Det var en vacker bön!

Den är mkt mkt vacker!

Den skulle nästan sättas upp hemma så man läser den då o då…. hitta nån vacker bild och klippa in och kopiera ut den o rama in…

Tack, ja väldigt vacker bön :)

Jag "ber" hellre så här:

Moder, fader, du som är och i din oändlighet har varat från tidernas morgon och danats med världen.

Genom naturlagarnas framväxt fick du din intelligens.

Genom varats självklarhet fick du kärlek.

Din tanke har uppstått ur allt, och eftersom du är allt är allt du.

Människan har fjärmat sig från det enkla varat som är du och bävar för dess ljus, som bländar henne.

Du är överallt och jag möter dig ständigt överallt. Jag hör dig i fåglarnas sång och råttans dödsskrik, jag luktar dig i rosens doft och stanken av slaktdjurets tarmar, jag smakar dig i binas honung och i den ruttna mjölken, jag känner dig i regndroppens smekning och frostskadans plåga, jag ser dig i den nyfödda ungen och i det sjuka, svältande djuret.

Fader, moder, du som fötts av livet, jag tackar för de upplevelser du visar mig när jag kan låta bli att sätta mina tankar mellan dig och mig. Genom att vara förnimbar för mitt sökande ger du mig lisa.

Må jag vara klok nog och stark nog att fortsätta förnimma, så att jag inte i obetänksamhet skadar dig.

Må så ske.

I det här visar sig nog våra olikheter :) Då jag tror att det är vi och allt annat som är komna ur den stora energin och inte tvärtom.

jag är tvärsäker på att det är VI som är komna ur och inte tvärtom…

Å jag tror (är inte tvärsäker, för det är jag inte på något) att varat var först och dess energi manifesterades som "gud". Jo, det illustrerar den fundamentala olikheten i livsförståelser. Får jag vara med ändå här? Jag är på tvären för det mesta, men det är inte illa ment.

Du får gärna vara med… jag hoppas du upplever att du får respekt… för jag upplever iaf att ajg möter stor respekt av dig!! :))

När jag skriver tvärsäker  är jag ju det för min egen del… andra får vara tvärsäkra på sitt ;)

måst dubbelchecka här

att varat var först och dess energi manifesterades som "gud".

´Läser jag som att varat dvs någon form av energi eller "något" medvetande  etc iaf… blev sedan gud…läser jag rätt?

#9: Jag menar att först bildades materien, därefter förtätades materiens andliga energi till något som så småningom blev "gudsenergier" eller "gudar".

#8: Jo, jag känner att det finns stor respekt här , men att vi står långt ifrån varandra, så det finns ju alltid risk för missförstånd.

#10

Fast jag tycker inte  vi står så himla långt ifrån ändå! Vi ser lite olika på vissa saker o vissa saker är det lika…det är ju precis  då som det ska vara …

men du hur bildades materian?

#11: Tja du, visste jag det hade jag ett Nobel-pris under västen. Men för mig känns det rimligare att materien kom först. Det verkar rimligare att den uppstod spontant än att "gud" gjorde det.

För vem skapade "gud"?

japp… då är vi där med hönan o ägget….

Tack för underbara ord

Ja, visst är de fantastiska!

En sak som precis slog mig då jag läste detta var att jesus sa min fader och jag är samma men han är större än mig , betyder det att gud är fader = manlig.

Så använder dom ordet herre min gud i bibeln , herre är ju manligt.

För mig är Gud både fadern  o modern och faktiskt också sonen…. dvs de tre huvudstrålarna 1, 2 och 3 strålen

där 1 stråle är fader energin , viljan och  2 strålen är sonen kärleken och 3 strålen moder energin dvs helige anden och den aktiva intelligensen.

LOGOS

Moder vår som går på jorden . . . .

Fader Sol och moder Jord tänker jag då…jag ser det som olika krafter som när varandra, båda behövs och vi har alla dessa delar inom oss…

Tänker också på en söt bordsbön :

Jorden har oss detta gett, solen det i ljus berett

Kära sol och kära jord, er vi tackar vid vårt bort

Varat har alltid funnits, det bara finns där. Gud blev Gud när Gud blev medveten om sig själv, precis som när vi blir medvetna om oss själva i Jag Är närvaron, den måste också alltid funnits. Det är där allt medvetande finns, i en själv där den upplevs. Man kanske kan säga att varat blev ett med Gud, så Gud och varat är ett och densamme. Jag tror när någon är större, så är det medvetenheten som är större. Ju mer medvetenhet, ju större kraft. Och det är väl då just kärleken som får oss dit, kärlek är ju en skapande kraft, och det är i Jag Är närvaron den finns, helt oåtkommlig för allt som inte är kärlek.

Tvärsäker är inte jag heller på allt jag skriver, men det känns så för mig iaf.

Undrar om man så småningom förstår detta fullt ut?

Just rädsla kan väl bara vara det förflutna projicerat på framtiden, och det kan ju inte vara i nuet. Därför sker det inga misstag när man väl är i Jag är närvaron. Rädslan kan väl inte finnas i nuet, det är ju där Gud är.

Jag funderar vidare…. Håhå jaja, sådana här tankar kan jag fundera på mycket ibland.

#21 tack för att du delar med dig av dina tankar.Det får mig också att tänka.

För mig är medvetenhet renhet på nåt sätt,och där finns bara nuet.I samma stund som man är fullständigt närvarande i nuet så är man medveten.Man snuddar vid detta flera gånger per dag,eller hur - när något inombords liksom " lyser upp",och man ser bakom fasaderna, både sin egen och andras och det blir bara kärlek kvar.

Haha, det låter så flummigt, men för mig är den närvaron medvetenhet.Som säkerligen kan växa sig större och större, hålla i sig längre och längre, tills ingenting i det yttre kan rubba den sinnessstämningen längre. Och då finns ju såklart heller ingen rädsla kvar.

#22 ja, rädslan ligger ju aldrig i nuet.Det har med tankar kring det förflutna eller projektioner på det framtida att göra.Rädslan är  alltid en illusion, tänker jag,man känner rädsla när man inte ser klart…iom att synen klarnar faller också rädslorna bort.Det är lika häftigt varje gång den processen sker, tycker jag…

Sedan kan man ju inte förkasta de rädda känslorna heller, för finns dem så finns dem. Jag försöker säga till mig själv " det är ok att jag är rädd nu"  -SAMTIDIGT som jag ändå påminner mig om att det inte är sanningen jag ser i den upplevelsen.Det ger mig ett litet mellanrum mellan mig själv ( jag ÄR) och mina känslor och tankar.

#23. Ja det har du rätt i att medvetenhet är renhet. Är det inte därför att Gud skapat oss rena och när vi blir som vi vad från början, rena, då är vi hemma igen hos Gud, fria från det som är inte är från Gud, då kan vi se klart igen.

Ja man snuddar vi denna medvetenhet mer och mer i det dagliga livet, och ju renare man blir ju mer medveten bör man bli, och allt vad det medför. Ja lysa upp som du säger är väl egentligen vi själva fast det kan "synas" komma från något i det yttre. Ja medvetenheten bör hålla i sig mer och mer allteftersom man går framåt och gör sig ljusare. Jag personligen tror att det går att vara helt orädd här på jorden, men då måste nog personligheten ge vika för det högre jaget. Det är mitt mål iaf. Haha, det gäller att sikta högt. Jag vill aldrig säga att något är omöjligt, varför begränsa sig?

#23 Håller med dig att det är en speciell upplevelse att se klart och verkligen känna/få en insikt om vad som är sanningen, det är som håret reser sig eller liknande. Just sådana upplevelser driver mig framåt, och givetvis att vara ett med Guds vilja, Guds vilja måste vara min eftersom han skapat mig. Jag kan aldrig vara sann mot mig själv utanför Gud, då erkänner jag ju inte Gud som min skapare.

Jag gör också så att jag försöker säga att det är ok att vara rädd nu när jag är rädd eller liknande, det hjälper. Jag har också märkt att när man väljer om och om igen det rätta valet så bli smärtan mindre och mindre. Givetvis snabbare om man verkligen förstår den, vad den kommer ifrån, hur man blivit utav detta negativa, vilka känslor den innehåller mm, jag allt känslan vill säga dig som man inte accepterat då man satte blockeringen i sig.

Jag ser mer utvecklingen som att vi först är ett tomt medvetande och genom att ta oss fysiska inkarnationer så fyller vi medvetandet med något. När det är fullt (mästrar de tre lägre planen) då är vi färdiga med fysisk utveckling.

jag ser alltså utvecklingen mer som esoterikerna och enlig denna artikel serie Människa känn dig själv

Jo det har du helt rätt i Mariann. Men ändå vad detta för så länge sedan då vi vad ett tomt medvetande (milijontals år sedan?) som måste fyllas. Just nu och väldigt långt bakåt så har vi allt detta fina inom oss vi upplevt som vi gärna vill ha fram. Men rena måste vi varit alltid djupt inom oss eftersom Gud inte skapar något orent.

Jag tror också på esoterikens syn på utvecklingen. Tack för artiklen, jag ska läsa den också, jag tror jag snart har läst alla artikar här i AU. Som du skrev i någon tråd innan Mariann så känns artiklarna verkligen i hjärtat, det är därför jag också tror på det som står där.

#26 precis så upplever jag det också , det går rakt in i hjärtat och förståelsen är som om den redan finns och bara behövdes läsas….

Hönan och ägget problematiken kan ju bli litet larvig om det är kycklingarna som undrar . Vem skapade Gud undrar Guds barn .

Så i  ett innifrånperspektiv kan det vara fruktbart att anta att anden skapar det materiella . Att det materiella kan materialiseras från det andliga . Jmfr Sai Babas gåvor , ufo´s mm .

Ja självklart så undrar barnet vem sin Fader är och vad han kommer ifrån. Det är väl naturligt att barnet frågar sin Fader om allting, precis som ett barn gör. Inte så larvigt enligt mig.

kan det inte vara tiden som gör att vi inte förstår Gud?

vem kom före Gud är ju ett tidsbegränsat tänkande….

för oss måste det finnas dåtid, nutid och framtid.

men tänk om det inte finns tid som en del påstår?

den dagen vi kan tänka utanför tiden så kommer vi upptäcka en helt ny värld…….

dvs när vi är döda =)

#30. Håller med dig, tiden är något vårat ego har hittat på för att kunna existera. Utan tid inget ego, bara närvaro, ingen dåtid projicerat på framtiden. När vi är vårt högre jag då identifierar vi oss inte med vårt ego längre, då finns inte tiden heller.

Men om vi lever på jorden och är vårt högre jag så är vi ändå påverkad av tiden eftersom dom flesta av oss är i tiden (med egot).

Tid är inget Gud skapat, den existerar egentligen inte. Inte konstigt hur mer vi utvecklas framåt mot vårt högre jag att vi kommer närmare sanningen, att det inte finns något tid. Det är bara något som egot skapat för att kunna finnas till. Jag tror vi kommer att komma närmare Gud och förstå Gud lite mer när vi blir vårt högre jag.

I egots värld finns tiden, där finns också smärta. Utan tiden, ingen smärta, där finns Gud.

Jag klistar in från boken "Rösten som talar för Gud" av Ewa Forkelius.

I tiden finns smärta och ingen förening är möjlig. Den enda "förening" som tycks existera sker på egots villkor - en kroppslig sådan. Egot är inte intresserad av att du delar ditt sinne med någon annan eftersom det är där Gud finns, och som en följd därav, en fara för egots existens.

Läste Lena Ranehags bok om att det finns ett angeläget budskap som vi moderna människor måste ta till oss . Att det är viktigt att både bejaka våra förfäders traditioner på något sätt (älska vårt eget arv) och dels återvända till den ursprungliga intentionen som mänskligheten har svårt att komma ihåg . Den ursprungliga andliga kvaliteten som vi hade i begynnelsen . Det som organiseras bort i all vår ordentliga uppfostrings och socialiserngsiver . Vi tror att vårt mänskliga förstånd har vetorätt på allting och har allmäktig rätt att styra in allting under maktochbegärs-tänkanden ungefär . Människan är större än så .

"Människan är större än så"!

#33. Det låter bra det. Den ursprungliga intentionen bör väl vara att utvecklas framåt till en gudomlig människa. Troligtvis är den sanna människan den som är i sin högre aspekt av sig själv. Vi ska bli vårt högre jag, endast då är vi den människan vi är ämnade att vara. Det är väl intentionen? 

Då också att komma ihåg vem man är, vad man kommer ifrån, hitta alla skatter som vi har inom oss som bara ligger där och väntar. Skatterna bör då vara att vi har Gud inom oss. Det Gud har har vi också inom oss och visas och kommer fram allteftersom vi utvecklas framåt mot ljuset.

Det är nog också viktigt som du säger att bejaka sina rötter (sitt arv) här på jorden likaväl som sina gudomliga sanna rötter. Vi har nog glömt väldigt mycket av våra andliga kvalité på vår vandring, tyvärr. Ja, människan är verkligen större än så.

Somliga anser att Jesus är en symbol för människans högre jag. Han har aldrig som person existerat utan bara symboliskt.

Tänk om det är så? Vilket fall som helst så skadar det ju ingen att ha honom som förebild =)

Han är vägen ut ur mänsklighetens lidande sägs det….Han är ljuset på vägen vi ska följa och det ljuset leder oss hem…

Ja, inte behöver vi Lena Ranehag för att hitta "hem"

Hennes kloka ord är inte dumma, men dem kostar pengar….

Det gör inte Jesus budskap, det som alla egentligen härmar och skriver om lite till en egen lära.

Har jag "sagt" för mycket nu?

=)

 Jo visst är Jesus en symbol för hur långt en människa kan gå.

Personligen så har han alltid funnits för mig och kommer alltid att finnas. Håller med dig att det inte skadar att ha honom som förebild även om man inte tror att han inte funnits. Här får vi nog känna efter i hjärtat och inte låta egot säga vad han tror/vet.

Alla har sin väg att gå. Vilka som härmar och vilka som verkligen tar till sig och går vägen är säkert svårt för oss att veta. Men vad gör det? Vi kan bara försöka göra vårt bästa för att finna vägen.

Men alla kommer fram till slut ändå på ett eller annat sätt.

ja, härma va kanske lite fel skrivet…kanske skulle skrivit att många har ju det där kärleksbudskapet som utgångspunkt.

Paradoxen med hönan och ägget eller vad som kom först är att de har alltid varit! Som två sidor av samma mynt. Existens, Varat eller Gud, eller vad vi vill

Gud är existens, rent oändligt Medvetande! Och för att Gud inte bara skall vara Vara i sin egen stillhet, skapar hon/han för att uppleva sig själv.

Medvetandet är och är kreativt, det är kreativ intelligens

Intelligensen, Medvetandet, Existensen, Varat, Gud är evighet, utan tid, utan rum i ett existerande NU.

När Gud skapar eller Intelligensen är kreativ, uppstår tiden, uppstår rum, uppstår ego, intuition, känsla, tanke ord och handling.

Den rena Intelligensen, Gud skapade sig själv för att kunna uppleva sig själv.

Nu har intellektet, aktiviteten, alla sinnesintrycken med egot i spetsen, tagit över och vi lever illusionen… har glömt att vi är Gud!

Människan som jag lever, här i min kropp, förblir en tudelad sökare, tills jag minns och finner att Jag Är Gud och Skaparen i En

/ Peter

Gud eller existens,stillhet, varat eller det absoluta har ingen kreativitet dess roll är vittnets eller seendets. För att kreativitet eller skapelse skall uppstå krävs det rörelse eller handling. Det absoluta vilar i sin egen oberördhet, det finns absolut ingenting som kan påverka detta. Kreativitet är att förbättra sin erfarenhet av tidigare begångna handlingar oavsett vår personlighet. Det finns destruktiv kreativitet likväl som det finns konstnärlig eller andlig kreativitet påängen är att vara kreativ eller skapande annars ingen evolution i medvetandet. Kreativiteten leder till nya insikter även för negativt tänkande själar. retep gud eller det absoluta existerar sök vidare jag vet. Hade Jontte.

Bönen är i vilket fall som helst fantastiskt vacker. Spelar det egentligen någon roll hur vi ser Gud, Verkligheten, Sanningen eller vad vi än kallar det vi tror på? Är inte huvudsaken att vi upplever och njuter av alla hemligheter och möjligheter? Kramar till er alla

jontte!

Om du läser igen vad jag skrivit inser du säkert att det är just det jag påpekar.

"Kreativiteten leder till nya insikter även för negativt tänkande själar"

Den här raden tycker jag är fin och insiktsfull…förutom att jag menar att det gäller för oss som levande i en kropp, inte som själ.

Som jag ser det är det jag som tänker, inte min själ…och visst kan mina negativa tankar och handlingar, genom kreativiteten omsättas och kultiveras till nya insikter, till glädje för min själ…eller rättare sagt Själen som har mig.

Skogsfrost!

Visst är bönen vacker…och visst spelar det roll… inte hur vi ser på eller vad vi kallar det vi tror på… men att vi kan se skillnaden mellan att tro på Gud och att uppleva Gud.

För övrigt har du rätt i "huvudsaken att vi upplever och njuter av alla hemligheter och möjligheter"

Det är som jonett säger:" dess roll är vittnets eller seendets"

Gud är bevittnande eller seende eller som jag sa, Gud är existens, rent oändligt Medvetande.

Att vara vittnet och i sig själv se och erfara det rena Medvetandet, att vara denna oändliga existens är att Vara… i Gud.

Det är ar vara i Samadhi eller i Transcendentalt Medvetande, att vara bortom alla sinnets aktiviteter och upplevelser.

Det är sällhetsmedvetande.

Det är ett det fjärde medvetandetillståndet, skilt från det vakna vardagliga medvetandetillståndet med känslor, tankar och handlingar…skilt från sömnen och skilt från drömmen.

När dessa fyra medvetandetillstånd erfars och upplevs i varje stund av ditt liv, har du inträtt i Kosmisk Medvetenhet och är Upplyst.

Härefter har du tillgång till hela Medvetandet och Gud…inte enbart som ett vittne i Varat, i en transcendering…men också som den människa som genom sin upplysning är kreativ och aktiv med alla sina sinnen tankar ord och handlingar lever och förmedlar Guds ljus.

Kanske inte i rätt tråd…men, blev bara så inspirerad.

…när lag läser dikten igen ser jag att det faktiskt var i rätt tråd.

/Peter

Ibland låter det som om ni har svaret på allt. Jag tror inte svaret finns som en allmängiltig saning. Det som är rätt för dig behöver inte vara rätt för mig. Huvudsaken är att var och en hittar sin sanning att tro på.
Jag lever efter ett citat jag läst någonstans : - Guld, Gud och Sanningen är bara av värde för dem som tror på dem.

Men jag uppskattar verkligen att läsa era inlägg och era funderingar. De ger mig nya synvinklar. Tack

#43

Jag vill inte förnärma någon, eller framhäva att jag har svar på allt. Skriver bara och uttrycker det jag erfar och tänker för att dela med mig.
Visst är det så Skogsfrost "Huvudsaken är att var och en hittar sin sanning att tro på"

Och ändå, när det gäller hur och vad man tror på, så kan det ju aldrig bli mer än en tro, eftersom det som format ens tro är sådant som omsätts i känslans och tankens värld, med alla våra sinnen och i vårt intellekt.
Allt som sker här är relativt. Var och en utgår ju ifrån hur man format sin egen tro (sanning), genom att ha omvandlat alla de intryck av allt man upplevt i livet och "lärt" av andra.

Som jag uppfattar Sanningen, så är det inget som jag kopplar till hur jag upplever saker eller hur och vad jag tror.
Sanningen tillhör inte det relativa utan det Absoluta, själva källan, existensen Varat…
Gud är bevittnande eller seende eller som jag sa, Gud är existens, rent oändligt Medvetande. Att vara vittnet och i sig själv, se och erfara det rena Medvetandet, att vara denna oändliga existens är att Vara… i Gud. Det är ar vara i Samadhi eller i Transcendentalt Medvetande, att vara bortom alla sinnets aktiviteter och upplevelser. Det är sällhetsmedvetande.

När jag i stillhetens, meditation går bortom tankens värld, bortom sinnets aktivitet och bara erfar, Är, kärlek, lycksalighet….. Då är sanningen där.
När jag åter är i tankens aktivitet och sinnenas värld och uttrycker "min sanning" då är jag medveten om att den för andra bara är "min tro"

/ Peter

Förstår vad du menar! Jag uttrycker mig från sinnenas värld men jag vet vad du talar om.  Stillheten långt långt ner i mitt djup. Jag har dock svårt att plocka fram den i mitt vardagliga liv. Tycker det är enklare att hitta i naturen och i mötet med djur.

retep: hur beskriver du Varat med sinnenas ord??  Är varat den absoluta sanningen och i så fall varför så svåråtkomlig?

Kan i djup meditation och självhypnos komma till en slags nollpunkt där all aktivitet på nåt sätt avstannar, blir bara lugn och vid. Är på nåt sätt allt och inget är det sanningen??

#46 Läser du  några yogaböcker kan du nog få svar på det mesta.

Skogsfrost! Vi uttrycker oss som sagt alla från sinnenas värld.

I Varat existerar vi bara tillsammans med Varats egenskaper. Som i Ett och Nu är ett dynamiskt  intet och alltet i i sin Absoluta oskapade form. Eller rättare sagt oändligt vibrerande rena Intelligens. Det är Medvetandets boning, Guds hem, Kärlekens hjärta, Själens vibrerande tomma rum. Det är Intet, ej tid ej rum. Det Är och det är Medvetande, Gud som vilar i sig själv.

För att Gud (inte bara ska erfara, utan) skall få uppleva sig själv i sin oändliga mångfald, skapar han sig själv, i de att han förblir sig själv och i allt han skapat (med inspiration från samtal med Gud).

Medvetandet låter dig erfara, bevittna den Kreativa Intelligensen, själva kunskapens struktur, Veda.

Kärleken fyller dig med lycksalighet

Själen visar dig att du är sann.

…"den absoluta sanningen"…då Medvetandet minns och återskapat den fulla upplevelsen av sig själv, dvs. Upplysning eller Kosmiskt Medvetande kommer i nästa avsnitt tillsammans med…"varför så svåråtkomlig"?

Självhypnos har jag ingen erfarenhet av och undrar om det ger dig det samma?

Djup meditation, stillhet, aktivitet som avstannar och går bortom alla tankar och sinnesupplevelser, blir "på nåt sätt allt och inget" Då är du där i Varat i en glimt och erfar sanningens struktur.

/ Peter