ligger i att vi tror på separation med Gud och du menar separation med ett tillstånd som du kallar för gudomligt. Jag har inte hittat Gud, det är han som har hittat mig. Angående religioner så finns det mycket konstigt, det är jag med på. Att söka Gud? menar du inte upplysning? Är det inte så att Gudsbegreppet tappar sin mening när man blir "upplyst"? 

Vi skiljer oss åt genom att du använder meditation för att hitta rätt och jag ber Gud att han ska nå mig genom sin överlägsna kraft. Stor skillnad. Olika vägar helt enkelt.

Med tankar, oavsett om de är filosofiska, hittar man inte gud och inte med modern fysik heller. Gud ligger utanför förståndets möjligheter att förstå. Kanske jag uttryckte mig lite dåligt när jag skrev att det inte riktigt är samma sak. Jag menade inte att det kollektiva omedvetna är en annan sak än det kollektiva undermedvetna, för att ett kollektivt undermedvetande existerar inte. Jag menade att den delen ur psykologin som du tog upp inte är rikigt samma sak som det som jag menade med att vi är sammankopplade i den gudomliga enheten. Jungs teori har ingenting att göra med det som vi talar om. Jung pratar inte om det gudomliga, utan om hur vårt psyke fungerar och för det är det en bra teori.

Nåväl, men det var du som nämnde Schrödinger och att atomer kan vara både och. Sedan tror jag faktiskt att Jung var inne på det som du menar är gudomligt och som jag kallar andligt. Han beskriver andliga upplevelser även om han sysslade med det mänskliga psyket. Lite intressant. 

Jesus talade till de primitiva mäniniskorna som fanns för 2000  år sedan. Skulle han tala till människorna idag skulle han uttrycka sig på ett helt annat sätt. Efterom vi tack vare forskning vet att det existerar bakterier och virusar och biokemiska obalanser skulle han inte längre behöva säga att han drev ut demoner om han botade människor. Han skulle uttrycka sig på ett sätt som passar in i vår tid och vår kultur. Men essensen skulle fortfarande vara samma.

Det där med dualiterna beskrivs av olika kulturer på olika sätt. Kineserna har yin yang läran. Shamanerna har tonal och nagual och kristendomen har Adam och Eva. Essensen bakom alla dessa läror är samma sak fast de beskrivs på ett sätt som är anpassat till folks olika kulturer. Saken med lucifer och hurvida han är den separerande kraften tex har jag försökt att förklara flera gånger utan att du förstår och så förhåller det sig också med ett par andra saker som jag försöker att förklara. Därför ser jag att du inte har förstått essensen bakom lärorna.

Om du vill se essensen måste du först lägga ditt trossystem åt sidan och betrakta saken neutralt och objektivt utan att bland in allt som andra har talat om för dig hur någonting är. Om vi nu skulle tala med varandra och se barn som leker skulle jag säga till dig, att så måste du bli för att se himmelriket. Dessa barn är inte matade med andras läror, deras glas är så att säga tomma och de är öppna för sanningen. Men i ett fullt glas kan du inte hälla någonting.

Jag tror inte de var så ointelligenta för 2000 år sedan. Jesus skiljer på sjukdom och demoner mycket tydligt hans liknelser skulle sett annorlunda ut men innehållet skulle absolut inte förändras. Adam och Eva betyder det manligt och kvinnligt som två dualiteter? Jag förstår vad du skriver. Det är inte så svårt att förstå. Den essensen förstår jag. Det jag absolut inte förstår är din tolkning av bibeln och det Jesus säger. (ursäkta nu upprepar jag mig) 

Det jag inte förstod vad när du skriver om krafter och att de påverkar oss. Annars förstår jag vad du skriver. Även om jag inte håller med. Det betyder inte att jag inte förstår din upplevelse. (inte hur det känns förstås)

Om du förklarar din essens för typ arbetskamrater och andra icke kristna tycker de då att din beskrivning verkar rimlig? Jag tror inte jag är speciellt inkrökt och jag är en ganska öppen person men det är klart att jag är färgad av att tänka som en ingenjör. Tolka texter i form av instruktioner har jag arbetat med och det är då viktigt att vara tydlig. Jag tror faktiskt att jag är mer öppen än många andra.

Om man blir så kärleksfull av att bli upplyst borde då inte fler beskriva samma upplevelse som du då?

Varför ska någon överhuvudtaget anpassa sig? Är det inte bättre att utveckla ett medvetande som utifrån sig själv lever essensen av Jesus läror än att anpassa sig till Jesus läror utan att utveckla ett sådant medvetande?

Ytterligare en sak som inte passar in i din essens men som Jesus talar om. Utveckla du ditt medvetande vidare. Jag hoppas du blir ännu mer kärleksfull. Jag väljer att försöka att förlita mig på Jesus. Det leder till att man förändras inifrån. Vi väljer helt enkelt olika vägar och de skiljer sig åt väsentligt. 

Det är just det som Lucifer försöker få oss att tro, att vi inte är ett med gud. Därför gav han Eva äpplet, för att vi ska leva i en illusion, för att uttrycka det på ett sätt som passar in i människornas kultur på tiden som bibeln skrevs.

Återigen ett exempel på vad som skiljer oss åt. Kul att du känner att du är ett med Gud. Jag förnekar inte att du är harmonisk och kärleksfull. Fortsätt gärna med det. Passar det in med det Jesus säger, absolut inte men vad spelar det för roll för dig?

Anmäl
2017-02-26 12:11 #37 av: FataMorgana

#34 / 35

Kanske var det så som du säger med Osho och Krishnamurti, att det gällde dem och inte allmänt även om jag ibland uppfattar deras texter så. Själv har jag aldrig gjort mig några större tankar om reinkarnation och om livet eftet döden, utan mitt intresse har mer legat på det saker som hör det till det här livet, som tex egot, begär, lidandet, rädslor osv. Jag har arbetar mycket på mig själv och på mina fel och brister genom att iakta mig och lärt mig mycket av det, Jag har aldrig trott på reinkarnation men jag har heller aldrig avfärdat det, utan jag har lämnat det öppet för något som kan vara möjligt. Det mesta som jag har läst om reinkarnation kommer ändå från helt allmänna sidor på internetet där vem som helst kan skriva vad som helst och för mig har det mesta som jag läst där verkat vara mest flum som handlat om belöning och straff osv. Men annars tänker jag att det inte spelar så stor roll  om illusionen fortsätter ett tag till, dvs genom några liv till för jag vet ändå hur det förr eller senare slutar och det är där som jag redan bortom illusionen befinner mig, dvs i det gudomliga. Tankar om reinkarnation och om olika medvetandetillstånd känns för mig efter mina erfarenheter inte som något så viktigt längre, utan det som blev viktigt för mig är hur jag lever mitt liv här på jorden och hur jag går min omgivning till mötes. Men visst har du intressanta tankar om reinkarnation och om olika medvetandetillstånd. Glad

Anmäl
2017-02-26 12:34 #38 av: retep

#37
Så bra att du har med dig den erfarenheten av det gudomliga och att du funnit ditt
Sett att leva.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-26 14:01 #39 av: FataMorgana

#36  

Setfree, jag börjar fundera på om jag är så dålig på att uttrycka mig. Du skriver att du förstår mig men när jag läser dina svar inser jag att du inte gör det.

"Den stora skillnaden ligger i att vi tror på separation med Gud och du menar separation med ett tillstånd som du kallar för gudomligt."

Det här har du inte förstått alls. Jag kallar separationen för en illusion och det gudomliga är för mig verkligheten / evigheten, där som vi inte är separerade.

"Jag har inte hittat Gud, det är han som har hittat mig."

Gud behöver inte hitta dig. Han känner dig bättre än du själv. Han vet var du befinner dig i din sanna natur och han vet var du befinner dig inom illusionen. Det är du som måste hitta gud. Det är inte gud som är ofullkomlig utan du, precis som alla andra människor.

"Angående religioner så finns det mycket konstigt, det är jag med på. Att söka Gud? menar du inte upplysning?"

Att söka gud är inte upplysning, snarare att hitta gud.

"Är det inte så att Gudsbegreppet tappar sin mening när man blir "upplyst"?"

Om man inser att begrepp för någonting inte är lika med det som det är utan att bara för det som man föreställer sig och att man inte kan föreställa sig gud, tappar begreppet förstås sin mening.

"Vi skiljer oss åt genom att du använder meditation för att hitta rätt och jag ber Gud att han ska nå mig genom sin överlägsna kraft. Stor skillnad. Olika vägar helt enkelt."

Men ser du inte att han redan når dig så länge du finns till. Hur skulle du kunna leva om det inte vore genom guds kraft?

"Nåväl, men det var du som nämnde Schrödinger och att atomer kan vara både och. Sedan tror jag faktiskt att Jung var inne på det som du menar är gudomligt och som jag kallar andligt. Han beskriver andliga upplevelser även om han sysslade med det mänskliga psyket. Lite intressant."

Nä nu blandar du ihop två saker. Schrödingers katt tog jag som exempel på att inom kvantfisken katten skulle kunna vara både levande och död. Det går inte ihop med vår logik. Vi förstår inte kvantfysiken och ännu mindre förstår vi det gudomliga. Vi förstår inte hur någonting kan vara både förenat och separerat samtidigt utifrån vår logik. Men utifrån det gudomliga är det ena verklighet och det andra det som vi tror är verkligheten.

När det var på tal om Jung frågade du mig om det kollektiva omedvetna är tillståndet där vi alla är sammankopplade (evigheten) och jag svarade dig nej.

"Jag tror inte de var så ointelligenta för 2000 år sedan. Jesus skiljer på sjukdom och demoner mycket tydligt hans liknelser skulle sett annorlunda ut men innehållet skulle absolut inte förändras."

Men för 2000 år sedan trodde de att jorden är en skiva och att det är solen som snurrar runt gjorden. Folk var vidskepliga på den tiden och allt som hade med andlighet att göra styrdes av fariseerna. De hade ingen aning. När jag läser att Jesus gav sina lärjungar makt över orena andar så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor är det ju tydligt att det är de orena andarna som orsakar sjukdomarna. Sen kan det ju hända att demoner även gjordes ansvariga för andra saker än att orsaka sjukdomar som människor inte förstod.

"Adam och Eva betyder det manligt och kvinnligt som två dualiteter? Jag förstår vad du skriver. Det är inte så svårt att förstå. Den essensen förstår jag"

Essensen var inte bara att Adam och Eva bytder manligt och kvinnligt utan det som var poängen var att de kunde skilja mellan gott och ont. Det betyder att Adam och Eva från och med då fick leva i den dualistiska världen och inte befann sig i den gudomliga enheten längre (i evigheten).

"Det jag absolut inte förstår är din tolkning av bibeln och det Jesus säger. (ursäkta nu upprepar jag mig)"

Jag hoppas att du förstår essensen nu.

"Det jag inte förstod vad när du skriver om krafter och att de påverkar oss"

Jag talade om krafter i två olika sammanhang. En gång talade jag om arketypiska krafter och mönster och en gång talade jag om förenande och separerande krafter och tog lucifer som exempel för separationen (illusionen). Vilket var det som inte du förstod?

"Det betyder inte att jag inte förstår din upplevelse. (inte hur det känns förstås)"

Jag förstår vad du menar med upplevelse, men andra är mycket nog att skilja mellan upplevelse och erfarenhet, men hur du än kallar det är det någonting som du inte kan förstå förrän du själv gjort denna erfarenhet. Mycket lättare är det att förstå hur det känns, fast det förstås också bara är en föreställning som inte kan vara helt lika orginalet.

"Om du förklarar din essens för typ arbetskamrater och andra icke kristna tycker de då att din beskrivning verkar rimlig?"

Jag skulle inte kunna förklara det för människor som aldrig har intresserat sig för andliga saker och skulle vara tvungen att hitta på en liknelse, precis som Jesus gjorde. Men den största delen skule inte förstå den och hitta på något. Var det inte en bra liknelse till kristendomen Skämtar

"Om man blir så kärleksfull av att bli upplyst borde då inte fler beskriva samma upplevelse som du då?"

Jag har ju inte ens beskrivit min upplevelse, eller säger vi erfarenhet. Jag skrev bara att jag tittade bakom rökridån och hur min erfarenhet förändrade mig. Men själva erfaranheten kan jag inte beskriva. Det enda som jag skulle kunna beskriva är hur det kom sig att jag gjorde den erfarenheten. Men det är något personligt. Men jag gjorde inte TM. Varför det inte är fler har retep redan talat om för dig.

"Ytterligare en sak som inte passar in i din essens men som Jesus talar om. Utveckla du ditt medvetande vidare. Jag hoppas du blir ännu mer kärleksfull. Jag väljer att försöka att förlita mig på Jesus. Det leder till att man förändras inifrån. Vi väljer helt enkelt olika vägar och de skiljer sig åt väsentligt."

Om du skulle se essensen skulle du se  att Jesus talar om precis samma saker fast med lite andra ord. Jesus säger ju att himmelriket finns inom oss som ett litet senapsfrö som vi kan låta växa till en planta. I såfall har du utvecklat ett medvetande som utifrån sig självt blir mer kärleksfullt. I såfall har du gjort bägaren ren på insidan. Om du anpassar dig är bara utsidan ren. Om du säger att du försöker förlita dig på Jesus kan du ju tala om för mig hur du har fått senapsfröt att gro och hur du gjorde din bägare ren inuti? Hur upptäckte du smutsen? Var inte ditt medvetande med på det? Jag kan bara säga att smutsen som jag upptäckte efter min erfarenhet var så stor att jag fortfarande håller på att städa och det är över 10 år sedan. Jag undrar också varför så många kristna verkar vara så oförändrade och inte alls speciellt kärleksfulla?

"Återigen ett exempel på vad som skiljer oss åt. Kul att du känner att du är ett med Gud. Jag förnekar inte att du är harmonisk och kärleksfull. Fortsätt gärna med det. Passar det in med det Jesus säger, absolut inte men vad spelar det för roll för dig?"

Jesus talade aldrig om Adam och Eva och eftersom historien förekommer i gamla testamentet har det heller ingenting med Jesus att göra. Jag bara talar om den separerande kraften  och om illusionen i form av en liknelse och använder mig av figurerna som förekommer i gamla testamentet för att jag tänkte att du på så vis förstår det bättre. Men jag tror förstås varken på Adam och Eva eller på Lucifer.

Anmäl
2017-02-26 15:57 #40 av: FataMorgana

rättelse av inlägg #39

Nu har jag skrivit som en kratta. Jag skrev: "Nä nu blandar du ihop två saker. Schrödingers katt tog jag som exempel på att inom kvantfisken katten skulle kunna vara både levande och död. "

Jag menar såklart att,  inom kvantfysiken skulle katten kunna vara både både levande och död.

Anmäl
2017-02-26 16:22 #41 av: retep

Setfree

Om det nu är så att Gud har hittat dig. Vad har det då gjort och betytt för dig i fråga om hur väl du fått lära känna och förstå honom?
Och när du en dag lämnar detta jordeliv var och hur finns du och Gud då, i förhållandet till varandra?

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-26 16:50 #42 av: setfree

#39 Setfree, jag börjar fundera på om jag är så dålig på att uttrycka mig. Du skriver att du förstår mig men när jag läser dina svar inser jag att du inte gör det.

"Den stora skillnaden ligger i att vi tror på separation med Gud och du menar separation med ett tillstånd som du kallar för gudomligt."

Det här har du inte förstått alls. Jag kallar separationen för en illusion och det gudomliga är för mig verkligheten / evigheten, där som vi inte är separerade.

Förlåt mitt misstag. Jag var nog distraherad. Det är klart jag förstår att du menar att separationen är en illusion. Jag lagar mat eller gör något annat och då blir man lite förvirrad ibland. Min tanke förstår men tangenterna slinter.

Sedan menar jag inte att Gud inte vet var jag är, det gör han förstås. Men det som är ett mysterium är att vissa personer gör ett gudsmöte utan att själva ha tagit ett initiativ. Varför vissa men inte andra. Ingen aning. Detta debatteras flitigt och det finns inget riktigt bra svar på frågan som jag ser det.

Om man inser att begrepp för någonting inte är lika med det som det är utan att bara för det som man föreställer sig och att man inte kan föreställa sig gud, tappar begreppet förstås sin mening.

Att söka gud är inte upplysning, snarare att hitta gud.

Men "upplysta" brukar väl sällan påstå att de har hittat Gud?

Nä nu blandar du ihop två saker. Schrödingers katt tog jag som exempel på att inom kvantfysiken katten skulle kunna vara både levande och död. Det går inte ihop med vår logik. Vi förstår inte kvantfysiken och ännu mindre förstår vi det gudomliga. Vi förstår inte hur någonting kan vara både förenat och separerat samtidigt utifrån vår logik. Men utifrån det gudomliga är det ena verklighet och det andra det som vi tror är verkligheten.

Vad ska vi göra med denna kunskap eller förståelse? Förklara detta kopplat till vardagliga händelser. Påverkar det hur vi lever? Eller vilka beslut vi tar. 

Essensen var inte bara att Adam och Eva bytder manligt och kvinnligt utan det som var poängen var att de kunde skilja mellan gott och ont. Det betyder att Adam och Eva från och med då fick leva i den dualistiska världen och inte befann sig i den gudomliga enheten längre (i evigheten).

Nu skriver du något jag håller med om. Vi har valmöjlighet när vi förstår skillnad mellan ont och gott. Jo jag förstår din essens.

Jag talade om krafter i två olika sammanhang. En gång talade jag om arketypiska krafter och mönster och en gång talade jag om förenande och separerande krafter och tog lucifer som exempel för separationen (illusionen). Vilket var det som inte du förstod?

Gravitationen påverkar oss och det kan vi inte göra mycket åt. Andra krafter kan vi undvika genom att agera på olika sätt. Den separerande kraften kan vi väl inte göra mycket åt? 

Jag skulle inte kunna förklara det för människor som aldrig har intresserat sig för andliga saker och skulle vara tvungen att hitta på en liknelse, precis som Jesus gjorde. Men den största delen skulle inte förstå den och hitta på något. Var det inte en bra liknelse till kristendomen Skämtar

Jag är med. Man kan inte förklara allt. Jag tänkte mer att även de som inte är färgade av kristen tro kanske har lite svårt att förstå det du menar. 

Jag har ju inte ens beskrivit min upplevelse, eller säger vi erfarenhet. Jag skrev bara att jag tittade bakom rökridån och hur min erfarenhet förändrade mig. Men själva erfaranheten kan jag inte beskriva. Det enda som jag skulle kunna beskriva är hur det kom sig att jag gjorde den erfarenheten. Men det är något personligt. Men jag gjorde inte TM. Varför det inte är fler har retep redan talat om för dig.

Jag förstår att du inte utövar TM. Hur du tittade bakom rökridån vet jag ju inte. Fler borde väl ha tittat bakom rökridån om det nu är möjligt? Om det nu inte är väldigt svårt.

Om du skulle se essensen skulle du se  att Jesus talar om precis samma saker fast med lite andra ord. Jesus säger ju att himmelriket finns inom oss som ett litet senapsfrö som vi kan låta växa till en planta. I såfall har du utvecklat ett medvetande som utifrån sig självt blir mer kärleksfullt. I såfall har du gjort bägaren ren på insidan. Om du anpassar dig är bara utsidan ren. Om du säger att du försöker förlita dig på Jesus kan du ju tala om för mig hur du har fått senapsfröt att gro och hur du gjorde din bägare ren inuti? Hur upptäckte du smutsen? Var inte ditt medvetande med på det? Jag kan bara säga att smutsen som jag upptäckte efter min erfarenhet var så stor att jag fortfarande håller på att städa och det är över 10 år sedan. Jag undrar också varför så många kristna verkar vara så oförändrade och inte alls speciellt kärleksfulla?

Endast genom förlåtelse blir min bägare ren. Sedan gäller det att vända om från egna begär och att minska mitt ego. Att sätta andras bästa framför min egen bekvämlighet. Att inte bli irriterad. Att inte hämnas. Att förlåta andra som har gjort mig något. Jag tror vi är överens om att man behöver städa hela livet. Din fråga angående kristna är allvarlig och mycket besvärande. Du har naturligtvis en poäng. Jag håller med dig. Jag har sett både och. Detta gör mig mycket bedrövad. Vi behöver bättra oss. Jag hoppas innerligt att jag ändrar mitt beteende, jag vet att jag inte är perfekt. Denna fråga var den bästa du har ställt överhuvud taget. 

Vi borde verkligen leva som vi lär. Skäms

Anmäl
2017-02-26 17:44 #43 av: retep

#42
"Men det som är ett mysterium är att vissa personer gör ett gudsmöte utan att själva ha tagit ett initiativ. Varför vissa men inte andra. Ingen aning. Detta debatteras flitigt och det finns inget riktigt bra svar på frågan som jag ser det."
Jag ser inte det som ett mysterium eftersom jag tänker att Gud är allvetande och överallt närvarande. Vilket betyder att "Gud finner dig" i din känsla och tanke ger dig en upplevelse av hans närvaro. Ger dig den stilla sinnesro där du spontant transcenderar och möter honom.
Vet att tanken kring och begreppet transcendera också finns inom Kristendomen, men jag vet inte vad ni tror kring det, eller har för erfarenhet av det?

Att titta bakom "rökridån" är svårt för att vi gör det svår. Och oftast som ett resultat av vårt uppskruvade, sinnes alla intryck, överaktiva känslor, tankar och handlingar. Å andra sidan är det det enklaste mest naturliga och spontana vi kan göra, då vi blir stilla och tillåter oss det. Det är här TM tekniken har sitt stora värde.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-26 18:47 #44 av: setfree

#43 Nu kan jag inte beskriva av egen erfarenhet det jag hänvisade till. Gud har påverkat mig på ett lite annat sätt. I slutändan leder det till samma sak.

Om du med trancendera menar ett upplevelse utanför våra sinnen så det kanske vi kan kalla det. Hur Gud möter oss skiljer sig åt. Det leder till samma slutdestination.

En omvändelse från sitt ego till att bli Jesus-centrerad. Att lägga ner felaktiga och destruktiva beteenden. Ofta slutar man att dricka alkohol och man börjar att be för andra och inte bara för sina egna begär. 

Dessa personer känner jag stor samhörighet med. Man förstår att det inte bara är tomt prat. Mer av tacksamhet och kärlek och mindre av hat och missunnsamhet. 

Hur beskriver du det inom kristendomen? 

Anmäl
2017-02-26 19:23 #45 av: retep

#44
Nog vet du då också att en omvändelse från sitt ego till att bli centrerad kring det som är kärleksfullt och givande för andra. Att lägga ner sina destruktiva och felaktiga beteenden, kan ske utan att det är Jesus man är centrerad kring.

Förstår inte hur du menar..."Hur beskriver du det inom kristendomen? "

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-02-26 21:50 #46 av: setfree

#44 Vet att tanken kring och begreppet transcendera också finns inom Kristendomen, 

Hur vet du det? Eller vad menar du?

Nog vet du då också att en omvändelse från sitt ego till att bli centrerad kring det som är kärleksfullt och givande för andra. Att lägga ner sina destruktiva och felaktiga beteenden, kan ske utan att det är Jesus man är centrerad kring.

Absolut men det är inte det jag pratar om. Om man möter Gud leder det väl till att man blir kristuscentrerad? Skulle Gud glömma bort att Jesus är det viktigaste för oss. 

Anmäl
2017-02-27 16:37 #47 av: FataMorgana

#42

"Sedan menar jag inte att Gud inte vet var jag är, det gör han förstås. Men det som är ett mysterium är att vissa personer gör ett gudsmöte utan att själva ha tagit ett initiativ. Varför vissa men inte andra. Ingen aning. Detta debatteras flitigt och det finns inget riktigt bra svar på frågan som jag ser det."

Ofta hänger det ihop med någon kris i livet. Hos mig var det en livskris liksom hos många andra. Krishnamurti hade en sjuk bror och hans lärare talade om för honom att han  kommer att överleva. När han inte gjorde det försvann han för ett par veckor och kom tillbaka som upplyst och lycksalig. Osho mediterade i flera år och levde ett asketiskt liv. Han gick upp tidigt på morgonen för att meditera och träna och när han hade hållit på i flera år insåg han att han inte hade kommit något vart och gav upp livet som han levde. I stället gjorde han saker som går tvärtemot, tex drack en öl och det var under den tiden som han blev upplyst. Min sambo var också i en livskris och när han ansåg att det inte finns någonting i livet som det är värt att sträva efter och han levde bara för att han inte var död och då hände det. Pga hans bekymmer brukade han bara sova ett par timmar och varje morgon var han helt färdig, men en dag vaknade han upp efter att bara ha sovit i tre timmar full av energi med lysande strålande ögon och levde flera månader i en lycksalighet, trots att det inte fanns någonting att vara lycklig över utan snarare bara anledningar till att vara olycklig. Dessa exempel visar att man måste släppa taget och ge upp, utan att sträva efter någonting. Ibland kan man uppnå detta tillstånd genom meditation och insikt, men ibland måste man skakas om ordentligt i livet för att man ska släppa taget.

"Men "upplysta" brukar väl sällan påstå att de har hittat Gud?"

Det där är en översättning för folk som inte har hittat gud och fortfarande är kvar i deras dualistiska tänkande. Men upplysta ser att deras deras sanna natur är det högsta gudomliga och att allt annat är en illusion.

"Vad ska vi göra med denna kunskap eller förståelse? Förklara detta kopplat till vardagliga händelser. Påverkar det hur vi lever? Eller vilka beslut vi tar."

Javisst påverkar det våra liv. Skulle bara alla ha denna kunskap och förståelse om människans sanna gudomliga natur skulle det inte finnas några krig och människorna skulle samsas mellan varandra och inte ta ifrån varandra några saker.

"Nu skriver du något jag håller med om. Vi har valmöjlighet när vi förstår skillnad mellan ont och gott. Jo jag förstår din essens."

Det handlar inte bara om valmöjligheten mellan gott och ont utan om insikt om illusionen som vi lever i, dvs den dualistiska världen. Men det är insikt som man inte kan läsa till sig eller förstå med förståndet.

"Gravitationen påverkar oss och det kan vi inte göra mycket åt. Andra krafter kan vi undvika genom att agera på olika sätt. Den separerande kraften kan vi väl inte göra mycket åt?"

Gravitationen är en av de dualistiska krafterna liksom alla andra krafter som du kan sätta namn på är dualistiska. Du kan inte göra något åt att den separerande kraften får oss att leva i en illusion, men man kan upptäcka att det är en illusion och vad som är sanning.

"Jag är med. Man kan inte förklara allt. Jag tänkte mer att även de som inte är färgade av kristen tro kanske har lite svårt att förstå det du menar."

Ingen som inte själv har erfarit kan förstå och därför kan det bara beskrivas i form av liknelser. Nästan alla tolkar liknelser med någon sorts färgning och det är just det som är problemet.

"Jag förstår att du inte utövar TM. Hur du tittade bakom rökridån vet jag ju inte. Fler borde väl ha tittat bakom rökridån om det nu är möjligt? Om det nu inte är väldigt svårt."

Ja det är som retep skriver, bara vi människor som gör det så himla svårt.

"Endast genom förlåtelse blir min bägare ren."

Nej, det kan vara en ren bägare som får dig att förlåta, men det kan också vara förståndet som fattar ett sådant beslut men det blir inte bägaren ren utav. Bägaren blir inte ren som en konsekvens av förlåtelse utan snarare tvärtom. Det är den rena bägaren som får en att förlåta, men det kan också vara förståndet. Om det är förståndet har du ingen ren bägare.

"Sedan gäller det att vända om från egna begär och att minska mitt ego.Att sätta andras bästa framför min egen bekvämlighet. Att inte bli irriterad. Att inte hämnas. Att förlåta andra som har gjort mig något. "

Och hur gör du för att minska ditt ego? Har du erfarit att egot bara är en illusion eller är det egot som har fattat detta beslut att minska sig själv? Sen är det faktiskt en skillnad om man har känslor att vilja hämnas på någon som man är arg på men  håller sig i styr för att man vet att det är fel att hämnas eller om känslorna att vilja hämnas inte ens uppträder.

"Din fråga angående kristna är allvarlig och mycket besvärande. Du har naturligtvis en poäng. Jag håller med dig. Jag har sett både och. Detta gör mig mycket bedrövad. Vi behöver bättra oss. Jag hoppas innerligt att jag ändrar mitt beteende, jag vet att jag inte är perfekt. Denna fråga var den bästa du har ställt överhuvud taget.

Vi borde verkligen leva som vi lär."

Eftersom kristendomen inte kan presentera en väg att utvecklas andligt kommer för de flesta alla goda gärningar och allt undvikande av onda handlingar att styras av förståndet. Endel klarar det men endel klarar det inte. Att disciplinera sig själv har inget med andlig utveckling att göra. Att med hela sitt innersta väsen erfara att man är det gudomliga själv gör att man ser det gudomliga i alla andra levande varelser med och efter en sådan erfarenhet går det helt enkelt inte att göra en annan varelse illa, utan då vill man bara allas bästa och väl. Det är inget som man når med disciplin.

Anmäl
2017-02-28 08:30 #48 av: setfree

#47 Ofta hänger det ihop med någon kris i livet. Hos mig var det en livskris liksom hos många andra. Krishnamurti hade en sjuk bror och hans lärare talade om för honom att han  kommer att överleva. När han inte gjorde det försvann han för ett par veckor och kom tillbaka som upplyst och lycksalig. Osho mediterade i flera år och levde ett asketiskt liv. Han gick upp tidigt på morgonen för att meditera och träna och när han hade hållit på i flera år insåg han att han inte hade kommit något vart och gav upp livet som han levde. I stället gjorde han saker som går tvärtemot, tex drack en öl och det var under den tiden som han blev upplyst. Min sambo var också i en livskris och när han ansåg att det inte finns någonting i livet som det är värt att sträva efter och han levde bara för att han inte var död och då hände det. Pga hans bekymmer brukade han bara sova ett par timmar och varje morgon var han helt färdig, men en dag vaknade han upp efter att bara ha sovit i tre timmar full av energi med lysande strålande ögon och levde flera månader i en lycksalighet, trots att det inte fanns någonting att vara lycklig över utan snarare bara anledningar till att vara olycklig. Dessa exempel visar att man måste släppa taget och ge upp, utan att sträva efter någonting. Ibland kan man uppnå detta tillstånd genom meditation och insikt, men ibland måste man skakas om ordentligt i livet för att man ska släppa taget.

Underbart att bli lycklig. Depression är oerhört skadligt. Den största riskfaktorn för självmord är depression.

Det där är en översättning för folk som inte har hittat gud och fortfarande är kvar i deras dualistiska tänkande. Men upplysta ser att deras deras sanna natur är det högsta gudomliga och att allt annat är en illusion.

Varför översätta? Varför inte beskriva det som du gör här? Inse att du är godomlig och att du lever i en illusion och när du verkligen gör det så blir du kärleksfull och lycksalig. Och ännu konstigare, varför blanda in Jesus i ekvationen för att göra det riktigt obegripligt för den som lyssnar. Jag är mer för enkelhet och rak kommunikation beroende på mitt ingenjörstänkande.

Javisst påverkar det våra liv. Skulle bara alla ha denna kunskap och förståelse om människans sanna gudomliga natur skulle det inte finnas några krig och människorna skulle samsas mellan varandra och inte ta ifrån varandra några saker.

Ja det är sannolikt att om många var som ni är så skulle samhället se helt annorlunda ut. Det tror jag säkert.

Det handlar inte bara om valmöjligheten mellan gott och ont utan om insikt om illusionen som vi lever i, dvs den dualistiska världen. Men det är insikt som man inte kan läsa till sig eller förstå med förståndet.

Visst det är jag med på att du har erfarit. Det som är konstig är att bibeln inte berättar om detta. Det tror jag även ickekristna bibelgranskare håller med om. Att du sedan tolkar in detta är en helt annan sak. I himlen finns ingen död, smärta eller andra skadliga saker som hat och avund.

Gravitationen är en av de dualistiska krafterna liksom alla andra krafter som du kan sätta namn på är dualistiska. Du kan inte göra något åt att den separerande kraften får oss att leva i en illusion, men man kan upptäcka att det är en illusion och vad som är sanning.

OK. Och då blir man lycksalig och kärleksfull? (Jo jag förstår att man måste erfara det inte bara med förståndet som måste stängas av)

Ingen som inte själv har erfarit kan förstå och därför kan det bara beskrivas i form av liknelser. Nästan alla tolkar liknelser med någon sorts färgning och det är just det som är problemet.

Ja det gäller för mig också. Jag är med på att man måste erfara själv för att förstå.

Ja det är som retep skriver, bara vi människor som gör det så himla svårt.

Nja lite svårt verkar det vara ändå. Inte lätt att släppa allt.

Nej, det kan vara en ren bägare som får dig att förlåta, men det kan också vara förståndet som fattar ett sådant beslut men det blir inte bägaren ren utav. Bägaren blir inte ren som en konsekvens av förlåtelse utan snarare tvärtom. Det är den rena bägaren som får en att förlåta, men det kan också vara förståndet. Om det är förståndet har du ingen ren bägare.

Låt oss vara överens om att vilka motiv vi har och vilka tankar vi tänker om andra och oss själva är viktigt. Det är klart att kärlek då är avgörande. När vi älskar någon kan vi förlåta av hjärtat inte bara med munnen. Om vi hatar någon men samtidigt ler mot en person så är bägaren oren på insidan. Våra innersta tankar betyder väldigt mycket, inte bara vad vi säger. Att vi sedan själva behöver förlåtelse från Gud kanske vi inte är överens om.

Och hur gör du för att minska ditt ego? Har du erfarit att egot bara är en illusion eller är det egot som har fattat detta beslut att minska sig själv? Sen är det faktiskt en skillnad om man har känslor att vilja hämnas på någon som man är arg på men  håller sig i styr för att man vet att det är fel att hämnas eller om känslorna att vilja hämnas inte ens uppträder.

Det är stor skillnad mellan att hålla sig i styr och att känna kärlek. Det är vi överens om. Det ör omöjligt i längden att hålla sig i styr. De sanna känslorna kryper fram för eller senare. Mitt ego minskar genom att sätta Jesus i centrum. Stor skillnad mellan oss. Det finns ingen likhet. Jag tror att tillvaron utanför vår fysiska tillvaro är mer verklig än den vi lever i. När vi dör så blir tillvaron mycker mer verklig. Det är vi överens om. Men jag tror att jag som en egen person kommer att fortsätta att finnas till.

Eftersom kristendomen inte kan presentera en väg att utvecklas andligt kommer för de flesta alla goda gärningar och allt undvikande av onda handlingar att styras av förståndet. Endel klarar det men endel klarar det inte. Att disciplinera sig själv har inget med andlig utveckling att göra. Att med hela sitt innersta väsen erfara att man är det gudomliga själv gör att man ser det gudomliga i alla andra levande varelser med och efter en sådan erfarenhet går det helt enkelt inte att göra en annan varelse illa, utan då vill man bara allas bästa och väl. Det är inget som man når med disciplin.

Nej det har verkligen inget med andlig utveckling att göra. Man måste förändras på insidan och gå vidare därifrån. Utan att bli "född på nytt" så förändras ingenting. Då blir det religion och regler, det är inte kul. Men jag pratar om att bli född på nytt, vilket jag ÄR. Jag är född på nytt. Tror du mig? Jag har inte som vana att ljuga. Hur mycket regler har jag pratat om sedan vi började vårt "samtal"?

Anmäl
2017-02-28 13:28 #49 av: FataMorgana

"Underbart att bli lycklig. Depression är oerhört skadligt. Den största riskfaktorn för självmord är depression.  "

Nu har det missat poängen i det hela. Jag talar inte om depression som ett sjukligt tillstånd, utan det hela handlar om att egot och förståndet alltid vill ha kontrollen över sitt liv. Vi bygger våra liv på det som är viktigt för oss och vi planerar och strävar efter lycka. Så länge vi gör det blir vi inte upplysta. Krishnamurti byggde sitt liv på en andlig väg och han hade förtroende till hans andliga lärare. När hans bror dog med 27 år förlorade han något som var viktigt i hans liv och det var bara inte hans bror utan han förlorade förtroendet i sina andliga lärare som talade om för honom att hans bror kommer att överleva. Det som han byggde sitt liv på var borta och det fick honom att släppa taget. Han var nog olycklig men det är något annat än depression. Eftersom han slutade upp att planera, att sträva och för att han släppte taget och gav upp kontrollen blev han upplyst.

Samma sak med Osho. Hans andliga liv var allt för honom, för man lever ju inte asketiskt för nöjes skull. Han hade allt under kontroll, det fanns en tidsplan när han tränar, när han mediterar och allt hade blivit till en rutin. När han insåg att det inte ledde någonstans var det som han byggde sitt liv på borta. Han gav upp kontrollen och blev upplyst.

Min sambo förlorade också en människa som han hade planerat livet med och som han gick en andlig väg med och som han utvecklade sig tillsammans med. Allt som han hande planerat var borta och det fanns inget längre att kontrollera och att sträva efter eller att försvara.  Lycksaligheten som man upplever är inte själva upplysningen utan en konsekvens av själva upplysningen.

Min väg var en smula annorlunda eftersom jag inte levde ett andligt liv, men jag hamnade i samma situation som fick mig att ge upp kontrollen och att sluta sträva. Så länge det är egot och förståndet som har kontrollen upprätthåller man rökridån och kan inte se bakom. Man kan också släppa taget genom meditation, men det verkar som om meditationen för många bara leder fram till porten men för att öppna den måste man gå ett steg tillbaka.

"Varför översätta? Varför inte beskriva det som du gör här? "

Föreställ dig att du lever i en värld där alla människor är färgblinda och det bara existerar svart, vitt, grått, ljusgrått och mörkgrått. Av någon anledning händer det dig att du kan se alla färger. Hur beskriver du att någonting är rött eller grönt? Du kan förstås tänka ut dig en liknelse, men vad du än berättar för folk så kommer de att tolka det genom deras svartvitgråa värld.

"Inse att du är godomlig och att du lever i en illusion och när du verkligen gör det så blir du kärleksfull och lycksalig."

Ja det är just den världen som jag pratar om. Det var en rationell beskriving för något som inte är rationellt.

"Och ännu konstigare, varför blanda in Jesus i ekvationen för att göra det riktigt obegripligt för den som lyssnar."

Men här behövde jag inte blanda in Jesus för att det skulle bli obegripligt för dig.

"Jag är mer för enkelhet och rak kommunikation beroende på mitt ingenjörstänkande."

Okey, anta att jag är färgblind och sen förklarar du med enkel och rak kommunikation hur röd ser ut och vilken skillnad det är mellan rött och grönt när det för mig ser grått ut och jag inte ser en skillnad på dessa färger. Glöm inte att jag aldrig sett en färg.

"Visst det är jag med på att du har erfarit. Det som är konstig är att bibeln inte berättar om detta. Det tror jag även ickekristna bibelgranskare håller med om. Att du sedan tolkar in detta är en helt annan sak. I himlen finns ingen död, smärta eller andra skadliga saker som hat och avund. "

Men bibeln beskriver ju det i form av en liknelse. Sen vet jag inte om ickekristna bibelgranskare håller med om att Adam blev 800 år och att gud skapade Adam som den första människan, utan de flesta vet att vi har evolutionerat och fått den största delen av våra gener från homo erectus och vi i europa också har fått gener från neandertalarna. Jag är ju ingen anhängare av Calleman, men det som han skriver här om Adam och Eva är ganska bra. http://www.equinox.hemsida.net/dua.htm

OK. Och då blir man lycksalig och kärleksfull? (Jo jag förstår att man måste erfara det inte bara med förståndet som måste stängas av)

Det är inte själva upptäckten om illusionen som gör dig lycksalig och kärleksfull utan att erfara sig själv som det högsta gudomliga och kärleksfull blir man för att man ser alla andra människor också som det högsta gudomliga.

"Nja lite svårt verkar det vara ändå. Inte lätt att släppa allt."

Nej det var heller inte lätt för Osho, Krishnamurti eller för min sambo att släppa allt.

"Låt oss vara överens om att vilka motiv vi har och vilka tankar vi tänker om andra och oss själva är viktigt. Det är klart att kärlek då är avgörande. När vi älskar någon kan vi förlåta av hjärtat inte bara med munnen. Om vi hatar någon men samtidigt ler mot en person så är bägaren oren på insidan. Våra innersta tankar betyder väldigt mycket, inte bara vad vi säger. Att vi sedan själva behöver förlåtelse från Gud kanske vi inte är överens om. "

Det är just det som du skrev "när vi älskar någon" som är poängen. Vi bedömer människor med förståndet och om människan har de egenskaper som är avgörande för att vi ska tycka att människan är älskvärd, älskar vi människan.  Om vi senare anser att människan inte har de egenskaper som vi tyckte att den har, kan kärleken slockna ganska snabbt. Och andra människor älskar vi inte alls för att de kanske har egenskaper som vi anser inte gör dem älskvärda. Sen är det ju så att föreställningen som man har om en människa aldrig helt stämmer överens med den, så egentligen älskar man bara en föreställning. Men den gudomliga kärleken är vilkorslös och den är evigt varande. Det var säkert inte det som Jesus menade när han sa att man ska älska sina fiender, för man ska ju inte blanda in Jesus Skämtar

"Det är stor skillnad mellan att hålla sig i styr och att känna kärlek. Det är vi överens om. Det ör omöjligt i längden att hålla sig i styr. De sanna känslorna kryper fram för eller senare. Mitt ego minskar genom att sätta Jesus i centrum. Stor skillnad mellan oss. Det finns ingen likhet. Jag tror att tillvaron utanför vår fysiska tillvaro är mer verklig än den vi lever i. När vi dör så blir tillvaron mycker mer verklig. Det är vi överens om. Men jag tror att jag som en egen person kommer att fortsätta att finnas till. "

Aha, ditt ego har beslutat att sätta Jesus i ditt centrum och att minska sig själv. Ditt ego vill ha Jesus i sitt centrum pga att det förväntar sig någonting av det. Ja det är en stor skillnad mellan oss. Skämtar

"Nej det har verkligen inget med andlig utveckling att göra. Man måste förändras på insidan och gå vidare därifrån. Utan att bli "född på nytt" så förändras ingenting. Då blir det religion och regler, det är inte kul. Men jag pratar om att bli född på nytt, vilket jag ÄR. Jag är född på nytt. Tror du mig? Jag har inte som vana att ljuga. Hur mycket regler har jag pratat om sedan vi började vårt "samtal"?

Då undrar jag verkligen varför budord, lagar och regler överhuvudtaget existerar i bibeln? Kan man inte lika gärna skriva, tro på Jesus och korset och sätt Jesus i ditt centrum i ditt liv, så blir du per automatik född på nytt, utan att behöva upptäcka sin sanna natur. Jag tror inte att du ljuger, men jag tror att vi har olika föreställningar om vad som menas med att födas på nytt.

Anmäl
2017-03-01 10:23 #50 av: setfree

#49 Nu har det missat poängen i det hela. Jag talar inte om depression som ett sjukligt tillstånd, utan det hela handlar om att egot och förståndet alltid vill ha kontrollen över sitt liv. Vi bygger våra liv på det som är viktigt för oss och vi planerar och strävar efter lycka. Så länge vi gör det blir vi inte upplysta. ....

Jag skrev lite slarvigt, det har du rätt i.  Jag förstår att du inte var deprimerad.

Min väg var en smula annorlunda eftersom jag inte levde ett andligt liv, men jag hamnade i samma situation som fick mig att ge upp kontrollen och att sluta sträva. Så länge det är egot och förståndet som har kontrollen upprätthåller man rökridån och kan inte se bakom. Man kan också släppa taget genom meditation, men det verkar som om meditationen för många bara leder fram till porten men för att öppna den måste man gå ett steg tillbaka.

Det finns faktiskt en likhet mellan oss angående att släppa våra ambitioner. Att låta vårt ego bli mindre. Vetekornets lag känner du kanske till? Om det inte dör i jorden kan det inte bära frukt. Samma sak med oss. Ju mer egot växer och ju mer vi strävar efter att upphöja oss själva, desto olyckligare blir vi. Jag kommer ihåg en intervju med Agneta Fältskog där hon fick frågan om hon var lycklig. Hon kunde inte svara på den frågan och hon såg besvärad ut. Detta är vi kanske överens om.

Föreställ dig att du lever i en värld där alla människor är färgblinda och det bara existerar svart, vitt, grått, ljusgrått och mörkgrått. Av någon anledning händer det dig att du kan se alla färger. Hur beskriver du att någonting är rött eller grönt? Du kan förstås tänka ut dig en liknelse, men vad du än berättar för folk så kommer de att tolka det genom deras svartvitgråa värld.

Jag förstår att du inte kan beskriva din erfarenhet på ett enkelt sätt. Men att utifrån din erfarenhet säga att satan skapar en dualitet? Det måste väl ändå vara en gissning från din sida? Det kan du omöjligen ha sett.

Men här behövde jag inte blanda in Jesus för att det skulle bli obegripligt för dig.

Jag påstår att du inte vet något om Jesus genom din erfarenhet. Det är där som det blir knas enligt mig.

Okey, anta att jag är färgblind och sen förklarar du med enkel och rak kommunikation hur röd ser ut och vilken skillnad det är mellan rött och grönt när det för mig ser grått ut och jag inte ser en skillnad på dessa färger. Glöm inte att jag aldrig sett en färg.

Enligt Buddhismen finns ingen Gud men du har sett Gud hur går det ihop?Du påstår att satan var en del i paradiset vilket är en sak ju väl inte kan ha sett i din erfarenhet. Visst förstår jag att det är svårt att beskriva färger för färgblinda och att det blir en liknelse, men du drar slutsatser långt utanför det du har erfarit och det är det jag inte kan acceptera hur som helst. Dessutom uttrycker du dig tvärsäkert om saker som jag är insatt i. Det är som att jag skriver med stor säkerhet om buddhism bara för att jag har gjort erfarnheter. Varför skulle jag det?

Men bibeln beskriver ju det i form av en liknelse. Sen vet jag inte om ickekristna bibelgranskare håller med om att Adam blev 800 år och att gud skapade Adam som den första människan, utan de flesta vet att vi har evolutionerat och fått den största delen av våra gener från homo erectus och vi i europa också har fått gener från neandertalarna. Jag är ju ingen anhängare av Calleman, men det som han skriver här om Adam och Eva är ganska bra. http://www.equinox.hemsida.net/dua.htm

Det finns ingen liknelse i bibeln som beskriver din erfarenhet. Holografisk resonans med den trettonde himlen? Jag får erkänna att jag är "färgblind". Att neandertalare har funnits råder ingen tvekan om. Men vad har detta med att bibeln beskriver din erfarenhet?

Det är inte själva upptäckten om illusionen som gör dig lycksalig och kärleksfull utan att erfara sig själv som det högsta gudomliga och kärleksfull blir man för att man ser alla andra människor också som det högsta gudomliga.

Vi delar synen att alla människor är värdefulla och viktiga. Men absolut inte gudomliga.Men det förändrar inte vikten av kärlek och respekt.

Det är just det som du skrev "när vi älskar någon" som är poängen. Vi bedömer människor med förståndet och om människan har de egenskaper som är avgörande för att vi ska tycka att människan är älskvärd, älskar vi människan.  Om vi senare anser att människan inte har de egenskaper som vi tyckte att den har, kan kärleken slockna ganska snabbt. Och andra människor älskar vi inte alls för att de kanske har egenskaper som vi anser inte gör dem älskvärda. Sen är det ju så att föreställningen som man har om en människa aldrig helt stämmer överens med den, så egentligen älskar man bara en föreställning. Men den gudomliga kärleken är vilkorslös och den är evigt varande. Det var säkert inte det som Jesus menade när han sa att man ska älska sina fiender, för man ska ju inte blanda in Jesus Skämtar

Ja här är vi överens. I detta fall kan du blanda in Jesus. Om du har gudomlig kärlek protesterar jag inte.

Aha, ditt ego har beslutat att sätta Jesus i ditt centrum och att minska sig själv. Ditt ego vill ha Jesus i sitt centrum pga att det förväntar sig någonting av det. Ja det är en stor skillnad mellan oss. Skämtar

Det var inte så snällt skrivet.

Då undrar jag verkligen varför budord, lagar och regler överhuvudtaget existerar i bibeln? Kan man inte lika gärna skriva, tro på Jesus och korset och sätt Jesus i ditt centrum i ditt liv, så blir du per automatik född på nytt, utan att behöva upptäcka sin sanna natur. Jag tror inte att du ljuger, men jag tror att vi har olika föreställningar om vad som menas med att födas på nytt.

Ja något händer inom oss när vi sätter Jesus i centrum och bekänner vår tro. Det är superbra för dig att du vet din sanna natur. Jag känner bara min relation till Gud. Var och en är fri att välja sin egen väg. Vi går helt olika vägar. Jag hoppas det bästa för dig.

Anmäl
2017-03-01 13:52 #51 av: FataMorgana

#50

Det finns faktiskt en likhet mellan oss angående att släppa våra ambitioner. Att låta vårt ego bli mindre. Vetekornets lag känner du kanske till? Om det inte dör i jorden kan det inte bära frukt. Samma sak med oss. Ju mer egot växer och ju mer vi strävar efter att upphöja oss själva, desto olyckligare blir vi. 

Ja det är samma essens i det som i att födas på nytt. Det gamla jaget måste dö för att kunna födas på nytt. Jag håller helt med Jesus.

Jag förstår att du inte kan beskriva din erfarenhet på ett enkelt sätt. Men att utifrån din erfarenhet säga att satan skapar en dualitet? Det måste väl ändå vara en gissning från din sida? Det kan du omöjligen ha sett.

Men för mig är satan bara en mytologisk figur som inte existerar på rikigt och historien om Adam och Eva är en liknelse som beskriver hur dualiteterna uppstod.

Jag påstår att du inte vet något om Jesus genom din erfarenhet. Det är där som det blir knas enligt mig.

Det är inte genom min erfarenhet som jag vet något om Jesus, men genom min erfarenhet förstår jag Jesus bättre. Jag anser att man utan en sådan erfarenhet inte kan förstå Jesus lika bra.

Enligt Buddhismen finns ingen Gud men du har sett Gud hur går det ihop?

Det finns heller ingen gud inom kristendomen, utan bara en föreställning av gud. Inom Buddhism existerar inte denna föreställning. Det som jag har sett är inte din gud Jahve, alltså den dualistiska föreställningen, utan jag har erfarit evigheten, där som dualiteterna inte existerar och där föreställningarna gud och satan är förenade i sig.

Du påstår att satan var en del i paradiset vilket är en sak ju väl inte kan ha sett i din erfarenhet.

Nej, i min erfarenhet existerar inga mytologiska figurer. Jag bara översätter det till dig genom att använda mig av den historian som jag anser är en liknelse

Visst förstår jag att det är svårt att beskriva färger för färgblinda och att det blir en liknelse, men du drar slutsatser långt utanför det du har erfarit och det är det jag inte kan acceptera hur som helst.

Jag tror att du ibland missförstår mig väldigt mycket. Det ena är en erfarenhet och det andra är de logiska slutsatserna av den erfarenheten.

Dessutom uttrycker du dig tvärsäkert om saker som jag är insatt i. Det är som att jag skriver med stor säkerhet om buddhism bara för att jag har gjort erfarnheter. Varför skulle jag det?

Du är insatt i din lära, men jag skriver om essensen som du inte verkar ha upptäckt ännu. Det stämmet som retep har under sin signatur, att sanningen är en, men att de visa nämner den vid olika namn. Det finns bara en sanning men många beskrivningar. Om du ser sanningen utanför beskriviningarna ser du också essensen i beskrivningarna. Det är ju självklart att du får skriva om buddhism med stor säkerhet om du gjort egna erfarenheter, så kan vi gärna diskutera om det.

Det finns ingen liknelse i bibeln som beskriver din erfarenhet.

Det kanske beror på, att det för det första är väldigt få människor på den tiden i vår kultur som har gjort sådana erfarenheter och för det andra, att de som gjorde erfareheterna såg att det inte går att beskriva och i stället hittade på en massa liknelser, utan att förklara vilken erfarenhet som det beror på.

Holografisk resonans med den trettonde himlen?

Vad menar du med det Funderar

Jag får erkänna att jag är "färgblind". Att neandertalare har funnits råder ingen tvekan om. Men vad har detta med att bibeln beskriver din erfarenhet?

Du gör felet att inte kunna skilja mellan vad jag skriver utifrån min erfarenhet och vad jag skriver utifrån min logik. Om vi har generna från neandertalarna i oss och om vi vet att homo sapiens är en evolutionsgren av homo erectus och om man vet att homo sapiens existerar sedan 200.000 år kan man väl inte tro att jorden är 6000 år gammal och att människan bara kan existera sedan ett par tusen år.

Vi delar synen att alla människor är värdefulla och viktiga. Men absolut inte gudomliga.Men det förändrar inte vikten av kärlek och respekt.

Ja eftersom vi har olika begrepp för gudomligt. För dig är gudomligt heligt. För mig är gudomligt att vara en del av gud och då menar jag inte Jahve utan evigheten.

Det var inte så snällt skrivet.

Förlåt, jag visste inte att du skulle uppfatta det som jag skrev på det här viset. Det var egentligen en välmenad tankeställare och för oss som går en andlig väg är det helt normalt att reflektera över sig själv på det här viset. Det är alltid egot som beslutar att gå en andlig väg och det är endast egot som strävar efter upplysning, precis som det är egot som beslutar att tro på en religion. Senare på vägen (om man har valt en andlig väg) kan man komma till insikt om sig själv genom sådana reflektioner. Du bör veta att ett ego aldrig kan bli upplyst och att vi i vår sanna natur redan är upplysta och alltid har varit det. Egot kan heller aldrig förminska sig själv utan bara låta oss leva i illusionen att det är förminskat om vi beter oss på ett visst sätt som vi (egot) tycker är bra. På en andlig väg smyger man sig på sig själv och tar bort sina illusioner. Alla handlingar som man gör som har ett visst syfte och en viss förvänting är handlingar som utförs av egot. Det handlar inte om att fördöma egot utan att acceptera sig själv med sitt ego. Om du inte accepterar dig själv med ditt ego kan du heller inte acceptera andra.

Jag vill alltså inte vara elak mot dig utan bara ge dig en ledtråd att fundera över dig själv. Sorry om du blev sårad, men fundera.... Vem var det som blev sårad? Ditt ego eller din sanna gudomliga natur som du inte är medveten om?

Jag vet inte om jag hinner svara dig i den andra tråden idag mer, men jag återkommer nog Glad

Anmäl
2017-03-02 10:11 #52 av: setfree

#51 Ja det är samma essens i det som i att födas på nytt. Det gamla jaget måste dö för att kunna födas på nytt. Jag håller helt med Jesus.

Bra att vi är överens Glad

Men för mig är satan bara en mytologisk figur som inte existerar på rikigt och historien om Adam och Eva är en liknelse som beskriver hur dualiteterna uppstod.

Men om han är en mytologisk figur, varför kalla det för satan då? Jag menar att det inte skapar klarhet utan mer förvirring. Något skapar en uppdelning i dualiteter. Hur uppdelningen uppstod kan du väl inte veta något om?

Det är inte genom min erfarenhet som jag vet något om Jesus, men genom min erfarenhet förstår jag Jesus bättre. Jag anser att man utan en sådan erfarenhet inte kan förstå Jesus lika bra.

Du säger med det att du förstår Jesus bättre än mig. (indirekt i alla fall)

Det finns heller ingen gud inom kristendomen, utan bara en föreställning av gud. Inom Buddhism existerar inte denna föreställning. Det som jag har sett är inte din gud Jahve, alltså den dualistiska föreställningen, utan jag har erfarit evigheten, där som dualiteterna inte existerar och där föreställningarna gud och satan är förenade i sig.

Jag håller med om att min föreställning av Gud inte stämmer överens med "evigheten" där Gud och satan är förenade.

Nej, i min erfarenhet existerar inga mytologiska figurer. Jag bara översätter det till dig genom att använda mig av den historian som jag anser är en liknelse

Det är väl bättre att skriva att jag tror på en saga. Du har en alternativ sanning som du har erfarit. Är inte det enklare?

Jag tror att du ibland missförstår mig väldigt mycket. Det ena är en erfarenhet och det andra är de logiska slutsatserna av den erfarenheten.

Ja det är inte så lätt. Jag medger gärna att jag missuppfattar.

Du är insatt i din lära, men jag skriver om essensen som du inte verkar ha upptäckt ännu. Det stämmet som retep har under sin signatur, att sanningen är en, men att de visa nämner den vid olika namn. Det finns bara en sanning men många beskrivningar. Om du ser sanningen utanför beskriviningarna ser du också essensen i beskrivningarna. Det är ju självklart att du får skriva om buddhism med stor säkerhet om du gjort egna erfarenheter, så kan vi gärna diskutera om det.

Jag har inte upptäckt essensen. Alla mina argument faller platt jämfört med din erfarenhet. Du kan ju avfärda allt jag skriver och hela tiden påstå att du vet hur det är. Är det inte så att du menar att din erfarenhet är mycket mer värd än mina erfarenheter? Jag har lyssnar på väldigt många olika personer och försöker väga in och dra slutsatser. I ditt fall behöver du inte lyssna på någon annan, du vet ju hur det är.

Det kanske beror på, att det för det första är väldigt få människor på den tiden i vår kultur som har gjort sådana erfarenheter och för det andra, att de som gjorde erfareheterna såg att det inte går att beskriva och i stället hittade på en massa liknelser, utan att förklara vilken erfarenhet som det beror på.

Varken på den tiden och i nutid är det väldigt få som beskriver din erfarenhet. Däremot är det väldigt vanligt inom det som felaktigt beskrivs som new-age att mena att vi är gudomliga. Stämmer inte det?

Vad menar du med det Funderar

Dessa har sedan ofta stått i bjärt kontrast till det budskap om alla människors lika värde, som de ofta har haft som avsikt att förmedla, åtminstone inledningsvis.Vi kan alltså se det moderna sinnet, vilket skapats genom holografisk resonans med den trettonde himlen, som frukten av en process som inleddes med syndafallet, 3115 f Kr. (http://www.equinox.hemsida.net/dua.htm)

Du gör felet att inte kunna skilja mellan vad jag skriver utifrån min erfarenhet och vad jag skriver utifrån min logik. Om vi har generna från neandertalarna i oss och om vi vet att homo sapiens är en evolutionsgren av homo erectus och om man vet att homo sapiens existerar sedan 200.000 år kan man väl inte tro att jorden är 6000 år gammal och att människan bara kan existera sedan ett par tusen år.

Absolut är det så. Detta är en annan fråga angående skapelse kontra slump och evolution. Det är en liten utvikning.

Ja eftersom vi har olika begrepp för gudomligt. För dig är gudomligt heligt. För mig är gudomligt att vara en del av gud och då menar jag inte Jahve utan evigheten.

Mitt fel igen. Jag tolkar utifrån mitt filter. Men varför inte bara säga att vi är en evighetsvarelse? Att är en integrerad del i ett stort universum där vi varken är goda eller onda i evigheten och att tid inte finns. Eller med dina ord. Är inte det enklare? Jag är bara ute efter enkelhet, jag gillar inte att göra saker mer komplicerade än de är. Eller är det fel?

Förlåt, jag visste inte att du skulle uppfatta det som jag skrev på det här viset. Det var egentligen en välmenad tankeställare och för oss som går en andlig väg är det helt normalt att reflektera över sig själv på det här viset. Det är alltid egot som beslutar att gå en andlig väg och det är endast egot som strävar efter upplysning, precis som det är egot som beslutar att tro på en religion. Senare på vägen (om man har valt en andlig väg) kan man komma till insikt om sig själv genom sådana reflektioner. Du bör veta att ett ego aldrig kan bli upplyst och att vi i vår sanna natur redan är upplysta och alltid har varit det. Egot kan heller aldrig förminska sig själv utan bara låta oss leva i illusionen att det är förminskat om vi beter oss på ett visst sätt som vi (egot) tycker är bra. På en andlig väg smyger man sig på sig själv och tar bort sina illusioner. Alla handlingar som man gör som har ett visst syfte och en viss förvänting är handlingar som utförs av egot. Det handlar inte om att fördöma egot utan att acceptera sig själv med sitt ego. Om du inte accepterar dig själv med ditt ego kan du heller inte acceptera andra.

Jag vill alltså inte vara elak mot dig utan bara ge dig en ledtråd att fundera över dig själv. Sorry om du blev sårad, men fundera.... Vem var det som blev sårad? Ditt ego eller din sanna gudomliga natur som du inte är medveten om?

Inga som helst problem. Jag har aldrig haft några problem med det du skriver. I dig finns inget hat. Man märker om det finns en positiv grundton.

Du får gärna ge mig tankeställare. Men hur ska jag svara på den? Hur ska jag kunna förklara mina motiv? Du skrev inte som en fråga utan som ett konstaterande och då får jag försvara mig vilket inte är så enkelt.

Det är klart att jag har fel motiv ofta. Jag söker efter att bli fri från min smärta i mina fötter. Det gör mig självisk ibland och väldigt negativ. Ibland blir jag helt less och tappar livsgnistan. Visst tycker jag om att hjälpa de som är mina vänner för att jag ser deras tacksamhet. Jag är inte på något sätt helt fri från begär och själviskhet. Däremot försöker jag vara ärlig mot mig själv och andra. Är jag less så säger jag det.

Visst ligger det något i det du skrev. Jag har accepterat mina svagheter och vet att det fattas mycket.

Klart att mitt ego blir sårat om det skrivs med en hatisk attityd. I detta fall blev jag inte sårad på något sätt. Det är klart jag funderar över det du skriver.

Anmäl
2017-03-02 14:30 #53 av: FataMorgana

#52  

Men om han är en mytologisk figur, varför kalla det för satan då? Jag menar att det inte skapar klarhet utan mer förvirring.

Men det är ju bibeln som skapar den förvirringen. Det finns bättre liknelser i andra kulturer,

Något skapar en uppdelning i dualiteter. Hur uppdelningen uppstod kan du väl inte veta något om?

Jo det är vi alla som delar upp enheten / sanningen genom våra förstånd och hela uppdelningen är en illusion som vi upplever tillsammans genom en sorts dröm. Vad det ska vara bra för vet jag heller inte, men i bibeln finns en liknelse om det, att lucifer gav dem ett äpple från kunskapens träd.

Du säger med det att du förstår Jesus bättre än mig. (indirekt i alla fall)

Det var en helt allmänn bedöming om saken och inte personligt till dig, men du har rätt om den indirekta betydelsen. Jag visste bara inte hur jag annars skulle kunna förklara det.

Det är väl bättre att skriva att jag tror på en saga.

Men då skulle jag ju inte skriva ner mina argument. Vad skulle det då bli för en diskussion?

Du har en alternativ sanning som du har erfarit. Är inte det enklare?

Det finns inga alternativa sanningar utan bara en enda sanning och den kan man inte läsa till sig i några böcker.

Jag har inte upptäckt essensen. Alla mina argument faller platt jämfört med din erfarenhet. Du kan ju avfärda allt jag skriver och hela tiden påstå att du vet hur det är.

Men det här är ju en halmgubbe för det som jag skriver. Jag avfärdar inte dina argument utan bemöter dem med mina argument.

Är det inte så att du menar att din erfarenhet är mycket mer värd än mina erfarenheter?

Jag har ju inte skrivit mycket om mina erfarenheter, men jag undrar vilka erfarenheter som någon kan göra för att komma fram till att alla som inte har din tro är förlorade och inte får evigt liv? Det har ju inget att göra med hur mycket värde någons erfarenhet har. Det går att erfara att vi alla är ett med det gudomliga, men det går inte att erfara att ett trossystem stämmer för då skulle det ju inte behöva vara ett trossystem. Man kan heller inte erfara hur någon blir utesluten ur det eviga livet, men att erfara att man är ett med gud kan alla göra. Man kan heller inte erfara att någonting av det som skrevs i bibeln verkligen har hänt. Det handlar alltså inte om mina erfarenheter mot dina erfarenheter utan om mina erfarenheter kontra bibeln.

Jag har lyssnar på väldigt många olika personer och försöker väga in och dra slutsatser. I ditt fall behöver du inte lyssna på någon annan, du vet ju hur det är.

Det är ju egntligen det som andlig utveckling handlar om, att släppa allt man hört från andra för att söka själv. Osho sa, att en trodd sanning inte är en sanning ens om den stämmer.

Varken på den tiden och i nutid är det väldigt få som beskriver din erfarenhet.

Jag har heller inte beskrivit min erfarenhet eftersom den inte går att beskriva. Men det är väldigt få som gör min erfarenhet. 80-90% sysslar hellre med att skaffa pengar, med nöjen och att tillfredställa sina begär och att skaffa sig makt. Av de 10-20% som blir över fastnar de flesta i religioner eller i esoteriska flumläror. Det kan inte vara fler än vad det är på det här viset.

Däremot är det väldigt vanligt inom det som felaktigt beskrivs som new-age att mena att vi är gudomliga. Stämmer inte det?

Jo men det flesta upprepar bara vad de har hört av andra. Att tro att man är gudomlig är inte samma sak som att erfara det.

Vad menar du med det

Dessa har sedan ofta stått i bjärt kontrast till det budskap....

Jaha, jag missade att det stod i min egen länk. Som jag redan skrev är jag ingen anhängare av Calleman och skrev därför bara att det som står om Adam och Eva är bra, dvs det med metaforen.

Absolut är det så. Detta är en annan fråga angående skapelse kontra slump och evolution. Det är en liten utvikning.

Men om du erkänner att vetenskapen har rätt måste du ju se att bibeln har fel. Man kan förstås säga att det finns en gudomlig plan bakom evolutionen, men i såfall måste man erkänna att mycket av det som tolkas ordagrant i biblen bara är liknelser.

Mitt fel igen. Jag tolkar utifrån mitt filter. Men varför inte bara säga att vi är en evighetsvarelse? Att är en integrerad del i ett stort universum där vi varken är goda eller onda i evigheten och att tid inte finns. Eller med dina ord. Är inte det enklare? Jag är bara ute efter enkelhet, jag gillar inte att göra saker mer komplicerade än de är. Eller är det fel?

I evigheten är vi inga varelser och där finns heller inget universum. Saker som inte är enkla kan man heller inte skriva enkelt om.

Du får gärna ge mig tankeställare. Men hur ska jag svara på den? Hur ska jag kunna förklara mina motiv? Du skrev inte som en fråga utan som ett konstaterande och då får jag försvara mig vilket inte är så enkelt.

Vad vill du försvara dig mot? Att du är en människa? Inte en enda människa blir född med all visdom som finns. Alla människor har ett ego och det är okey att ha ett. Det är förövrigt alltid egot som vill försvara sig själv Skämtar

Det enda som skiljer oss människor åt gällande detta är hur mycket självkännedom vi har om oss och vårt ego. Jag ville bara visa dig att det är egot som sätter Jesus i centrum för ett visst syfte och att det i verkligheten inte förminskar sig genom syften. Om du visste hur ofta jag har ertappat mig själv med sådana här reflektioner och konstaterat detsamma om mig och mitt ego Glad Skulle jag inte ha gjort det skulle jag heller inte se det hos andra.

Det är klart att jag har fel motiv ofta

Det är helt naturligt att egot ibland har eller gör rätt och ibland har fel eller gör fel. Det ska man inte döma ut sig för, men man kan arbeta på sig för att göra saker bättre.

Jag söker efter att bli fri från min smärta i mina fötter

Vad har du för problem med dina fötter, så att läkarna inte kan hjälpa dig?

Det gör mig självisk ibland och väldigt negativ. Ibland blir jag helt less och tappar livsgnistan. Visst tycker jag om att hjälpa de som är mina vänner för att jag ser deras tacksamhet. Jag är inte på något sätt helt fri från begär och själviskhet. Däremot försöker jag vara ärlig mot mig själv och andra. Är jag less så säger jag det.

Det är helt naturligt att man blir less om man har ont och mår dåligt, men man ska inte tappa livsgnistan för det. Jag har själv ryggont pga diskbråck, men min sambo hjälper mig med reiki att klara mig utan smärtmediciner. Jag mår lika dåligt av smärtmediciner som jag mår av smärtorna som de lindrar. Man ska aldrig ge upp och alltid fortsätta att kämpa. Tills nu har jag alltid insett att det funnits någon mening med problemen som jag haft.

Ingen människa är helt utan begär och själviskhet, vem som strävar efter att bli fri från det kan bara göra sig till en misslyckare. Begären kommer från egot och strävandet kommer också från egot. Det är bra att du försöker vara ärlig mot dig själv och andra.

Visst ligger det något i det du skrev. Jag har accepterat mina svagheter och vet att det fattas mycket.

Jag ser det inte som någon svaghet att ha ett ego, utan svagheten är den bristande självkännedomen. Utan egot skulle vi inte ens överleva.

Klart att mitt ego blir sårat om det skrivs med en hatisk attityd. I detta fall blev jag inte sårad på något sätt. Det är klart jag funderar över det du skriver.

I början på min andliga väg böt jag ofta ut ordet jag mot ego i mina tankar. I stället för "jag vill" tänkte jag "egot vill" för att smyga mig på mig själv och det gjorde det lättare för mig att upptäcka mitt ego. Efter att jag erfor att egot bara är en del av illusionen var det lättare för mig att acceptera storleken av mitt ego och jag kunde skratta över mig själv. Annars skulle jag kanske ha gråtit Skämtar

Du kan ju försöka själv att läsa ett av dina inlägg och byta ut ordet jag mot ego. Som t.ex ditt sista inlägg "egot är bara ute efter enkelhet, egot gillar inte att göra saker mer komplicerade än de är"  Men snälla, förstå mig rätt och ta det med humor och gör som jag och skratta över det Skrattar

Anmäl
2017-03-03 11:58 #54 av: setfree

# 53 Det finns inga alternativa sanningar utan bara en enda sanning och den kan man inte läsa till sig i några böcker.

Vi är överens om att sanningen bara är en. Men jag läser gärna böcker och lär mig gärna av andras erfarenheter. Om någon har blivit blåst av en hantverkare så är jag tacksam över att veta det innan jag beställer ett jobb. Om en arbetsplats är bra där man tar hand om varandra så är jag tacksam över att veta det innan jag söker ett jobb. Slutsatser i vetenskapliga artiklar är bra att känna till. Men jag förstår vad du menar med att man själv måste smaka på maten innan man kan säga att den är god.

Vad har du för problem med dina fötter, så att läkarna inte kan hjälpa dig?

Jag äter Gabatentin mot nervsmärta men jag blir väldigt trött av den. Men orsaken förstår varken jag eller läkare. Det är oerhört påfrestande. Jag kan stå en kort stund men det gör riktigt ont efter ett tag och jag bara måste sitta ner. Jag har inga andra problem som diabetes eller övervikt etc. så det beror inte på detta. Jag börjar bli verkligt less. Jag klarar inte att bortse från smärtan.Ledsen

I början på min andliga väg böt jag ofta ut ordet jag mot ego i mina tankar. I stället för "jag vill" tänkte jag "egot vill" för att smyga mig på mig själv och det gjorde det lättare för mig att upptäcka mitt ego. Efter att jag erfor att egot bara är en del av illusionen var det lättare för mig att acceptera storleken av mitt ego och jag kunde skratta över mig själv. Annars skulle jag kanske ha gråtit Skämtar

Du kan ju försöka själv att läsa ett av dina inlägg och byta ut ordet jag mot ego. Som t.ex ditt sista inlägg "egot är bara ute efter enkelhet, egot gillar inte att göra saker mer komplicerade än de är"  Men snälla, förstå mig rätt och ta det med humor och gör som jag och skratta över det Skrattar

Jag har en bit kvar. Visst är jag påverkad av vad andra tycker om mig exempelvis. Jag tycker det är befriande när man kan skoja om sig själv och inte skämmas över hur man ser ut och vad man kan prestera. En fördel med att inte vara så ung är att man kan släppa oron över vissa saker. De är inte längre så viktiga. Jag har alltid varit prestationsinriktad men börjar att kunna släppa det.

Det är inte så att jag är avundsjuk på andra, det problemet har jag aldrig haft.

Jag ska försöka att skratta och ta det med humor.

Angående bibeln så kommer vi inte att enas och det är förståeligt.

Anmäl
2017-03-03 12:37 #55 av: FataMorgana

#54

Jag hinner inte svara på några inlägg idag, så till det återkommer jag i morgon. Men jag undrar om du varit hos neurologen för dina nervsmärtor? Det kan ju vara en nerv i kläm eller handla om någon inflammation och hos en neurolog kan man mäta sina nervbanor genom olika undersökningar. Man måste ju hitta orsaken, Hur länge har du dessa problem och hur började det? Om du inte villa skriva om det här kan du ju skicka ett PM om du vill. Jag hjälper dig gärna om jag kan.

Anmäl
2017-03-04 17:00 #56 av: FataMorgana

#54

Vi är överens om att sanningen bara är en. Men jag läser gärna böcker och lär mig gärna av andras erfarenheter.... (citerar inte hela stycket)

Många människor gör felet att de gör sig en föreställning av gud eller det gudomliga och när de söker, söker de deras föreställning. Men för att hitta sanningen måste man släppa alla sina föreställnigar. Man kan naturligtvis gärna läsa vetenskap, filosfi, religioner och vad andra anser och annat, men man ska inte leta efter det gudomliga i det. Krishnamurti sa att man måste överge alla färdiga läror och trossystem och utgå från noll så att ingenting, ingen tanke, ingen förutfattad mening står i vägen. Bara så kan man se verkligheten som den verkligen är. Och något likande sa Osho också och han sa också att alla som vill ge en ett färdigt trossystem är ens fiende SkämtarJesus formulerade det på ett annat sätt. Han sa, ser ni barnen där borta som leker, så måste ni bli för att komma i himmelriket Glad

Anmäl
2017-03-04 19:33 #57 av: retep

Tänker att även efter att vi kommit in i himmelriket, är det lång väg kvar innan vi införlivat det och, lever våra liv med det, eller vår död i det.
I livet här och nu, räcker det inte med barns oskyldighet eller att vi ger upp våra förutfattade meningar.
Så länge vi inte är medvetna och lever både ett inre och ett yttre liv har vi inte vad som krävs.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-05 13:19 #58 av: FataMorgana

#57  

Men utan att släppa våra förutfattade meningar för att bli oskyldiga som barn går det heller inte.  Man börjar alltid med första steget.

Anmäl
2017-03-05 14:52 #59 av: retep

Så länge vi inte är medvetna och lever både ett inre och ett yttre liv har vi inte vad som krävs.
Tänker att detta är första steget som behövs.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-05 16:15 #60 av: FataMorgana

#59

Men hur ska man bli medveten om man inte släpper sina förutfattade meningar? Man måste ju först tömma glaset innan man kan hälla in något nytt.

Anmäl
2017-03-05 16:46 #61 av: retep

Ett glas med grumligt vatten blir efterhand klart när vi fyller på med rent.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-05 17:10 #62 av: FataMorgana

Kan du inte ge ett praktiskt exempel på hur någon som är övertygad om sin tro skulle få rent vatten i glaset?

Anmäl
2017-03-05 17:54 #63 av: retep

Man kan vara övertygad om att man ser klart i ett grumligt vatten!
Men när vattnet blir renare, klarare, då inser man skillnaden.
Det händer för oss alla, våra förutfattade meningar och övertygelser är grumliga men blir klarare. Förutsättningen är att det rena klara 'vattnet' får möjlighet att flöda fritt och fylla på oss från Källan.
Därför är det av stor betydelse att man har en metod, en teknik att ta sig till källan varje dag. Tänk dig sinnet som en vattendamm med en naturlig källa på botten. På ytan Är det grumligt, men ju djupare du dyker, ju klarare blir det.
När du når botten ser du och erfar du att det är från källan inom som det rena och klara kommer, att det fyller sinnet, känslorna, tankarna. Att det är härigenom som du blir som ett barn , att du kan vara förutan förutfattade meningar.
Vet inte om det här var ett praktiskt exempel för dig? Jag kan säkert ge något mer.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-06 07:42 #64 av: setfree

#54 Många människor gör felet att de gör sig en föreställning av gud eller det gudomliga och när de söker, söker de deras föreställning. Men för att hitta sanningen måste man släppa alla sina föreställnigar. Man kan naturligtvis gärna läsa vetenskap, filosfi, religioner och vad andra anser och annat, men man ska inte leta efter det gudomliga i det. Krishnamurti sa att man måste överge alla färdiga läror och trossystem och utgå från noll så att ingenting, ingen tanke, ingen förutfattad mening står i vägen. Bara så kan man se verkligheten som den verkligen är. Och något likande sa Osho också och han sa också att alla som vill ge en ett färdigt trossystem är ens fiende SkämtarJesus formulerade det på ett annat sätt. Han sa, ser ni barnen där borta som leker, så måste ni bli för att komma i himmelriket Glad

Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” (Mark 10:15). Man måste ta emot Guds rike enligt Jesus.

Man kan inte styras av andras tyckande, det är jag med på. Men om någon blir förändrad på ett positivt sätt så blir man nyfiken. Om någon är frisk och sund vill man görna veta om det finns något samband mellan livsstil och hälsa. Man ser få överviktiga i Indien, men desto fler i USA. Då kan man dra slutsatsen att vegetarisk mat kanske inte är så dålig. Men man får prova själv. Jag vägde 62 kg när jag kom hem från Indien och jag är 1,80. Jag älskade deras mat. Alla tycker inte som jag. Vissa som åker dit tänker att han sa ju att maten är god men tycker sedan att det stämde ju inte alls.

Man kan lyssna på andra angående var man ska söka och hur. Jag utgår ifrån att du lyssnade på din sambo och att andra lyssnar på dig nu. Det betyder inte att man skaffar sig förutfattade meningar. Jag säger då: prova Jesus själv. Bry dig inte om vad jag tycker eller säger. Prova själv. Förutsättningslöst.

Jag uppmanar alla som läser detta: Prova yoga, meditation, sök din gudomlighet etc. men prova Jesus också. På egen hand. Sedan kan ni själva dra slutsatser. 

Anmäl
2017-03-06 09:32 #65 av: retep

Jag har, på egen hand 'provat' Jesus och sökt min gudomlighet i yoga, meditation Jag har dragit min slutsats att det går utmärkt att grunda sina erfarenheter och sin tro genom att kombinera olika trosuppfattningar. 

- När det kommer till kritan är det ju min verklighet jag skall förhålla mig till.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-06 10:09 #66 av: setfree

# 65 Ja om du är nöjd med det så kan jag inte protestera mot din erfarenhet. Jag hoppas det bästa för dig. Om du mår bra och är harmonisk, så fortsätt som du gör.

Jag personligen anser att det inte stämmer med bibeln. Men det är min åsikt.

Om nu vedaskrifterna är så bra, vad behöver du Jesus till? Han finns ju inte med i vedaskrifterna.

Anmäl
2017-03-06 10:40 #67 av: retep

#66

Jag grundar ju inte mina erfarenheter och tro utifrån vad som står i Bibeln eller Vedaskrifterna!

Dessutom är det så att det Jesus representerar och lär är absolut en del av Veda.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-06 11:02 #68 av: setfree

#67 Dessutom är det så att det Jesus representerar och lär är absolut en del av Veda.

Å andra sidan har Veda med just allt att göra, eftersom Veda är själva grundstrukturen för all kunskap som existerar.

Det går säker att hitta något som Jesus har sagt som kan stämma med veda. Kan du ge exempel men än att göra bägaren ren på insidan?

Anmäl
2017-03-06 13:59 #69 av: FataMorgana

#63

Jag ser det som så att det just är tankar och förutfattade meningar som gör vattnet grumligt. För att vattnet ska bli klart måste det som grumlar vattnet sjunka ner till botten. Så länge vattnet är i rörelse blir det inte klart. Förutfattade meningar och tankar är rörelsen i  vattnet. Meditation är stillheten i vattnet.

Anmäl
2017-03-06 14:11 #70 av: retep

# 68

Det där med att göra bägaren ren på insidan tror jag visst är FataMorganas uttryck.

Kärleksbudskapet är väl ett exempel bra nog, från både Jesus och Veda.

Sen är det ju så att jag har den uppfattningen om Jesus att han i egenskap av Guds son var, är och har Medvetandet och medvetenheten. Har all den kunskap och de förmågor som också Veda beskriver och visar på. Kunskap, visdom och utvecklingsmöjligheter som jag uppfattar leder till Gud.

Så tanken om att Jesus är den enda vägen till Gud, den stämmer för mig också. Men då är det inte Jesus som person utan det han är och representerar genom sin medvetenhet i att vara Guds son.

Är klar över att detta inte är något godtagbart  exempel för dig.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-06 14:22 #71 av: setfree

#70 Det där med att göra bägaren ren på insidan tror jag visst är FataMorganas uttryck.

Ok jag trodde du kan ha använt det också någon gång, men det var fel. Ja visst du använde Guds rike inom oss eller hur? (ursäkta att jag inte kommer ihåg) Mitt fel.

Så tanken om att Jesus är den enda vägen till Gud, den stämmer för mig också. Men då är det inte Jesus som person utan det han är och representerar genom sin medvetenhet i att vara Guds son.

Är klar över att detta inte är något godtagbart  exempel för dig.

Nej verkligen inte. Jesus som person är viktig, inte bara hans undervisning. Hela hans undervisning OCH  han som person.  Du förminskar Jesus på detta sätt. Men som du skriver så vet du redan att jag påstår det. Utan en relation med en levande Jesus så kommer man inte till Gud. Man kommer kanske till upplysning eller ser sin gudomlighet men inte till Gud.

Anmäl
2017-03-06 14:25 #72 av: FataMorgana

#64

Man kan inte styras av andras tyckande, det är jag med på.

Men det är ju just det som händer i alla religioner och trossystem, att de styr andra människor och talar om för dem hur någonting är och vad de ska tro på. Folk talar om för andra genom generationerna i tusentals år vad som är sanning utan att  någonsin själva har erfarit den. Det är som en sjukdom som människorna genom generationer ger som arv till deras barn, endast pga det de själva tror. Endel är beredda att dö för deras tro och en del är beredda att döda för deras tro och dessa idér är inget annat än rena rama hittepå.

Men om någon blir förändrad på ett positivt sätt så blir man nyfiken. Om någon är frisk och sund vill man görna veta om det finns något samband mellan livsstil och hälsa

Man måste även betrakta de som inte förändras positivt i relation till de som har förändrats positivt. Många människor förändras positivt av andra saker eller förändringen sker bara i huvudet. Man kan inte ta enstaka människor som exempel. I din jämförelse med övervikten i Indien glömmer du att du talar om en stor grupp människor och så gott som alla av dem som äter vegetariskt är inte överviktiga. Men av en stor grupp kristna är det bara ett par enstaka som förändras positivt.

Man kan lyssna på andra angående var man ska söka och hur. Jag utgår ifrån att du lyssnade på din sambo och att andra lyssnar på dig nu.

Jo jag lyssnade på min sambo när han sa att jag ska befria mig från alla förutfattade meningar. Han talade inte om för mig var jag ska söka för det finns inget ställe att söka på, utan han hjälpte mig att erfara och visade mig saker och ting. Han hjälpte mig att bygga upp fundamentet för huset som  motsvarar min andliga väg så att jag inte bygger det på sand. Han hjälpte mig att få kropp och psyke i balans, men han förmedlade inget trossystem. Såklart hjlälper han mig att rengöra min bägare ren inuti.

Jag vet inte vad du menar med att pröva Jesus själv. Jag läser gärna bibelns Jesus citat och funderar över dessa i stället för att tro på andras tolkningar, men det gudomliga hittar man inte i böcker.


Anmäl
2017-03-06 16:35 #73 av: retep

#71

Nu är det kanske du som skall ge exempel, på hur man har en personlig relation med en levande Jesus?

På vilket sätt är Jesus en levande person annat än i tron och föreställningen om honom?

Han har ju inte vad jag vet visat sig levande i personlig gestalt för någon större skara människor de senaste 2000 åren. Jag är övertygad om att han skulle kunna ta personlig form och visa sig levande om han hade en avsikt med det. Känner du någon eller har du kanske själv mött Jesus på det viset? 

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2017-03-07 07:36 #74 av: setfree

# 73 Nu är det kanske du som skall ge exempel, på hur man har en personlig relation med en levande Jesus?

På vilket sätt är Jesus en levande person annat än i tron och föreställningen om honom?

Han har ju inte vad jag vet visat sig levande i personlig gestalt för någon större skara människor de senaste 2000 åren. Jag är övertygad om att han skulle kunna ta personlig form och visa sig levande om han hade en avsikt med det. Känner du någon eller har du kanske själv mött Jesus på det viset? 

Hade jag inte upplevt att Jesus är en levande person som hör bön och som har makt, hade jag naturligtvis inte slösat bort min tid med att skriva här. Jag hade då haft viktigare saker för mig. Jesus hör när jag ber. Jag har beskrivit flera exempel här som är kopplade till vår vardag, men ni tycker att de är anekdoter. Jesus uppmanar mig ibland att göra saker. Vissa saker är lätta och andra svårare. Det betyder inte att allt är "a walk in the park", men det fungerar. Men den viktigaste saken är den inre förvandling som sker i min ande. (som inte kan beskrivas i ord)

Men om ni avfärdar det som illusioner så vad kan jag göra?

Men du måste väl ha provat att be Jesus uppenbara sig för dig? Eller att han på något sätt bevisar sin existens.

Varför tro på mig? Prova själv och se vad som händer. Din egen upplevelse väger tyngre än mina ord eller hur?

Eller du kanske menar att du har provat genom meditation.

Jag har lyssnat på många som har mött Jesus i fysisk form, men om det är sant vet jag ju inte då jag inte var på plats själv.

Anmäl
2017-03-07 08:24 #75 av: setfree

# 72 Men det är ju just det som händer i alla religioner och trossystem, att de styr andra människor och talar om för dem hur någonting är och vad de ska tro på. Folk talar om för andra genom generationerna i tusentals år vad som är sanning utan att  någonsin själva har erfarit den. Det är som en sjukdom som människorna genom generationer ger som arv till deras barn, endast pga det de själva tror. Endel är beredda att dö för deras tro och en del är beredda att döda för deras tro och dessa idér är inget annat än rena rama hittepå.

Jag är fri att avfärda det som inte fungerar. Varför slösa bort sin tid på det som inte är verkligt för mig i  min vardag? Teorier utan praktik är inte till någon nytta. Du märker väl att jag är en person med fötterna på jorden. Om det bara var regler och system, nej då kan det kvitta för min del.

Man måste även betrakta de som inte förändras positivt i relation till de som har förändrats positivt. Många människor förändras positivt av andra saker eller förändringen sker bara i huvudet. Man kan inte ta enstaka människor som exempel. I din jämförelse med övervikten i Indien glömmer du att du talar om en stor grupp människor och så gott som alla av dem som äter vegetariskt är inte överviktiga. Men av en stor grupp kristna är det bara ett par enstaka som förändras positivt.

Hur mycket man vill förändras beror på en själv. Jesus tvingar oss inte till förändring. Även om man ser att Jesus är verklig så vill många leva som man alltid har gjort. Men det betyder inte att Jesus är falsk. Han som person som hör när jag ber är den som vi ska se på. Men du har kanske har sett negativa exempel och det är väldigt illa.

Jo jag lyssnade på min sambo när han sa att jag ska befria mig från alla förutfattade meningar. Han talade inte om för mig var jag ska söka för det finns inget ställe att söka på, utan han hjälpte mig att erfara och visade mig saker och ting. Han hjälpte mig att bygga upp fundamentet för huset som  motsvarar min andliga väg så att jag inte bygger det på sand. Han hjälpte mig att få kropp och psyke i balans, men han förmedlade inget trossystem. Såklart hjlälper han mig att rengöra min bägare ren inuti.

Jag vet inte vad du menar med att pröva Jesus själv. Jag läser gärna bibelns Jesus citat och funderar över dessa i stället för att tro på andras tolkningar, men det gudomliga hittar man inte i böcker.

Man hittar verkligen inte det gudomliga i böcker. Praktisk handling är det som gäller. Eller erfara sanningen eller hur du vill beskriva det. Om Jesus ligger begravd i Kashmir då är det inte mycket lönt att be till honom. Men om Jesus är levande och verklig och hör vår bön, då är det annorlunda. Man provar helt enkelt Jesus genom att be uppriktigt till honom att han ska visa sig på ett sätt så att du förstår. Individuellt. Ingen magsik formel utan som ett barn. Enkelt som jag ju tycker om.

Jag tror jag berättade om kvinnan som blev misshandlad som fosterbarn i Afrika(kommer inte ihåg landet). Hon var duktig i skolan och kom hem med bra betyg men de brydde sig förstås inte. Hon höll upp pappret mot himlen - det är väl bara du och jag som är glada för mitt betyg sa hon till Gud.

Långt senare när hon fick en ny fosterfamilj i Sverige fick hon ett budskap från en annan person. - Jag upplever att Gud vill berätta för dig att han såg dig när du höll upp ditt betyg mot himlen och sa att bara jag och du är glada för ditt betyg.

Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda (Luk 12:7)

Om Jesus vet hur många hårstrån jag har så hör han mig när jag ber.

Men om du vill fortsätta att betrakta det som ett trossytem och påstå att vi bara följer en massa regler och tror på "hittepå" jag vad ska jag göra.

Jag är inte ute efter att nedvärdera något annat, jag är ute efter att vittna om det positiva som har hänt i mitt liv. Det händer att Guds närvaro blir så stark att tårarna kommer.

Anmäl
2017-03-07 11:42 #76 av: FataMorgana

#75

Men om du skulle avfärda det som inte fungerar skulle du avfärda det mesta som står i bibeln. Nu ska jag berätta en liknelse för dig.

Lille Kalle kom hem från skolan och pappa frågade honom vad han har lärt sig i skolan idag. Kalle svarade att idag lärde vi oss om biblen. Vi lärde oss om en man som hette Moses som befriade fångar ur ett egypiskt fängelse. När de var på flykten förföljdes de av fängelsevakterna och till slut kom de fram till ett hav. Fängelsevaktern kom närmare och närmare men Moses hade ett skepp som väntade på dem. Men fängelsevakterna hade också skepp och förföljde skeppet med fångarna. Men som tur var hade Moses ett par ubåtar som var beväpnade med torpeder som sänkte fängelsevakternas skepp. Pappan tittade helt häpet på Kalle och frågade, har din lärare verkligen berättat det här för dig? Kalle svarade, pappa, om du inte tror på min historia, tror du ännu mindre på den som min lärare berättade för mig.

Hela bibeln är full med såna saker och det står t.o.m om att väcka upp döda. På vilket sätt har du konstaterat att det inte är någonting som man kan ska avfärda och att det fungerar? På vilket sätt är det här verkligt för dig i din vardag?

Nej Jesus är inte falsk, utan det är bara lärorna omkring honom som är falska. Du skriver att han som person hör när du ber. Men har du aldrig upplevt att han inte hör när du ber? Om du tar tusen människor som ber till Jesus och två stycken berättar att det hade effekt medan det inte hade effekt för 998 är det inget statistiskt signifikant resultat, men det är just dessa två som ni tar som exempel för att det ska ha effekt. Samma statistiska resultat skulle du också få ihop om tusen personer ber till spagettimonstret.

Anmäl
2017-03-07 13:38 #77 av: setfree

# 76 Hela bibeln är full med såna saker och det står t.o.m om att väcka upp döda. På vilket sätt har du konstaterat att det inte är någonting som man kan ska avfärda och att det fungerar? På vilket sätt är det här verkligt för dig i din vardag?

Nej Jesus är inte falsk, utan det är bara lärorna omkring honom som är falska. Du skriver att han som person hör när du ber. Men har du aldrig upplevt att han inte hör när du ber? Om du tar tusen människor som ber till Jesus och två stycken berättar att det hade effekt medan det inte hade effekt för 998 är det inget statistiskt signifikant resultat, men det är just dessa två som ni tar som exempel för att det ska ha effekt. Samma statistiska resultat skulle du också få ihop om tusen personer ber till spagettimonstret.

Jag har upplevt att inte få bönesvar ja. Vissa saker förstår jag inte. Mina fotproblem är ett exempel. Jag försöker inte undanhålla sanningen. Jag svarar dig sanningsenligt. Jag är inte fri från allt. Jag får kämpa. Jag har ingen fil där jag bara kör förbi andra. Livet är inte enkelt. Det är bara att konstatera att kristna inte lever enklare liv än andra. Men sedan har jag mängder med exempel på konkreta svar i andra sammanhang. Hur går det ihop? Jag har inget bra svar på alla de frågorna.

Det verkar som att Jesus verkligen uppenbarar sig men löser inte alla våra problem.

Om du ser att reiki fungerar så fortsätt med det då. Hur är det med din vardag fungerar reiki där också?

Anmäl
2017-03-08 16:26 #78 av: FataMorgana

#77

Om man skulle söka efter sanningen på ett vetenskapligt sätt skulle man ta med ett stort antal kristna i en studie och registrera hur ofta de får bönesvar och sen skulle man ta en annan grupp och låta dem be till deras gud. Sen skulle man kunna låta en tredje grupp  be till spagettimonstret. Endast om det finns en statistisk signifikant skillnad mellan grupperna skulle man kunna dra slutsatsen att någonting fungerar.

Men med  Reiki är det en annan sak, för att man nästan alltid får en effekt. Man kan inte göra mirakel med Reiki, dvs Reiki kan inte reparera mitt diskbråck, men det hjälper mig att klara mig utan smärtmediciner. Jag har fått utskrivet tre olika sorters smärtmedel, bland annat syntetiskt morfin och skulle vara tvungen att ta 10 smärttabletter om dagen i vanliga fall. Men om jag får 1-2 reikibehandlingar om dagen har jag mindre smärtor än om jag skulle ta 10 smärttabletter och jag har inga otäcka biverkningar som jag får av smärtmedicinerna. Det är just i vardagen som man har mest nytta av reiki och man kan använda sig av Reiki för väldigt många olika saker som tex för att arbeta på sin personliga utveckling.

Anmäl
2017-03-08 20:09 #79 av: setfree

#78 Kan vi inte bara vara glada för de som blir helade?

https://www.youtube.com/watch?v=6KnLDsq4XXA

https://www.youtube.com/watch?v=5gfZ-2qt2u0&list=PL2hTiFK7FyUtECWTdMoWHygV-qCbHHPuy&index=9

Spagettimontret kanske?

Jag älskar när någon blir befriad från något, tårarna bara kommer. Ingen hatpropaganda jag lovar. Hur det än går till är det väl bra med befrielse.

Jag är upptagen på universitetet i morgon och jag måste uppdatera inlämningar.

Finns det något reiki-klipp du vill dela? Eller något annat. Vi kan väl fokusera på positiva saker.

Anmäl
2017-03-09 14:12 #80 av: FataMorgana

#79

Reklamfilmer från Glory City Church i Brisbane har för mig ett lika stort värde som när människor berättar i bantningsreklamer hur mycket de gått ner i vikt. Det finns även mycket kritik om den här rörelsen på internet gällande falska profeter. Man ska inte tro allt som sprids ut och det finns även människor som klarar sig ur ett beroende utan religiösa rörelser.

Jag tror inte att det finns liknande reklamfilmer om reiki. Jga hittade bara filmer som visade hur en reikibehandling går till. Men det finns 200 vetenskapliga studier om reiki och i mer än hälften kunde man bevisa positiva effekter. Det är förstås bara små studier för om man skulle göra studier med väldigt många människor skulle man även behöva väldigt många reikihealare. Men här kan du titta på ett par studier som jag snabbt letade fram.

http://fheereiki.com/pilotstudie/

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21998438

Overall, the sessions were felt helpful in improving well-being, relaxation, pain relief, sleep quality and reducing anxiety. Offering Reiki therapy in hospitals could respond to patients' physical and emotional needs.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15674004

RESULTS:

Heart rate and diastolic blood pressure decreased significantly in the Reiki group compared to both placebo and control Groups

CONCLUSIONS:

The study indicates that Reiki has some effect on the autonomic nervous system. However, this was a pilot study with relatively few subjects and the changes were relatively small. The results justify further, larger studies to look at the biological effects of Reiki Treatment.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15154152

Forty-six participants were randomly assigned to 1 of 3 groups: hands-on Reiki, distance Reiki, or distance Reiki placebo, and remained blind to treatment condition. Each participant received a 1 to 1.5 hour treatment each week for 6 weeks. Pretest data collected prior to treatment demonstrated no preexisting significant differences among groups. Upon completion of treatment, there was a significant reduction in symptoms of psychological distress in treatment groups as compared with controls (P < .05; Eta square ranging from .09-.18), and these differences continued to be present 1 year later (P < .05; Eta square ranging from .12-.44).

Anmäl
2017-03-15 10:29 #81 av: setfree

#0 Ursprungsfrågan gäller andar.

Vi kristna tror på en andlig verklighet och att det finns något mer än den fysiska värld vi lever i.

Lilla Stjärna du har ju skrivit några inlägg tidigare. Har du några konkreta erfarenheter angående den andliga världen?

Anmäl
2017-03-15 12:40 #82 av: FataMorgana

#81

Är du säker på att du inte förväxlar spiritualitet med spiritistisk, eftersom du frågar Lilla Stjärnan efter erfarenheter angående den andliga världen? Den andliga världen är inte sepaerad från den fysiska världen utan speglar den fysiska världen. Men om man tror på demoner, andar eller spöken har det ingenting med denna värld att göra utan det är spiritistiskt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Spiritualitet 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Spiritism

Om du alltså frågar efter erfarenheter om den andliga världen är det bättre att du frågar någon som sysslar med andlig utveckling.

Anmäl
2017-03-15 14:12 #83 av: setfree

# Jag vill mer höra hennes berättelse.

Vi ska inte söka efter andar eller döda människor. Det är inget jag förespråkar. Vi ska inte hellar leta efter andar i spökhus etc.

Anmäl
2017-03-15 14:18 #84 av: FataMorgana

#83

Men det har heller ingenting med andlighet att göra om man tror på andar, demoner och spöken och tror sig förnimma dem på något sätt eller att anse att vissa saker i livet orsakas av dessa. Det är lika spiritistiskt som att söka kontakt med dem.

Anmäl
2017-03-15 14:24 #85 av: setfree

#0  Jag  har aldrig sett en ande och jag har heller aldrig träffat någon som sett en ande, så kanske människor har helt olika föreställningar om det.

Jag tror inte på andar i form av spöken eller döda människors andar som flyger omkring här mitt bland oss, men när shamaner använder sig av kraften av en viss djurart eller växtart måste det finnas någon sorts intelligens bakom som vi inte förstår, men som man skulle kunna kalla ande.

Hur ser ni på det här med andar?

#84 Jag vill inte vara OT. Om det är fel så är det bättre att välja en annan tråd.

Anmäl
2017-03-15 14:43 #86 av: FataMorgana

#85  

Nej det är inte OT och det var därför jag undrade varför du skrev "andliga världen" och frågade just Lilla Stjärnan om det.

Den andliga världen har ingenting med andar, spöken eller demoner att göra, utan du kanske menade "andevärlden". Andevärlden har med andar och spöken att göra, men det är någonting som man måste tro på. Den andliga världen behöver man inte tro på, men det är ingen egen värld som är separerad från den här världen, utan det är en del av den här världen som vi kan erfara genom vårt inre. 

Anmäl
2017-03-15 15:45 #87 av: Perline

En sak jag tänkt på är att vi alla kanske ska ha olika uppfattningar om gud och vad andlighet är Sen är det vårat eget jobb att utvecklas beroende på vad man tror på jag tror ju inte att det egentligen är meningen att vi ska veta vad som försiggår över hela världen det är ju bara sista 100 åren som vi kan veta vad som händer över världen och med internet har vi full koll på allt som händer och en sak jag lärt mig är att ingenting är bara svart eller vitt skulle alla tro på exakt samma saker och skulle det ju bli lite tråkigt 😉

Anmäl
2017-03-15 17:42 #88 av: FataMorgana

#87  

Andlig utveckling handlar egentligen om att befria sig från alla dessa beskrivningar och uppfattningar och färdiga trossystem om Gud som vi får presenterade av andra. En beskrivning av sanningen är inte sanningen och vem som har erfarit sanningen vet att sanningen inte går att beskrivas för en annan människa. Vem som beskriver Gud på något sett har inte erfarit Gud och vet inte vad han pratar om. Man kan bara beskriva vad Gud inte är.

Jag citerar vad Krishnamurti säger:

Religionerna är skapelser av mänsklig tanke, säger Krishnamurti. De kommer inte från Gud. Och så har det alltid varit: människan skapar sig religioner att tro på. Dessa är inte sanning, utan de står i vägen för upptäckten av sanningen

Man måste vara fri från alla utstakade vägar för att kunna själv upptäcka sanningen, förklarar Krishnamurti. Han menar att envar måste förlita sig på sin egen förmåga att se och inte vara beroende av någon annan. Fri är man först när man ställt alla färdiga trossystem åt sidan och beslutat sig för att söka själv, utan ledare, utan auktoriteter. Det gäller att se bortom alla föreställningar om världen, om hur den bör vara, fri från alla begränsande och förvanskande tankar om världen. I den djupa inre stillheten, där sinnet är tomt, tankarna utan syfte, kan människan se klart och sant hur det verkligen är.

I inre stillhet och total uppmärksamhet kan vi se klart. I detta tillstånd finns grundvalen för ett sant mänskligt liv. Där kan den känslighet födas som berättar för oss om det oändliga under som livet är. Denna stillhet kan bara finnas där det begränsade jaget inte finns, där all strävan upphört och man bara är en del av helheten, iakttagande. I detta tillstånd finns kärlek och förståelse och en känsla av samhörighet med allt.

Men läs gärna hela artikeln här: http://mirror.paranormal.se/sokaren/www.sokaren.se/INDEX382.HTML

Anmäl
2017-03-15 18:37 #89 av: Perline

88#
Jag tror inte att det är så många människor som är redo göra den resan ställa bort alla föreställningar all trygghet det kräver mycket mod och jag håller med att färdiga trossystem kan begränsa människor och skapa en massa elände men det kan även skänka människor trygghet och kärlek även om det kanske inte är sanningen ... Och är verkligen sanningen till för alla klarar alla sanningen jag​ vet inte... Jag vet inte så mycket alls har jag upptäckt.....Men jag har ganska nyligen upptäckt andlighet och ganska nyligen börjat tillfriskna från missbruk och jag följer ett 12stegsprogramm och där pratar man om gud som man själv uppfattar honom och jag utvecklas enormt andligt vet inte om det tar mig närmare sanningen eller längre ifrån men jag lär mig en massa om mig själv och det känns andligt

Anmäl
2017-03-15 18:52 #90 av: Perline

88#
Väldigt tänkvärd text faktiskt en upplyst som​ inte gör det så komplicerat

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.