2013-06-02 21:01 #0 av: Gaiatri

Läran om skyddande och ledande andliga inflytelser i världen är uråldrig. Den förkunnades i Persien, Indien, Egyp­ten, bland druiderna, i själva verket överallt så vitt jag vet. Av G de Purucker

Läran är helt enkelt att det inom människan finns en ande eller kraft som le­der henne och som ingjuter hopp, förtröstan och rättfärdighet i hennes hjärta och sinne, och att den människa som mottar dessa gåvor efter hand blir i stånd att leda sig själv med hjälp av de från det inre kommande maningarna. En sådan människa blir i högre eller lägre grad medveten om sitt kamratskap med en hjälpare som är närvarande hos henne dag och natt, som aldrig sviker henne och som lär henne att frälsa sig själv. Men hjärtat och sinnet måste vara redo att mot­ta, i annat fall uppfattar hjärnan inte ledningen och inspirationen.


Vad är då denne skyddsängel? Vi kan betrakta honom som en ”meditationens herre” en dhyan-cho­han. Vår teosofiska beteckning för honom är chitkara, ett sanskritord som betyder ”tankearbetare”. Det sägs om den grekiske filosofen Sokrates att han stod under ledning av sin inre daimon, hans ständige föl­jeslagare, som egendomligt nog inte sade honom vad han borde göra utan ba­ra var­nade honom för vad han inte borde göra. Det sägs att Sokra­tes, när han in­te visste vilken väg han skulle välja, ofta drog sig undan i ensamhet och försök­te rensa och tömma hjärnan så att skydds­ängeln i hans inre skulle få möjlig­het att tränga in i denna.


Var är då skyddsängeln? Befinner han sig utanför män­niskan? Nej, han är en del av människans and­liga väsen. Vi kan kalla honom för det högre jaget, men jag föredrar benämningen det andliga jaget, ty uttrycket "högre jag" har i teosofin en mer begrän­sad innebörd. Alltså är människans innersta varelsekomponent, skyddsängeln, detta andliga jag, en gud i jämförelse med den fysis­ka jordemänniskan med hennes hjärna av jordisk materia. I jämförelse med den kunskap som den fysiska män­niskan har, är denna innersta varelsekomponent i besittning av allvetenhet. I jämförelse med jordemänniskans synförmåga äger detta andliga jag en synförmåga som omfattar såväl det för­flutna som det närvarande och det kommande, dessa tre som i själva verket utgör ett enda evigt nu.


Skyddsängeln söker ständigt och oupphörligt leda sitt egensinniga vilsefarande barn, jordemänniskan. Detta är i korthet hela saken, och kan vi öppna vårt sinne för denne inre lärare och följa hans maningar, kommer vårt liv att bli tryggt, lyckligt och framgångsrikt. Klart är naturligtvis att vi måste genomgå vad vår karma än har i beredskap åt oss, dvs vad vi själv berett åt oss i det förflutna. Detta måste komma till uttryck i vårt liv och så att säga ar­betas av. Om vi sticker fingrarna i elden, bränner vi dem. Om vi får en fot indragen i en maskin, blir foten krossad. Men när vi väl ingått kamratskap med vår inre krigare, med skyddsängeln, kommer denne att avhålla oss från att sticka fingrarna i elden eller placera en fot där den riskerar att bli krossad. Vad mig själv beträffar har mitt liv blivit räddat sex gånger tack vare detta skydd, så jag vet vad jag talar om. Jag förebrår mig själv för att jag inte redan i yngre dagar övade mig i att komma närmare denne underbare ledare, att bli mer medveten om denna gudomliga stråle, detta andliga jag inom mig.


Den enda skillnaden mellan en vanlig människa å ena sidan och kristus-människan och buddha-människan å den andra är denna: vi vanliga människor har inte lyckats bli fullständigt ett med skyddsängeln i vårt inre, något som kristus- och buddhagestalterna där­emot har lyckats med. En buddha eller en kristus är en människa som gjort sig själv, hela sitt väsen, till den grad redo att motta sin inre skydds­ängel, att denne faktiskt förkroppsligat sig själv i henne.


Låt din skydds­ängel leva i dig och tala genom dig. Skydds­ängeln kommer att ingjuta frid och förtröstan i ditt hjärta, han kommer att göra dig lycklig och fylla dig med visdom och kärlek, ty detta är i överensstämmelse med hans natur. 


Av G de Purucker


Källa: Teosofiska Läror