Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Andlig utveckling

Att mista sig själv, del II

2008-02-26 18:47 #0 av: [Mariann]

fortsättning av artikeln Att mista sig själv del II

 

När änglamänniskor mister sig själva

För människor från deva-änglavärldarna finns det några speciella problemställningar omkring att mista sig själv. Dessa problemställningar gör, att det i verkligheten är svårt för deva-änglamänniskor att balansera mellan att behöva vara ett jag och ändå behöva integreras i en större helhet. Generellt gäller för alla människor, oavsett vilken värld vi kommer från, att när själva sammansmältningen mellan ens högre väsen och ens personliga väsen går i gång, så är det personliga önskningar och begär, det som måste släppas.

Därför är det också för deva-änglamänniskor de samma processer som för andra människor vidrörande att genomskåda och långsamt transformera de önskningar, som går på att få glädje vid att följa snäva personliga målsättningar, genom att ha motstånd till andra och vid att demonstrera makt och prestig. Men i förhållande till andra människor så visar det sig i praktiken, att det är viktigt för deva-änglamänniskor att ha en fast bas med t.ex. ett hem med konkreta omgivningar och en trygghet i det nära. Genom en sådan fast bas känner deva-änglamänniskan, att den hör hemma på det fysiska planet, och att den utvecklar en kärlek till det nära, som är en förutsättning för att kunna fungera i människornas värld.

För många deva-änglamänniskor kan det därför vara nödvändigt att använda många krafter på den dagliga rytmen, på att få ekonomin i ordning, på att omge sig med skönhet och på att få en trygghet i förhållande till de närmaste. Om man i den situationen blir engagerad i att släppa på allt vad som binder, så kan medvetandet bli för flytande, för drömmande, för fjärmande från det mänskliga, för ostrukturerad och för identitetslös. Orsaken till detta är att deva-änglamänniskor i sin naturliga värld på de innre planen fungerar med mycket lite jag och med en flytande gränse till andra deva-änglaväsen och till det omgivande inre livet. Om ett sådant flytande tillstånd överförs till människorvärlden kommer deva-änglamänniskan ofta bli en overksam drömmare utan mycket kontakt med sina medmänniskor och utan förmåga till att fungera i den fysiska världen.

Vad är då lösningen för deva-änglamänniskor? Först måste den enskilda människan, som kommer från en deva-änglavärld, förstå om sig själv vilken fas i människoinkarnationerna de är i. Det anvnds många inkarnationer på bara att bli en människa med människokänslor, människorelationer och förmåga till att fungera i det fysiska. I alla dessa inkarnationer förväntas det inte, att der sker någon form av jag-upplösning. Tvärtemot är det optimalt, at det skapas ett jag, att det skapas en förmåga till att fungera i det fysiska, och att man lär sig att fungera tillsammans med andra människor så mycket på samhällets premisser att man kan klara sig psykiskt och ekonomiskt.

När den andliga utveckling sätter in i den meningen, att ens högre väsen börjar att strömma in för att utföra den planlagda uppgiften på Jorden, så startar en process med att genomskåda, vad som är onödiga ego-begär, vad som kan vara uppbyggt av onödvändig separatism och stolthet, och vad som kan vara onödvändig trygghetssökan. Succesivt släpps då några av dessa bindningar, men de får inte släppas så fort, att själva jaget går in i en alltgenomträngande längtan efter att lämna det mänskliga i en sökan efter det gudomliga hemuniversumet.

Den succesiva transformationen måste därför ske samtidigt med, att man behåller en identitet som människa, en känsla av närhet i förhållande till andra människor, ens hem och en glädje vid att vara fysisk. Det enklaste sättet att mäta på om man släpper begär och önskningar för snabbt, är att märka efter om livsglädjen är intakt, om glädjen vid det nära och vid naturen är kvar, om man fortfarande kan fungera tillsammans med i det minsta några medmänniskor, och om man kan bibehålla en funktion i samhället och allrahelst också en förmåga till att klara sig själv ekonomiskt via ett arbete i samhället. Inte alla deva-änglamänniskor har lätt vid att klara ett jobb i samhället under betingelser med stress och ofta konflikter på arbetsplatsen. Men man kan vara uppmärksam på om ens förmåga till att fungera i arbetslivet försämras jämfört med tidigare.

Samtidigt med att ens inre deva-änglaväsen blir mer och mer märkbar som glädje, som frid, som kärlek och som önskan om att göra gott på Jorden, skapas det en omställning till att vare en förmedlare av hemuniversumet ljus och kärlek. I hemuniversumet kan det finnas inriktningar på såsom att heala med glädje, med vitalitet, med medkännande kärlek, med varsamhet, med frid eller med omsorgsfull kärlek. Andra deva-änglaväsen kan vara tränade till att också kunna hjälpa individuellt genom en form av andlig vägledning, gonom uppmuntran eller genom att kunne organisera i mer vittgående uppgifter.

Succesivt kommer deva-änglamänniskan därför bli en förlängning av sitt hemuniversums uppgift på Jorden. Detta kan betyda, att man så vitt möljigt väljer utbildningar eller uppgifter, som har med det medmänskliga eller det såkallade alternativa att göre, och det kan betyda, att deva-änglamänniskan primärt ser sig som healer på Jorden. I många tillfällen betyder omställningen att deva-änglamänniskan speciellt kommer att fungera som en osynlig förmedlare av hemuniversumets vibration.

Osynlig är här i den meningen, att förmedlingen inte upptäcks av andra människor och ofta heller inte sker medvetet i personligheten. Förmidlingen kan upplevas som en vibration i hjärtat, som kan vara frid, levandhet, djup eller glädje, oberoende av vilken vibration som man arbetar med. I många tillfällen kan förmedlingen upptäckas genom en trötthet, som om man har dubbelt arbete: Ens yttre väsen arbetar i det konkreta på arbetsplatsen och i familjen och ens inre väsen arbetar samtidigt med förmedling av ljus och kärlek i familjen, på arbetsplatsen och till en större värld. Efterhånden som denna omställning sker, så sker mista-sig-själv-processerna ganska naturligt. Det är som om de inre strömmarna blir mer närvarande och fyller mer, samtidigt som personlighetens önskningar och bindngar i människans värld falnar mer och mer bort.

Många tvivlar på om jag-upplösningen går för vitt. I den beskrivna fasen är det min erfarenhet, att det brukar vara ordning på det från ens högrre väsen. Detta ska förstås på de sätt, att det efter en fas med mer tillbakadragenhet som regel uppstår en balans, som gör, att man både kan fungera i det fysiska och kan vare en förmedlare från den inre världarna. Men ibland är balansen förskjuten mer till det inre, än några deva-änglamänniskor är helt trygga med. Dette kan upplevas, som om det är svårt t ha tillräckligt mycket fokus och energi på det dagliga livet, på arbetsplatsen och i familjen, som om det är en stark lust till att vara mer stilla och mer tillbakadragen, eller som om det nästan inte är någon självtillit kvar gällande att vara något och att manifestera sig själv. I denna situation kommer en vanlig mänsklig analys dra slutsatsen, att människan har gått för mycket i stå och har blivit för jag-lös.

Men sett från de högre världarnas perspektiv representerar tillståndet ofta den optimala balansen mellan att vare människa och att vara en utströmmare från ett område i deva-änglavärlden. Dette betyder i praktiken, att det i den nuvarande perioden av mänsklighens historia är det stor användning av olika vibrationstillstånd från deva-änglavärldarna, så att mänsklighetens inre liv kan stimuleras. Det ingår därför en form av offer av något av personlighetens kraft ovh dynamik, ovh många deva-änglamänniskor må finna sig i, att omgivningarna blir oroliga över, om man blir för passiv eller får för lite intresse i det dagliga livet.

Det kan här vara ett gott råd att finna balansen mellan den inre dragningen och den inre uppgiften, och förmågan till att fortfarande vara en människa som kan klara sitt dagliga liv i familjen och på arbetsplatsen. Bara man inställer sig på att inte kunna honorera de samma önskningar till att vara fysiskt aktiv och närvarande, som man kunde tidigare. Med hänsyn till jag-upplösningen så kommer man att finna denna balans fortfarande innehåller ett jag och en personlig identitet, men att denna identitet succesivt blir fylld med frid, varsamhet, fullhet och/eller kärlek. Genom att vila i detta inre tillstånd och låta den flyta genom sig, samtidigt som man kan klara de viktigaste dagliga uppgifter, uppstår en vacker balans mellan de två världarna.

av Asger Lorentsen

fortsättning följer i del 3

 

 

Anmäl
2008-02-27 13:06 #1 av: Hoppfull

Oj, den här delen var ju den mest spännande! Det känns både lite otäckt och lite märkligt att säga men det var en hel del av det som beskrevs här som jag kände igen mig ganska starkt i.  

Anmäl
2008-02-27 14:44 #2 av: [Mariann]

Då skulle det kunna tyda på att du är en ängel i inkarnation!!!

Det var liksom det jag kanske trodde....Cool

Anmäl
2008-02-27 15:08 #3 av: Hoppfull

Hm... och det skulle för mig betyda?

Anmäl
2008-02-27 17:52 #4 av: Gronstedt

Förvånad. Det där tar nära, på något sätt. Men fortfarande så främmande.

Anmäl
2008-02-27 18:27 #5 av: Hoppfull

Jamen precis så känner jag med!

Anmäl
2008-02-27 22:07 #6 av: [Mariann]

Nejmenna är gronstedt också ena ängel....Flört KyssRäcka ut tungan

Anmäl
2008-02-28 08:28 #7 av: Gronstedt

#6: Det tror jag faktiskt inte. Jag är en Grönstedt av bästa sort, men inte mer än så. Men inte heller mindre!

Anmäl
2008-02-28 09:44 #8 av: Hoppfull

Hm, jag tror faktiskt inte att det skulle göra dig till något eller någon annat än det du redan är. Kanske ungefär som att komma på att man är hjulbent eller allergisk... samma fast mer. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.