Precis. Jag känner samma sak. Nu e det dags. Allt kommer förändras. Vi vaknar. Jag har. Flera kommer. Andra lämnas kvar. Vi e på väg in i en ny "dimension" o alla får inte följa med. De e dags o bestämma sig om man håller fast eller släpper taget. 

:D

öppen schakra är inte allt…det handlar om hur man tänker tror jag. Man kan börja med att höja sin frekvens. :) Jag "vaknade" efter min operation.

Jag ser mig själv som ett kristallbarn :P

det är inte heller att vakna, att höja sin frekvens

Jag har tagit bort otrevliga kommentarer och personliga dispyter. Tänk på hur och vad ni säger. 

Gaiatri / sajtvärd

Hoppas att denna tråd kan återgå till att diskutera det som sägs i #0.

#1

enligt mig är vakna att bli ett med själen, och tankarna ska bara vara från själen, och man ska hålla sig till andliga lagar som själen vet vilka de är, det är vakna, inte att öppna sin schakra, höja sin frekvens, tredje öga, eller få kontakt med andliga plan, eller få kontakt med döda de är ingen andlig utveckling,  

Och det är klart att blir man ett med själen så får man alla mediala förmågor.

ja, jag tänker bara på att höja sin frekvens innebär ju att man blir mer harmonisk.

för att du känner av energin

#26 Håller med. /Monica.

Höja frekvensen, och öppna chakran. Gör både och, och lite till. Vi alla kommer nog prova en hel del innan vi når den slutliga insikten. :) Det kanske är individuellt vilken väg vi tar.

Väljer man enbart en enda väg att gå, då kanske man missar en del saker som man skulle ha nytta av.

Höjer man frekvensen och blir harmonisk så kanske man får en hel del fördelar i sitt andliga sökande.

Piixy, du skrev att inte alla får följa med. Jag kom att tänka på att det är ju de som gör ett sorts val som får följa med. De som väljer att söka ljuset/upplysning/Gud på ett eller annat sätt.

Jag tror att alla får följa med. Vi gör ju egentligen fel val av okunskap och vi lär oss mer efter hand. Vissa val kan förstås göra att det tar längre tid och att resultatet blir mindre behagligt men förr eller senare når vi samma mål. /Monica.

Enligt hinduism och buddhism, tror jag, ser man det som att vi återföds om och om igen tills vi förenas med gud, eller når nirvana.. Alla har potentialen, men vi kan antingen komma närmare eller längre bort från målet beroende på hur vi agerar. Alla har dock hela tiden har en möjlighet. (om jag mins rätt, enligt hinduism, så kan man förenas med gud, men sedan börjar allt om igen)

Det är väl enligt viss kristendom som man hamnar i helvetet eller himlen förevigt :)

#30 Jag har en tanke om att det känns som om flera människor dör nu. Nästan varje dag så har någon dött :(. Hade då en tanke om att alla kanske inte "får" följa med :P (de e inte så att det är ett tåg som kommer på riktigt utan, ni förstår. Rent hypotetiskt sätt)

#32 jag tror inte på helvetet :) men det där med hinduismen låter ju coolt :D Fast jag håller mig nog till min tro XD

#30

Hur många absoluta sanningar finns det.

#32

Nirvana är ett tillstånd som man kan nå här, buddhas budskap kom inte fram, nirvana är inte nån annan dimension eller paradis, utan helt enkelt ett tillstånd som man kan nå när man blir upplyst

Jag vet ej vad "absolut" och "sanning" betyder.. Och jag vet ej vad "absolut sanning" betyder heller :)

Att det finns bara en absolut sanning, finns aldrig 2 eller fler absoluta sanningar. Då kan man tyda det som att det finns bara en väg till gud. Jag förstår vad du menar med att vi har individuellt väg, men det gäller bara som våra själar som har unika program för tex. hur vår andliga utveckling ska nås, eller vår uppgift här på jorden, för ändå man skulle kunna bli upplyst så är man inte klar med utvecklingen, men vägen till gud eller den andra dimensionen är alltid samma för oss alla. Du måste bara minnas vad du lovat du skulle göra innan du inkarnerades. Och tänk efter att det finns ingen slump i universum, det finns en mening med att jag hamnade här. Jag vet om att ja ska träffa på en som söker här, men vet inte vem. Som det är något som driver in mig här, vill faktiskt egentligen inte va här.

#37 Jag tänker på det du skrev längst ner. Ibland kan man få en speciell upplevelse av att man har ett särskilt kall, eller att det som sker runt en själv har en särskild gudomlig mening. Plötsligt känner man sig väldigt viktig - man upplever att hela kosmos kretsar kring en själv. Den upplevelsen är ofta en effekt av sökande. Det kan faktisk vara så att man har ett särskilt fantastiskt uppdrag, eller att det som sker har en viktig dold mening. Det kan också vara så att man bara lurar sig själv, och skapar fantastiska idéer om sig själv för att stryka sitt ego medhårs. Det kan vara så att det inte alls är förutbestämt att du ska träffa någon särskild person här. Det kanske inte alls är något annat än du själv som driver dig in här. Du kanske vist kan lämna detta stället utan problem. Det kan vara en tråkig sanning som kan vara svår att acceptera, men det är ofta sådana sanningar som är sanna, och sådant som gör oss mindre själviska och leder oss mot riktig utveckling. Vilket av alternativen som är sant är upp till dig att upptäcka, eller att inte upptäcka. Det gäller oss alla. Det andra du skrev låter klokt överlag..

Det första du skrev kan jag känna igen mig, också kan jag känna ibland att jag är på väg mot något jättestort. 

Och sen till det tråkiga att jag ibland kan känna mig ensam på den vägen.

Det största vi kommer upptäckta är kanske det minsta. De sägs att den slutliga insikten är otroligt enkel. Det sägs också att vägen handlar mer om att göra sig av med saker snarare än att uppnå något nytt. Socialt ensam är en sak. Ur ett andligt perspektiv: Om du ej träffar likasinnade, så gör dig likasinnad. Om andlighet gör dig oförmögen att umgås med folk så kasta andligheten. Folk har alla möjliga egenheter i vår värld. När vi accepterar det blir det ofta lättare.

Det sista håller jag inte med om. Jo, det allra sista. Om man accepterar att vi är olika kan vi ofta umgås och även ha utbyte av varandra. Men man kan inte ändra sin egen grundpersonlighet och göra sig likasinnad för att passa in. Gör man det (jag skulle inte ens kunna stänga av min känsla för andlighet) skulle man inte må bra. /Monica.

När man kommer till den nivå på andliga att man vet för mycket så kan man inte kasta andliga, jag har gjort det ett par gånger och då hamnade ja i otäcka situationer, det här kan vara svårt och förstå, men andliga styr mitt liv ja har förlorat den fria vilja, ja har sett att de stänger och öppnar dörrar till mig, för när man vet om de andliga lagar och ändå bryter mot de, så blir det värre än om man inte visste om de. Jag har kontakt med några andliga, och ja har hittat en tjej som är andlig och vill bilda familj med mig. Men för att utvecklas räcker det inte med att man har kunskap, man behöver andras andliga åsikter på djupanalyser och se ens dåliga sidor. Och deras kritik är perfekt för att utvecklas. För att ser man på sig själv från en synvinkel så är det svårt och se sanningen.

Jag tänker mer att vi inte är "oliksinnade" från första början.. Sedan har vi massa anledningar att strukturera vårt sociala liv på olika sätt, och det tycker jag man ska göra.. Vem är jag? Jag har en roll och andra förhåller sig till den roll jag har.. Till och med - eller särskilt - jag själv kan glömma att jag är annat än min roll.. Folk möter min roll, jag hoppas dock att jag ibland möter folk bakom deras roller, fast de blir antagligen ej medvetna om det.. När jag kliver ur min roll - mitt jag - så upphör skillnader mellan oss. Det är inte allas väg.

#42 så vem/vad är "andliga" som styr dig?

ja du det har jag grubblat länge på också, kan faktiskt inte svara på om det är gud, änglar,min själ eller min själsgrupp. Men man kan säga att hela denna fysiska plan är beroende av andliga, innan en händelse händer på fysiska, så händer den på andliga och sen manifesterar den sig på fysiska, våra själar gör många saker på andliga utan vi är medvetna om det,