Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling

Själskontakt och Jagkontakt

2008-03-07 19:55 #0 av: [Mariann]

Av NINA MATTHIS. Ordet ”själ” är som bekant ett mycket spritt ord, och är därför också otydligt för många människor. Vad är själen? Är det min djupaste längtan? Är det något religiöst? Är det mitt konstnärliga uttryck? Är det min drivkraft i livet? Är det frihetskänslan när jag vandrar i fjällen? Är det mina djupaste känslor?

 

Ja, det finns många sätt att reflektera över själens beskaffenhet och natur. Men den esoteriska innebörden av själen är vår egen högre medvetenhet; vårt eget ljusjag som existerar på sin egen, snabbt vibrerande livsnivå. Den är vårt eget inre "guld", bestående av villkorslös kärlek, visdom och ren vilja. Själen är summan av den kärlek och visdom som vi har förvärvat genom de tiotusentals liven, som vi har bakom oss. På så sätt har vi, tillsammans med vår solängel, skapat vår egen själ och högre medvetenhet.

 

Det här sättet att se på själen kan kännas ovant för några. De upplever kanske själen mer känslomässigt, som sin inre övertygelse och längtan. Dessa personer har kontakt med "själen i kroppen", vilken är den del av själen som har inkarnerat som ett slags centrum för vår person. Denna mindre del av själen - i Indien kallad jivan - yttrar sig på flera sätt, bland annat som "det rena samvetet". Men den äger också en inre drivkraft att utvecklas mot den större ljussjälen. Själen i kroppen "minns sin andra hälft" och längtar efter att förenas med sin sanna essens. Det är den egentliga betydelsen av "tvillingflamman" eller "tvillingsjälen", som ofta används i andra sammanhang. Denna inneboende drivkraft är helt enkelt vårt naturliga sätt att utvecklas till den vi är

 

Själen i kroppen kan uttrycka sig som en stark vilja att lära känna sig själv på djupet. Den väcker våra existentiella frågor till liv och fungerar som en språngbräda mot vår egen stegvisa upplysning. Någonting längtar inom oss, något som vi inte kan hejda. Vi tror ofta att vi längtar efter något fysiskt; kanske efter en hem vid havet eller efter att få en massa pengar så att vi kan göra vad vi vill. Men tillsist inser vi att denna längtan inte har ett fysiskt mål, eftersom den inte avtar när vi uppfyller våra materiella önskningar. Det är i grund och botten en existentiell längtan efter att närma sig sin gudomliga natur.

Själen i kroppen kan ibland upplevas som en stark eller intensiv jagkontakt. Den kontakten kan kännas som en inre hunger att förstå mer om livet, att vidga sin medvetenhet, att komma närmre sitt sanna jag, eller som en önskan att bli ett med sitt "obegränsade jag" (som vi intuitivt förnimmer). En människa med stark jagkontakt kan äga en sorts integritet, som får henne att gå sin egen väg i livet, på ett tyst eller på ett uttrycksfullt sätt. Hon anar sin egen utvecklingspotential och har inte tålamod att lära eller göra sådant som hon tycker är oväsentligt, eller att anpassa sig på andra sätt (även om hon ofta försöker). På ett omedvetet plan "vädrar" hon vad som är viktigt för hennes utveckling. Hennes livsväg kan verka krokig för andra, men egentligen går hon en spikrak väg hem till sig själv.

 

Själskontakt är annorlunda än jagkontakt. Själskontakt är kontakten med vår högre medvetenhet. Den kontakten kan upplevas på flera olika sätt. Under en meditation kan vi exempelvis uppleva den som ett "kraftfält" inom oss, som vibrationer i kroppen eller som ett inre ljus. Själskontakten vidgar vår aura och gör oss mer mottagliga för dess fina energi. Vi kan vid dessa tillfällen känna hur vi snuddar vid själen, men vi kan också ha direkt transformerande upplevelser av själen då vi inte kan ta miste på kontakten. Då kan vi uppleva hur själen "tar sitt grepp" om vår personlighet och låter oss erfara en andlig expansion. Vid sådana tillfällen (som ibland pågår i månader eller längre) kan vi få nya insikter hämtade från det större medvetandefält som vår egen själ består av. Vi kan uppleva en ny kärlek, en starkare vilja, en obestridlig mening med livet och vi kan erhålla delar av den universella visdom som själen besitter. En andlig transformation innebär en bestående förändring. Det betyder att själens ljus "fyller oss" mer än innan, och att vi tar emot högre kosmiska energier i vår aura. Vi har med andra ord blivit mer vårt egentliga och andliga jag.

 

Jagkontakten vår drivkraft

 

Jagkontakten kan yttra sig på många sätt. Ibland kan man träffa en människa med en varm integritet och både känna och mentalt uppfatta att hon har en stark jagkontakt. Vissa genuina konstnärer har en stark jagkontakt och uttrycker den också tydligt. De lever mer självständigt än gemene man och lyssnar till sitt inre i första hand. De bryr sig inte om de gängse sociala och materiella normerna utan sätter större värde i sin egen frihet och i sitt skapande. De försöker ofta "fånga ljuset" eller "fånga det osynliga" i sin konst, och om man vill kan man dra en parallell till jivans drift att "fånga"  och smälta samman med sitt större osynliga ljusjag - själen.

 

En stark jagkontakt syns inte alltid hos en människa. Den märks knappt ibland. Bara du själv vet om du har en stark inre jagkontakt; om du lyssnar inåt, om du har kontakt med din kärlek och djupa vilja, om du litar på det du upplever, om du är beredd att gå åt det håll intuitionen viskar om, utan att känna till vägen i förväg.

 

Förmågan till jagkontakt är medfödd, men livets olika påfrestningar kan göra att vi tappar greppet om den (om oss själva) och lyssnar mer på vår omgivning än på vår inre röst. Under livets gång kan vi ha förhandlat med vår jagkontakt så mycket att den hamnar i bakgrunden, så gott som obrukad. Vi känner oss splittrade av omgivningens krav på oss (som blivit våra egna krav) och känner oss vilsna eller försvagade på annat sätt. Vi kan ha allt vi önskar oss  materiellt och socialt, men ändå känna oss som främlingar för oss själva. Om vi i detta läge börjar att lyssna inåt och respektera vårt hjärtas röst, kan vi så sakta återerövra kontakten med vårt jag - och börja styra vårt liv i en ny och mer tillfredställande riktning.

 

Ett barn som exempelvis lever i en sträng hemmamiljö kan ha svårt att känna kontakt med sitt jag. Det är så upptaget av att hantera föräldrarnas förmaningar och reaktioner, att det inte får utrymme att vara i sig själv. Det är samma sak för oss vuxna. Om vi låter omgivningen och samhället styra oss  skapar det en subtil rädsla för att avvika eller göra fel, vilket krymper utrymmet för vår inre kontakt. Till sist kanske vi glömmer bort hur det känns att vara i samklang med vårt jag. Utan att vi märker det skapar vi ett slags robotbeteende, där vårt sociala spel tar överhanden. Vi fångar automatiskt upp det "kollektiva medvetandet" och låter det styra oss, utan att lyssna till oss själva först. Frånvaron av självreflektion eller förmåga att då och då betrakta oss själva utifrån och undersöka vårt beteende, ökar glappet till den jagkontakt som kan få oss att vakna upp ur den "kollektiva sömnen".

Många människor måste "gå in i väggen" eller bli fysiskt sjuka, för att ta sin jagkontakt på allvar. Särskilt de som har potentialen att vakna upp, får uppleva hur livet knackar på och bryter ner deras gamla livsstil - ibland på ett abrubt sätt. Jagkontakten är nyckeln till vår inre utveckling, därför är den så viktig. De människor som omedvetet bestämt sig för att utveckla mer av sin gudomliga och inneboende natur, får någongång i livet en förstärkt jagkontakt och själskontakt. De kan till och med uppleva att det inte är de själva som bestämmer, utan att en "osynlig kraft" (själen) har tagit befälet och styr deras utveckling för en tid. Dessa personer är ofta "gamla själar", som både kan hantera och förstå värdet av de inre processerna. Den andliga utvecklingen är alltid avpassad till vår egen "själsliga mognad". Själen vet när vi är redo.

 

När vi medvetet upplever jagkontakt, igen eller kanske för första gången, kan vi uppleva en stor lättnad. Vi kan äntligen slappna av på djupet, för vi känner att vi är i samklang med vårt sanna jag och vi vet att vi inte kommer att svika oss själva igen. Men samtidigt ökar en ny aktivitet. Den aktiviteten handlar om att lära mer, att veta mer, att känna mer. Den driver oss att upptäcka mer om oss själva, eftersom vi inser att vårt inre består av outforskade skatter och att vi själva kan påverka vår egen utveckling och befrielse. Jagkontakten driver oss stegvis mot den inre befrielse som uppstår när det personliga jaget och själen smälter samman - och vi upplever spontant att vi både kan och vill hjälpa till i det slags arbetet, även om vi inte förstår vidden av det.

 

Själens svar

 

Det är vår starka jagkontakt som medvetet eller omedvetet åkallar själen. Själen, vår egen högre medvetenhet, befinner sig på sitt eget existensplan, och vi måste alltså "fånga dess intresse" med vår egen intensiva vilja till befrielse. När den viljan är tillräckligt starkt, så stark att vi skulle kunna offra vår uppnådda livsstil för någonting nytt, något mer sant - utan att veta vad detta nya är - då kan själen svara an på vår önskan och rikta sin energi mot oss mer kraftfullt. Detta kan upplevas på olika sätt. Men det medför alltid en sorts förvandling. Många upplever själens energier, rent konkret. Många får andliga upplevelser, som kan vara svåra att beskriva med ord. Somliga tror att de håller på att bli tokiga. Andra vanliga upplevelser är; medvetandets expansion (överfysiska insikter, universell visdom), inre ljusupplevelser, inre vägledning, tomhet, minnesförlust, oförmåga att värdera och tycka saker, storslagna drömmar, kontakt med livets mening och syfte, ökad kärlek, ökad förståelse, ökad glädje, ökad tillit till "guden inom sig".

 

Själskontakten innebär att vår inre utveckling går mycket fortare än tidigare. Själens nedströmmande energier sätter fart på de inre processer, som väcker, öppnar, renar och helar oss. Själen korresponderar med vårt personliga jag, så att vi hela tiden är medvetna under själva omvandlingen. Vi är inte bara medvetna, vi är också aktiva och tolkar intuitivt själens avsikter, så att vi samspelar med vår högre medvetenhet. Själens energier visar oss (aktiverar) våra känslomässiga mönster som fortfarande skymmer vårt ljusjag. Energierna har en helande och renande verkan på hela vår person. Det finns inga illusioner som vi kan gömma undan för vår egen själ. Denna (ofta påfrestande) rening har en viss rytm, så att vi hinner ersätta de gamla mönstren med ny, klar energi och integrera det nya inom oss, innan det är dags att uppdaga nästa mönster och genomgå nästa rening. Vi kan också uppleva hur samma mönster aktiveras och slipas ner (renas) gång på gång, i intervaller, tills det så sakta släpper taget om oss.

 

Vår förstärkta själskontakt får oss att spontant undersöka våra inre hinder. Vi blir alltmer känsliga för osanningar och halvsanningar inom oss, och kan inte bära dem på samma sätt som förut. Vi lider ännu mer av det som är oklart inom oss, ibland rent fysiskt. På så vis kan det kännas som att den inre disharmonin ökar, men det är bara vår känslighet för "lägre frekvensnivåer" som ökar. Ny ljusenergi strömmar in i vår aura och påverkar våra känslor, tankar och även vår eterkropp. Vi måste helt enkelt ta itu med det som går på tvärs mot livslagarna inom oss; tankar och känslor som hejdar själens villkorslösa kärlek. På så vis tar vi själva ansvar för våra känslomässiga intrasslingar och försöker att lösa dem med kärlek. På samma gång lär vi oss själens språk; att all sann utveckling sker genom kärlek.

 

Själens inströmmande energier sätter oss i kontakt med ett högre medvetande. Det gör också att vi kan förstå livsprocesser och livslagar (subjektiva och objektiva); essentiella kunskaper som vi tidigare inte var i kontakt med. Ändå upplever vi dessa kunskaper (helt riktigt) som våra egna. De förefaller oss naturliga och självklara. Vi kan känna en oerhörd lättnad och tillfredställelse när vi får kontakt med dessa medvetandenivåer, för vi känner intuitivt att vi har fått tillgång till något oerhört värdefullt. Livets mysterier börjar äntligen få sin förklaring.

Alla människor är inte redo att möta själens helande och aktiverande ljus, inte just nu. Alla kommer att öppna "dörren till själen" någon dag - men inte samtidigt. Detta visar sig helt enkelt genom att alla människor inte är intresserade av existentiella frågor eller av sin inre utveckling. De har helt andra erfarenheter att ta itu med först. Men den som är redo att glänta på den där dörren kommer instinktivt att göra det, och få uppleva de inre förvandlingar som sker i det starka ljuset. Till sist är det där ljuset inte bländade längre. Det har blivit vårt nya jag - vår nya förståelse, visdom, kärlek och vårt nya syfte. Ljuset är inte märkligt längre - det är vad vi är. Vi utstrålar ofrånkomligen mer ljus än tidigare, men vi märker det knappt själva. Vi har bytt livsnivå och existerar på ett "ljusplan" som känns helt självklart för oss. Bara om vi tittar i backspegeln och studerar vilka vi var för kanske tio eller tjugo år sedan, kan vi konstatera den stora skillnaden.Att förlösa sitt inre ljus

 

Även om själskontakt inte är ett medvetet mål för så många människor idag - så är det ändå deras omedvetna mål. Det är den väg vi alla går, förr eller senare. Det är människans inre evolution, så som den ser ut. Det är inte märkvärdigare än att ett litet ekollon kan bli en stor,  praktfull ek. Själva utvecklingsprocessen är redan "ritad" ; det finns en synnerligen intelligent skiss av själva möjligheten. Ingen som inte är redo att ta det klivet just nu, gör det heller. Men de som är redo att utveckla sin inneboende gudomlighet, har ingenting att tjäna på att förhala saken. För den skull skall ingen enda människa övertalas att exempelvis meditera eller att "jobba med sig själv". Den lusten kommer naturligt inifrån henne själv, när det är dags.

 

Att stödja människor (barn och vuxna) att hitta och förstärka sin jagkontakt är således av stort värde, då den kontakten är grunden för deras andliga evolution. Det betyder inte att alla människor som du stödjer på detta vis kommer att få själskontakt. Det kan vara att du hjälper dem att lägga grunden för den kontakten till en annan dag, kanske i ett kommande liv. Bara att förstärka (medvetandegöra) jagkontakten är tillräckligt i sig.

 

Hur kan du göra för att förstärka jagkontakten hos andra? Först och främst genom att förstärka den kontakten hos dig själv. Ju mer grundligt du undersöker din egen jagkontakt, så kommer du så småningom att finna att den är "pärlan i din personlighet". Du kommer upptäcka att du inte är dina tankar, känslor eller din fysiska kropp, utan att du själv och alla andra människor har en odödlig kärna av själens kvaliteter; villkorslös kärlek, universell visdom, högre syfte och god vilja. Detta gör att ditt inre befrielsearbete går mycket snabbare: Du identifierar dig inte längre med dina begränsande känslor och åsikter, utan går in för att finna dig bakom dem.  Du intresserar dig inte för att försvara din personlighet (dessa känslor och tankar), utan ditt intresse handlar om att identifiera ditt ljusjag och att låta det expandera inom dig.

 

Under arbetets gång kommer du att bli allt mer opersonlig i förhållande till dina känslomönster och sociala spel. Du kommer att se dina olika delpersonligheter (roller, reaktionsmönster) som påklistrade din kärna av villkorslös kärlek och ljus. På så vis kommer du mycket fortare hem till dig själv efter utflykter till dina upprörda eller passiviserande känslor. Du blir mer och mer viss om; "dessa känslor är inte jag" alternativt; "den här kärleken är jag", och ditt inre befrielsearbete går allt enklare. Du tränar dig i att urskilja ditt sanna jag, och att lyssna till dess tysta röst. Du kommer att höra ditt jag tala till dig i hjärtat, och du kommer lära dig att kapitulera inför dess vilja till sanning och andlig växt - och inse, att när du följer den "rösten" så är det alltid ditt bästa val.

 

Du kommer också, instinktivt, att se när en annan människa söker efter sig själv, och du kommer att vilja leda henne rätt så gott du förmår. Du kanske berättar för henne om den inre kärnan, om den villkorslösa kärleken, om det inre befrielsearbetet och om de gudomliga möjligheter som finns inom oss. Du kanske hjälper henne att se och känna de tankar och känslor som skymmer hennes egentliga kärlek. Eller du kanske utför en kroppsbehandling, där hon kan slappna av på djupet och på så sätt "väcka sitt sovande jag". Eller du kanske inspirerar henne att dansa "hem till sig själv". Eller att måla sig allt närmre sin kärna. När du har upptäckt vikten av en sann jagkontakt kommer du förmodligen att göra vad du kan för att andra skall kunna upptäcka sin egen inre pärla. På något vis är det omöjligt att undanhålla hemligheter som kan förändra liv.

Själskontakten förändrar definitivt vårt liv. Det kan inte vara på något annat sätt, då den formligen genomlyser vår varelse. Steget från jagkontakt till själskontakt är inte långt. Från viljan till ljus och till ljus, är ett relativt kort steg, eftersom vår egen djupa vilja verkar magnetiskt på själen. Även vår omedvetna vilja till ljus kan resultera i ljus, om vi sedan tidigare inkarnationer är förberedda för detta. Själskontakten, hur den än närmar sig eller uppenbarar sig, innebär en snabb eller en stegvis förändring.

 

Själskontakten leder till de andliga transformationer och invigningar (utvecklingssteg), som gör de inre förändringarna permanenta. Det innebär att vi inte kan gå tillbaka till vår tidigare medvetenhet. Vi ser ut ungefär som förut, men vi innehåller en större mängd medvetandeljus - ett ljus som stannar för gott, eftersom det är vi själva. Efter en andlig invigning känns det som att vi är pånyttfödda. Vårt tidigare liv, före transformationen, upplevs nästan som någon annans liv. Därför kan det kännas som att vi lever flera liv i ett enda liv. Vi föds som på nytt, i samma kropp. Det är bara vår gamla personlighet som dör; de föreställningar och känslor som vi, i ljuset av vårt nya liv, upptäcker har begränsat oss.

 

I det samma inser vi, att det finns ingen död. Det finns endast medvetandekliv som innebär "död" för den gamla begränsade medvetandeformen, och födelse av en ny form med ett nytt och mer omfattande medvetandeinnehåll. Livets mening är alltså medvetandeutveckling. Ingenting som består av verkligt liv dör. Tankar kan dö eller spårlöst försvinna. Känslor kan dö eller snarare upplösas. Men kärnan, jaget, kan inte dö. Den kärnan består av ett odödligt ljus, som är en gnista av hela skapelsens ljus eller av Gud för den som föredrar det ordet. Själva jaget är på en lång äventyrsresa genom allt högre medvetandenivåer. Den resan berikar jaget med allt större kärlek och visdom, syfte och vilja. Vi inser också att den resan bara har börjat, att den starka jagkontakten, själskontakten och transformationen bara är ett litet steg på det stora äventyret och att flera kärleksexpansioner väntar oss.

 

 

© Nina Matthis

 för SoulWork utbildningen, 2008

 

www.herkules.nu

 

Relaterade länkar

 

Datum för publicering

  • 2008-03-07

Anmäl
2008-03-07 20:08 #1 av: Lionadh

Intressant artikel!

Vill också berätta att Mikael Mattthis är med i senaste numret av Amelia med deras Själsterapi.

Anmäl
2008-03-07 21:48 #2 av: Ijin

SVårt för sådana långa artiklar.. Själv skriver jag kort och med det jag vill säga i, inget mer...

Anmäl
2008-03-08 00:03 #3 av: [Mariann]

Jag förstår att långa artiklar medför lite läsning... men det gör ju böcker också... och de har ju me långa kapitel...

kan man inte göra som med böcker... läsa lite minnas/lägga lapp på var man var å fortsätta?

Anmäl
2008-03-08 12:33 #4 av: Hoppfull

Ja så får jag göra :) men eftersom jag är lite minnesstörd av min utmattning så glömmer jag bort vilken artikel jag läste i och så får jag börja om i alla fall Skrikandes

Anmäl
2008-03-08 12:35 #5 av: [Mariann]

Då får man helt sonika skapa ett papper där man skriver  upp artikeln när man börjat läsa och noterar var man är  och när det är klart Glad

Anmäl
2008-03-08 12:49 #6 av: Hoppfull

Hahaha, jaa Mariann, det får man nog... jag är inte strukturerad nog för tillfället. Jag försöker liksom koppla bort allt sådant och bara vara just nu.

Jag har pluggat hårt i flera år med mängder av ganska tuff ofta utländsk litteratur, och känner att jag måste klippa med den typen av krav på mig själv som jag hade med läsningen då... så ni får stå ut med att jag bara är mig själv och inte alltid har kraft att ta mig igenom alla långa artiklar Kyss

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.