Annons:
Läst 4466 ggr
mannhilld
11/19/14, 1:14 AM

konstig händelse.

Hej Jag är en 27 årig kille som haft en del problem med mig själv därav brukat en hel del droger. För två år sedan blev jag ren och började ta tag i mig själv, jag hade helt glömt bort hur det va att va lycklig. men en dag vaknade jag och saker och ting började falla på platts de va som att jag kunde känna kärlek för varje andetag och jag lixom var svävande lätt.  Tills en dag jag drog på fest med en främande kvinna och två kompisar i Göteborg. Jag drack en del på tåget till festen som var i Göteborg. När vi anländer till Göteborg börjar är jag bara så trött och vi tar oss till festen. När vi kommer dit ringer min syster mig och jag är super glad , men hör att hon är ledsen frågar vad som hänt och hon säger att hennes kille har slagit henne. jag blir arg ledsen och säger nu får det vara nog du flyttar hem till mig. då ändras storyn som vanligt och inget är fel. jag blir arg igen och skriker vil du se vad som händer med om man byter kärleken mot hat. Jag kommer hem nu sa jag och fixar det här. jag börja springa ut i skogen jag skulle bara hem trotts att det va 30 mil hem. Mina vänner får in mig i huset till slut och jag lugnar ner mig.  Kvinnan vis mig en säng och hon bädda ner mig så snällt. jag kände mig riktigt lugn och var bestämd att jag skulle radera min systers kille för gott. jag somnar och drömmer om hur jag misshandlar honom. Plötsligt blir jag väckt av kvinnan som en chock hon skricker brother thay fighting. jag springer ner för trappan och ser min vän me kniv påväg att gå på husägaren. jag kastar mig i mellan och jag vet inte exakt. men det var som att jag visste exakt vad jag skulle säga för att konrollera mäniskors känslor. min vän börja gråta. den andra killen tog en batong och jag kasta mig mot han och började lugna ner honom han föll också i gråt. så där höll jag på hela fram och tillbacka tills jag får ut mina vänner från huset men min vän ska tillbaka in och hämta sin mobil men jag sätter stop då kommer kvinnan ut med batongen och säger att hon ringer polisen min polare blir argoch ska in och hon slår honom i huvudet och skriker Wake up! Jag går i mellan igen och säger syster snälla inge bråk vi är alla bröder och systrar detta är fel ser du inte det. borde jag ser inte vad du ser sa hon sedan. vi hon tar upp mobilen och jag hör hur hon pratar med polisen men mitt tänk är så klart att jag förstår att hon bara gör det för att vi ska försvinna. jag visste att hon aldrig skulle sätta mig i den knipan. fråga mig inte hur jag bara visste. jag spelade me henne och vi sprang. vi går på en lite grusväg och jag är fortfarande arg på mina vänner och känner mig sviken av alla och börjar känna mig rädd för mina vänner när dom inte lyssnar, lugnar ner dig säger dom bara. jag blir skräckslagen nästan stelnar till och springer för livet från mina vänner. under tiden jag springer börjar jag tänka att jag måste lämna alla tom min familj. Jag såg skogen och bestämde mig att jag ska leva här i det vilda. att det är inga problem jag hör hemma här i skogen och kände en så frihet och lugn för ett tag. Mina vänner kom ifatt mig och jag börja prata om att smärta existerar inte det är bara tankar. mina vänner såg på mig som jag var galen och dom var trötta på mig. jag tog en pinne och sa kolla jag kan slå av den utan att känna ett dugg. vilket jag gjorde kände ingeting lixom tog bort smärtan direkt inom mig. taxin kommer och vi drar till stationen jag är lugn nu och ser livet så tydligt hur en sak leder till en annan sak. jag säger till mina vänner vad har ni för drömmar. om ni tror på er själva till 100% kan ni göra vad som helst och jag verkligen såg hur lätt allt var som att jag såg in i framtiden och fick det bekräftat. När vi väl sitter på tåget sluter jag ögonen för första gången och jag börjar se färger som snurrar och känner en otrolig värme och kärlek ögonen börjar rycka på något sätt och jag blir rädd helt och helt paranoid och tror att folk pratar om mig.  Jag kommer hem och åker till mina föräldrar och försöker kolla på tv men ser allt som är på tv som ett falskt spel bara mins att det var något trolleri program och såg direkt hur allt gick till. det var som att jag visste för mycket. hur hela sammhället vi byggt upp bara består av massa negativitet. svårt att beskriva med ord.

Efter allt detta kände jag mig allt mer ensam och onormal för allt jag sett och  jag tappa tron om mig själv.  Jag gick ner mig igen och nu har det gått ett år och jag har fortfarande svårt att prata med folk och att sova. Jag fick ett sånt hat mot egot oss folk och mitt eget så jag tappa bort mig själv och kärleken för mina nära. Tänker fortfarande idag om jag bara blev galen men det kändes som att jag fick någon tillfärlig kraft eller liknande eller om jag kanske var vaken i en drömm?  allt som hände fick iaf hela min verklighet att rasa och jag vet inte hu jag ska hitta tillbaka till mig själv.  Jag vänder mig till er eftersom färgerna och det jag så liknar upplevelser folk beskriver när de mediterar. Någon som kan ha någon aning om vad som hände och kanske något tips hur jag ska gå till väga. hemskt tacksam för svar Med vänlig hälsning/ en vilsen själ

Annons:
Pontus018
11/19/14, 7:41 AM
#1

Låter som tidiga tecken på insjuknande av schizofreni

[Maria-Mia]
10/12/16, 7:31 PM
#2

Eller ett uppvaknande.

Hoppas du mår bättre idag <3

NiklaEri
10/15/16, 9:30 PM
#3

Jag vet inte riktigt varför det skulle vara schizofreni…jag har själv den diagnosen. Låter mer som trassliga händelser…?

attunement
10/18/16, 2:33 PM
#4

Hej Mannhild.

Du gör ju något som är helt rätt samtidigt som du hamnar i det som är fel, fel. Egentligen livets "lattjo-lajban"-låda. Citat:"Magnus och Eva gissade, men fick alltid fel från Brasses "fiffighetssynpunkt"; avsikten var att lära barnen att en sak kan ha flera egenskaper."

Det du nu gör är att söka "i saken" som är du efter dina egenskaper, så rätt, och hur många gör detta?

Du, liksom alla i mänskligheten, söker lycka och varför inte se de färgupplevelser du möter som en lyckobelöning, så få förunnat.

De sammanhang du verkar befinna dig i, synes vara mycket oförutsägbara och utsätter dej för mycket plötsliga och svåra situationer att hantera.

När är allt i balans för dej? Egentligen när du själv kan säga att nu är det ok för dej själv.  Men….är du lycklig då?

Människan är en konstig skapelse och så, så komplicerad och komplex så det är inte sant! Ett utav det mest komplexa är just detta, att inte finna sig till ro när allt fungerar ok.

Så varför inte börja bena upp.

1). När är allt i din situation ok? Vad du måste utesluta för att det skall fungera för dej, störningsfritt. Vad som är din "skyddande och trygga livshamn" och vad som då måste hållas utanför. Vad är basen/centrum för din ok-livsexistens?

2). Vilka situationer  söker du dej till för att få uppleva spänningen och det som kittlar i dina spänningsupplevelser? I de situationer som dina utmaningar befinns i.  Situationer som ger dej det "sköna ruset" av häftiga känslor och som släpper dej "fri".

För att våga lyckas så krävs något så utmanande att ha kraft att döma dej själv i termer av "svinaktigt" beteende respektive situationer som utmanar dej och som, av alla, kan betraktas som ok beteende men, trots detta, din personliga utmaning. Exempelvis IS hyllar våldtäkteri  samt avhalshuggning. Ställt emot en bestigning av Mount Everest. Lika utmanande tokigt men det senare globalt accepterat.

Det sämsta du kan göra är att överlämna dej själv till annat/andra att hantera dej själv. Den enda som råder över dej själv är du själv och i ditt egenansvar.  Utesluter detta din samverkan med andra? Nej, nej och åter nej men nu i det enda verkningsfulla. Du fångar de ledtrådar och de hjälpmedel, tillsamman med andra, som du vill låta påverka dej själv.

Vad är då ditt egenmått på ok? Det är, helt och hållet, upp till dej själv. Det som borde få vara styrande är att du inte skadar och inkräktar på andra utan bidrar mer än vad du "kostar" samt att du finner högre och högre kvalitet i dej själv som, med automatik, då påverkar allt det du har omkring dej.

Lycka? Något du aldrig kommer att kunna fånga men däremot få möta. Konsten är att finna där du har största chansen att få möta lyckan samt att uppöva din förmåga att ta emot lyckan.  Att finna det förnöjsamma = sinnesstämning under vilken man är nöjd och mår bra.  Nörden är superexemplet. I full aktivitet att söka lösningar och förklaringar. Grottar runt i vild jakt efter att få det att fungera. Så, när allt ramlar på plats, euforisk lycka :-)

Då till det mystiska i din text. Din påverkan på dina vänner så att de föll i gråt. En gåva i dej? Sök gärna för det finns något,  Mannhild.

Ps. Din syster, suck. Du gör så rätt när du ej tar hennes egenansvar ifrån henne, hur tokigt hon än beter sig, men du tydliggör för henne det du ser samt erbjuder henne dina lösningar. Visst är det en svår upplevelse?

NiklaEri
10/18/16, 7:04 PM
#5

#4 Du skrev: "Exempelvis IS hyllar våldtäkteri  samt avhalshuggning. Ställt emot en bestigning av Mount Everest. Lika utmanande tokigt men det senare globalt accepterat."

Att ställa våldtäkter och halshuggning mot en bestigning av ett berg och säga att de är lika tokiga…det tycker jag är lite tokigt.

Annars bra reflektioner.
(nämnas kan ju att TS inte varit aktiv sedan i slutet av förra året för den som inte sett det)

Upp till toppen
Annons: