Kortfattat med tro kan du tro på vad du vill. Men hur stark din tro än är och även om du är berädd att dö för den är den inte mer sann. Du kommer aldrig ens veta om det du tror är sant. Det kan vara sant men du som tror kammer aldrig veta.

Så varför nöja sig med tro framför att leta vetade? Vetande är något som aldrig ändrats utan är konstant din tro kan ändras efter passande ego. Vetandet är vad det är och det har du också ansvar över en tro kan du sprida o skada miljarder folk med ett vetande kan du sprida men inte skada någon med för det är vad de gör med vetandet som skadar.

En tro skadar redan när du säger den till någon, då de tror samma i värsta fall. O du givit den en illusion till framför att veta.

Vad menar du, hur vet jag att vetandet inte är tro?

Jag tänker på vetenskapens många påståenden  och skeptis till andliga upplevelser. Kanske menar du något annat med vetandet?

#1 Ja, du har rätt attman skall låta bli att skapa troföreställingar i sitt ego, men det är inte den verkliga tron. Jag pratar om tro som en kraft, som går från hjärtat.

Man kan sprida vetandet om tron, men det är inte att skapa föreställningar. Inte mindre än att skapa föreställningar med vetande. Du tror att du vet, men kan aldrig vara säker.

#2 Just, hur vet man att vetandet inte är en troföreställning? Säger att vetenskap kan lika gärna bli religion, och att tro på vetenskapen är lika med att tro.
Skilj på att tro, och att Tro. Sedan kan man kalla att Tro något annat om man vill.

Jag förstår din tanke där och det som gör din tanke lite svår att jobba med är att du delar in tron i nivåer. För du kan dela in trons kraft, tron som sådan och tro på vad du vill. Du kommer i alla dessa fall vara lika ovetande.

Exempel, en vän till dig kommer fram och frågar dig: Vet du vad per gjorde igår? Du svarar nej. Så får du höra att Per tydligen slagit någon. Då har du många alternativ, de flesta köper detta och tror på att per gjort det. Andra kan ifrågasätta faktan och de som kommit en längre bryr sig inte för de var inte där. På så vis skapar man inte en ny illusion om Per. Du i detta fall var inte där så varför skall du då tro att per gjort detta med uppsåt att skada kanske var försvar.

Så visst kan tro ha en kraft att skada i detta fall Per, den kan också ha en kraft att hjälpa men det är sällan då den hjälpen snart övergår i en annan form av energi, exempel med kyrkan. De hjälper många i afrika men med mål att de skall dela kyrkans tro. Så tron i detta fall är lika viktig som hjälpen.

Men ja tro har stark inverkan på oss och många vill till o med säga den är viktig. Jag vill säga den är det som får många skadade, sårade, svartsjuka ja den förstör så mycket. Istället för att jobba på att veta o förstå.

Men nu skriver du om troföreställningar. Då skriver vi nog om olika saker, även om det är intressant att diskutera sådana.

Att vara kritisk, och inte tro på allt som sägs förstår jag är viktigt i att inte sprida osanningar. Sådan tro är farlig. Därför frågade jag efter ett annat namn till denna tro jag menade. Men "min" tro, kanske helt enkelt ären viljestyrka bara.

Kan man inte säga att tro är känslan av att vara fri från rädsla?

tro och hopp är känslor som ger oss livslust. Det är drivande känslor som får oss att göra saker som vi inte kunde tänka oss att göra.

Tro kan försätta berg.. osv det ligger mycket i våra uttryck. Alla har någon form av tro.

Detsamma gäller drömmar. Det ger oss också drivkraft och livslust. Lika viktiga oavsett om de är realistiska eller inte.

#6 man kan känna rädsla fast man tror. Det är två skilda känslor. Dvs det skiljer sig från person till person och situation från situation om känslan rädsla finns med eller inte. Som en person får reda på att h*n har cancer. personen kan ha en tro på att medicinerna ska ta o fungera. Drömma om att bli frisk men ändå vara livrädd för det som ska ske.

#6 Tro är att veta vad livet är värt, och prioritera vad som är viktigt. Det är en hjärtats kraft.

Tro = avsaknad av vetande vilket skapar rädslor, skräck, förviring, skada mot dig och andra.

tro är i sig själv sakdligt då det bygger på ovetande i alternativa val, det skapar bara en ilusion av säkerhet som sedan vänder sig till rädsla när tron inte uppfylls.

Tro kan också vara rätt. Men den som tror komemr aldrig veta detta om det är rätt då den på intet sätt vill ta reda på vad som är sant utan nöjer sig med att tro, gissa och hitta på teorier.

Många som har en tro kan också delvis ha sanningen men fyller i luckor i sanningen med tro vilket slutar oftast med ett stort fel i den troendes utsago.

Så i stort, tro inte, ta reda på fakta, sanningen och sedan öppna mun, ta till ord och prata med andra.

Säger fortfarande att man inte kan veta allt. Gjorde man det, och kunde ta reda på allt så var ju inget ett problem.

Sedan kan man ju aldrig veta om den fakta man finner är exakt, så allting slutar ändå i ngn sorts tro.

einstein, om det nu ligger någon sanning i det;

Professor: Du är  kristen, är du inte, min son?

Elev: Ja, sir.

Professor: Så du tror på Gud?

Student: Absolut, sir.

Professor: Är Gud god?

Elev: Javisst, sir.

Professor: Är Gud allsmäktig?

Elev: Ja,sir.

Professor: Min bror dog i cancer även att han bad till Gud att bota honom. De flesta av oss skulle försöka hjälpa andra som är sjuka. Men Gud gjorde det inte. Hur är denna GUDEN bra då? Hmm?

(Studenten blev tyst.)

Professor: Du kan inte svara, kan du? Låt oss börja om, ung man. Är Gud god?

Elev: Ja,sir.

Professor: Är satan bra?

Student: Nej, sir.

Professor: Var kommer satan ifrån?

Elev: Från … Gud …

Professor: Det stämmer. Säg mig son, finns det ondska i världen?

Elev: Ja, sir.

Professor: Ondska finns överallt, är det inte så? Och GUD skapade allt. Rätt?

Student : Ja, sir.

Professor: Så vem skapade ondska?

(Studenten svarade inte)

Professor: Finns det sjukdom? Omoral? Hat? Fulhet? Alla dessa hemska saker existerar i världen, eller hur?

Student : Ja, sir.

Professor: Så vem skapade dem?

(Studenten hade inget svar)

Professor: Forskning säger att du har 5 sinnen du använder för att identifiera och observera världen omkring dig. Säg mig, min son, har du någonsin sett GUD?

Student : Nej, sir.

Professor: Har du någonsin känt på din Gud, smakat på din Gud, luktat på din Gud? Har du någonsin haft någon sensorisk uppfattning om Gud för den delen?

Student: Nej, sir. Jag är rädd att jag inte har det.

Professor: Men du tror fortfarande på honom?

Elev: Ja, sir.

Professor: Enligt empiriska, testbara, påvisbara protokoll, säger forskningen att din Gud inte existerar. Vad säger du om det, min son?

Student: Ingenting. Jag har bara min tro.

Professor: Ja, tro. Och det är problemet forskningen har.

Elev: Professor, finns det något sådant som är värme?

Professor: Ja.

Elev: Och finns det något sådant som är kyla?

Professor: Ja.

Student: Nej, sir. Det finns inte.

(Föreläsningssalen blev mycket lugnt med denna händelseutveckling.)

Student: Sir, kan du få massor av värme, ännu mer värme, överhettning, mega värme, White Heat, lite värme eller ingen värme. Men vi har inte något som kallas kyla. Vi kan slå 458 grader under noll vilket inte är värme, men vi kan inte gå vidare efter det. Det finns inget sådant som kyla. Kyla är endast ett ord vi använder för att beskriva frånvaro av värme. Vi kan inte mäta kyla. Värme är energi. Kyla är inte motsatsen till värme, sir, bara frånvaron av den.

(Det blev en pinsam tystnad i föreläsningssalen.)

Elev: Hur är mörker, professor? Finns det något sådant som mörker?

Professor: Ja. Vad är natt om det inte är mörker?

Elev: Du har fel igen, sir. Mörker är frånvaron av något. Du kan ha svagt ljus, normalt ljus, starkt ljus, blinkande ljus. Men om du har något ljus hela tiden, du har inget och kallade mörker, är det inte så? I verkligheten är mörker inget. Om det är, och du skulle kunna göra mörkret mörkare, skulle inte du göra det då?

Professor: Så vad är poängen här, unge man?

Elev: Sir, är min poäng är att din filosofiska premiss är felaktig.

Professor: Undermåliga? Kan du förklara hur?

Student: Sir, arbetar du på premissen av dualitet. Du menar det finns liv och då finns det död, en god Gud och en ond Gud. Du tittar på begreppet Gud som något ändligt, något som vi kan mäta. Sir, vetenskapen kan inte ens förklara en tanke. De använder elektricitet och magnetism, men har aldrig sett, än mindre förstått något av det. Att se döden som motsatsen till livet är att vara okunnig om det faktum att döden inte kan existera som en materiell sak.

Döden är inte motsatsen till livet: bara frånvaron av den. Nu säg mig, professor, ni lär era elever att de utvecklats från en apa?

Professor: Om du hänvisar till den naturliga utvecklingsprocessen, ja, naturligtvis, det gör jag.

Elev: Har du någonsin observerat evolutionen med dina egna ögon, sir?

(Professorn skakade på huvudet med ett leende, börjar inse var argumentet var på väg.)

Elev: Eftersom ingen någonsin har observerat evolutionsprocessen på jobbet och ingen ens kan bevisa att denna process är en pågående strävan. Lär du då inte ut din åsikt, sir? Är du inte en forskare men en predikant?

(Klassen var i uppror.)

Elev: Finns det någon i klassen som någonsin har sett professorns hjärna?

(Klassen bröt ut i skratt.)

Elev: Är det någon här som någonsin har hört professorns hjärna, kunnat känna den, berört eller kännt lukten av den? Ingen verkar ha gjort det. Så, enligt fastställda regler i empiriska, stabil, påvisbara protokoll, säger Science att du inte har någon hjärna, sir. Med all respekt, Sir, hur kan vi lita på då dina föreläsningar då, sir?

(Rummet var tyst. Professorn stirrade på studenten, hans ansikte outgrundligt.)

Professor: Jag antar att du måste ta dem på deras tro, min son.

Elev: Det är det sir … Exakt! Sambandet mellan människa och Gud är tro. Det är allt som håller saker och ting levande och rörliga.

.

Vad man än tror så följer man samma väg. Allt som sker, det är bara sådant som skulle ske, för det är en sak som sker. Kommer man till imorgon, och funderar så har en sak skett, och den saken skedde……dvs ingen annan sak kunde ske.

Så vad spelar det egentligen för roll om man tror, eller om man vet, när allt som sker skedde som det skulle?!

Jo med vetande och att man följer det framför en tro så kommer andra saker ske.

Som exempel. Jag har en underbar tjej om jag nu skulle bli arg på denne och slå henne för jag tror det är rätt sätt och få henne förstå min ilska. Om hon då går får jag ett resultat jag inte vill eller trodde. Men om jag väljer att inte bli arg på det sättet utan förstå mig själv och min reaktion och på så vis vet varför jag blir arg väljer jag att inte slå henne utan att kanske gör något bra av min ilska som att lära mig av den. Skulle då jag få samma resultat? Troligen inte, hon skulle troligen inte gå ifrån mig vilket då leder till att mitt vetande över min tro har styrt något som du påstår inte kan styras.

Summan: Med tro kan man i stort sätt göra ad som helst, med vetande så kan du bara följa en väg. Den rätta i varje stund.

Dvs din egoistiska tanke gjorde att du inte slog henne för att hon då troligtvis skulle lämna dig.

Och så höll du tyst om att din första impuls var att slå henne men att du tog ditt förnuft till fånga och valde en annan utgång.

Väldigt fint.

Du kan om du vill se det som så att jag förstod bättre än att släppa min självkontroll oberoende om jag vill ha henne eller inte. ;)

För om jag vet varför min inpuls sker så kommer den troligen inte tillbaka om jag jobbar bort den.

Det är lite spännande hur vissa tycks tro att vetande inte finns utan man tror. det kan bara en som inte vet säga.

Ponera att du är bebis du vet inte vart du har dina armar o ben du vet de finns men inte vart och hur de styrs. Det skulle betyda att denna bebis tror att saker i kropen funkar på ett visst sätt. När denna blir äldre lär den sig förstå sina kroppsliga funktioner, detta skapar nu ett vetande det som innan var ovetande o väldigt tillfälliga rörelser övergår till rörelser efter de mål denne har.

Så visst kan även en med tro (bebisen) göra rätt utan att ibland veta om detta. Detta skapar inte vetande det är först när den vet sambandet mellan rörelse och handling den får ett vetande.

Lika så med tro = innan du förstår grunden mellan vetandet o dig (sambandet o rörelsen) komemr du bara rröra dig utefter tro och göra vissa rörelser som för dig mot ditt mål men mest rörelser ifrån och framförallt komemr du själv inte vara medveten om dem.

En definition på tro: att veta det man ännu inte kan se

#18:

Får man en belöning när man tror så väljer man nog det hellre än att inte veta och söka vidare (i oändlighet). Tron är t ex en avgörande kraft när det gäller kristendom. Tron får saker att hända. Och när man ser att saker händer så stärks tron till ett vetande, även om man inte kan bevisa det. Och även om man inte vet allt. Man vet att det fungerar och att man får mycket positiva upplevelser.

Varför välja bort det? Varför är det bättre att inte tro i det läget?

Det är svåra begrepp med tro och vetande.

Om jag tex sätter fingret på en varm spisplatta och bränner mig, så kan jag säga att jag vet att när jag sätter fingret på den spisplattan så blir jag bränd. Men är det alltid så? Hur vet jag att det alltid är på detta sätt? Det vet jag inte utan jag tror att det är så.

Vetande förändras med förändrade betingelser. I fallet med spisplattan så beror det på om plattan är på eller nyss har varit på. Med mer kunskap förändras de föreställningar man gör om hur världen är, både den andliga och den värdsliga.

Den andliga tron och andliga vetandet förändras också. Har man varit i kontakt med andar så kanske man tror att alla andar beter sig på ett speciellt sätt. Man vet att man varit i kontakt - det är inte en tro, men man kan göra sig mycket föreställningar och tro om andar. Har man mött sin egen inre själ, tex upplevt att själens ljus flödar genom ens person, så ger det ett vetande om själens existens. Men med det vetandet så kan man också göra sig föreställningar och tro att det är på ett visst sätt. Man kan också tro att nu vet jag hur det är och tro att man vet allt om det inre.