Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Aktuella världshändelser Andlig utveckling - Psykologi Astrologi Boktips Bön - Invokation - Affirmation Chakran - Psykiska kroppar - Hälsa Devor - änglar - naturväsen Esoteriskt/Teosofiskt Evenemang - Retreats - Kurser Gud Healing - Hälsa Hjärtat - Kärlek Humor Inspiration-Förebilder Konst - foton Livsprocesser - Utvecklingsproblem Ljusarbete - Tjänande Läsvärt - tänkvärt Meditation Medlemspresentationer Medvetande - själen Musik - Film - Youtube OT - off topic Om sajten/om iFokus Omröstningar - undersökningar Ordförklaringar Själen - anden Stjärn - Änglamänniskor Tal och symboler Universum Upplevelser Övrigt
Esoteriskt/Teosofiskt

Mänsklighetens och dess civilisationers evolution

2008-04-02 11:42 #0 av: [Mariann]

Av John P van Mater. Man kan inte förstå mänsklighetens historia utan att ta hänsyn till födelsen av den planet varav vi alla är oskiljaktiga delar. Om vårt universum är ett levande väsen, och även solen och Jorden, är vi barn av det levande kosmos.


Detta innebär att det finns intelligenta väsen som står högre än människan och väsen som står lägre än djuren och till och med växterna. Utan stöd och vägledning från de hierarkier av högre väsen som utgör den inre strukturen i kosmos, skulle naturen bli ett meningslöst kaos. De planerar och styr hur naturen ska fungera, och utgör krafterna bakom dess inneboende helande system eller oundvikliga återgång till harmoni.

Liksom människoriket och övriga riken vart och ett genomgår sin evolution, så får Jorden sin form och sitt förkroppsligande. Elemental-, mineral-, växt-, djur-, människo- och de gudomliga rikena är alla nödvändiga för varandra och för helheten. De är för Jorden vad celler, livskraft och tankar är för människan. Varje individ innehåller en gudomlig gnista, och från allra första början av vår planets förkroppsligande fanns alla rikena där, inte så som de är nu, utan som frön i färd med att utvecklas.

 

 

Låt oss helt kort se på tillkomsten av världar som kosmiska väsen. När en sådan födelse tar sin början finns ingen form, eftersom karaktärsdragen och energierna hos de system av världar som håller på att danas har befunnit sig invecklade och sovande under många tidsåldrar. Hinduiska och andra kulturer anger siffror för planeters, solars och andra kosmiska väsens livslängd. Planeter, sägs det, lever i 4.320.000.000 år och viloperioderna eller dödscyklerna sträcker sig över lika lång tid.

När tiden är inne för vår värld att vakna på nytt, sker detta på en eterisk nivå. Först utgår de gudalika väsendena och de elementala krafterna och skapar mönstret för den blivande Jordens inre och yttre aspekter. Därpå följer de övriga rikenas uppvaknande, vilka drar upp konturerna på inre, icke-materiella plan. Efter hand som de mindre utvecklade rikena skapar allt mera komplexa kroppar åt sig att verka genom, antar Jorden den form, de kretslopp och energiflöden, inre såväl som yttre, som vi föknippar med denna levande planet. Jorden uttrycker sig genom sina lägre livsenheter, liksom vi inkarnerar fysiskt med hjälp av atomer, molekyler och celler som bidrar till att bilda vätskorna, vävnaderna och organen i våra kroppar, vilka fylls av livskrafter samt emotionella och mentala aktiviteter stimulerade av det inneboende medvetandet. Och på liknande sätt förhåller det sig med planeten: efter hand som dess riken förändras och blir allt mer materiella, så genomgår Jorden de olika faserna av sitt återförkroppsligande. En planets livscykel förlöper i en serie pulseringar eller "runder", som i allmänhet påstås vara sju till antalet. Vi befinner oss för närvarande i den fjärde och mest materiella runden, och härefter kommer vår jord att bli allt mer eterisk fram till slutet av sin livstid.

 

Ur teosofisk synvinkel sträcker evolutionen sig över upprepade återförkroppsliganden. Detta gäller inte bara för människan utan även för djur, växter, atomer och världar. Liksom vi har våra osynliga delar så har även solen med sina planetsystem och dess invånare det, och utgör sålunda vårt levande universum. Allt detta förutsätter att det finns en bestående del i varje person, i varje planet och atom, någonting i det inre som överlever och gradvis utvecklas genom upprepade återförkroppsliganden - i vårt fall ett högre jag eller reinkarnerande ego, i vilket erfarenhetens visdom finns lagrad. Evolutionen är således den process varigenom denna gudomliga kärnas potential kan utvecklas. På grund av att vi har utvecklat det som gör oss till människor, befinner vi oss på det mänskliga stadiet i vår evolution. Djuren har utvecklat det som gör dem till djur, och så vidare. I en kommande planetcykel kan de högre djuren ur sitt inre utveckla det som gör det naturligt för dem att övergå till människoriket, vilket många gjorde i begynnelsen av innevarande planetära återförkroppsligande.

Ur reinkarnationsperspektiv är mänskligheten miljontals år gammal med civilisationer som går långt tillbaka i legandarisk tid. Om vi jämför myter och episk diktning och sätter en viss tilltro till dem, finner vi en mängd tankeväckande material, vilket bör uppfattas seriöst men inte alltid bokstavligt. H P Blavatsky hävdade att dessa gamla myter härrörde från adepter, som i dem vävt in den urgamla visdomen. De kan därför tolkas på många olika nivåer - andliga, intellektuella, psykologiska och fysiologiska. Dessa legender har bevarats alltifrån de tidiga raserna genom muntlig tradition och överförts till oss som ett rasminne, ty varje form av dokumentering skulle ha förstörts under mellanliggande, ofta mycket våldsamma, tidsperioder.

Forntidens folk delade in människans historia i flera cykler i enlighet med den kosmiska klockan. Enligt modern teosofi kallas dessa perioder rotraser, underraser, familjeraser, stammar och nationer - cykler omfattande femhundra, ettusen och åtskilliga tusentals år. Blavatsky indelar mänsklighetens livscykel på denna fysiska glob i sju huvudgrupper eller rotraser. Varje rotras indelas i sju underraser, och varje underras i sju familjeraser. Dessa består i sin tur av sju nationella cykler, som var och en består av sju stamraser.

 

 

Ett sätt att beräkna rasernas och deras underavdelningars livslängd är att utgå ifrån en människas ideala livslängd (ca 72 år) ungefär som följer: sju generationer människor utgör en nation, en cykel på ca 500 år. Sju av dessa nationella cykler bildar i sin tur en stamras, vars livslängd är ca 3.600 år. Ett exempel på en stamras skulle vara slaverna, inkluderande ryssar, polacker, tjecker, bulgarer etc. Andra exempel skulle vara de Nya världencivilisationer som stod i full blom när Columbus anlände till den amerikanska kontinenten; eller germanerna, som t ex tyskar och skandinaver; samt även goter, västgoter och vandaler, vilka bosatte sig i Italien och Spanien.

Sju stamraser bildar det Blavatsky kallade en nationell ras, som består under en precessionscykel på ca 25.920 år. Termen "nationell ras" är en aning vilseledande, ty den syftar inte på det slag av nationer som vi normalt avser med detta ord, utan på en hel mängd nationer under sju stamrasers livstid. Ett exempel torde vara den europeiska nationsrasen, som nu har avverkat en tredjedel av sin livslängd, innefattande alla raser i Europa - polacker, tyskar, fransmän, schweizare, ryssar, greker, bulgarer, engelsmän, skandinaver, holländare, spanjorer etc. Sju av dessa nationella raser utgör en familjeras, som omfattar 180.000 år. En familjeras skulle vara den amerikanska kontinentens ursprungliga invånare: pre-inkas, pre-azteker och Maya-folket - innefattande alla de mindre cykler vi har talat om. Ett annat exempel skulle vara den mongoliska rasen, innefattande sådana undergrupper som kineser, manchurier, japaner, tibetaner, burmeser etc. Ytterligare en skulle vara de afrikanska folken, som uppvisar en förbluffande variationsrikedom vad gäller språk, kulturer och fysiologiska typer. Sju sådana familjeraser utgör en underras, och sju underraser bildar en rotras.

Alla stora civilisationer har uppstått genom folkblandningar - det finns ingen helt ren ras. Det engelska folket t ex är en blandning av de olika folkslag som nu är inhemska invånare, bl a kelter, romare, saxare, nordmän och normander. Civilisationerna i Kina, Indien och Mellersta Östern uppstod alla ur en blandning av olika rasegenskaper. På den amerikanska kontinenten håller nya raser av olika typer på att se dagens ljus. Kanske håller en ny cykel på ca 25.920 år på att inledas, eller så uppstår en ny familjeras omfattande 180.000 år, bestående av olika stam- och nationella enheter, vilka var och en kommer att ha sin blomstringstid.

 

Om vi går tillbaka till mänsklighetens begynnelse, framhåller HPB att de två första rotraserna var mer astrala än fysiska och att deras livslängd var mycket längre än de därpå följande rotrasernas. Under dessa första rotraser höll människokroppen på att utvecklas. Vid mitten av den tredje rotrasen var denna cykel mer eller mindre avslutad och två viktiga händelser inträffade: uppdelningen i de två könen, något som finns omnämnt i nära nog alla religioner och mytologier, och uppväckandet av människans inre natur, framför allt förnuftet. Detta skedde genom det egna högre jagets inkarnerande i varje individ, varigenom det embryonala sinnet uppväcktes till självmedvetenhet, ett karaktärsdrag som skiljer oss från djuren. De allra flesta urgamla traditioner beskriver denna era som den tid då gudomliga lärare levde bland människorna och i deras plastiska sinne inpräntade vissa grundläggande tankar som finns kvar än i dag. De undervisade också människan i konst och vetenskap. Dessa höga väsen eller adepter kallas ibland gudakonungar, vilka regerade i kraft av sin egen sublima, gudomliga natur.

Den planetära cykeln var emellertid fortfarande på väg nedåt in i materien och efterhand som den fjärde rotrasen gjorde sitt intåg drog dessa lärare sig tillbaka, samtidigt som de grundade mysterieskolor, vilka bevarade deras höga visdom. Enligt traditionen existerar dessa skolor än i dag, även om de i vår tid inte fungerar lika öppet som under antiken i Västerlandet och annorstädes.

Det påstås att den fjärde eller atlantidiska rotrasen var den mest materiella rasen. Den frambringade magnifika civilisationer, vilket Platon antyder i ett par av sina Dialoger. När Atlantis närmade sig sin mittpunkt, började fröna till vår nuvarande femte rotras att framträda, eftersom det är ur mittpunkten på närmast föregående ras som nästföljande ras utgår. Denna mittpunkt kallas ibland för järnåldern eller kaliyuga, en era då livet utvecklas i allt snabbare takt. Tiden pressar på, och människans lägre och högre element skiljes ut. Slutligen blir fröna till nästa ras geografiskt isolerade medan den gamla rasen, vars omfattning minskar allt mer, avslutar sin levnadsbana.

 

 

Vår femte rotras har sitt ursprung i Centralasien och under årtusenden blomstrade där många olika civilisationer under den lyckliga tiden, det vill säga rasens guld- och silverålder samt en del av dess bronsålder. Vi närmar oss den femte rotrasens mittpunkt och har gått in i dess järnålder, vilken enligt hinduiska beräkningar inleddes vid Krishnas död år 3102 f Kr. Denna järnålder säges vara i 432.000 år. Med tiden kommer förelöpare till den sjätte rotrasen att börja uppträda i stigande antal. I kontrast till vår femte rotras, där den mentala principen dominerar, kommer den sjätte rasen att utveckla mera av buddhi eller andlig insikt.

 

 

Ämnet cykler är komplicerat, ty raserna överlappar varandra. Den nya rasen föds ur sin förälders mittpunkt, och de två existerar sida vid sida under en odefinierad övergångsperiod. När mittpunkten av en större cykel närmar sig, händer det ofta att naturen ger Jorden en viloperiod. Hon åstadkommer detta på en mängd olika sätt, vilka den som studerat geologi är väl förtrogen med, t ex klimatförändringar, jordutsugning som leder till ökenbildning, samt även sänkningar av vissa landområden genom översvämningar och höjningar av andra områden. Eftersom vår europeiska kultur närmar sig sin mittpunkt talar Blavatsky om dylika förändringar i den Gamla Världen. De landområden som för närvarande upptas av vår rotras, som nu närmar sig sin mittpunkt, kommer utan tvekan att genomgå stora förändringar - en del successiva, en del omvälvande - liksom de atlantidiska kontinenterna, vilkas undergång omfattade tusentals år och som ersattes av nya landområden, renade och befriade från gamla emanationer.

Jorden har upplevt många perioder av mänsklig storhet och har måst genomlida många härjningar. Men Moder natur har fortfarande kommandot och i sinom tid kommer hon att göra upp sin balansräkning. Om vi skändar Jorden, kommer delar av den att bli obeboeliga. Tänk på de enorma krafter mänskligheten sänder ut, inte bara de olika energierna från vår teknologiska civilisation, utan även vårt hat, vår antagonism, missundsamhet och girighet, och även deras motsatser som t ex kärlekens, förlåtelsens, broderskapets, generositetens och förståelsens krafter. Naturen absorberar allt och kommer till slut att reagera. Det är inte att undra på att det finns tillfällen då Jorden tycks skaka om mänskligheten, liksom en hund skakar av sig lopporna, till dess en ny tid tar sin början vid slutet av en cykel. Det kan även ske en nedisning, då en hel hemisfär täcks av ett flera tusen meter tjockt istäcke, som låter den ligga obrukad så att den senare kan väckas till nytt liv. Delar av kontinenter kan sjunka i havet medan andra höjer sig därur.

Hur ser mänsklighetens framtid ut? Liksom det har tagit mycket lång tid för mänsklighetens reinkarnerande själar att nå dit där vi nu befinner oss, så kommer förmodligen den kollektiva mänskligheten att behöva många fler inkarnationer för att kunna fullborda sin bestämmelse. Människan kommer gradvis att börja förverkliga sina inneboende möjligheter, bli sant mänsklig och låta inflytandet från sin inre gudomlighet komma till uttryck i det dagliga livet. En gång, i en måhända avlägsen framtid, kommer förvisso ett sant broderskap att förverkligas. Kristus- och buddhagestalterna visar oss vad även vi en dag kan bli.

 

 

 

William Q Judge skriver att "naturen har inget annat syftemål än att ge själen erfarenhet", ord som sammanfattar den kosmiska processen. Oavsett olika rasers uppgångar och nedgångar är den gemensamma grunden att alla väsen är själar på utvecklingens väg. Den moderna tidens förnämsta och mest bestående bidrag kan visa sig vara det världsomfattande försöket att utvidga mänskliga rättigheter och förena hela mänskligheten i ett broderskap präglat av omtänksamhet, samverkan och gemenskap. Av alla civilisationer vi känner till som har låtit sitt ljus upplysa tidens horisont, torde vår egen vara unik i sitt globala erkännande av vad som förväntas av varje mänsklig själ. Alla de strider som utvecklas är i grunden reflektioner av människans andliga uppvaknande, och detta tryck underifrån spränger tyrannins, formalismens och ortodoxins trånga skal, liksom groende frön bryter igenom jordskorpan.

Mänsklighetens evolution sker mot bakgrunden av en levande jord och ett levande kosmos, styrt av höga väsen. Reinkarnationen ger oss insikter i detta panorama, ty den framställer varje person som en odödlig pilgrim med en gudomlig gnista i sitt allra innersta väsen. Denna gudomliga källas hela potential finns inom var och en av oss - och även i alla andra väsen och till och med i krafter och världar: i fågeln som avtecknar sig mot den blå himlen, i blixten och i stormen, och i vår vackra jord som så tålmodigt ger liv och näring åt sina riken. Kunskapen om vår gudomliga härstamning och allt levandes broderskap medför ansvar. De som har uppnått denna insikt kan inte längre gå genom livet utan ansvar och omdöme, ty vi har anträtt en väg, och första steget på denna väg innebär att inte leva blott för sin egen del utan även vara till välsignelse för alla levande väsen.


teosofiskt forum

 

Anmäl
2008-04-02 11:47 #1 av: [Mariann]

Här kan man läsa mer om ROTRASER och HÄR

Detta är mkt intressant!

Anmäl
2008-04-02 11:52 #2 av: Gronstedt

Naturen bleve inte ett meningslöst kaos bara för att ingen sitter med pekpinnen. Termodynamikens andra lag, till exempel, fungerar utan gudomlig plan. Eller menar ni att det är den som är den gudomliga planen?

Anmäl
2008-04-02 11:57 #3 av: [Mariann]

Egentligen menar JAG inget, jag hivar ut sådant jag tycker är intressant... sådant jag tuggar på, dvs försöker förstå....Flört

Så jag vet inte!

Anmäl
2008-04-02 11:58 #4 av: Gronstedt

Ok! F'resten så fungerar ju förstås alla termodynamikens lagar av sig själva, det är bara det att man alltid pratar högst om den andra.

Anmäl
2008-04-02 12:00 #5 av: [Mariann]

det vore trevligt ifall du kunde förklara den lagen och de andra... lite kort om det går här.

Anmäl
2008-04-02 12:18 #6 av: Hoppfull

Jag förstår inte riktigt var du hittat pekpinnen? Jag ser inga motsättningar mellan det ena eller det andra... att det finns en plan verkar det ju dock vara ganska många som tror och har trott väldigt länge.

Det kan förstås vara fel men den planen är ju s.a.s. ingen konfliktsökande plan utan snarare ett sätt att förklarar vår existens för oss som har behov av det. Att vara lyckligt lottad och känna att man är nöjd ändå är ju en sak, men om man känner att man behöver mer är väl detta ett utmärkt verktyg för att få mening och substans för den egna betydelsen?

Anmäl
2008-04-02 12:19 #7 av: Gronstedt

#5: Det är "lagar" för hur värme beter sig. Värme är detsamma som rörelseenergi bland atomerna i en kropp. Varmt så rör de sig fort, kallt så rör de sig sakta. Vid den absoluta nollpunkten rör de sig inte alls.

0. Nollte huvudsatsen: Om två system förs i kontakt med varandra kommer de att utbyta energi eller materia tills de är i jämviktsläge.
1. Första huvudsatsen, eller energiprincipen: Värme som flödar in till ett system är lika med summan av ändringen i inre energi plus arbete som uträttas av systemet.
2. Andra huvudsatsen, eller entropiprincipen: Värme flödar från varmt till kallt.
3. Tredje huvudsatsen: Alla processer upphör vid den absoluta nollpunkten (0 K eller -273,15 °C).

Den andra satsen, entropiprincipen, är den som oftast citeras. Den kan också läsas "Entropin i universum går mot sitt maximum". Ordnade system har låg entropi och hög potentiell energi. Värme (energi) går från varmt till kallt, alltså mot hög entropi och låg potentiell energi. Om ingen energi tillförs stannar maskinen. Om ingen energi tillförs maskinen "universum", kommer den att bli kall och stanna och systemet kommer inte längre att vara ordnat i (lika) diskreta enheter med (lika) diskreta funktioner.

Ett exempel är bensin. Bensin som ämne innehåller ordnade kolvätemolekyler som i kontakt med syre kan förbrännas och avge energi. Bensin + syre innehåller alltså potentiell energi och har låg entropi  (är ordnad). Efter förbränning blidas koldioxid, koloxid, NOx:ar och SOx:ar - massor av olika molekyler utspridda här och där. Det är inte lätt att samla ihop dem och ta ut någon energi ur dem. Alltså låg potentiell energi och stor entropi (oordning).

*med reservation för förvirring*

Anmäl
2008-04-02 12:20 #8 av: Gronstedt

#6: Jag menar inte en pekpinne som i konflikt! Jag menar att termodynamikens lagar fungerar oavsett om det finns någon plan eller styrning - om man inte ska anta att termodynamikens lagar ÄR planen.

Anmäl
2008-04-02 12:23 #9 av: Hoppfull

Jag missförstod nog ditt inlägg då där du skrev om att naturen inte blev ett meningslöst kaos bara för att ingen sitter med pekpinnen... Jag uppfattade det som att du tyckte texten beskrev en gudomlig plan och även att utan den (pekpinnen?) skulle naturen vara ett meningslöst kaos.

Anmäl
2008-04-02 12:23 #10 av: [Mariann]

Skulle den kunna vara det?

 

 

Anmäl
2008-04-02 12:27 #11 av: Hoppfull

Jag har aldrig trott så och jag har inte uppfattat något annat som skrivits härinne så heller. Men kanske uppfattas det så jag vet inte.

Anmäl
2008-04-02 12:28 #12 av: [Mariann]

Missade en # i inlägg10 det är till inlägg #8

Anmäl
2008-04-02 12:30 #13 av: Hoppfull

sorry...

Anmäl
2008-04-02 12:30 #14 av: [Mariann]

Måste erkänna nu hänger jag inte med... #11 vad kan uppfattas vad?

nu är det ajg som är virrig....

Anmäl
2008-04-02 12:31 #15 av: Hoppfull

Hahaha, jag tolkade ditt inlägg #10 som en direkt fråga på mitt inlägg 9 Alltså: skulle naturen kunna vara ett meningslöst kaos? Vilket jag svarade på med mina tankar... :)

Anmäl
2008-04-02 12:31 #16 av: Gronstedt

#9: Jag utgick från denna text i artikeln ovan"Utan stöd och vägledning från de hierarkier av högre väsen som utgör den inre strukturen i kosmos, skulle naturen bli ett meningslöst kaos. De planerar och styr hur naturen ska fungera, och utgör krafterna bakom dess inneboende helande system eller oundvikliga återgång till harmoni."

Jag menade att naturen INTE skulle vara ett meningslöst kaos utan planen. Jag menade att termodynamikens lagar skulle upprätthålla ordning även utan gudomlig plan. Men, slår det mig nu, entropin gör ju att systemet universum går mot större kaos om ingen energi tillförs utifrån. Om man vill kan man alltså se det som att termodynamiken är den gudomliga planen och "gud" är energi som tillförs universum utifrån.

Sedan kan man fråga sig om man tror på att det finns någonting utanför universum, och man kan fråga sig om det verkligen finns likhetstecken mellan "kaos" och "meningslöst". För min personliga del skulle jag föredra absolut kaos framför absolut ordning, som står för mig som det högsta onda. Men en blandning är nog bäst.

Anmäl
2008-04-02 12:33 #17 av: Gronstedt

#12, se #16.

Anmäl
2008-08-05 21:15 #18 av: [Mariann]

det är fortfarande ett förvirrande resonemang ovan..

men jag lyfter fram en annan sak ur artikeln..

 

"Vi närmar oss den femte rotrasens mittpunkt och har gått in i dess järnålder, vilken enligt hinduiska beräkningar inleddes vid Krishnas död år 3102 f Kr. Denna järnålder säges vara i 432.000 år. Med tiden kommer förelöpare till den sjätte rotrasen att börja uppträda i stigande antal. I kontrast till vår femte rotras, där den mentala principen dominerar, kommer den sjätte rasen att utveckla mera av buddhi eller andlig insikt."

När jag tuggar på detta... så drar jag slutsatsen att det kommer att ta  432.000 år tills att den mänsklighet (som helhet) som bebor jorden till den tiden går in 4-5 invigningen...

och under den tiden dit så är det fram tom 3 invigningen som mänskligheten ska tillryggalägga...

jag menar inte att det är så... jag grunnar om det kan vara så....

detta är oerhört komplicerat att förstå detta med rotraser och rundor...

Anmäl
2008-09-24 13:49 #19 av: [Mariann]

Om vi då kikar lite här och drar in denna förståelse att Jorden "inkarnerar" i 7 rundor och denna rund är den fjärde och mest materiella och  denna rund/glob ligger på botten av en cirkel där de tre efterföljande globerna ligger på rad uppåt, ni ser bilden hoppas jag. Denna cirkel symboliserar Jordens involution och evolution, evolutionen som just har börjat i denna rund.

Och om en rund är ca 236 miljoner år och det förflutit 151 av dem, så är det en hel del tid kvar av runden, som är den mest materiella... dvs fysisk.

Så jorden går nu från att vara fysisk till att först bli succesivt fysisk/eterisk och sedan i nästa rund är den antagligen helt helt eterisk.

Mycket av denna gamla visdom finns att hitta i Veda skrifterna också.

Brukar man inte säga att man måste förstå historien för att förstå framtiden...Obestämd Det är väl därför forskarna söker efter Big bang...

 

 

 

Anmäl
2008-09-24 14:07 #20 av: [Mariann]

Vill delge en länk till de som vill sätta sig ännu mer i rundorna

 

 

Anmäl
2009-02-17 17:44 #21 av: [Mariann]

eftersom det pratas mycket rotraser osv, så kanske det rä lättare att begrunda denna teosofiska artikel.
Hämtad från teosofiskt forum, ser att länken har fallit bort ur artikeln.

Anmäl
2009-02-17 19:39 #22 av: Aldebaran

Bra länk till rundorna...

Om man räknar med i snitt 500-600 miljoner år/rund med 7 rotraser i varje så förstår man vidden av vägen vi klättrat från singelmineralen i ett sandkorn till vad vi är idag.. Å vi har kommit ca hälften....Hur högt vi än skattar oss själöva idag så har vi lika lång väg till gudomligheten som till mineralen....

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-02-20 23:23 #23 av: Aldebaran

Ooopppss Vi förväxlar runder och Världsperioder här..

En världsperiod innehåller 7 Rotraser, sedan går det 7 Världsperioder på en rund.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-02-20 23:27 #24 av: Aldebaran

7 Grenraser bildar 1 Underras

7 Underraser bildar 1 Rotras

7 Rotraser bildar 1 Världsperiod

7 Världsperioder bildar 1 Rund

7 Runder bildar 1 Kedja

7 Kedjor bildar 1 Planetsystem

10 planetsystem bildar vårt Solsystem

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2009-11-10 18:10 #25 av: [Mariann]

Här finnes intressanta saker att grunna över...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.