Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling - Psykologi

En lyckad miss att misslyckas?

2016-05-30 18:24 #0 av: Angel Ligera

Tänk om det är så att vi väljer själva vad som definierar oss som personer? Många  människor identifierar sig med sina prestationer, de blir ett med sin prestation eller det dom gör, och skulle de inte uppnå de resultat de tänkt sig så känner de sig misslyckade och mår dåligt. En del går så långt att de tappar hela sin identitet om de inte lyckas med görandet. De blir deprimerade och totalt vilsna. Då har de kopplat sitt varande för hårt med görandet. Skulle man däremot separera de två, varandet och görandet så skulle man inte må dåligt på samma sätt när man "misslyckades”. Utan se det som en del av resan och att växa på vägen. 

Alltså du är inte vad du gör. 

Däremot om du gillar vad du gör så brukar man oftast bli bra på det och det blir ringar på vattnet till att må bra med det man gör och det i sig skapar goda tankar om en själv som skapar bra vibrationer som man sprider till andra och får tillbaka.

Tänk om man kan hitta en balans mellan att känna sig bra med det man gör men inte genom det man gör. Förstår ni skillnaden?

Jag har fått många insikter genom att lyssna mycket på Eckart Tolle. Speciellt när det kommer till att separera jaget och självet. Han var så deprimerad en tid att han  till och med var glad över att bo i en lägenhet högt upp så att han kunde hoppa ut från balkongen och ta livet av sig om han ville. Han kände en trygghet med det. Till slut kom han till en punkt där han inte orkade med sig själv längre. I de mörkaste stunderna fick han en insikt. ”JAG orkar inte med mig SJÄLV!” Alltså jaget och självet är två olika entiteter. Helt plötsligt blev det då lättare att börja resonera med självet. Han reste runt i världen och sov under bar himmel under ett års tid och levde i total lycka med den nya insikten. Han lärde sig att det är i nuet vi finner lyckan, inte i dåtid eller framtid.  Efter det började han skriva böcker om sina upplevelser och har hjälpt ett enormt antal människor till medvetenhet och insikt om livet. Vad livet egentligen handlar om. 
För vad handlar livet egentligen om? Ska vi leva och göra det vi tycker om eller ska vi bara överleva tills vi går i pension och då göra oss lyckliga?
Visst är det kul när man lyckas och självklart ska man glädjas åt det, men tänk när man kommer till den punkten att man kan glädjas över att vad som i de flesta människors ögon kallas för misslyckande? Och se det som "Lyckade missar" istället. och tänka hmmm intressant undra vad jag skulle lära mig utav detta. Det är inte alltid lätt att ändra sitt synsätt, speciellt inte när man haft en tro om ngt under en längre tid, en tro som de flesta går runt med men som faktiskt gör att många idag känner sig sönder-stressande, blir utbrända och deprimerade. Jag tror det är dags att börja skifta tankesätt. Speciellt nu när vi går in i ett nytt paradigm. De gamla trossystemet håller inte längre. Tänk att kunna leva i total frihet och lita till att allt som händer, är tänkt att hända. Att vara totalt trygg och stå stark i sin egen energi. Jag har gått igenom mkt tufft i mitt liv, men det har varit enorma läxor som format mig. och omformat mig och lett mig till att söka svar. Söka svar på frågor jag aldrig känt att jag fick svar på av min omgivning. Iaf inget som riktigt stämt överens med mitt inre. 
Tänk om vi väljer och skapar exakt allting som händer i våra liv? På ett medvetet eller omedvetet plan. Tänk om vi vibrerar ut allting som sen kommer tillbaka till oss. Lika attraherar lika. kaka söker maka som det bekant heter.
Jag har på senaste börjat titta lite mer på The law of vibration som går ännu djupare än The law of attraction som den kände filosofen  Bob Proctor pratar om. Han är en stor föreläsare inom livsfilosofin med utgångspunkt energier. Han har studerat ämnet i över 50 års tid och det känns som han vet vad han pratar om. Jag har kommit till en punkt att jag inte längre tror, jag vet att allt som sker, sker av en anledning. De finns där för att lära oss något. För några år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle tänka så och det betyder inte att jag alltid kommer att direkt acceptera allt som sker i min omgivning eller att det aldrig kommer göra ont eller alltid vara lätt, men jag har börjat lära mig att lita till processen. Och det känns väldigt skönt. Vi kan aldrig fly från oss själva, och vi har ju en gång valt att inkarnera i just denna tid, under just dessa omständigheter och med de människor och familj vi har runt oss. Det går att se allting som lyckade missar. Om vi vågar öppna ögonen och se, se vad som finns bortom det som möter ögat.
Tipsar er om att titta på detta kllippet om the law of vibration.


Anmäl
2016-05-30 22:44 #1 av: Hukanson

Vad fint du skriver om detta, härliga erfarenheter du delar. Det visar att vägen går upp ibland och ner ibland för att insikter skall uppenbaras för vårt inre öga och vi tar stort kliv framåt. Det ska bli intressant att se videon!

Oneness can not be divided.

Anmäl
2016-05-31 01:01 #2 av: Angel Ligera

Tack Hukanson! Jag håller verkligen med dig på den punkten. Är glad att jag kan inspirera dig. Klippet är verkligen sevärt. :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.