Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling

Att mista sig själv

2008-02-26 18:43 #0 av: [Mariann]

Alla mystiker i och utanför alla världsreligioner känner till den grundläggande processen omkring att mista sig själv. De mest träffande uttrycken för detta är ”att mista sig själv för att vinna sig själv” eller ”att mista sig själv för att vinna livet”. Vad menas det då med ”att mista sig själv”? Är det verkligen nödvändigt att man mister sig själv?


Bakom dessa frågor ligger en erfarenhet att om människor blir för identitetslösa eller för lite fokuserade i sitt konkreta medvetande, så kan det uppträda en jag-svaghet, som öppnar för psykotiska tillstånd, för invasion av astrala energier eller för manipulation av jag-starka människor. Det ligger också en ännu djupare problemställning rörande utvecklingens djupare mening med hänsyn till om en människa helt ska ge upp sitt jag. I verkligheten är problemet om att mista sig själv riktigt komplicerad. Den innehåller många lager och det finns olika möjligheter för lösningar, oberoende av den andliga skolan och oberoende av vilken utvecklingsväg en människa är på. I denna artikel kommer vi försöka att få en viss överblick över fler av facetterna i problemställningen, men i var och en av dessa facetter är det möjligt att gå djupare och finna fler nyanser.

 

Bli först en hel människa

Om en människa är jag-svag på ett sådant sätt att den ännu inte har utvecklats till "en integrerad personlighed". Då är det inte meningen att den ska mista sig själv i den meningen att personligheden ska upplösas. Den naturliga människoevolutionen sker oftast i två stadier: 1) Att utvecklas till att bli en full personlighet som fungerar genom både en mental kropp, en astral kropp och en fysisk/eterisk kropp, samtidigt som att dessa kroppar är balanserade och integrerade i förhållande till varandra. 2) Att bli en själsgenomströmmad personlighed.

En själsgenomströmmad personlighet är en integrerad personlighed, som släpper jag-centreringen och de personliga ambitionerna, och som låter själslivet strömma genom personlighedens vehiklar. Efter det andra stadiet finns det ett tredje stadie, som tillhör det transpersonliga området efter den fjärde invigningen. De stadier som kommer efter den fjärde invigningen har inget med personligheten att göra. Personligheten upplöses just vid denna invigning. Men det finns fortfarande fler omfattande absorberingar av individuellt medvetande in i större och större helheter.

Det finns flera orsaker till att människoevolutionen leder till en integrerad personlighet innan själsinströmningen succesivt upplöser personligheten. Den ena orsaken är att om upplösningen sker för tidigt, så saknar människan den individuella urskiljnigsförmågan, den individuella skaparkraften och den individuella förmågan att vara fokuserad i tid och rum.

En för tidig upplösning av det individuella jaget kommer då medföra att människan blir ett redskap inte för sin själ och för själsplanens skapande krafter, utan för mer kaotiska energier och väsen, som tillhör det astrala planet och de lägre mentala planen. I värsta fall kan ett sådant avkall på sitt personliga fokus leda till invasion från astralplanets energier, som ses i psykotiska tillstånd, eller det kan leda till att människan blir ett viljeslöst redskap för inkarnerade eller diskarnerade väsen, som manipulerar med jag-lösa människor.

Grundtvig hade sinne för denna problemställning, då han använde utrycket: "Människa först, och kristen därnäst". Det är viktigt, att människan blir en harmonisk människa med fötterna på jorden, med självständigt tänkande och med en individuell mognad genom användning av den fria viljan. Den bästa tidpunkten för en öppenhet för andlig inströmning är när människan har visat, att den kan tänka själv, att den inte är påverkad/beoende av varken inre inspirationer, familj, vänner eller det omgivande sociala systemet, och när människan har visat, att den kan klara en praktisk vardag med sunt förnuft och med tillräckligt mycket vilja för att kunna klara vardagens utmaningar.

När den mänskliga personligheten kan fungera ut från sitt eget center, så har det bildats ett redskap genom många inkarnationer som själen kan inkarnera i. Själen har inte förmågan att få allt i den fysiska världen att fungera. Därför förväntas det att personligheten har den förmågan. Själen har inte förmågan till konkret tänkande, men personlighetens förmåga till det kan vare en viktig ingrediens i en själs uppgift i mänskligheten. Själen har inte förmåga till nära medmänskliga relationer och förväntar därför att den delen av den mänskliga exsistensen kan fungera på personlighetens plan.

Om själen strömmar in i personligheten så fort den personliga integrationen skapats, beror på om personligheten tillåter detta ske. En personlighet som älskar egen styrka och makt, eller som älskar att vare en fri fågel, som använder sin vilja till att nå personliga mål och personliga glädjeämnen, är ännu inte redo till att låta själen få ingång i sitt liv. En personlighet, som håller på att bli mätt av materiella glädjeämnen, av det snäva parförhållandetsglädje och av att få makt i människornas värld, håller på att bli redo till att lyssna till själens stämma. En personlighet, som längtar efter förlösning, som längtar efter gudomlig kärlek,och som är mätt av glädjeämnen i människornas värld, de har ett starkt behov av att gå in i processer omkring att mista sig själv. Genom dessa processer öppnar personligheten så sakteliga för själen och själsinströmningen blir fortsatt mer levande innuti från personlighetens inre.

Den succesiva jag-upplösningen

I den naturliga utvecklingen sker processerna i att mista mycket succesivt. Personligheten har som huvudregel byggt upp så mycket identitet omkring att vare stark, att klara sig i tillvaron och att vara värdesatt av sig själv och andra, att upplösningen av personlighetens strukturer och mekanismer måste ske mycket långsamt - dvs. över åtskilliga inkarnationer. Det naturliga sätt som personlighetsupplösningen sker på finns i invigningsvägen på Jorden, där upplösningen sker i fyra stora steg.

Vid den första invigningen föds en del av själen som en levande vibration i hjärtcentret. Människan märker då den levande gudsströmmen som en närvaro i hjärtcenteret, som stimulerar längtan efter mer kärlek och mer gudomlig närvaro. Därefter kommer en rad förvandlingsprocesser, där en stor del av personlighetslivet med dens många önskningar reagerer mot att behöva ge upp begär, önskningar och känslorna av att kunna vad man vill.

Genom många processer och flera inkarnationer leds människan oundvikligen fram mot den andra invigningen, där det sker en ännu större själsöppning. Vid denna själsöppning mists nästan alla önskningar och begär, som hör till det personliga känslolivet. Därmed mister man en stor del av den identitet som man har varit så glad för, men som också har givit så manga sorger och besvikelser. Den invigda upptäcker då att när detta område av personlighetslivet släpps, så vinner man i stället en inre frid, en inre glädje och en inre kärlek, som tidigare bara kunde upplevas i glimt eller i korta perioder. Från det ögonblicket har den invigda som huvudregel en stor tillit till att det uteslutande är positivt att mista sig själv. Det är en av orsakerna till att utvecklingen då går snabbare och snabbare. För de människotyper som inte har så mycket stolthet eller mentalt mörker, kan den tredje invignigen eventuellt uppträda redan i samma inkarnation som andra invigningen. För de mentalt starka typerna, för de som har odlat den personliga viljan i långa rundor, och för de som har en stark vana om att mäta sig med andra eller om att behöva ha värde i Guds ögon, kan det däremot vara en långvarig process att mista så mycket av personlighetens kärna att den tredje invigningen kan passeras.

Vid den tredje invigningen förloras huvuddelen av den personlighetscentrering och stolthet som har bundet människan till det lägre mentala planet. Det som saknas att mistas av personligheten är som regel att det har kommit så stor frihet och skaparkraft vid den tredje invigningen, att man kan njuta de många magiska skaparmöjligheter eller möjligheter för att briljera med andlig visdom, att denna glädje kan vara ett hinder av den lutliga upplösningen av personligheten.

Det slutliga "mista sig själv för att vinna livet", sker vid den fjärde invigningen. Här upplöses den sista kärnan av personligheten, som kallas för tröskelväktaren. Därefter är det full frihet i förhållande till personlighetens värld och mänsklighetens tänkande.

Mister man sitt jag?

Den stora frågan om invigningsvägens mistaprocesser är om människan i verkligheten mister personligheten? Människan mister succesivt de önskningar och begär som tillhör personlighetens liv. Vid den slutliga upplösningen av personlighetens kärna mists de sammandragningsnings mekanismer, som döljer sig bakom stolthet och egenvilja. Men personligheten består ockå av olika förmågor till att fungera på det fysiska planet, till att fungera stillammans med andra människor, till att skapa via den konkreta logiken och till att genomföra projekt i de konkreta världarna. Alle dessa förmågor mists inte. De genomströmmas succesivt av själen, de levandgörs och de ställs i de högre andliga världarnas tjänst.

Vi har här den speciella problemställningen att om en människa för tidigt mister sig själv, i den meningen att det kommer en fullständig självövergivning till det gudomliga kombinerat med en olust till att vara fysisk, att vara individuell eller att vare en del av männskornas värld. Då kan det ske det att personligheten nästan helt upplöses utan att komma in i de högre världarna. Vi kan här tala om att broarna bränns till människornas värld, att det saknas tillräckligt stor kärlek och visdom för att dörren till de himmelska världarna kan öppnas. Eller så kan det ske att människans inre kroppar är så känsliga att de förbränns vid kontakten med de högre världarna. I båda tillfällena kan det andligt sökande människan varken fungera i människovärlden eller i de högre andliga världarna.

Därför kan de högre världarna ofta med vilja hindra en personlighetsupplösning, även om personligheten har en stark längtan till att uppplösas och att upphöra med individuell exsistens!

På den sunda andliga vägen sker det en långsam transformation av personlighetens energier, att människan nästan inte upplever att den mister sin personlighet. Orsaken är att det i dagsmedvetandet sker en succesiv förskjutning från t.ex. 90% personlighet och 10% själ, till 50% av varje, och till 90% själ och 10% personlighet. Denna succesiva förskjutning föregår över många inkarnationer. Den kommer alltid vare markerad av att det sker en viss öppning till själen varefter en del av personligheten stänger av lite. Tills det inströmmande själsljuset är integrerat, varefter det sker en ny öppning och så fortsätter det i en cyklisk rytm av öppning, avstängdhet, integration och ny öppning. Faserna av avstängdhet är därför naturliga organiska reaktioner på en för våldsam själsinströmning.

Vid den fjärde invigningen upplöses tröskelväktaren - som den sista resten av det personliga självet - inte i den meningen, att den försvinner! Däremot sker det det att det högre självets genomströmmande kärlek vibrerar genom tröskelväktaren, så att allt separatistisk jag upplöses. Men kvar finns alla de förmågor till att fungera i tid och rum och till att vara ett skapande jag som är utvecklad i tusentals av inkarnationer. Nästa fråga är då, om de fjärde invigda, mästarna etc. är jag-lösa. De är jag-lösa i den meningen att de inte har personligheter som känner åtskillnad. De är inte upptagna av egna mål, utan de har fortfarande en centrering omkring det andliga jaget. Dvs. att de har en förmåga att stå som individuella medskapare i Guds stora självutvikning. Men individualiteten skapar inte åtskiljande till andra väsen på samma vibrationsnivåer. En fjärde invigd har därför förmågan till att vara fullt ut individuell och ändå vara fullt ut integrerad i en större helhet.

Då förmågan till att vara ett självständigt skapande väsen är viktig på de andliga medvetenhetssplanen, är det från andlig sida full acceptans av att människor kan välja att utsätta jag-upplösningen till kommande inkarnationer i stället för att gå snabbt in i t.ex. tredje invigningens ego-upplösande eld: En förlängning av jagets upplösning kommer som regel att betyda att det skapas fler förmågor till att fungera som ett individuellt skapande center efter den fjärde invigningen.


Av Asger Lorentsen, Den Gyldne Cirkel

fortsättning del 2

 

 

 

Anmäl
2008-02-26 20:42 #1 av: Hoppfull

Det här tycker jag är väldigt svårbegripligt :) dels är det så långt så jag som har lite låga energinivåer har svårt att klara så långa texter på en dataskärm (skulle man kunna dela upp dem ytterligare kanske?) men även själva innehållet. Vad betyder det? Hur går det till? Är detta något som sker automatiskt ju fler inkarnationer man genomgått? Osv osv... *förvirrad*

Anmäl
2008-02-26 21:26 #2 av: [Mariann]

Mitt förslag är till långa artiklar är att antingen skriva ut dom eller så kopierar dom in i word och där kan man ju då förstora också vidare...

Ja detta är nått som sker succesivt. Men vissa inkarnationer kan våra sådana mer än andra. Att man just mister allt, prestige, hälsa, familj, arbete, ja mista det mesta....

dessa processer är mest tydliga fram till 1 invigningen...

 

Anmäl
2008-02-26 21:34 #3 av: Hoppfull

Hm... mista sin familj?? Hur då? Har du mist din familj?

Annars har jag snart mist allt det andra... man kan ju onekligen fundera på vad det är som händer... och ska det vara så sen då?

Anmäl
2008-02-26 21:41 #4 av: [Mariann]

Nej jag har inte mist min familj i detta livet iaf.... jag kunde skrivit barn också... det har jag heller inte mist.

Jag kan konstatera att jag är en lyckligt lottad människa som sluppit uppleva det hitintills...

Att vara i dessa mista processerna skapar hjärteblad... skapar utveckling...

Det kan vara att du ska läsa denna artikel mer ingående, och fundera omkring detta om det är i dessa processerna du är... tror du att du är en inkarnerad ängel? Isåfall är det del 3 du ska läsa djupast... Det skulle inte förvåna mig om du är en sådan... men jag VET inte...

Anmäl
2008-02-27 08:55 #5 av: Hoppfull

Oj, en inkarnerad ängel... hade aldrig ens hört talas om detta förään jag "träffade" dig :) Men det låter väldigt fint och stort och inte alls likt mig :)

Jag ska läsa, fast jag får nog be min sambo skriva ut detta på hans jobb (har ingen skrivare) om jag ska få grepp om det.

Anmäl
2008-02-27 09:00 #6 av: [Mariann]

Joo, det låter tjusigt... men jag vet inte... Fundersam

Har man som vi haft ett gäng dvs massor med inkarnationer på Jorden försvinner änglaidentiteten.... Ledsen så man inte vet "vem" man är....

Jag kan ju känna igen mig i lite av varje... så ...

*slurpar te o grunnar*

 

 

Anmäl
2008-04-19 19:36 #7 av: Lionadh

Puffar för den här artikeln. Mig säger den en hel del.

Anmäl
2008-06-25 21:18 #8 av: [Mariann]

"Den bästa tidpunkten för en öppenhet för andlig inströmning är när människan har visat, att den kan tänka själv, att den inte är påverkad/beoende av varken inre inspirationer, familj, vänner eller det omgivande sociala systemet, och när människan har visat, att den kan klara en praktisk vardag med sunt förnuft och med tillräckligt mycket vilja för att kunna klara vardagens utmaningar."

Står det ovan i artikeln.

Detta stycke väckte "stor uppståndelse" på annat forum för ett bra tag sedan.... väcker den samma känslor här tro? 

Vi har ju pratat om att vara en hel människa i anna tråd och att den personliga utvecklingen hjälper oss med det, är detta vad man kan mena med att vara "hel" och att ha alla kroppar i balans?

 

Anmäl
2008-06-26 00:44 #9 av: Blissis
Kan nog vara så plus att den har fått kontakt med sin själ; själsgenomströmmande. som kan guida individen. Det är väl först då en själ verkligen kan tänka själv? Om man utgår från att individen gjort sig av med föreställningar om/tillsammans med omvärlden som inte är i linje med själens förståelse och insikt.
Anmäl
2008-06-26 09:14 #10 av: [Mariann]

Greppar inte riktigt 100 vad du menar... men 

Här syftar man på personligheten om jag förtått det rätt, att man som personlighet bör ha uppnått detta eller som det står "den bästa tidpunkten". Sedan tolkar ju jag det som att andlig inströmning är just själens inströmning.

Så den bästa tidpunkten för ÖPPENHET för andlig (själens) inströmning är när individen har uppnått dessa obundenheter. Glad

men jag fick reaktioner på obundenheterna... jag vill inte gärna skriva klart ut än iaf... för det är ju också intressant och se hur andra läser och tolkar. Jag vill ju inte "lägga ord i munnen"...

 

Anmäl
2008-06-26 10:22 #11 av: Gronstedt

Borde kanske läsa artikeln några gånger till, men min känsla för att "mista sig själv" är nog mer konkret - att upphöra att existera som samlad energi och återgå till det ursprungliga kaos. Det känns mycket konstigt att man skulle kunna mista sig själv och fortfarande existera som entitet.

Om jag förstått resonemanget rätt skulle väl Jesus vara en av dem som mist sig själv? Men ändå fanns det ju en fysisk kropp som hängde på korset. Eller skedde hans invigning i samband med uppståndelsen?

Anmäl
2008-06-26 10:36 #12 av: [Mariann]

Han miste sig själv då han tog 4 invigningen på korset... det är den ultimata mista sig själv processen som han illustrerade på korset genom att dö...

Det beskriv så här i artikeln "Jesu liv visar lärjungens väg till frigörelse":

Korsfästelsen
Korsfästelsen betecknar det sista fysiska, astrala och mentala som avhåller lärjungen ifrån den totala frigörelsen. Det som här håller lärjungen tillbaka är kausalkroppen. När lärjungen förmår att kasta sig ut i intigheten (medvetandet släpper sitt fokus i det högre mentalplanets själsmedvetande) sker frigörelsen (4. invigning).

Uppståndelsen
Äntligen därefter kan de sista slöjorna av omedvetenhet dras bort vid den inre uppenbarelse som kallas uppståndelse (5. invigning).

 

 

Anmäl
2008-06-26 11:23 #13 av: Gronstedt

#12: Jesus lämnade alltså sin fysiska kropp på korset och gick själv vidare? (Jag hänger inte riktigt med i alla olika kroppar ännu, hela grejen än ju ny för mig.).

Men vid uppståndelsen kom han väl tillbaka till sin fysiska kropp och gick omkring med den? När han visade sig för lärjungarna sedan hade han ju en fysisk kropp, som han inte lämnade förrän vid himmelsfärden? Var det himmelsfärden som är den 5:e invigningen, eller var det när han gick ut ur graven?

*förvirrad*

Anmäl
2008-06-26 11:36 #14 av: Hoppfull

#8 för mig känns citatet däri väldigt talande! Det är ju i detta människan överlag sitter fast och det är det (fastsittandet) som bromsar den andliga inströmningen som jag ser det. Det finns ett ganska naturligt motstånd mot att släppa dessa saker eftersom de representerar att man passar in och kan leva ganska behagligt.

Att frigöra sig innebär en rad processer av olika former/grader av stigmatisering som de flesta inte är vare sig intresserade eller beredda att ta.

Anmäl
2008-06-26 11:43 #15 av: Blissis

# 10.

"Så den bästa tidpunkten för ÖPPENHET för andlig (själens) inströmning är när individen har uppnått dessa obundenheter."

Vi talar om samma sak... 

Och jag menar på att det är då vi verkligen kan tänka själv. När vi har en obundenhet till rådande samhällstankar, familjens och vänners tankar, våra förvärvade föreställningar osv. När man börjar förstå verkligheten utifrån andliga lagar och principer. Den värld själen är en del av och är tillhörig.

Anmäl
2008-06-26 12:53 #16 av: [Mariann]

#15 Vad bra! Då var det bara jag som var seg i huvudet och inte kunde läsa klart o tydligt i ditt förra inlägg sorry! Generad

#13 När man tar 5 invigningen som ju Jesus alltså gjorde direkt efter korsfästelsen (som ju symboliserar 4). Då är man ju mästare och mästrar de tre nedre världarna, fysisk astral o mental, då kan man manifestera kroppar på två röda och upplösa dom lika fort!

ALLMÄNT:

Är alla de kriterier som rabblas upp helt ok för er? Finns det ingen liten detalj lbland dessa som omöjligt kan stämma för Er?

Det som andra reagerat starkt på är  detta:

"människan har visat, att den kan tänka själv, att den inte är påverkad/beoende av varken inre inspirationer...."

Nu handlar ju det om reaktioner från starkt new age präglade männsikor... Så ni kasnke läser/förstår det annorlunda precis som jag gör FundersamGladOskyldig

Anmäl
2008-06-26 12:54 #17 av: [Mariann]

#14 Så ser jag det med! :)

Anmäl
2008-06-26 13:08 #18 av: Blissis

Nej, det där med inre inspirationer förstår jag inte vad författaren menar med...

Det blir väl isåfall en tolkningsfråga eftersom han inte sagt nåt mer om detta.

Så hur tolkar ni det? 

Anmäl
2008-06-26 13:10 #19 av: Hoppfull

Vilken typ av känslor har det rört upp?

Anmäl
2008-06-26 13:14 #20 av: Gronstedt

#16: Åhå! Tack för svar. Fast det känns ändå inte som det jag menar med att mista sig själv. Om man kan manifestera eller behärska måste man ju ha existens i någon form, och då har man ju inte mist. Men det är väl språkförbistring igen, kanske.

#19: Vad menar du?

Anmäl
2008-06-26 13:20 #21 av: [Mariann]

#18 Det är ju en tolkningsfråga.. precis som de andra... fast eventuellt förstå vi familj , nation, socialasystemet osv bättre

Men jag vet ju hur han menar eftersom jag kollade upp med han efter denna turbulens och fick i stora drag samma svar som jag hade tolkat det till .) Vilket givetvis gjorde mig ytterligt glad... ett bevis på att jag kan tänka själv och kan komma fram till bra tolkningar .:)

Vilket jag inte trodde jag kunde Generad Så den bekräftelsen behövde jag verkligen!

Jo min tanke tar jag då eftersom svaret/mailet är slängt...

Så betyder det att man inte ska beroende av just inre inspirationer, p g av att om man är beroende av något är man fast dvs ofri och kan man inte handla och begå sig i världen utan måste vänta tills inre inspirationer dyker upp blir man handlingsförlamad...

Vilket en själ o mästarna inte kan önska... De önskar ju självständigt tänkande handlande människor.

Det står ju inte att man inte ska lyssna alls till inre inspiration.. man ska bara inte vara beroende av dem!

Dvs du ska kunna utföra något eller bestämma dig för ett tjänste område utan att behöva först få inspiration.

Sedan kan man ju också ifrågasätta vad är inre inspiration? Är den alltid ren? Varifrån kommer den? Ska man då alltid handla på inspiration utan att tänka först?

För visst finns det mörk inspiration också... Busch t.ex. pratar ju om inre inspiration från "Gud"????

 

Anmäl
2008-06-26 13:23 #22 av: [Mariann]

#19 Just känslan av att det är urviktigt att lita på ( många är faktiskt beroende)sin inspirationer här handlar det ju om intuition som många inom new age också ser som urviktigt... även om den bara kommer från solar plexus... fast det vets ju inte om ... utan man tror i regel att det  är hög intution från tredje ögat och den dyker ju inte upp förrän vid 3 inv om jag minns rätt...så!

Det är en romatiserad syn och övertro på intutionen och inspirationen. Jag ser att det är mkt obalanser i det. Men däri ligger ju träningen så jag menar ju inte på att man ska skita i det ,utan det är ett måste att gå igenom det också!

Allt är ju en träning i urskiljning!

Anmäl
2008-06-26 13:26 #23 av: Blissis

Så för mig låter detta som att man inte ska följa känslorna. Vad räknas känslan som? Ingenting. Inspiration är nog ofta kopplad till känslor, Jag känner mig inspirerd att göra detta. Jag känner alltså för att göra detta...

Men som själsföljande bör inte gå efter detta utan istället följa en logik och en högre mental förståelse av saker.

Anmäl
2008-06-26 13:35 #24 av: [Mariann]

#23 Exakt och därför ska man då inte heller vara beroende av inre inspiration! detta du skrev där kompletterar ytterligare en syn till min, tack!

Anmäl
2008-06-26 13:36 #25 av: Hoppfull

Jag tolkar det inte alls så :) jag tolkar det snarare som att vi ska arbeta med att vara uthålliga och villiga även när inspirationen tryter! Att tjäna och ge fastän det känns motigt ibland. Det är min tolkning av att inte vara beroende av inspiration! :)

Anmäl
2008-06-26 13:39 #26 av: [Mariann]

#25 så är det också!  SkrattandeHandlingsförlamning duger inget till... att sitta still å vänta på inspirationer när världen står i brand....

Anmäl
2008-06-26 13:48 #27 av: [Mariann]

Asger gav en bild en gång, en mkt bra bild

av en traditionell "new agare" där själen och mästarna har fullt sjå att följa efter... för personligheten känner något hela tiden. Och alltid går på känslan.. och finns det ingen känsla... händer inte mkt.

Har ni tänkt på det när man pratar med fler inom gebitet... nu känner jag så här o så här, då ska jag nog inte göra det o det eller tvärtom... letar känslor dvs inre inspiration hela tiden... dvs beroende. Nu kommer det o det till mig, så far de från det ena till det andra och blir aldrig vidhållande utan flackar omkring som yra hönor... hur ska själen o mästarna kunna jobba med någon som fladdrar omkring och inte bara står fast vid valt område?

har svårt att bara säga ok nu gör jag detta bara och så får det bära eller brista! Och ta ansvar för båda delarna...

NU för att förtydliga så är ju det en fas som också ska gås igenom... men vi pratar ju om tiden före andlig inströmning, den bästa tiden... då är det bäst att inte vara beroende av allt detta som rabblades i artikeln!

Så jag menar inte att det är fel att vara sådan... bara att den bästa tiden för andlig inströmning bör vara när man fått kontroll på dessa ting.

 

Anmäl
2008-06-26 13:56 #28 av: Blissis

# 27

Eller tänk om bara slöjorna lyfts bort och när den andliga inströmningen sker så kan helt plötsligt alla se klart!! Glad 

Anmäl
2008-06-26 13:59 #29 av: [Mariann]

#28 Om så väl vore! SkrattandeJag hade önskat (hoppas) det var så...

men eftersom mina ev kristalliserade tankeformer säger mig att denna andliga inströmning som ju var själen, sker i steg över en mängd inkarnationer, så går det långsamt innan slöjorna rycks bort helt, som är ju enligt mina förståelser förstan sker vid iaf 3 invigningen Fundersam

Anmäl
2008-06-26 14:02 #30 av: Blissis

Vi är på väg in i nåt helt nytt... Hav förtröstan...

Anmäl
2008-06-26 14:03 #31 av: [Mariann]

#30 Aha... vi är på väg in i nått helt nytt?? Vad menar hon?

menar hon på att allas våra slöjor i ett naffs rycks bort att alla blir seende?

Anmäl
2008-06-26 14:06 #32 av: Blissis

Vi får se vad som händer vid inträdet i den gyllene tidsåldern Skrattande

Det är inte säkert att hur det var förr gäller längre...

Jag säger inget mer. Vi får se... 

Anmäl
2008-06-26 14:09 #33 av: [Mariann]

Gyllene tidsåldern.. finns det en dag eller ett år eller så?

jag vet ju at 2012 pratas det mkt om är det då man menar på Den Gyllene Tidsåldern börjar?

Anmäl
2008-06-26 14:17 #34 av: Blissis

Eftersom det är en andlig process som börjat sedan ett antal år tillbaka, en förberedande process kan man säga, så är det svårt att säga exakt när den är klar. Det är den processen som avgör. Inte speciellt år eller så. Tidsangivelsen är bara på ett ungefär. Det är när den förberdande processen är klar som inträdet sker. Men om det sker stegvis eller på en sekund vet jag inte.

Jag föreställer mig den som en transformerande andlig våg som drar in. Men det är min föreställning. Men det är en fantastisk tid vi lever i och en fantastisk möjlighet at få uppleva.

Anmäl
2008-06-26 14:19 #35 av: [Mariann]

Helt klart!

Intressant...menar man på att det sker för alla levande människor på jorden samtidigt? Glad

Anmäl
2008-06-26 14:25 #36 av: Blissis

För alla levande väsen vilket inbegriper så mycket mer eftersom allt är levande. Även vår planet och dess beståndsdelar. Och vi består också av levande väsen på en mikrokosmosnivå sm vi har ansvar över.

Anmäl
2008-06-26 14:28 #37 av: [Mariann]

Ok... jag hänger med

Det du då nämner är ju att planeten o ALLT liv lyfts, man ser anden i allt typ och som man skulle kunna säga det blir en helig planet kanske i mina termer? Eller ligger den gyllene tidsåldern mellan dessa två stadier?

Anmäl
2008-06-26 14:29 #38 av: [Mariann]

alltså, det vi har nu - gyllene tidsåldern - helig planet

Anmäl
2008-06-26 14:33 #39 av: Blissis

Jag vet inte om planeten kommer att bli helig. Men den har ett eget medvetande som kommer att påverkas av gyllene tidsåldern, precis som alla levande varelser på alla nivåer.

 

Anmäl
2008-06-26 14:35 #40 av: [Mariann]

Kika i den nya artikeln jag lyfte, är det detta vi talar om?

Mänsklighetens 1 invigning

Anmäl
2008-06-27 18:57 #41 av: Solar

Man mister inte sig selv i den forstand - vis vi tiitter på 4. invigning säges där att man mister sig selv *själens mörke nat* ect.

men det är ord !!!!!!!

i den verckligen utveckling ändres man langsamt inan i och man renar sin personlighet-ego genom sin egen indra eld-energi också kallat Den indra Sol eller Den indra Kristus -

så där sker ingen hovski snovski ting som gör at folk blir dålige - alt sker i det rette tempo -

kram

Solar

Anmäl
2008-06-27 23:34 #42 av: [Mariann]
"På den sunda andliga vägen sker det en långsam transformation av personlighetens energier, att människan nästan inte upplever att den mister sin personlighet. Orsaken är att det i dagsmedvetandet sker en succesiv förskjutning från t.ex. 90% personlighet och 10% själ, till 50% av varje, och till 90% själ och 10% personlighet. Denna succesiva förskjutning föregår över många inkarnationer."
Anmäl
2008-06-27 23:35 #43 av: [Mariann]

"Vid den fjärde invigningen upplöses tröskelväktaren - som den sista resten av det personliga självet - inte i den meningen, att den försvinner! Däremot sker det det att det högre självets genomströmmande kärlek vibrerar genom tröskelväktaren, så att allt separatistisk jag upplöses. Men kvar finns alla de förmågor till att fungera i tid och rum och till att vara ett skapande jag som är utvecklad i tusentals av inkarnationer. Nästa fråga är då, om de fjärde invigda, mästarna etc. är jag-lösa? De är jag-lösa i den meningen att de inte har personligheter som känner åtskillnad. De är inte upptagna av egna mål, utan de har fortfarande en centrering omkring det andliga jaget. Dvs. att de har en förmåga att stå som individuella medskapare i Guds stora självutvikning. Men individualiteten skapar inte åtskiljande till andra väsen på samma vibrationsnivåer. En fjärde invigd har därför förmågan till att vara fullt ut individuell och ändå vara fullt ut integrerad i en större helhet."

 

Anmäl
2008-06-29 18:19 #44 av: [Mariann]

#43 det som står där är väl det som gör att vi uppfattar alla mästare väldigt olika Fundersam...  ofta målas de i olika färger och de står för vissa kvaliteter, vilket  ju gör att de är specialister på olika saker och därför som Asger skriver:

"fullt ut individuell och ändå vara fullt ut integrerad i en större helhet."

Skrattande

Anmäl
2008-08-21 13:55 #45 av: [Mariann]

ojdå... här babblar jag igen själv ser jag, av allt jag lyft......

men känner för att lyfta något i denna eminenta artikel igen... håll till godo Oskyldig

 

"Om själen strömmar in i personligheten så fort den personliga integrationen skapats, beror på om personligheten tillåter detta ske. En personlighet som älskar egen styrka och makt, eller som älskar att vare en fri fågel, som använder sin vilja till att nå personliga mål och personliga glädjeämnen, är ännu inte redo till att låta själen få ingång i sitt liv. En personlighet, som håller på att bli mätt av materiella glädjeämnen, av det snäva parförhållandetsglädje och av att få makt i människornas värld, håller på att bli redo till att lyssna till själens stämma. En personlighet, som längtar efter förlösning, som längtar efter gudomlig kärlek,och som är mätt av glädjeämnen i människornas värld, de har ett starkt behov av att gå in i processer omkring att mista sig själv. Genom dessa processer öppnar personligheten så sakteliga för själen och själsinströmningen blir fortsatt mer levande innuti från personlighetens inre."

Anmäl
2015-06-29 18:51 #46 av: KallaMigMimmi

ooo vad vill läsa detta men har inget starkt jag för att

Anmäl
2016-01-14 00:53 #47 av: Sagaliten

Detta kändes lite svårgreppat. Dyslexin hjälpte inte till heller. Får nog bli ett par omgångar för att jag ska kunna greppa detta bättre

Anmäl
2016-01-19 13:00 #48 av: [Lummer]

Nu har jag läst artikeln 2ggr. Och några av kommentarerna. Fattar inte detta.
Om det är en automatisk process som pågår under flera inkarnationer är vi då medvetna om att det sker?
Jag menar att om det handlar om att minska egot till förmån för andlighet har vi då tillräckligt mycket ego kvar för att förstå att detta skett och spelar det någon roll om vi är medvetna om det?

Om det är en automatisk process men vi får för oss att skynda på processen så har vi då förmycket ego kvar för att det ska vara bra för oss och vi får ev en psykos istället?

Nä får konstatera att jag inte fattar vitsen riktigt.

Anmäl
2016-01-19 20:59 #49 av: retep

#48

Tänker att vi inte skall se på Egot och Andlighet som en motsättning.
Inte heller tro att personligheten och Egot måste eller skall upphöra.
Egot och personligheten har vi kvar. Det vi skall göra oss av med och fria från, är det egoistiska.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl
2016-01-20 19:13 #50 av: Elliid

Tycker det är en bra intressant artikel av gode Asgeir Lorentzen (R.I.P).

Dok tyvär kan esoteriska/teosofiska mm. skrifter, i min erfarenhet, lätt bli för teoretiska, höga, när ideerna som autoren beskriver inte balanseras likadant med IRL praktisk erfarenhet hos läsaren.

Då pratas om tusend inkarnationer och numereriska invigninger och ego-evo-och involuntionsprocesser, astral och mental-kroppar och väsen och -plan hit och huller och man sitter till slutt med viftande öron vid köksbordet över lunchen funderande på när man var ängel sist och om man kanske glömt egoet i Willys- butiken igår (eller under förra King Arthur-inkarnationen...) fördi kökslampan lyser så extra frydfylld på en idag...

Saker som är enkel och åpenbar i praktik kan jo bli oändligt förvirrande och meningslösa i teori...som en detalj-karta över et land man inte bor i (som f.ex.norge...).

Finns otroligt mycket givande och lärorikt i den litteraturen tycker jag, men konsten verkar vara att veta när man ska ta upp en bok och när man ska lägga ner den och diska (och sen öva sig i lucid drömmande och UKU..)istedet, kanske... ?

Har man inte personlig erfarenhet med det som autoren prater om, så har man ingen möjlighet att bedömma om det egentlig är sant alls och/ eller är kanske en sannings-vinkel ibland många andra...

Ord som "ego" (eller "astral") är jo bara en kombination av 3 (eller 6) bokstaver, utan mening i sig själv, men bara som skylt som ska peka mot/ beskriva något som "är" här och just nu i (eller med, eller runt) varje av oss, mens vi sitter framför datorn och läser detta (och sen går upp och sen gör dit och sen dat....).

Ville verkligen intressera mig- om vi nu glömmer kort alla abstrakta begrep och teorier- hur är deras egen personlig erfarenhet med det som "Ego" begrepet verkar forsöka peka mot i (med) dera själv, just nu eller kanske med lite tilbake-eller framblick-

1.Känns det som det verkligen finns något där som kunde passe begrepet (sånn ungefär...i grova strek)?

1b) Känns det som något utanför dera själv,  deras "individualität" eller känns båda som en och samma sak ?

2. Känns det som om det har utveklads på något vis i deras erfarenhet (åt vilket håll eventuellt, blivit starkare, svagare, får eller skapat mera motstånd/ mindre...?) under tiden? Är det på väg att bli mera, eller mindre?

Ifall någon har lyst att svara..

Anmäl
2016-02-15 09:40 #51 av: natsage

Enligt mig är inte den spirituell resan komplicerad. 

Den är latt. 

Släpp ditt ego - Lev från ditt ljus - din inre kraft - gud - universum - vad man nu vill kalla det. 

Processen dit kan vara svår om man inte vill släppa taget. 

Men då är den svår för att man inte vill släppa taget om sin rädsla, inte för att det ar svårt i sig. 

Livet blir svårt om du gör det svårt.

Livet blir lätt om du gör det lätt. 

Valet är ditt.

xx Nat Sage

Anmäl
2016-02-15 20:36 #52 av: Elliid

#51- du har et bra poäng där i min erfarenhet.

Om jag dok får fråga, ditt postulat:"livet svårt om du gör det svårt, lätt om du gör det lätt"-

upplever/tycker du att detta är en absolut sanning (dvs. stämmer absolut och alla motsägande postulat är fel), eller en relativ en (dvs. är en korrekt synsvinkel från ett bestämt håll bland helt andra likvärdigt sanna)?

Har du personlig erfarenhet med de konkreta saker som Asger L. beskriver i trådstartarens artikel?

Allt gott.

Anmäl
2016-02-19 11:27 #53 av: natsage

Hejsan!

Tack for dina fragor, dom fick mig verkligen att fundera!

Jag ska forklara vad  jag menade nar jag skrev 'Livet ar latt om du gor det latt och svart nar du gor det svart'

For det forsta var det  amnat till de manniskor i traden som tyckte att inlagget var svarbegripligt. Det jag ville saga var:

Andlig Utveckling behover inte vara sa komplicerat och ingaende som det inlagget kan verka. 

T.ex. Om du vill prata med en person sa racker det i princip med att ni pratar samma sprak sa kan ni kommunicera - ni behover inte ha kunskap om det rent fysiologiska (hjarndelar som ar aktiva, hur nervceller kommunicerar, hur man laser hjarnvagor etc) och det ar samma sak har. 

Det ar saklart jatteintressant att lara sig om de olika stadierna i ens andliga utveckling men att lara sig om stadierna bidrar inte till utvecklingen i sig. 

Det som bidrar till din andliga utveckling ar din kontakt med det som ar har och nu. 

Inget mer. 

Det ar enkelt, latt, simpelt. 

Till din fraga om jag tycker att det ar den absoluta sanningen sa ar svaret absolut Ja och Nej. Allt handlar om perspektiv och livet ar ofta paradoxalt. 

En situation kan verka svar, och just da upplever personen det som svart = upplevelsen av att det ar svart ar alltid valid. 

MEN den personen har ett val att se sin situation ur ett annat perspektiv, men han ar inte medveten om det valet = Det skulle kunna vara latt om han visste hur. 

Sa det finns mojlighet till att uppleva livet som svart alternativ latt i varje situation. 

Allt handlar om vilket perspektiv man ser det ifran - vill man lara sig om nervceller eller vill man bara bestalla en kaffe? 

Uppskattar den har mojligheten att fa dela de tankar och insikter jag har <3 

Tack till er alla for att ni skapar en plats dar respekt, oppenhet och vanlighet star i fokus!

xx Nat Sage

Anmäl
2016-02-26 22:59 #54 av: Elliid

#53- Ok, tack för den utförliga forklaringen.

For det första vill jag bara säga att jag inte är ut efter att kritisera dig, jag är bara intresserad och undrar.

F.ex. Du skriver:"Det ar saklart jatteintressant att lara sig om de olika stadierna i ens andliga utveckling men att lara sig om stadierna bidrar inte till utvecklingen i sig.
Det som bidrar till din andliga utveckling ar din kontakt med det som ar har och nu.
Inget mer.
Det ar enkelt, latt, simpelt. "-

Det jag undrar på (och vad min förra fråga egentlig-ang.absolut/relativ/ingen sanning-syftade på ):

ska jag tänka mig att efter alla de orden och postulat står det egentlig et litet oskrevet P.S. i stil med "så har JAG (i det fall Du då...) resonerad och tror i min personliga värld, men jag kan dok oxå ha helt fel",

eller förklarer du att världen ÄR som du säger och det är omöjligt att det du säger kan vara helt fel oxå"?
När Du skriver "..Inget mer. Det är enkelt, lätt, simpelt"-
är det jo relativt starka ord.
Hur mycket anser du att du vet om hur "världen" (inkl."andlig utvekling" etc...) fungerar (eller omvändt hur mycket tror du kan ev. finnas som Du inte vet om (ännu..)kanske...) att Du kan f.ex. säga radikalt "Inget mer."?

Som sagd-INTE menad som kritik, jag undrar bara..

jag blir nämligen alltid lite förvirrad när jag läser att någon skriver väldigt bestämta saker/ postulat utan att nämna hur hen som skriver egentlig ser på denna sin egen-sanning/åsikt/filosofi..

men det är bara mig det...

Ifall Du har lyst att svara så undrar jag oxå som sagd sist på om hur mycket Du är bekant med Asgeir L. , hans olika verk, person och vokabulär helt konkret?

Allt gott.

Anmäl
2016-02-26 23:45 #55 av: natsage

Svar på din fråga: Min sanning är den enda sanningen jag kan veta. Är det den absoluta sanningen? Jag vet inte - kanske, kanske inte. Kanske är det en del av den absoluta sanningen? Men i grunden är det MIN sanning.

Skulle gärna höra varför det känns så viktigt för dig att veta det?

Jag har inte läst något av Asgeir L! Och återigen, min första kommentar var ett svar ämnat åt de som kände sig förvirrade av inlägget. Jag tyckte själv inlägget var sjukt bra och intressant! Kunde känna igen mycket av mig själv och min resa i de olika stadierna.

För övrigt får jag en 'sättas på prov' känsla när jag läser dina inlägg. Igen - MIN upplevelse - det får mig att känna mig lite defensiv. 😊

Ha en trevlig helg!

Anmäl
2016-03-12 00:41 #56 av: Elliid

#55- Ja, det är lätt att missforstå varandra i et digitalt forum som detta, exponentielt så sedan man som oftest inte känner personen man skriver med alls.

Forstår att det jag frågade kanske kan upplevas som att "sättas på prov" från andra sidan och såklart forståeligt att den känslan inte är precis toppen av roligheten och att man blir defensiv då. Detta var och är (som skrevet förut) inte min avsikt.

Beklager om frågorna kanske känns för direkte, det är bara mitt sätt att forsöka göra chansen  för missforstånd/misstolkninger från min sida så lite som möjligt, jag är intresserad av vad den personen som jag prater med verkligen menar/tycker, i motsättning till mina (miss-)tolkninger av det.

Jag tycker faktiskt att sättet vi kommunicerar på här på jorden är jättekonstigt och har konstiga minnen om helt andra sätt som är vanliga på helt andra platser-man "tar inn" totala helheten av den andres väsen (lite som R.Monroe beskriver i "Far journeys"...ungefär..) i varje ögonblick, allt den känner/tänker/är just då, instant, total. ...Nämner det bara för att kanske gör mitt konstigt sätt mera (eller ännu mindre..?) forståelig kanske..men jag är jo här på denna kloten nu, så..jag får väl acceptera det...

Tycker din retur-fråga är intressant och såklart helt berättigad. Varför är det så viktigt för mig att veta då egentligen?

Har kanske redan forsökt förklara det en del med det jag skrivit sålangt?

Frågan fick mig att tänka och kanske- är det inte just det vi gör, frivilligt och (för det mesta ?)ofrivilligt, vi lär (eller icke-lär ?) oss mera om oss själv och världen utanför oss gennom vad vi får emot och tillbaks från den andre människan, precis som när vi är barn, kryper runt och taffsar på, smaker på, banker på...( stenar, gräs, pappas kniv, het kaminplatta.... ), låter flummigt i god blanding med patetiskt kanske , men kanske det finns nåt med det oxå någonstans.?

Så jag kom fram till at jag tror jag är i grunden bara en idiot som frågar de frågorna jag frågar fördi just här och nu tror jag det är bra att jag gör det. Om det var korrekt eller fel få jag då veta/uppleva gennom det jag får tilbaks från de andra människorna/omvärlden. Och så vidare på den steniga turen i hopp om att den faktiskt i längden leder upp-och inte neråt.... Får se då..?

Min personliga erfarenhet sålangt är att alla de människorna jag mött som hadde en utveklings-och vetskapsgrad på verkligt högt nivået, var alla karakteriserad av en otrolig ödmjukhet ovanför hur oändligt lite dom faktiskt vet jämfört med allt dom icke vet. Ingen har det minsta problemet med att se kritiskt på sin egen sanning när man efterfrågar det, "kanske jag har helt fel" var/är ett naturligt standard-uttalande och det är i min erfarenhet paradoxalt just denna ego-fria konstanta totala öppenheten som gör att dom har och bibehåller kontakten till verklig vetskap/Sanning .

Men såklart, bara min teori.

Klart det ligger nåt i att "den egna sanningen är den enda man kan veta", 

fick mig dok att fundera lite oxå....händer det inte nåt just i ögonblicket när man inser/erfarer hur relativ den verkligen är och hur litet av helheten (som man kanske aner svagt i bakgrunden någonstans...) man faktiskt vet...litet som ett dimensions-skifte? Vad tror Du? Ifall Du vill svara..

Trevlig helg.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.