Annons:
Läst 2460 ggr
doddel34
2015-10-23 18:55

Guds frågan

Nu kommer jag men en syn som kanske inte många delar.
Gud i sig är för mig personligen varken högre eller lägre än mig (jag är tydligen dess avbild). För mig är Gud obetydlig ur utvecklings synvinkel. Om jag vill utvecklas är det för att jag har potential och vill, att låta en bok som bibeln eller koranen säga till mig vad som är moraliskt rätt är galet. Om jag utvecklas borde moral försvinna då jag inte gör annat än det bästa ur högsta möjliga. Så då är de böckerna totalt onödiga. 

Ända gången de kan behövas är om vi skall styra massan i moraliserande syften och ge dem något att vara rädda för eller tro på. 

Men tro på något är ju att inte veta och nöja sig med det är inte utveckling det är tvärt om ett steg bakåt

Annons:
retep
2015-10-23 19:30
#1

Tänker att det är en vinkel du gör. För min del ser jag på det här ur mer en en vinkel. Menar också att blind tro på på Bibeln eller någon annan religiös skrift inte är särskilt utvecklande. Sann andlig utveckling bygger enligt min mening inte på tro utan på erfarande. Om sen man kallar det man erfar för Gud, Varande, Universum, eller något annat är inte av betydelse.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

doddel34
2015-10-23 19:33
#2

Retep: Självklart kan något negativt användas till något bra även om jag ser allt för ofta folk är för lata att utveckla sig. Lättare att läsa ur en bok och tro än att göra något.

[Danceoflove]
2015-10-23 20:00
#3

Hej Doddel34! Jag föredrar att kalla Gud för skaparen, då Gud klingar illa i mina öron pga olika omständigheter. Jag ser mig som en förlängning av skaparen. Skaparen och skapelsen har inget avbrott mellan sig. Så här är min syn vidare om du ids läsa ;). Andlig utveckling står aldrig stilla vad som än sker, vad du än säger, tänker eller gör. En god vän sa något liknande: Allt är utveckling! Jag kan inte annat än att tacka för den djupa insikten. Finns inget som specifikt är andlig utveckling. Allt är det. Eftersom bibeln och alla heliga skrifter är skrivna av människor så är de ej tillförlitliga (säger ej sanningen). Håller med om att de används tyvärr i kontrollerande syften, att skapa rädslor. Jag ser dem annars inte direkt som onödiga, för de kan ge inspiration att fundera över vem jag/vi är. Men det är allt de kan vara för mig. Precis detsamma som allt annat som skapats kan vara för mig. En inspiration att utvecklas. Det är intressant att läsa om andras verklighet och din. Tack! Har själv funderat på detta, men varför känner du att det är nödvändigt att "veta"? /V

doddel34
2015-10-23 20:34
#4

Att tro = inte veta och det är bara onödigt att sprida runt ovetande. Där av är vetande mycket viktigt för utveckling. Att gå från lögn till lögn är inte utveckling det är bara olika sätt att göra samma sak

[Danceoflove]
2015-10-23 20:35
#5

#2 Tänker så som du att tron har knappast en betydelse om handling i kärlekens namn brister för mycket eller t o m saknas helt Ha en bra kväll!

[Danceoflove]
2015-10-23 20:47
#6

#4 Ok… Ja det är onödigt att sprida lögner som de alla skapar rädsla. Lögner är alltid skapade ur rädsla. Det jag tänker är att vetskap som människor/skrifter sprider, är inget som kan förankras i mig utan att först passera min själ. Det är bra! :)

Annons:
doddel34
2015-10-23 21:07
#7

Problemet med en tro är att den är inte en lögn utan mer en spegling av personens egna oförmåga att lita på att den är allt det även gud skulle vara

[Danceoflove]
2015-10-23 21:46
#8

#7 Oförmåga att lita på sin fullkomlighet, tillit till sig själv grundar sig i rädsla. Jo jag förstår nog hur du menar angående att tro och att veta. Tro kan i mina ögon vara bra istället för att känna rädsla för att inte veta allt, acceptans för utvecklingen; att inte alltid ha behov av vetskap, under min resa som pågår. Den som redan vet allt finns inte fysiskt här på jorden med oss. Tack, det var trevligt att prata med dig.

tarantass
2015-11-02 21:38
#9

Vad vet vi? Inte ens det vi erfar kan vi lita på, för både varseblivning och tolkningar kommer emellan. I praktiken måste vi nöja oss med antaganden.

Sedan kan antaganden vara olika kvalificerade och olika fruktbara. Att blint hålla sig till en äldre eller nyare skrift är inte särskilt fruktbart, men även det kan ju vara något man måste erfara själv. Dessutom kan man ju använda dem på bättre sätt, med urskillning. Och detsamma kan sägas om ens erfarenheter. Säg att man upplever Gud eller Förnuftet säga åt en att göra något ont (det händer då och då)?

Om det finns något man kan veta så heter det Kärlek. Något annat kan i alla fall inte jag se. Men till och med om den har ju folk sedan olika tolkningar och olika meningar om hur den ska användas. Som de ofta är väldigt säkra på, både i det som nog gäller nästan alla och där man rätt lätt kan se att ett recept inte passar alla. Kärlek mot en man inte förstår, men är övertygad om att man förstår, kan bli väldigt destruktiv.

Så jag tror inte det finns någon väg runt den grundläggande osäkerheten och det skrämmande ansvaret att från fall till fall bruka sitt eget omdöme så gott man kan och helst bättre.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

retep
2015-11-03 17:48
#10

Att erfara är inte en upplevelse utan en sann erfarenhet. Helt utan någon yttre bedömning!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

tarantass
2015-11-03 18:26
#11

#10: öh? Ser man en person springa förbi i litet splittrat ljus och hen ser gråhårig ut så kan hen vara brun- eller vithårig och det kan vara ljuset som ger den skenbara hårfärgen. När man i efterhand minns händelsen kan man ha gjort om personens kläder också. Man kan missuppfatta vad som står i en föredömligt skriven bok både genom att läsa slarvigt och efter vilket humör man är på eller vad man tycker i ämnet när man läser den. Motsvarande gäller alla upplevelser på vardagsplanet.

Gäller det en mystisk upplevelse så visst, sådana ger ofta en känsla av att vara verkligare än verkligheten. Men vem kan kontrollera att den känslan har täckning? Hur kan man ens övertyga den som envisas med att det är ett hjärnspöke?

Och hur kan man skilja ut vad som är "yttre verklighet" och vad som är ens egen tolkning, eller om den uppdelningen ens är relevant, när det inte finns någon känd verklighet att referera till? Alla upplevelser består ju inte heller i något oformligt "absolut", det finns tunnlar, ljusgestalter, vibrerande vågor eller partiklar och så vidare.

Det kanske man inte kan om personen som sprang förbi heller, men det senare är något mycket färre skulle ifrågasätta rimligheten i. Och på goda grunder: det är en erfarenhet av ett slag vi alla gör hela tiden.

Och även upplevelser som är mystiska nog att absolut övertyga den som har dem kan ju innehålla onda eller tvivelaktiga budskap. "Gud" har åtskilliga gånger befallit folk att döda och behandla andra illa.

Jag säger inte att mystiska upplevelser därför är oäkta. Upplevelsen av "mer verkligt än verkligheten" kan vara helt "riktig". Och djupgående följder av den är verkliga, vare sig man blir klokare och inte rädd för döden eller en sektledare och mördare. Men jag säger att man måste bedöma dem lika kritiskt som andra upplevelser.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

retep
2015-11-05 17:40
#12

Som jag sa så är det man erfar inte något man bedömer, det är inte någon upplevelse, inte vad man tror eller har någon uppfattning om! Allt detta kommer senare, efter själva erfarandet. Erfarandet är ett transcendent tillstånd. Det är att erfara Medvetandet, själva Källan, till allt du kan vara medveten om, ha en tanke och uppfattning om.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

tarantass
2015-11-05 19:52
#13

Kanske vi talar förbi varandra. Ja, det finns de som beskriver det du beskriver. Men som jag skrev, många av dem beskriver i samband med det också mer specifika saker (till exempel enligt en viss religiös lära – olika sådana för olika personer) eller ger specifika åsikter och instruktioner med sin mystiska upplevelse som någon sorts yttersta hänvisning, och det kan vara åsikter och instruktioner som är både inskränkta och direkt onda.

All respekt för dem som blir klokare av en mystisk upplevelse, på de punkter där de blir klokare. Men i praktiken är det alltså ofta mer komplicerat än så.

Man kan förmoda att många blandar ihop erfarenheten och sina egna tolkningar/bedömningar. Kanske inte alls skulle kunna skilja på dem hur de än försökte. Man kan också spekulera i att allt som folk upplever på ungefär det här viset kanske inte är av samma dignitet eller härrör från samma källa. Men det är svårt att belägga eftersom upplevelsen är personlig, inte går att härleda till någon allmän känd yttre verklighet och såpass ovanlig. Kanske hade det varit en annan sak om den hade varit lika vanlig som att se en människa av svårbestämbar hårfärg passera förbi.

Därav behovet att vara kritisk.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Annons:
[Rulander]
2016-08-25 14:17
#14

Om Gud finns och har skapat universum, så bore det väl vara utvecklande att närma sig Gud? Om vi ska utvecklas bör väl Gud vara den bästa källan. Konstruktören av en produkt är väl högre än prokukten? Min kristna tro har inte gjort mig inskränkt, utan mer öppen, vidsynt och kärleksfull. Min slutsats efter 50 års liv är att Gud har haft rätt hela tiden. Jag borde ha följt hans tilltal mera fullt ut. Bibeln är verkligen mycket intelligent och om vi ska lyckas i livet är den ett bra rättesnöre.

papauggla
2016-09-06 12:49
#15

I alla fall de stora religionerna (abrahamitiska speciellt) tycks ju historiskt sett bara varit ett kontrollsystem för att leda in folk i ett andligt mörker.  Så är det väl säkert fortfarande fast folk håller på att vakna upp.

Jag tror att en av de svåraste sakerna med att utvecklas är att ifrågasätta och släppa alla de gamla föreställningarna man har. 

Egot är baserat på ens föreställningar och inte vem man egentligen är. Föreställningarna behöver alltså gallras ut för att utvecklas. Eller?

[Rulander]
2016-09-06 13:23
#16

Du  #15 av: papauggla       har alltså utvecklats till en högre nivå än mig. Ok det vore intressant att träffas i verkligheten för att föra en intelligent diskussion om hur långt vi har kommit. Eller påstår du att du befinner dig i en andlig frihet som inte jag har?

Eller har du mer kärlek än mig? Eller gör du mer än mig för mänskligheten än mig?  Du får nog vara mer konkret för att förklara ved du menar. Om det inte fungerar i praktiken är det mest intellektuella krumbukter.

papauggla
2016-09-07 01:05
#17

Inlägget gällde #0 av: doddel34 jag borde kanske skrivit det. 

#16 av: Rulander Andlig frihet? 

  1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Sedan vill jag minnas att bibeln i sig är tjock med intellektuella krumbukter?

I min mening verkar den etablerade kristendomens viktigaste uppgift vara att hämma människans natur. Därav uttrycket andligt mörker. Det är min uppfattning om det. Jag vet inte hur utvecklad man måste vara för att tycka så. 

Och bibeln i sig är ju öppen för tolkning så det smäller om det. Se bara på alla olika frikyrkor och sekter. Ett rättesnöre för dig kanske är en snara för en annan.

[Rulander]
2016-09-07 09:02
#18

Papauggla du har en poäng i det som du skriver. Det finns mycket andligt mörker i "kristna kretsar" och även en viss inskränkthet. Dessutom kan man undra vem som har rätt när det finns så många tolkningar. Dessutom är inte allt som står i bibeln enkelt att förstå. Bibeln är inte en instruktionsbok för ett bättre och roligare liv.

Bibeln visar hur vi kan nå en kontakt med Gud i det vardagliga livet och få evigt liv. Är inte det värt att utforska. (utan att lägga bort sitt sunda förnuft)

papauggla
2016-09-07 10:35
#19

Praktiskt sett då, Hur får man kontakt med Gud i det vardagliga livet och få evigt liv enligt bibeln? Om människan är guds avbild och gud är evig borde vår gudsessens redan vara evig? Man håller ju tummarna för det i alla fall, man har ju aldrig varit renlevnads liksom.

[Rulander]
2016-09-07 11:08
#20

Mycket bra fråga. Du drar rätt slutsats om att vi är en evighetsvarelse. Vi kommer att fortsätta att exestera efter döden. Jag har själv inte levt helt rätt. Det är bara att bekänna att man gör fel ibland. Det viktiga är att inte skylla ifrån sig. Livet går inte ut på vem som är mest from utan vem man känner på det andliga planet.

Min personliga relation med Gud fungerar mycket praktiskt, i vardagen.  Jag är en mycket jordnära person som tänker i vardagliga situationer. Jag vet inte om skrivreglerna tillåter mig att beskriva hur det fungerar. Jag blir borttagen ibland.

Ställ fler frågor så ska jag bli mer konkret och tydlig.

Annons:
Upp till toppen
Annons: