Annons:
Läst 1580 ggr
Perline
1/14/17, 12:22 PM

Andligt sökande

Vad är andligt sökande egentligen och vad är drivkraften? Jag vet vad som har varit drivkraften för mig och det handlar väldigt mycket om identifikation och att få ett resultat en effekt Jag är kicksökare och en beroende så vill få resultat snabbt. Mitt andliga uppvaknande handlar mest om att förstå att andlighet kommer till mig jag kan inte jaga ikapp den.. fast mitt jagande gav mig en insikt som jag behövde det var kanske det som var meningen för mig att allt fAnns inom räckhåll vsiste bara inte vad jag sökte … vad driver oss att söka efter sanningen egentligen mår man bättre av det eller?

Annons:
FataMorgana
1/14/17, 2:23 PM
#1

"Now, if you seek permanent gratification, calling it God, or truth, or what you will - the name does not matter - surely you must understand, must you not?, the thing you are seeking. When you say, "I am seeking permanent happiness" - God, or truth, or what you like - must you not also understand the thing that is searching, the searcher, the seeker? Because there may be no such thing as permanent security, permanent happiness. Truth may be something entirely different; and I think it is utterly different from what you can see, conceive, formulate. Therefore, before we seek something permanent, is it not obviously necessary to understand the seeker? Is the seeker different from the thing he seeks? When you say, `'I am seeking happiness", is the seeker different from the object of his search? Is the thinker different from the thought? Are they not a joint phenomenon, rather than separate processes? Therefore it is essential, is it not?, to understand the seeker, before you try to find out what it is he is seeking."

http://www.jiddu-krishnamurti.net/en/the-first-and-last-freedom/1953-00-00-jiddu-krishnamurti-the-first-and-last-freedom-what-are-we-seeking

greenseng
1/15/17, 1:22 AM
#2

  Fast jag egentligen inte vill tro det, och egentligen inte heller tror på det… 😃 så är det mycket i mitt liv som faktiskt pekar på att allvarliga sökare verkar ha en medfödd förmåga att bli just allvarliga sökare.

De mindre allvarliga sökarna ger upp alldeles för snabbt. De verkar bara vara lite nyfikna. Och när inget övertygande äger rum så går de och tar en öl istället.

Sedan finns det en annan typ av mindre allvarliga sökare som springer och gömmer sig när det tuffar till sig lite grand. Då vill de inte vara med längre. Vilket antagligen är ganska klokt i deras fall.

Det är de som blir kvar som antagligen räknas till de allvarliga sökarna. Och ibland undrar jag faktiskt om inte detta egentligen är en medfödd talang. Även om det bjuder mig emot lite grand. Jag vill ju att allt skall vara likvärdigt.

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

tarantass
1/15/17, 1:45 AM
#3

#2: "… Jag vill ju att allt skall vara likvärdigt."

Jag med. Men andra ödets lotter falla också olika. Livet är långt långtifrån rättvist.

Utom möjligen i något större sammanhang… (tills även det hoppet gäckas, kanske, eller kompliceras – men det får man se då. Eller inte.)

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

greenseng
1/15/17, 2:20 AM
#4

#3

  Jo. Jag vill gärna tro att allt är likvärdigt sett från ett högre perspektiv.
En idé som jag helst inte vill skall krossas. 😉

   Meditationen tar dig varsamt fram... fram mot ett uppvaknande.

[Hukanson]
1/15/17, 9:33 AM
#5

Om man söker andlighet eller Det Bestående eller Källans alla goda kvaliteter så bör man först söka förstå att man söker något som man måste redan ha inom sig. Vi är som människor redan ett med det som ger oss yterligare av vad vi är, som kan förstärka och förbättra det vi redan är. Så måste det vara och så har det alltid varit även om vi har varit plågade att leva som djur i en yttre svår tillvaro av våld, nöd och flykt från svält.

retep
1/15/17, 1:42 PM
#6

Vad är andligt sökande, vad är drivkraften? På ett plan är det det personliga, på det andra, grundläggande, är det själen, bakom individen. Det personliga, individuella sökandet kan se ut hur som helst…. Men som jag ser det så är den egentliga andliga drivkraften, den individuella själens utveckling. Personligt andligt sökande kommer som en impuls från den individuella själens önskan och vilja att utveckla individens självmedvetenhet och upplysning. Inte alltid uppfattar och förstår individen den impulsen och söker, hittar,söker, hittar, söker….finner, förhoppningsvis i det här livet, i nästa, nästa…en dag.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Annons:
[Enfristjärna]
1/18/17, 8:45 AM
#7

Det som driver oss är personliga upplevelser av andlighet. När man har fått en personlig upplevelse är då man har blivit övertygad. Man kan därför inte övertyga någon annan, eller bevisa, att andlighet finns. Utan den måste upplevas personligen. 

Självklart mår vi bättre när vi söker djupare in i sanningen, eftersom det är sanningen. Samtidigt kan vi hamna i kris i våra liv när vi inser hur osant vi har levt det och det måste också bearbetas. Men att leva i osanning, är det värsta sveket vi kan göra mot oss själva. 

<3

[Hukanson]
1/18/17, 12:27 PM
#8

Sökande efter sanning…sökande efter kärlek…sökande efter livskraft…healing…frälsning från livshotande problem och svårigheter…det finns många som söker varje dag…de tysta skriken…den stumma gråten…det blödande magsåret…de vakna nätterna…

Harvest Moon
2/3/17, 8:17 PM
#9

Perline, jag liknar dig lite grann. Just att bara kunna ta emot och vara med villkorslöst tycker jag är svårt…. Jag vill att det ska hända något, men med förståelsen att allt tar tid blir det frustrerande. Vad kan man göra för att komma hem? Kan du fysiskt göra något? Kontrollera dina tankar? Går inte. Det är bättre att bara slappna av och vara med tystnaden. Och framförallt acceptera misstag, känns det som. Det har jag alltid haft svårt för…

[Hukanson]
2/3/17, 10:00 PM
#10

Det är ju meningslöst at söka något man inte tror på. Det är dock inte meningslöst att söka Gud för vi kan inte annat än tro på något som vi är. Vi är Guds Barn oavsett vi bejakar det eller inte. Så det är alltid möjligt att finna Gud på något sätt men det finns ett bra sätt. Vi kan veta att Gud är en varelse en Medvetenhetsperson som är vår Föräldragud den som har fött oss andligt och köttsligt också. 

Det går alltså att få en personlig relation till GUD SOM LJUSET men det är ju litet farligt för det kan hända att vi bara tror att vi har fått kontakt med ljuset medans vi i själva verket överskuggas av mörka andar som gärna kontrollerar oss och ger oss stimulans för kortsiktiga tillfredsställelser typ.

Många andliga ledare säger att om vi ber ensammna hemma så är det bättre att recitera ljus-mantras än att be böner. Åtminstone är de en bra förberedelse för att be korta uppriktiga böner till Ljusets och Livets Gud Skapare.

Upp till toppen
Annons: