Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Övrigt

Vetenskap och religion

2008-02-23 10:38 #0 av: [Mariann]

- två vägar till mysteriets port. Här kommer KARL-ERIK EDRIS med sin utmärkta skarpsynta syn på TRON och VETENSKAPEN. Den som funderar över tro och vetande ska läsa denna och fundera...

 

Häromsistens fick jag ett uppdrag. Sökarens redaktör ville att jag skulle skriva om det som pekar på, eventuellt bevisar, att en materialistisk mekanistisk förklaring av världen inte är möjlig?

Jag tackade ja, och min infallsvinkel blir att först försöka klargöra vad det är man gör när man anser sig förklara världen på ett materialistiskt och mer eller mindre mekanistiskt sätt. Som jag uppfattar saken går själva förklarandet ut på att försöka få insikt om orsakerna till det fenomen som skall förklaras. Detta låter måhända banalt, men det är det inte. För varje studerat fenomen som inte är trivialt är det inte uppenbart vare sig vilka de påverkande orsakerna är eller hur deras påverkan exakt går till.

En viktig del av den vetenskapliga verksamheten är därför att isolera det studerade fenomenet för att försöka få kontroll över vilka orsaker som faktiskt påverkar fenomenet ifråga. Drömmen är att ha det studerade fenomenet som "i en liten ask", dvs. så isolerat att man själv kan applicera olika orsaker för att studera exakt vilken verkan dessa har. Man talar i sådana sammanhang ofta om beroende och oberoende variabler. Den vetenskapliga verkligheten är dock sådan att man nästan aldrig lyckas förklara det man studerar till 100 %. Det finns s.k. residualer, dvs. oförklarade restposter, som förklaras av orsaker som man inte känner till eller inte lyckas få kontroll över så att man kan studera deras inverkan systematiskt. I praktiken hankar sig vetenskapen alltså fram med det man anser vara "tillräckligt bra förklaringar".

Men inte nog med att förklaringarna inte är 100-procentiga, det finns ytterligare ett svårhanterat problem som har att göra med att de s.k. oberoende variablerna ofta inte alls är oberoende utan själva är beroende av andra variabler (eller orsaker) som man inte känner till eller inte erkänner eller inte vet hur man skall mäta eller styra.

Det är också därför som vetenskapen trots sina högstämda anspråk på att vara sanningsproducent har en tendens att vara en producent av "dagens sanningar". Allteftersom man utvecklar nya mätmetoder, eller skiftar teoretiskt perspektiv kan man upptäcka och studera inflytandet från variabler som man tidigare inte kunnat studera eller rent av inte erkände.

2 024.jpg

Det man framförallt använder för att staga upp detta rätt skakiga och osäkra eller åtminstone flytande kunskapsbygge är de s.k. naturlagar som man anser sig ha frilagt. Deras roll i det vetenskapliga kunskapsbygget är att de behandlas som om de bara finns och som om de inte behöver förklaras, dvs. som om de är sin egen förklaring. De är alltså en motsvarighet till axiomen inom matematiken, dvs. de oföränderliga grundstenar på vilka kunskapsbygget kan resas.

Så här långt komna i vårt resonemang kan vi alltså konstatera att när vetenskapen försöker koppla ett förnuftets och det rationella tänkandets helhetsgrepp på världen i dess totalitet så är fundamentet naturlagarna som i praktiken antas vara självförklarande, dvs. sin egen förklaring. Och med utgångspunkt från detta fundament reses ett kunskapsbygge där skapandet av kunskap kretsar kring att formulerade teorier om verkligheten verifieras genom mätbara materiella fenomen.

Det paradanspråk som är förknippat med den beskrivna vetenskapliga hållningen till hur sann kunskap införskaffas är att den vetenskapliga metoden har potential att förklara världen i dess helhet, och då avses inte bara olika detaljer utan både detaljer och helheten. Vi är visserligen inte där än men anspråket är att om vetenskapen får fortsätta sin kartläggning av detaljer så kommer detta så småningom att ge upphov till den mest grandiosa av förklaringar, dvs. teorin som förklarar allt och som dessutom är empiriskt bevisad. I denna fullbordans stora stund förmodas vi alltså stå där med det som redaktör Magnusson i sin uppdragsformulering till mig kallade "en materialistisk mekanistisk förklaring av världen".

Redaktör Magnussons fråga till mig är ju om denna förklaring alls är möjlig. Mitt kortaste svar är förstås att visst är den det. Men nästa fråga är ju om den är sann? Och om det verkligen är världen som helhet som kan förklaras på det aktuella sättet? Mitt svar på dessa frågor är entydigt nej. Och låt mig nu försöka förklara denna min ståndpunkt.

Det som filosofiskt sett är det mest problematiska inslaget i den rationella, materialistiska och vetenskapliga hållningen till hur sann kunskap produceras är föreställningen att detta projekt är och kan hållas fullständigt fritt från tro. Visserligen tolererar man tro i meningen förmodanden som man försöker bevisa på rekommenderat sätt, men skulle bevisningen misslyckas så förkastas förstås tron, dvs. hypotesen. Men den tro man inte tolererar är tro av det slag som faller inom religionens domäner, dvs. olika metafysiska och mytologiska teorier om hur tillvaron som helhet uppkommit och fungerar och vad som är dess yttersta syfte och mening.

Tro rörande dess ting betraktas som en emotionell privatsak, och kan förstås tolereras som sådan. Men om man bedömer denna tro som en utsaga om verkligheten så blir slutsatsen att den inte handlar om något annat än sagor och fantasier, och dylikt hör inte till kunskapens domäner enligt vetenskapen. Och därför påstår sig också vetenskapen vara fri från dylika teorier. En frihet som dessutom anses vara ett krav för att något alls skall kunna göra anspråk på vetenskaplighet.

Detta är emellertid en grov filosofisk bluff. Och detta mitt påstående hör samman med min redan redovisade syn på hur förklaringar i princip är uppbyggda. Det är helt enkelt så att om man i det vetenskapliga kunskapsbygget någon gång skall få slut på frågandet om orsaker till orsaker till orsaker till orsaker osv. osv. - vilket man ju måste om man någonsin skall kunna med fog anse sig ha förklarat verkligheten som helhet, för en förklaring som är i behov av ytterligare förklaring kan ju vara intressant men den är ju inte direkt en förklaring med stort F - så måste man antingen erkänna att orsaksfriläggandet sker inom ramarna för eller är kringgärdat av något oförklarat, dvs. av ett mysterium, eller så måste man postulera något som är fundamentalt och av självförklarande natur. Och efter striden med trons företrädare och deras maktövergrepp och missförstånd av både trons och vetandets natur valde man den sistnämnda linjen. Naturlagar och teorier med allförklarande anspråk som t.ex. Darwins utvecklingslära framställs som om de vore så bra nära bevisade att det i praktiken är onödigt att söka förklaringar till dem. Därmed behandlar man teorier som är användbara för att ordna och provisoriskt förklara fakta som om de själva vore bevisade fakta.

3 012.jpg

Genom denna manöver kamouflerar man för sig själv att grunden för hela kunskapsprojektet är en mytologi som motiverar och rättfärdigar hela det vetenskapliga kunskapsprojektets inriktning och karaktär. Detta är den stora filosofiska bluffen. Genom denna kamouflagemanöver kan vetenskapen framställa sig som att den är något väsensskilt från religionen, och dessutom som något mycket bättre.

Men i själva verket är hela detta bygge religiöst i den meningen att det är uttryck för en tro på en verklighetsuppfattning som visserligen påstås vara bevisad, men detta påstående är ogrundat. Verklighetsuppfattningar är aldrig bevisade i den mening som vetenskapen kräver när det gäller bevisning av teorier om väsentligt mindre och hanterligare realiteter än verkligheten som helhet. Och detta gäller såväl religiösa som i konventionell mening icke-religiösa verklighetsuppfattningar.

Detta betyder att den absoluta boskillnaden mellan religion och vetenskap inte kan upprätthållas. Skillnaderna är förstås stora och betydelsefulla, men det är onödigt att överdriva. Bättre är att försöka förstå både likheter och skillnader. Och som jag ser det gäller skillnaderna primärt att man studerar olika företeelser. Vetenskapen är i huvudsak orienterad mot yttervärlden - mot det objektiva - och är förknippad med uppfattningen att förklaringar för att anses vara vetenskapliga måste inbegripa mätbara materiella realiteter. Och de delar av vetenskapen som gäller människans subjektiva liv, som t.ex. psykologin, är för närvarande underställda en allt större press när det gäller att relatera sina förmodade rön till biologiska realiteter som då anses vara överordnade när det gäller förklaringskraft. Som kunskapsprojekt genererar vetenskapen obestridligen kunskap om den objektiva yttervärlden.

Religionen är däremot i princip helt vänd mot den subjektiva aspekten av tillvaron, dvs. hela den inre värld som vårt medvetande öppnar och/eller begränsar för oss. Och den fokuserar i synnerhet både upplevelser av och föreställningar om vår tillvaros mening, syfte, yttersta natur och ursprung och dessutom uppfattningar om vad dessa föreställningar bör leda till för etiska, moraliska och andra konsekvenser för den mänskliga livsföringen. Religionen representerar i själva verket ett försök att vinna kunskap om dessa subjektiva realiteter till fromma för ett bättre mänskligt liv.

Religionen försöker däremot i motsats till vetenskapen inte dölja sin metafysiska och mytologiska karaktär. Utan man proklamerar öppet att man postulerar en gudomlig dimension av tillvaron, en bortom tid och rum varande källa till det som utspelas i vår verklighet. Och att denna dimension också är det ständigt verksamma källflödet till den moral som vi bör följa om vi skall kunna leva i harmoni med den tillvaros syfte i vilken vi är en del.

IMG_1517.jpg

Inom religionen är det alltså en gudomlig dimension - som i olika kulturkretsar har varierande namn och egenskaper - som anses vara det självförklarande ursprunget till vår tillvaro medan man inom den vetenskapliga världen gör gällande att dess olika allförklarande teorier klarar att med större elegans och sanning spela Guds roll i tillvaron. Men man hävdar inte denna ståndpunkt på ett öppet sätt genom att säga att vår Gud är bättre än den Gud man föreställer sig bland de religiösa tänkarna. Nej de materialistiska ideologerna inom vetenskapsvärlden förnekar blankt att de sysslar med något annat än vetande och gör följaktligen anspråk på att veta att den religiösa tankevärldens Gud allra minst är överflödig och med all sannolikhet inte existerar eftersom materialisterna tror att världen klarar sig bra ändå, dvs. i realiteten med hjälp av deras omedvetna och förnekade Gudssurrogat.

Till saken hör också att vetenskapens företrädare i allmänhet anser att religionen enbart sysslar med teorier och metafysiska spekulationer. Att den alltså fullständigt svävar i det blå som ett pompöst fantasifoster som dessutom är farligt eftersom det kan användas till maktmissbruk och annat kunskapsfientligt och ondskefullt.

Att sådant förekommer är en sak, men det förekommer onekligen en hel del även i vetenskapens namn. Det jag sysslar med i det här sammanhanget är emellertid klok religion, och den kloka religionen eller andligheten är inte bara teorier och teologiska tvångströjor utan den är också förknippad med en subjektiv kunskapsväg där man genom meditation och andra inre övningar i samspel med yttre aktivitet kan bl.a. genom s.k. mystiska upplevelser frilägga insikter om verklighetens djupaste natur. Upplevelser som för dem som förlänats upplevelserna i fråga uppfattas sätta medvetandet i kontakt med något bortom tid och rum, en dimension av verkligheten som är gemensam eller ligger till grund för både den aspekt av verkligheten som vetenskapen studerar och det som religionen primärt sysslar med. Upplevelser av skakande kraft som rör tillvarons urgrund.

Inom religionen finns alltså en empirisk dimension, dvs. en väg för verifierande av kunskap om tillvarons yttersta natur, mening och mål samt vad detta implicerar för människan och hennes liv och leverne. Denna väg är både individuell och kollektiv, dvs. den leder inte bara till personliga insikter utan den kan också leda till kollektivt sett ny kunskap om de yttersta tingen. En kunskap som i den religiösa eller andliga tankevärlden brukar beskrivas med begreppet uppenbarelse. Och när denna uppenbarelse är extra kraftfull visar historien att resultatet blir nya religioner som i en del fall utvecklats till kultur- och civilisationsbärande visioner.

Anspråken på existensen av en dylik inre kunskapsväg avfärdas naturligtvis som kvalificerat strunt av de ideologiskt renläriga företrädarna för ett materialistiskt perspektiv. Om inte upplevelserna på denna kunskapsväg avfärdas som varande rena påhitt och lögner av bondfångerikaraktär så är paradbortförklaringen att det handlar om hallucinationer som den enfaldige person som upplevt det hela inte haft intellektuella resurser och omdöme att genomskåda. Så sätter sig små andar beskäftigt till doms även över sådana imponerande historiska gestalter som Buddha, Jesus och Muhammed och gör sken av att om de hade varit i deras närhet när det begav sig så skulle säkert deras knivskarpa argument ha ändrat historiens gång till det bättre.

Att påstå att vetenskapen och religionen är engagerade i en strid mellan tro och vetande är mot bakgrund av denna analys ett minst sagt tvivelaktigt påstående. Visst sysslar religionen med tro, men det finns ovedersägligen en dimension av religionen eller andligheten som handlar om kunskapsutveckling i den inre världen. Och metodkraven för uppnående av resultat, dvs. kunskap i den inre världen, är minst lika strikta som den vetenskapliga metodens krav för att uppnådd kunskap om yttervärlden skall kunna anses vara giltig. Både vetenskapen och religionen har alltså utvecklat metoder för uppnående av objektiv kunskap i de skilda dimensioner av verkligheten som de försöker vinna kunskap om. När det gäller vetenskapen så berömmer den sig om att enbart syssla med att fastställa objektiv kunskap om den materiella verkligheten, men som redan klargjorts är den också en kamouflerad religion där liturgin är intensivt antireligiös.

IMG_1376.jpg

Striden mellan tro och vetande, som i vår tid bl.a. tar sig uttryck i att företrädare för vetenskapens perspektiv förfasar sig över att pseudovetenskapliga teorier breder ut sig (och där ofta insikterna om vad dessa s.k. pseudovetenskapliga teorier innebär och står för är grova och missvisande karikatyrer vilket onekligen underlättar rättfärdigandet av de egna fördömandena), är i själva verket en strid mellan olika trossystem. Och denna strid skulle utan vidare kunna förlora en hel del av sin hetta, ja t.o.m. upphöra, om vetenskapens företrädare kunde vara ärliga nog att tillstå att deras kunskapsanspråk är mytologiskt grundade och representerar ett visserligen väsentligt men icke fullständigt uttömmande förhållningssätt till det obestridliga faktum att vi människor ingår i en verklighet som är ett stort mysterium. Ett mysterium som för oss uppvisar två aspekter. En objektiv och en subjektiv aspekt, en aspekt som rör yttervärlden och en som rör den inre världen.

Vetenskapen är alltså det hittills bästa sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av det stora mysteriet, men den är inte det enda, sanna och uttömmande förhållningssättet. Det behövs också ett sätt att vinna kunskap om den subjektiva aspekten av tillvaron. Och det är här som religionen eller andligheten kommer in. Klok andlighet är som redan påtalats inte uteslutande ett postulerat trossystem som är immunt mot vidareutveckling utan det har en systematisk metodik för individuell verifikation av objektiva andliga insikter.

Min ståndpunkt är alltså att vetenskapen har missförstått sin roll om den anser att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. På samma sätt som religionen en gång i tiden var en katastrof när den föreskrev för vetenskapen vilka rön som var de på förhand korrekta är vetenskapen en katastrof som kamouflerad religion. Klok vetenskap och klok religion är i stället två varandra kompletterande kunskapsvägar som båda behövs för att öppna mysteriets port. På inget område är konsekvenserna av den reduktionistiska materialismens ambitioner att bli den allenarådande verklighetsuppfattningen så destruktiva som när det gäller synen på människan. (1)

Och detta framstår särskilt klart om man tittar lite närmare på den enskilt viktigaste frågan i sammanhanget, nämligen frågan om medvetandets förhållande till den mänskliga mekanismen. Här upprätthåller materialisterna envetet föreställningen att medvetandet inte har en autonom subjektiv existens utan att det restlöst kan reduceras till att vara en produkt av materiella strukturer. Men eftersom komplikationen med denna ståndpunkt är att den individuella identiteten, den fria viljan, skaparförmågan, ja allt det där som gör att vi människor känner oss som herrar i vårt eget hus, dvs. som moraliskt ansvariga subjekt, upplöses till chimärer, till genstyrt hjärn- och nervsystemsflimmer, som ytterst sett bär godtycklighetens prägel, så är den reduktionistiska materialismen konsekvent och ärligt framställd både motbjudande och föga trovärdig.

Därför pågår bland materialistiskt inriktade teoretiker ett intensivt bortblandande av korten med hjälp av olika föreställningar som "mjuk determinism", emergens etc. för att man skall kunna både äta kakan och ha den kvar. Man försöker vara materialistiskt reduktionistisk samtidigt som man i dessa människorättstider vill erkänna människans autonomi, fria vilja och skapande förmåga. Rent av hennes oändliga värde.

Men som framförallt Jan Adrianson visat med plågsam tydlighet och stringens måste vi i stället välja. Vi kan inte både hålla människan högt enligt humanistiska principer och hävda att materialismen är en sann verklighetsuppfattning (2). Detta val vill vi emellertid inte göra eftersom vi fått för oss att det är omodernt och ovetenskapligt. Så därför har vi anträtt en väg som innebär att medan vi talar vackert om humanismen så kommer vi sakta men säkert att allt mer konsekvent behandla oss själva som om vi vore genprogrammerade robotar i hedonismens, verklighetsflyktens och den ekonomiska tillväxtens tjänst.

Hur långt vi skall behöva gå på denna väg innan den materialistiska förtrollningen bryts vet inte jag. Men jag tycker mig i varje fall se att ljuset ökar. Mysteriets port står kanske ändå på glänt.

 

(1) Belyses bl.a. i min bok ... men vad går det ut på egentligen - livet alltså (Caduceus, 2004).

(2) En bra introduktion till Jan Adriansons författarskap är hans senaste bok Meningens källa (Uppsala, 2004).

EDRIS TANKAR


Anmäl
2008-02-29 08:34 #1 av: [Mariann]

Jag måste då be er som vill att gå in på Edris tankar länk finns  längst ner i artikeln

och där läsa hans blogg dagarna februari 23  27  28

de är KANON!! Verkligen tänkvärda....

Anmäl
2008-02-29 09:21 #2 av: Hoppfull

Jag har inte hunnit/orkat läsa artikeln ovan ännu men har läst lite i hans blogg. Det är intressant det han skriver om sekularisering, precis som han säger har människan ett behov av en tro och i och med kyrkans omoderna hållning (som jag personligen anser vara orsaken till att människan tappat intresset) flyttas behovet till annat. Det här visar sig även i den ökande fanatismen bland vissa grupper. När sekulariseringen sprider ut sig tappar de som byggt upp sin världsbild kring religionen fotfästet. En naturlig följd kan då vara att man blir ännu mer religiös och får ett lätt fanatsiskt drag.

Likaså är hans tankar kring ADHD intressanta. Jag träffade en psykolog (vi bodde grannar) som arbetar på BUP för över tio år sedan när jag arbetade som pers. ass. åt en pojke med ADHD på en lågstadieskola. Vi pratade kring dessa s.k. bokstavsbarn vilket var mycket mera i sin begynnelse då, och hon sa att problematiken liknar exakt adoptivbarns problematik. Alltså barn som inte fått/kunnat knyta an från början. Det Edris beskriver är ju ganska exakt samma sak som det hon beskrev!  

Anmäl
2008-02-29 09:22 #3 av: Gronstedt

#2: Ids inte leta själv - kan du berätta mer? Skulle bokstavsproblematik bero på att barnen inte fått knyta an?

Anmäl
2008-02-29 09:29 #4 av: [Mariann]

latmask Räcka ut tungan

inte orka skrolla upp o klicka länken!!??

http://edristankar.blogspot.com/

Anmäl
2008-02-29 09:41 #5 av: Hoppfull

Jag är förstås inte så kunnig i ämnet själv men den psykologen som hade träffat och utrett ett antal bokstavsdiagnoser ansåg att symptomen var i det närmaste identiska med de barn som inte fått knyta an. Givetvis drog hon inte alla över en kam men efterfrågade nog ett större testkriterium innan man ställer en sådan diagnos.

Anmäl
2008-02-29 10:06 #6 av: [Mariann]

Han e så klok han Edris

 

Anmäl
2008-03-17 13:33 #7 av: Wassago

En mycket intressant artikel, men måste nog läsa den fler gånger känner jag.... Men har jag uppfattat det rätt så menar vi nog i grunden samma sak... tror jag, hans språk är lite komplicerat tycker jag men det måste det kanske åxå vara.... Men måste som sagt läsa den ett antal gånger till och sen fundera igenom det hela innan jag kan uttala mej mer specefikt.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2008-03-17 13:39 #8 av: Gronstedt

#2 och 5: Detta har ju lite att göra det som kom upp i tråden Hur skapas då ... Om vissa "bokstavsbarn" inte vill ligga i famnen och bli ammande, utan föredrar att ligga bredvid den som ger di, är det kanske så att adoptivbarns problematik blir lik Asperger-barns, fast inte har samma grund?

Anmäl
2008-03-17 13:58 #9 av: Hoppfull

Hm... det är kanske möjligt. Jag tror inte hon hade koll på om de här barnen varit sådana från födseln (avståndstagande) utan tittade på de beteenden som klassas som bokstavstypiska och såg att adoptivbarn som aldrig knutit an hade samma beteende. Men det vet jag inte heller.

Jag vet förstås inte om det här var något annat än hennes egna slutsatser utifrån hennes erfarenheter. Numera så hävdar man ju att ex. ADHD är skador man funnit i hjärnan istället.

Anmäl
2008-07-24 10:22 #10 av: [Mariann]

Eftersom jag kom att tänka på denna artikel i samband med Peter Casperssons artikel om "Venus och kunskapens frukt"....

vill jag för dom som läser denna även peka på Casperssons artikel...

Anmäl
2008-07-25 01:43 #11 av: blombuketten

Vilken intressant blogg. Särskilt 23 februari var tänkvärd. För visst är det så att inte ens vetenskapen kan bevisa att allt tar slut i o m att vi dör. Ändå är det just det som de allra grövsta skeptikerna kör med, precis som om de hade bevisen i sin hand. Mycket intressant.

Anmäl
2008-07-25 02:36 #12 av: vickevira

Hmmm.. tänkvärd artikel. Ska läsa bloggen strax också :)

Mina tankar som kommer fram:

1. När det gäller kvant-fysik har man kunnat påvisa att det inte ens går att mäta vad som sker, därför att själva mätandet i sej påverkar skeendet  - och mätresultatet visar därför mindre om skeendet i sej och mer av hur skeendet ser ut under påverkan av mätningen... Detta måste innebära huvudbry för en vetenskapsman som vill hålla sej till att vetenskaplig sanning är bara det som går att bevisa genom mätning ... ;)

2. Det vi upplever som vår sanna verklighet, är egentligen vad vår hjärna ger oss för tolkning av sina samlade intryck av vår omvärld. Tål att funderas på både ur vetenskapligt och religiöst perspektiv.

3. Med referens till Caspersson så pekar väl hans upptäckter på ett helt klart samband mellan vetenskap och religion.

4. Många stora vetenskapsmän var också starkt religiösa!

5. En stor vetenskapsman som betytt mycket för mej är Carl Sagan. Han har i en av sina böcker lagt fram sin syn på vad Bibeln är, eller i vilket syfte den skrevs. Hans tanke är att det är en lärobok i vetenskap om naturen. Han menar att med tanke på att den allmänna befolkningen vid den tiden GT skrevs sannolikt sannolikt hade en betydligt lägre kunskapsnivå än vad vi har idag, så kunde vetenskaplig kunskap inte förmedlas i vetenskapliga termer - utan förmedlas istället i sagoform. Som exempel ger han bla händelsen med ormen som straffas med att förlora sina ben för att istället kräla på marken. Vetenskapen visar ju att ormen defacto har rester av ben... dvs en ödla som genom evolutionen förlorat sina ben.

6. Jag hade något mer i huvudet - men det föll bort. Kan bero på den sena timmen - dags att säga gonatt!

Iaf .. det är ämnet gillar jag. Jätteroligt att hitta fler att diskutera med!

Anmäl
2008-07-25 08:37 #13 av: [Mariann]

Jag håller emd er... Casparssons upptäckt kommer att vara en av de saker/upptäckter som förenar dessa, vetenskapen o religionen!!

Vi väntar ju också på att själen ska bevisas...

hans blogg är super... jag ser ju han som Sveriges bästa samhällsfilosof... han har väldigt sunda tankar han Karl-Erik Edris...

detta om att många vetenskapsmän var /är religiösa är nog sant... många har säkert haft msytiska upplevelser också... så somliga var nog mer religiösa på ett mer esoteriskt sätt t.e.x Einstein, som studerade TEOSOFI!!! Skrattande inte att förväxlas me teologi....

 

Anmäl
2009-02-09 09:42 #14 av: Hukanson

Det blir komplicerat att tänka och leva om man inte erkänner den grundläggande sanningen om Skaparen - Skapelsen - Det Skapade.

Det Skapade är det som helt lugnt fungerar efter egna lagar typ den organiska och oorganiska livsmiljön.

Skapelsen är den egentliga andliga evolution som vi människor är en evig del av.

Skaparen är den större okända kärleken som alltid är beredd att lyssna stödja och vägleda , undervisa , träna.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2009-02-09 11:06 #15 av: AnteMsson

#13

"Gott würfelt nicht" - Albert Einstein. Det kan tolkas som att han trodde på Gud och den skapande planen - eller att denne Gud lät skapelsen sedan ha sin gång via tillfälligheter längs den bana som han ställde sig utanför.

Hr. Einstein var väldigt metaforisk i sina uttalanden och många har undgått att ens förstå hans mest grundläggande fysiologiska teorier och valt att arbeta efter lekmannamässiga översättningar.

Till exempel så sade han att inget kunde accelereras upp till och över ljusets hastighet i vacuum, för att energiåtgången skulle vara oändlig - vilket folk naturligtvis då ser som att inget kan färdas snabbare än ljuset i vacuum. Det är inte samma sak.

Vacuum finns i stora mängder överallt. Det räcker bara med att gå till de enorma områden av rymd mellan atomkärnans partiklar och elektronerna.

Vilket också faktiskt bevisas genom andra teorier där man fångar ljuset, inte i vacuum, men man fångar ljuset, stoppar det, komprimerar det och sedan släpper lös det igen med samma vågform, våglängd och information.

Läs vidare om Bose-Einstein kondensat och dess fantastiska egenskaper, är mitt råd.

// - Fr. Sirivs -

 

Anmäl
2009-02-11 19:22 #16 av: Hukanson

Håller du därmed med Gautama Buddha som sade att elementen är tomma eller anser du att Einstein snöade in på gravitationen som en fundamentalist ?

Oneness can not be divided.

Anmäl
2009-02-11 22:25 #17 av: AnteMsson

#16

 (Trots att referens saknas till att det är mig du adresserar,
utgår jag från det)

Läs min presentation. Tolkningen är din.

Vad eller vem jag håller med hör inte till denna diskussionen.
Inte heller vad jag anser. Men klargjort genom texter, avhandlingar och arbeten är det väl att Hr. Einstein inte enbart hakade upp sig på gravitationen.

Din fråga är utan entydig substans och kan således inte helt besvaras.

Hur kan någon besvara en fråga som egentligen lyder:
"Tror du elementen är tomma eller snöade Einstein in på gravitationen?".

Jag är inte här på ifokus för att svara på frågor eller ge min tolkning och anseende. Jag talar om var man kan få söka svaren själv - Annars kan man ju inte lära sig något som ett led i sin egen utveckling.
Det är först genom att studera fram svaren på frågorna man har, som man lärt sig något, men att få svar av andra kan leda till att man går vidare i dennes villfarelse.
Jag sträcker mig så långt som att jag kan stötta i sökandet, men att lära sig av mig betyder inte att jag matar med svar.

// - Fr. Sirivs -

Anmäl
2009-02-11 23:34 #18 av: Hukanson

# 16 tack för inlägget. Syftade på detta faktum att elementen utgörs av atomer och därför enligt din teori innehåller vacuum vilket skulle kunna utgöra en grund för att anse att elementen är tomma vilket skulle kunna orsaka svindel och en tacksamhetsbön till Gud för gravitationen.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2009-02-12 09:13 #19 av: [Mariann]

Glöm inte att då och då kika in på Edris Tankar!

Anmäl
2010-01-15 12:47 #20 av: Tride

Edris blogg är intressant och läsvärd. Själv upptäckte jag honom i samband med en debatt kring alternativmedicin för ett antal år sedan.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl
2010-01-22 16:08 #21 av: MalinL

Intressant artikel men svårläst. Obestämd

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.