Man behöver inte vara andligt utvecklad för att vara medialt utvecklad. Det förekommer att folk får starka mediala förmågor, men att de missbrukar förmågorna.

En person som missbrukar förmågorna är bunden till sina egocentriska begär. Andlig utveckling handlar helt om att frångå sin egocentriska världssyn. Det är också förekommande att man får mediala förmågor som en bieffekt när man försöker utveckla andligheten (dvs komma närmare gud/källan/det kosmiska medvetandet). Det händer att folk blir fängslade av dessa mediala förmågor, och tappar bort sig helt. Den som söker andlig utveckling brukar få rådet att inte fästa sig vid olika förmågor som dyker upp, utan att fortsätta fokusera på den andliga utvecklingen. (att fortsätta försöka överskrida det lilla begränsade egot som är fullt av begär och egenintresse)

Läste just om Jainism.* Buddhismen menar att allt är förgängligt och det finns inget bestående jag. Hinduismen menar att all förgänglighet blott är en illusion, och bortom illusionen finns det bestående sanna jaget/Gud/"pure consciousness". (Jainism menar att båda har rätt, men att de bara beskriver olika delar av samma verklighet)

Buddhister brukar säga att "allt är förgängligt", "se dig bara omkring - ser du något som är bestående?" Men… jag tänker: bara för att jag inte ser någon evig gud, så betyder det inte att det inte finns något evig Gud. Kanske måste man titta lite nogare innan man når sin slutsats. Andlig utveckling kanske just handlar om det: att undersöka själv, och titta lite nogare (eller ganska mycket mer noga :)

*http://en.wikipedia.org/wiki/Jainism

Här är några citat från Ramana Maharshi om att mediala förmågor inte är värt att sträva efter (finns många andra som säger samma sak, men jag kom att tänka på hans ord just nu). Be as you are – The teachings of sri Ramana Maharishi:

"There are two kinds of siddhis [mediala förmågor] and one kind may well be a stumbling block to realization. It is said that by mantra, by some drug possessing occult virtues, by severe austerities or by samadhi [meditation] of a certain kind, powers can be acquired. But these powers are not a means to Self-knowledge, for even when you acquire them, you may quite well be in ignorance."

"They [mediala förmågor] are manifestations of power and knowledge which are quite natural to you when you realize the Self. They are siddhis [mediala förmågor] which are the products of the normal and natural tapas [spiritual practice] of the man who has reached the Self. They come of their own accord, they are God given. They come according to one's destiny but whether they come or not, the jnani, who is settled in the supreme peace, is not disturbed by them. For he knows the Self and that is the unshakeable siddhi. But these siddhis do not come by trying for them."

"Which is the real power ? Is it to increase prosperity or bring about peace? That which results in peace is the highest perfection"

Medvetande är i sig universellt, rent och omanifisterat! Medvetande är ren intelligens! Medvetandet skapar ur sig själv allt som finns till, allt individuellt! Individuellt medvetande också medveten om Det Universella, är det högre Jaget! Individuellt medvetande, enbart medveten om det individuella, är det personliga jaget! Universell Själ Personlig själ

Så du menar att en medveten person vet om att det inte finns ett jag?

Och att det endast finns ett "jag" i de som har ett individualistiskt perspektiv, alltså att sätta sig själv framför alla andra?

Ur ett altruistiskt perspektiv är det alltid de andra som kommer i första hand och därför kan man inte ha ett "jag".

Skulle det vara så jag uppfattar det du menar att "jag" en illusion?

Cytisius! Får nog säga att illusionen är mer skiftande än så. Som jag skriver så finns jaget! "En medveten person" vet det, men styrs inte längre av det. "En medveten person" har fortsatt en individualitet, d.v.s. Det högre Jaget. Det där med att sätta sig framför alla andra , hänger mer samman med hur medveten man är, inte är! I vilken grad man styrs av ett egoistiskt beteende. Ur ett altruistiskt perspektiv sätter man naturligt andra i första hand. Något man inte helt och fullt kan göra utan att först ha identifierat sig med det högre Jaget. Så, ja, jaget är en illusion, i förhållande till det högre Jaget, som är en illusion i förhållande till ett än högre medvetandetillstånd.

Allright, vilket trosperspektiv grundar du din förklaring på, bara roligt att veta.

Cytisius! Skulle inte säga att det är något särskilt "trosperspektiv"! Det är mer grundat i egen erfarenhet, i Veda, den universella kunskapen.

Detta låter kanske lite konstigt, men menar du att Buddha hade fel?

Buddha hade givetvis inte fel. Det är nog mer så att vi tolkar fel och inte helt förstår vad som menas. Skulle också säga att vårt medvetande består av olika processer som tillsammans skapar den helhet som vi befinner oss just nu. Att den helheten växer och utvidgas med att vi når högre nivåer och medvetandetillstånd.

Begreppen som; Jag, Högre Jag, Själ, etc. används ofta för att förklara processer som sker här och nu i det medvetande som vi nu befinner oss i. Vill man förstå det som man genomgår just nu kan man dela upp sina upplevelser i olika delar av sin manifestationskropp.

Det är vanligt att många som håller på med andlig utveckling upplever en dualism som handlar om att man har börjat uppleva en inre andlig värld. Upplevelsen av att ha en lägre och högre del av sig själv förekommer när man går på den andliga vägen. Denna dualism är man inte lika medveten om innan man börjat beträda vägen.

Sedan så blir dessa delar integrerade och man upplever en enhet mellan det högre och det lägre.

De processer som pågår inom oss kan ibland få oss ur balans. Ofta så medför de andliga energierna att energier från det lägre självet blir aktiverade och vi står då inför gamla mönster och vanor som vi trodde att vi lämnat bakom oss man som kommer tillbaka.

Detta är en vanlig process och förståelsen om hur det lägre och det högre jaget inom oss fungerar kan hjälpa oss så att vi kan förstå vad som pågår och hur vi kan hantera situationen.

Ur ett esoteriskt perspektiv så finns det en personlighet (lägre Jaget), en själ (högre Jaget) och en monad (högsta Jaget). Personligheten förändras inför varje ny inkarnation medan själen består under många liv. Själen utvecklas såklart under de många inkarnationerna men är inte evig.

Själen är medveten om att det inte finns någon separation. När vi upplever icke-separationen så är det själsmedvetandet som vi är fokuserade i. Vi kan också lämna denna upplevelse av icke-separation och åter vara fokuserade i personlighetens medvetande. Då finns det ett minne av enhet och en förändrad världsbild fastän att vi inte för tillfället upplever enheten.

#10 Tack för svaret Gaiatri, nu förstår jag bättre hur du och andra tänker här på forumet. Dock har jag svårt att ta till mig det perspektivet, då det du beskriver som ett lägre jag, ett högre jag och det högsta jaget i min värld påminner mer om de olika delar av Chakran jag tror vi besitter. Att till exempel det lägre jaget du beskriver har sin punkt i det lägre Chakrasystemet och det högsta jaget i de högsta delarna av Chakrasystemet.

Som sagt var är jag mest nyfiken eftersom den andliga resan för min del i stor grad handlat om att jag behöver acceptera människors olika syn på livet och att förstå att alla inte håller med mig om allt som jag tror på. Jag är säker på att det går att mötas och dela med sig av varandras syn på hur vi vill förstå verkligheten.

Till exempel det med dualism är ju enligt mig något som här i väst härstammar från den Kristna, Freudianska traditionen och möjligtvis Jung. Kanske därför det är "lättare" att använda sig som termer med Jag, själ osv. För mig är det inte en slump att det finns tre olika "Jag" då det påminner mycket om Treenigheten. Modern psykologi har lämnat det mesta från Freud bakom sig.

Sedan vad som är rätt eller inte är upp till var och en, men jag är säker på att om man verkligen söker efter en universell sanning behöver vi bli fria från alla begrepp, "Buddhismen".

Jag har ju uppenbarligen ett mer österländskt tänkande idag än vad jag hade för 5-10 år sedan, då alla perspektiv jag hade utmynnade från Kristendomen. Själv är jag glad att lämnat nästan allt från kristendomen bakom mig. Finns vissa moraliska bitar jag fortfarande kan hålla med om. Kristendom påminner mig mer om ett maktsystem än universell kärlek. Och finns det enligt mig en gnutta av makt inbyggt i ett trossystem är det inte ett kärleksfullt sådant och alltså fel, enligt mig.

Säkert är det så Cyticius att det är inte trossystemet som sådant vi skall lägga vikt vid och ge betydelse, utan till själva Källan och budskapet bakom trossystemet. Maktsystem är dualistiska och förgängliga, medan Universell Kärlek är enhetlig och oförgänglig. Också treenighet, eller trefaldighet är en naturlag, själva Skapelselagen.

Jovisst, det högre självet kommer till uttryck genom de högre chakrana och det lägre självet uttrycks genom de lägre chakrana.

Dualism finns även i österlänska religioner också. Det finns en uppdelning mellan Kama-Manas och Atma-Buddhi-Manas. Kama-Manas är det lägre självets begär och tankar som är fokuserade på det personliga. Atma-Budddhi-Manas är det högre självets energier. Enligt Wikipedia så har Atma betydelsen Higher Self inom hinduismen, buddismen och Jainismen.