Bra fråga.. Jag ställer mig den också från och till.. Det är dock när jag släpper taget om allt fokus på utveckling, som jag, märkligt nog, upplever att jag utvecklas.. Det handlar kanske om att komma närmare livet på något vis..

aa, men att komma närmare livet, o sen dör vi. Då finns det ju inget liv kvar :/

Fast är det verkligen slut när vi dör? :) jag vet inte men drickan likväl vara så att man tar en ny kropp..

jag menar att det inte finns detta liv kvar, alla jag kämpar för. Byts bort… känns så onödigt liksom

det är inte så lätt och vakna, föreställ dig att vi kanske har vandrat i flera miljoner eller miljarder liv ja vem kan svara på det, och nu står vi redo och gå vidare och för att vi ska kunna bli klara här så måste vi väcka vår själ och det kan bara gå genom och lämna alla våra negativa egenskaper och det är det som är det svåra, för vi är inbäddade i det fysiska och måste lämna mycket som vi hänger oss fast på, och sen all information har vi redan inom oss och be till gud om andliga och se hur snabbt han svarar då,

#4

om du går djupare så kan min familj på fysiska vara mina fiender på andliga och det kan vara mycket bra för utveckling att de är de, det är som en fas man måste gå igenom det, om allt är bra och perfekt så kan man inte utvecklas man måste ner och känna riktig lidande för att kunna börja söka på riktigt och när gud anser dig redo så kommer han leda in dig på hans väg

#0,

om det är så att det är meningen att vi ska utvecklas och bli några vaknande människor, varför är det så att de lämnar oss?

vilka är dom som lämnar oss?

#0

De lämnar oss för att vi ska bli självständiga och komma fram till insikt själva, vi kan inte vara beroende alltid

Det är sant att det vi kämpar för byts bort och försvinner.. Den insikten leder ofta till att vi börjar söka.. Det kan hända att man inledningsvis får en depressiv hållning till livet när man gör dessa betraktelser. Så behöver det ej vara. Mitt tips är att påminna sig om att djupare insikt om livet leder till att vi blir harmoniska och tillfreds. Det gäller att söka och finna det harmoniska. Alla har vi nog olika vägar dit.

Det kanske inte finns någon poäng med att utvecklas - sett ur det högsta perspektivet - och det enda som är värt att sträva efter - egentligen - är att frigöra sig från idén om utveckling. När vi frigör oss lever vi spontant här och nu. Vi söker inget, och vi är därmed fria från vårt egna begär att finna något. Vi fortsätter att leva (och utvecklas spontant), och vi fortsätter att uppleva saker och ting, men det är allt. :P

:)

#0,

vilka är "de som lämnar oss"

Vilka är "dem" som du inte fått information från?

Kan du förklara för jag begriper inte sammanhanget i det du beskriver? Kan du förklara med enklare ord så även jag förstår/begriper?

Då jag tror på reinkarnation så är vi här i jordelivet för
att utvecklas, komma närmare vår andliga sida som för mig
är meningen med vår existens.
Men samtidigt så existerar det ju inga tvång i andevärlden,
var och en följer sig egen väg och gör sina egna val.
För mig har det att göra med hur man känner inombords
vilken väg man vill gå.

#13

Ja det kan du ha rätt i, men om tiden är kommen och vi ska vidare så tror ja vi eller ja menar sökarna förlorar den fria vilja

#13 För egen del så upplever jag inte att jag förlorar den
fria viljan då det hela känns helt rätt för mig.
Har tidigare i perioder kommit ifrån mitt andliga  och har
inte alls mått bra då. Egot har helt fått ta över och tankarna
om både mig själv och annat har blivit så mörka och pessi-
mistiska. Såg så lätt fel i allt och alla.
Så jag mår som bäst när jag har det andliga inom mig. 🙂

ja har svårt och förklara, det är klart att viljan finns alltid i själen, men vi har ju inte så bra kontakt med vår själ, och sen kan det vara svårt och svara för den andra, för vi har olika utvecklingar, men jag kan känna att ja inte har fri vilja men klart att min själ vill, nu kanske du har förstått mig

#12 jag menar att jag känner att jag blir lämnad med mina problem och sorger, av änglar. Jag har ingen på andra sidan som är en släkting som jag känner. :/ känns inte som om jag har stöd från den andliga sidan i vissa problem. 

hoppas du förstår vad jag menar nu :D

#17, Tack, då förstår jag hur du menar.

Tror man inte på den fria viljan och ger sig på andevärlden så tror jag det är lätt hänt att man råkar illa ut.

Andar är väl döda människor, som av nån anledning inte gått vidare till paradiset. Dessa kan vara manipulerade av nån annan jävel. En anledning till att de inte gått vidare "kan" vara att Gud inte vill ha dem hos sig för att de inte tror på hahs allsmäktighet och beviset han sände för länge sedan, Jesus återuppståndelsen.

Läs bibeln och be om den helige anden så driver han ut demonjävlarna, det tror jag. Det finns bara En som klarar den helige skriften och av en viss anledning..

Jag tror mest att vi som människor helt enkelt inte ska veta. Vi får bara lov att tro som vi vill och får reda på det sedan. Vi får söka, vi får uppleva och vi får känna. Men varför lär vi aldrig i livet få svar på :-) Alla människor går olika vägar, och man når målet utifrån det man har upplevt i ett liv - vare sig man tar sig dit via en religion eller inte.

Jag tror heller inte på att det finns något ont, det är mest människan som skapat det runt omkring sig. Man kan inte vara varken helt god eller ond, det beror bara på sina egna värderingar eller hur man vill vara och vad man står för. Dock står jag även för balans, och det är ju min värdering… ;-) 

Jag behöver inte få veta varför. Det har jag liksom accepterat. 

Men lycka till i ditt liv! :-) Kämpa på och ge inte upp. Du kommer att få det som är bäst för dig, även om det inte alltid är som du själv vill eller förväntar dig.

Kan rekomendera en bok.Många liv många mästare.Där får du svaret

jag tror inte heller vi ska veta men kanske man föds igen och det egentligen är ett steg tillbaka, vägen till himmelen går via tron på Jesus återuppståndelse.